Vem är bäst? – Mario

Hej hallå allihopa, och välkommna till en ny omgång av ”Vem är bäst?”. 🙂

Innan vi börjar så vill jag bara be om ursäkt för att det tagit lång tid innan omgången kom ut, men det beror på att jag inte har haft samma lust att skriva om dubbning som förut. Jag kommer fortfarande att skriva här, men inte ha något fast schema för exakt när inläggen ska komma. ^^
Idag ska vi i alla fall ta oss en titt på de svenska rösterna till spelfiguren Mario, så nu kör vi. 🙂

mario

Hasse Jonsson:
Super Mario Bros Super Show finns i två dubbningar, en för vhs av ett okänt dubbningsbolag som antingen är Videobolaget eller Kit & C:o och en för tv av Eurotroll, och inte av Mediadubb International som så många trodde. I den förstnämnda dubbningen är det Hasse Jonsson (1957-) som spelar Mario. Hasse Jonsson är som bekant tekniker på Eurotroll, men har även hörts i Videobolaget och Kit & Cos dubbningar, och har spelat bland annat Dripple, Elroy Jetson, Sprattsmurfen, Ludwig von Anka, Dufus, Alexander Lukas, Sonic the Hedgehog, Link, Wallace och Babybossen. Egentligen är det lite svårt att veta riktigt hur man ska bedömma Marios svenska röster, då originalrösten hos Mario vid tillfällena som Mario har dubbats inte riktigt har den karaktetistiska rösten vi är vana att höra hos Mario med italiensk-engelska, utan engelska med brooklyn-accent, då serierna spelades in innan Charles Martinet fick äran att gestalta Mario. Det ska därför tilläggas att ingen av Marios svenska röster försöker tala med italiensk brytning. Hasse Jonsson gör i alla fall en godkänd tolkning av Mario. Inlevelsen är bra, men det är något som saknas, och han låter inte heller särskilt lik originalrösten. Som sagt är han ändå fullt godkänd. 🙂

Roger Storm:

I musiksagan Super Mario Bros: Fångar i fallgropen är det Roger Storm (1956-) som gör Marios röst. Roger Storms insatser brukar variera beronde på vilken roll han spelar. Till exempel är han riktigt bra som till exempel Hummer-Dummer i Den Lilla Sjöjungfrun-serien, Grym Lieman i Grymma sagor med Billy och Mandy, Ruben i Lilo & Stitch, Needleman och Smitty i Monsters Inc, Tandläkaren i Hitta Nemo, Phoebus i Ringaren i Notre Dame och Quinn i Katten, och inte minst Bumbibjörnarna. Däremot passar han inte riktigt lika bra som Shere Khan, Måsart, Uggla, Albert från DuckTales, Svarte Petter och Mortimer Mus. I det här fallet är Roger Storm den svagaste rösten i omgången. Han låter inte lik någon av Marios originalröster, låter alldeles för mörk och inlevelsen är inte helt hundra. Det ska dock tilläggas att nästan ingen av rösterna i ovan nämnda musiksaga passar nämnvärt. Att exempelvis Maria Kihl fick spela Peach är bortom mitt förstånd.

Steve Kratz:

I tv-dubbningen av Super Mario Bros Super Show, som för övrigt är den enda av de två dubbningarna som även dubbar live action-segmenten i avsnitten, är det Steve Kratz (1961-) som gör rösten till Mario. Steve Kratz är en extremt skicklig och talangfull röstskådespelare vars bästa roller bland annat inkluderar Wilbur i Bernard och Bianca i Australien, Mekanikles i Aladdin-serien, Gargamel i Smurfarna, och inte minst titelrollen i Scooby-Doo. Steve Kratz är riktigt bra som Mario, talar med bra inlevelse och låter också hyfsat lik Lou Albanos röst. Jag vet inte riktigt om jag tycker att han skulle passa som Mario i de riktiga spelen, men för tv-serien passar han som handen i handsken. 🙂
Håkan Mohede:

Sist men inte minst har vi Håkan Mohede (1949-) som gjorde rösten till Mario i tv-serien Super Mario Bros 3. Håkan Mohede behöver nog ingen närmare presentation, och för mig är han alltid förknippad med dels Dupondtarna i Tintin och dels Rolf i Ed Edd & Eddy. Håkan Mohede gör en bra insats, talar med hyfsad inlevelse men låter inte helt lik originalrösten. Det ska dock tilläggas att Marios originalröst har bytts i serien från Lou Albano till Walker Boone, men Håkan Mohede är inte särskilt lik någon av dem. Han gör dock ett tappert försök och fungerar hyfsat i rollen.
Topplistan:

Efter noga övervägande blir min topplista över Marios svenska röster följande:

1. Steve Kratz
2. Hasse Jonsson
3. Håkan Mohede
4. Roger Storm
Det är några dagar kvar, men redan nu vill jag önska er alla en trevlig påsk med mycket ägg. 😀

Vi ses i nästa inlägg, så får ni ha det så bra. 🙂

Annonser

Bortspolad – Dubbningsrecension

År: 2006
Speltid: 84 minuter (1 timme, 24 minuter)
Genre: Animerat / Familj / Komedi
Regissör: David Bowers och Sam Fell
Manus: Dick Clement, Ian La Frenais, m.fl.
Originalmusik: Harry Gregson-Williams

Originalröster:

Roddy St. James – Hugh Jackman
Rita Malone – Kate Winslet
Paddan – Ian McKellen
Le Quack – Jean Reno
Sid – Shane Richie
Spike – Andy Serkis
Albino – Bill Nighy
m.fl.
Svenska röster:

Roddy St. James – Fredde Granberg
Rita – Nadja Weiss
Paddan – Raymond Björling
Le Quack – Fredrik Lycke
Sid – Mats Bergman
Spike – Ola Forssmed
Albino – Göran Engman
Ritas mamma – Annika Jankell
Ritas pappa – Ole Ornered
Liam, Ritas bror – Lawrence Mackrory
Ritas mormor – Annica Smedius
Sniglar – Kristian Ståhlgren, Andreas Nilsson, m.fl.
Amerikansk turist – Ole Ornered
Tabithas pappa – Kristian Ståhlgren
Fisk – Kristian Ståhlgren
Roddys sångröst – Andreas Nilsson

Övriga röster:
Jennifer Carlsson
Sam Molavi
Amelie Eiding
Thomas Hedengran
Kristian Ståhlgren
Sharon Dyall
Magnum Coltrane Price
Anna Lundström
Per Ruskträsk Johansson
Ole Ornered
Rebecca Pantzer

Dialogregi: Sharon Dyall
Sångregi: Sharon Dyall
Dialogöversättning: Per Sandborgh
Sångtexter: Per Sandborgh
Producent: Svend Christiansen
Dubbningsstudio: Sun Studio

bortspolad
I de fina kvarteren i Kensington, bor råttan Roddy St. James med sina rika ägare i ett stort tjusigt hus. Livet leker för Roddy, ända tills den dagen då kloakråttan Sid av misstag hamnar i Roddys hus. Sid tar genast över huset, och när Roddy försöker spola ner Sid tillbaka till kloaken via en toalett, slutar det inte bättre än att Sid lyckas överlista honom och spola ner Roddy i stället. Väl nere i kloaken upptäcker Roddy en hel stad med råttor som är väldigt lik världen på ytan. För att komma upp till ytan behöver Roddy söka hjälp av den tuffa och självständiga råttflickan Rita. Rita har dock egna bekymmer, då hon ständigt jagas av den maffiaboss-liknande Paddan som vill åt en rubin som Rita äger, och som ska ge hennes fattiga familj ett bättre liv. Roddy lovar att hjälpa Ritas familj med sina egna lyxigheter i utbyte mot att Rita hjälper honom hem. Roddy inser dock under tidens gång att det kanske inte är så roligt att vara ett husdjur. Samtidigt smider Paddan en ondskefull plan som går ut på att förinta alla råttor i hela kloaken…

Jag har alltid tyckt bra om DreamWorks filmer, och just Bortspolad har alltid varit en barndomsfavorit för mig. Filmen är också i en klass för sig om man jämför med Disneys stora långfilm från samma år, nämligen Bilar. Filmen innehåller mycket kulturella influenser, en hel del sånger, och brittisk humor när den är som bäst. Karaktärerna är för det mesta mångbottnade och intressanta. Jag uppskattar särskilt att vi får lära känna den kvinnliga huvudkaraktären Rita på ett bra sätt, och att hon dessutom är en riktigt självständig och intressant karaktär med skinn på näsan. Animeringen är också rätt bra, men jag förstår att folk kan ha blivit besvikna av att den inte var stop motion-animerad som till exempel Flykten från Hönsgården och Wallace och Gromit. Om jag fattat det rätt så beror detta på att det inte gick att kombinera vatten med lera, men jag kan ha fel. Trots det så ser det nästan leranimerat ut vid vissa tillfällen. Även musiken är mycket bra. Det varierar mellan nyskrivna låtar och låtar med kända artister som till exempel Billy Idol, Tom Jones, Tina Turner, med flera. I ärlighetens namn så är dock musiken det jag oftast gillar mest med DreamWorks filmer, så det är nog ingen överraskning att jag gillar även det här soundtracket. Storyn är också intressant och för det mesta väl genomarbetad, även om det givetvis inte är perfekt. Dock så kan nostalgin ha färgat av sig, så att jag inte ser uppenbara brister som jag kanske hade gjort om jag sett filmen för första gången i år.

För en gångs skull så har jag faktiskt sett filmen både på svenska och engelska för den här recensionen, och den svenska dubbningen gjordes av Sun Studio, med dubbningsveteranen Sharon Dyall som regissör. I huvudrollen som Roddy (som faktiskt kallas för Robby i dubbningen, ska tilläggas) hör vi Fredde Granberg (1970-) i den svenska dubbningen, samt Hugh Jackman i originalet. Fredde Granberg är antagligen känd för sina många program med sin vapendragare Peter Settman, som Ronny & Ragge, Tratten & Finkel och så vidare. Han har också regisserat till exempel Kosmos & C:o, Hem till Midgård, Doktor Mugg, Familjen Rysberg och Bröderna Fluff, och ska tydligen även göra årets julkalender. Inom dubbning har vi hört honom som bland annat Nille i Vilddjuren, Yeti Monsters Inc, Tulio i Vägen till Eldorado (där Peter Settman gör Miguel), Roffe i Bolt, med mera. Han gör en bra insats och låter någorlunda lik Hugh Jackman. Inlevelsen är också bra, men jag har skiftat mellan att tycka att Fredde och Hugh är bäst i rollen. Något som däremot står klart är att jag minns Fredde som något bättre i rollen än han faktiskt var när jag såg om filmen. Det ska dock tilläggas att Fredde inte sjunger Roddys få sånger själv, det gör i stället dubbningsveteranen Andreas Nilsson (1964-). Det hörs visserligen tydligt att rösten byts ut i sång, men jag ska ändå erkänna att jag inte störde mig så mycket på det, varken nu eller när jag var liten.

Som Rita hör vi Nadja Weiss (1972-) i den svenska dubbningen, medan vi hör Kate ”Rose” Winslet i originalversionen. Nadjas enda andra dubbningsroll enligt dubbningshemsidan är som Drottningen i Frost. Då Kate Winslet är en riktigt bra skådespelerska med väldigt bra röst är det givetvis inte så lätt att fylla hennes skor. Nadja Weiss är absolut en duktig skådespelerska, men lyckas inte riktigt förmedla karaktärens charm och andemening. Hon är inte riktigt heller lik Kate Winslets röst, men talar med bra inlevelse. Insatsen är skaplig, men jag hade hellre sett (hört) någon annan som Rita.

Som skurken Paddan hör vi i original legendaren Ian McKellen, och i den svenska dubbningen hör vi operasångaren Raymond Björling (1956-), barnbarn till den legendariska operasångaren Jussi Björling, som av okänd anledning tog över rollen som Jumba från Lilo & Stitch i Leroy och Stitch, där också Fredde Granberg medverkar. Jag har ingen data på om animén Stitch! har dubbats, och vet således inte om Stefan Ljungqvist i så fall kom tillbaka i rollen, eller om Raymond Björling fortfarande är den officiella rösten till Jumba. Hursomhelst så minns jag att jag tyckte att Raymond var väldigt lik Stefan Ljungqvist när jag var liten. När jag idag lyssnar igenom hans insats som Paddan igen så tycker jag inte riktigt att han är så lik Stefan Ljungqvist som jag tyckte då, men jag har iofs inte sett Leroy & Stitch, så jag vet inte om han låter mer lik Stefan Ljungqvist där. Hursomhelst gör han en bra insats, låter ganska lik originalrösten och talar med bra inlevelse. En bra insats helt enkelt.

Som kloakråttan Sid hör vi Mats Bergman (1948-) som inom dubbning medverkat i den norsk-svenska filmen Folk och Rövare i Kamomilla Stad. Jag är urusel på utländska dialekter (förrutom southern USA-dialekter), men jag hör ändå att Sid i originalet pratar med någon form av dialekt i originalet. I svenska dubbningar brukar oftast brytningar/dialekter antingen hoppas över eller bytas ut mot någon svensk dialekt. I det här fallet valde man det sistnämnda, och således pratar Sid i den svenska dubbningen med bred göteborgska. Mats låter relativt lik originalrösten, men är roligare i rollen och talar bitvis med bättre inlevelse. Under filmens gång tyckte jag också att Mats lät väldigt lik den numera avlidne komikern Lasse Brandeby. Då jag älskar göteborgska eftersom att jag nästan är född där (jag föddes i Mölndal, men har vart i götet typ en miljon gånger då jag är bosatt bara några mil därifrån. xD) så är det gutet att jag gillar denna insatsen. Jag ska dock erkänna att jag liksom i fallet med Fredde Granberg mindes insatsen som något bättre än var den faktiskt var i filmen.’

Som Paddans kusin Le Quack hör vi i engelskt original Jean Reno, och i den svenska dubbningen Fredrik Lycke (1971-) som medverkat i en hel del dubbningar, och som till exempel gör rösten till Blixten McQueen i Disney Infinity. Han har en även en bror som heter Alexander Lycke och som också är aktiv inom dubbning, till exempel sjöng han den manliga stämman i kortfilmen Lava som kom ut för några år sedan. Fredrik Lycke får till den franska brytningen ganska bra, men låter mindre hotfull och låter dessutom marginellt yngre, vilket inte är konstigt då Jean Reno är drygt 20 år äldre än Fredrik. Fredrik gör dock absolut en bra rolltolkning och bibehåller ändå karaktärens charm hyfsat.

Som Paddans hejdukar Spike och Albino hör vi i engelskt original Andy Serkis (känd som King Kong i Peter Jacksons film, samt även som Kapten Haddock i senaste Tintin-filmen) respektive Bill Nighy (känd som Davy Jones i POTC-filmerna), medan vi i svenska dubbningen hör Ola Forssmed (född 1973, som bland annat dubbat Bobby i En extremt långbent film, Zini i Dinosaurier samt Påskharen i Tim Burtons Alice i Underlandet) respektive Göran Engman (född 1953, som vi bland annat hört som Nigel i Hitta Nemo, Bernie i Superhjältarna, Skinner i Råttatouille, och som nu dessutom är den officiella rösten till Farbror Joakim). Ola Forssmed gör en riktigt bra insats och talar med riktigt bra inlevelse. Han låter också riktigt lik originalrösten och är helt klart en av de bästa skådespelarna i dubbningen. Göran Engman är också bra, och talar också med bra inlevelse.

I övriga roller hör vi bland annat Ole Ornered, Annica Smedius, Annika Jankell, Thomas Hedengran, Kristian Ståhlgren, Lawrence Mackrory och regissören Sharon Dyall. Alla talar med bra eller utmärkt inlevelse, och i allmänhet låter alla relativt lika originalrösterna.

Översättningen är också bra, och jag kan inte säga att jag hittade några större brister i översättningen eller reagerade på något nämnvärt. När det kommer till sångerna är de sångerna som sjungs av karaktärerna (åtminstonde de flesta) översatta och dubbade på svenska, medan andra sånger, som till exempel de sångerna som sjungs av Billy Idol, Tina Turner och Tom Jones kvar på engelska, vilket jag tycker är klokt. Det förekommer även en intressant låttext till en av mina favoritlåtar Mr. Lonely, som jag tycker passar ganska bra. Även de andra sångtexterna är någorlunda bra och jag hakade som sagt inte upp mig på någon nämnvärt.

Såvitt jag kan se var det inte svensk bildversion på DVD:n, utan den amerikanska titeln stod kvar i början. Tyvärr så strulade dvd-utgåvan, så jag var tvungen att se merparten av filmen på Netflix. Jag såg inte heller igenom hela eftertexten, så jag vet inte om Netflix har satt ut credits, men jag misstänker att de har gjort det.

Munrörelserna stämmer också ganska bra, och jag reagerade inte något nämnvärt på att något inte klaffade, även om det givetvis inte var perfekt.

En annan intressant sak som är värd att nämna är att Kanal 5 hade en tävling under sensommaren 2006 i samband med premiären av På andra sidan häcken, där första pris var att få dubba en av karaktärerna i Bortspolad. Jag forskade lite i saken, och fick då reda på att det var Jennifer Carlsson som vann tävlingen. Jag har dock i skrivande stund ingen aning om vem hon spelade i dubbningen, men jag misstänker att det kan vara människoflickan som äger Roddy, och som har några repliker i filmens början.

Sammanfattningsvis är det en underskattad film med mycket bra musik, för det mesta passande svenska röster och med bra översättning.

roddysid

Betyg:

Film/serie: 9/10
Röster: 7/10
Inlevelse: 9/10
Översättning: 8/10
Munrörelser: 8/10
Sångtexter: 8/10
Helhetsintryck: 9/10

Totalt betyg: 8.5/10

Vem är bäst? – Tiana

Hej hallå allihopa, och varmt välkommna till 2019 års första omgång av ”Vem är bäst?”. 🙂

Idag ska vi ta oss en titt på rösterna till Prinsessan Tiana från ”Prinsessan och Grodan”, så nu kör vi. 😉

princesstiana1508a
Sharon Dyall:

I en trailer för ”Prinsessan och Grodan” gjort någon gång under hösten 2009, är det dubbningsveteranen Sharon Dyall (1962-) som gör rösten till Tiana. Liksom i många andra trailers är ju det här egentligen en slaskröst som man bara spelat in då den egentliga rollbesättningen inte blivit färdig, men trots det tycker jag att Sharon Dyall gör en bra insats. Röstkaraktären är bra, inlevelsen likaså, och hon bibehåller både karaktärens andemening och charm. Bäst är hon inte, men det är i alla fall en bra insats för att vara en trailerröst. 🙂
Pauline Kamusewu:

I originalfilmen, samt filmen ”Ralf kraschar internet” är det sångerskan Pauline Kamusewu Olofsson (1982-), kanske mest känd som enbart Pauline, som gör Tianas röst. För att vara hennes (såvitt jag vet) första dubbningsroll så måste jag säga att hon gör en väldigt bra insats. Det var visserligen närmare fem år sedan jag såg hela filmen på svenska, men jag såg igenom några scener på svenska häromveckan och får säga att Pauline passar som handen i handsken i rollen. Bra inlevelse, hon bibehåller rätt röstkaraktär och charm, och sjunger väldigt bra. 🙂
Elin Bemark:

Sist men inte minst har vi Elin Bemark (1981-) som gör Tianas röst i Sofia den första. Alltså, egentligen är inte denna insatsen så dålig som man kan tro. Det enda som jag tycker är dåligt är att man så tydligt hör Elins skånska dialekt. Helene Lundström och Anders Aldgård, som spelar titelrollen i Pocahontas respektive Zazu i Lejonkungen kommer också från Skåne (faktum är att Helene Lundström i en intervju har sagt att hon fick ändra sin röst för Pocahontas då hon kommer från södra Sverige) men båda två lyckas att göra sina tolkningar utan att man hör hur tydligt som helst att de kommer från Skåne, även om man kan höra en svag hint av det i Helene Lundströms insats som Pocahontas. Nu vet jag inte om Elin Bemark försökte hålla tillbaka sin skånska eller om hon bara körde, men om hon inte hade haft en uppenbar skånsk brytning så hade insatsen varit väldigt mycket bättre. Det ska dock tilläggas att Pauline också har en dialekt när hon talar vanligt (i alla fall har jag för mig att hon gjorde det när jag hörde henne prata i Melodifestivalen 2010), och om jag ska vara helt ärlig är skånskan en av de enda bristerna med insatsen. Inlevelsen är bra, hon passar någorlunda bra i rollen (jag misstänker att hon passar ännu bättre om man inte kan svenska och därmed inte hör dialekten), och hon sjunger också bra, om än inte lika bra som Pauline. Det är alltså en fullt godkänd insats, om än inte lika bra som mästarinnan. 🙂
Topplistan:

Min topplista blir följande:

1. Pauline Kamusewu
2. Elin Bemark
3. Sharon Dyall

Nästa vecka kommer visserligen inte en splitterny omgång av ”Vem är bäst?”, men likväl ett specialinlägg där jag tar mig en titt på somliga karaktärer jag redan har gjort en omgång med, och kommenterar insatser jag fått höra efter att omgången ursprungligen gjordes.

Sedan ska jag försöka släppa en omgång av ”Vem är bäst?” i månaden, så vi får se hur det går. 🙂

Vi ses i nästa inlägg! 😀

Välkommna till mitt nya Disneyforum!

Hej hallå allihopa!

Jag har idag skapat min alldeles egna Disneyforum, då jag anser att det inte finns så många bra svenska forum. Ni är hjärtligt välkommna att diskutera Disney på den här addressen:

https://disneytopiasverige.createaforum.com/index.php

Nästa vecka planerar jag dessutom att släppa en ny ”Vem är bäst?”-omgång, så vi ses då! 🙂

/Tony

Ny blogg om Disney!

Hej hallå allihopa,och gott nytt år! 🙂

Jag har idag skapat en helt ny blogg med addressen https://disneytony.blogspot.com/ där jag kommer skriva om allt möjligt som har med Disney att göra. Jag kommer dock inte sluta att skriva om dubbning på den här bloggen, det kommer fortsätta även under 2019, men grejen är den att jag tycker att dubbning inte är brett nog att enbart koncentrera sig på. Det är lite svårt att förklara, men det känns helt enkelt som att jag gör samma sak om och om igen, så jag hade tänkt att på min nya blogg ska jag få lite mer variation.

Men som sagt kommer den här bloggen att varken försvinna eller försummas, så vi hörs även under 2019, så jag hoppas att ni kommer trivas på den andra bloggen också. 🙂

Jag hoppas att jag fick fram min poäng, det var väldigt svårt att sätta ord på min motivation. ^^

/Tony

Mary Poppins – Dubbningsrecension (Julkalender 2018, lucka 24)

Hej hallå allihopa!

God Jul och välkommna till den sista delen av min julkalendersvit, och som utlovat blir det idag en dubbningssrecension. Imorgon, tisdag, kommer ju som bekant ”Mary Poppins kommer tillbaka” upp på svenska biografer, så därför tycker jag att det skulle passa ypperligt att recensera dubbningen av den första filmen. Så håll till godo!

År: 1964
Speltid: 2 timmar, 13 minuter
Dubbningsår: omkring hösten 1998-våren 1999.
Genre: Fantasy/Musikal/Komedi/Familjefilm
Regissör: Hamilton Luske och Robert Stevenson
Manus: Don Dagradi, Bill Walsh (baserat på originalboken av P.L. Travers.
Originalskådespelare: Julie Andrews, Dick van Dyke, David Tomlinson, Glynis Johns, Karen Dotrice, Matthew Garber, Ed Wynn, m.fl.
Originalmusik: Robert B. Sherman, Richard M. Sherman
Svenska röster:

Mary Poppins – Myrra Malmberg
Bert – Stefan Frelander
Herr Georg Back – Dan Bratt
Fru Winifred Back – Cecilia Hjalmarsson
Michael Back – Leo Hallerstam
Jane Back – Therese Reuterswärd
Farbror Albert – Mikael Roupé
Herr stål, den yngre – Fredrik Dolk
Herr stål, den äldre – Stefan Frelander
Admiral Boom – Håkan Mohede
Herr bryggare – Fredrik Dolk
Fru Timell – Gizela Rash
Ellen – Anna-Maria Barwe
Henrietta – Maud Cantoreggi
Konstapel Ljung – Mikael Roupé

Övriga röster: Lena Ericsson, Mikael Roupé, Håkan Mohede, Thomas Engelbrektson, Dan Bratt, m.fl.

Dialogregissör: Lena Ericsson
Översättning (dialog): Cecilia Hjalmarsson
Översättning (sång): Lena Ericsson
Inspelning och redigering: Diresh Mirchandani
Mix: Lars Lundholm
Produktionsledning:Susanne Bonfils
Producent: Svend Christiansen
Studio: Sun Studio

mary-poppins-netflix-streaming
Vi befinner oss år 1910 i London, England, där familjen Back (Banks i originalversionen) bor. Pappa Georg är en strikt och noggran man som jobbar på stadens bank, medan mamma Winifred är aktivist för kvinnornas rättigheter. Båda två har knappt någon tid över för sina barn, så därför tas barnen för det mesta hand om av olika nannys. De flesta nanny-arna brukar dock lämna familjen då de anser att barnen är omöjliga att ta hand om, då de alltid rymmer eller ställer till med hyss. När barnen en dag åter har skrämt iväg en nanny, hamnar ett handskrivet brev med barnens önksemål om en ny nanny hos en mystisk figur vid namn Mary Poppins som bokstavligt talat svävar in i familjens liv. Hon tar hand om barnen och lär de olika läxor om livet tillsammans med sin vän Bert genom att lära barnen hur man förenar nytta med nöje. Herr Back är dock måttligt road över Mary Poppins metoder, men det visar sig att Mary Poppins och Bert också kan lära föräldrarna ett och annat…

För ovanlighetens skull är det här ingen film jag såg som barn. Tvärtom så såg jag filmen för första gången när jag var 20 år 2015, då på engelska första gången, och sedan på svenska. Mary Poppins är en mycket bra film med fin sensmoral och bra sånger, med specialeffekter som var enormt nyskapande på sin tid. Karaktärena är också fint skrivna, och även om jag inte läst originalboken så får jag gå emot originalförfattarinnans synpunkter och säga att Mary Poppins som karaktär också är skrivet på ett fint sätt, trots att hon kanske skiljer sig från bokkaraktären.

Filmen innehåller iochförsej även mer udda inslag, som Dick van Dykes fejkaccent, men i det fallet blir det så dåligt att det blir roligt. För att vara en familjefilm har den dessutom ovanligt lång speltid, en bra bit över två timmar. Om jag fattat det rätt ska uppföljaren också vara över två timmar lång, men när jag såg filmen så var det ingenting jag direkt störde mig på, även om ett par scener drar ut lite på tiden.

Med det sagt ska vi ta oss en titt på rösterna.

För ovanlighetens skull så är det inte KM Studio som dubbat den här filmen, utan Sun Studio. När filmen ursprungligen hade premiär på bio i Sverige under 1960-talet visades filmen endast med svensk text, något som sedan höll i sig i biovisningar och VHS-utgåvor fram tills VHS/DVD-utgåvan 1999, då filmen dubbades.

Som huvudkaraktären Mary Poppins hör vi Myrra Malmberg (1966-, som för övrigt fyllde 52 år i torsdags, grattis!), som inom dubbning gjort till exempel Lena i omdubbningen av Peter Pan samt uppföljaren, Busan i Långbens galna gäng, Sheego i sista säsongen av Kim Possible, Ariel i uppföljarna till Den Lilla Sjöjungfrun, Jasmine i Aladdin, Megara i Herkules, Andys mamma i Toy Story 3 och Angelique i Skönheten och Odjuret: Den förtrollade julen. Myrra Malmberg sjunger visserligen väldigt fint och har en bra röst, men som Mary Poppins passar hon inte riktigt. Hon är inte riktigt lik Julie Andrews och lyckas inte heller riktigt förmedla samma charm, värme och personlighet som Julie gör. Dessutom är inte heller inlevelsen lika bra som Julie Andrews, även om jag absolut hört sämre inlevelse tidigare. Det är dock inte värdens enklaste jobb att fylla Julie Andrews skor, och man kan i alla fall inte anklaga Myrra för att inte försöka.

Som Mary Poppins skojfriska kompis Bert hör vi dubbningsveteranen Stefan Frelander (1961-) för undertecknad mest känd som Ed och Eddy i Ed Edd & Eddy, men som också gjort rösten till Scooby-Doo, Johnny Bravo och förstås Rex i Toy Story-filmerna, en annan karaktär jag förknippar Stefan med. Som sagt så försökte ju Dick van Dyke att prata med en såkallad cockney-accent i originalfilmen, men misslyckades fatalt med detta. Den svenska dubbningen försökte göra ungefär samma sak genom att låta Stefan Frelander prata överdriven fejkstockholmska. Nu är Dick van Dykes accent ingen höjdare direkt, men Stefan Frelander låter om möjligt ännu mindre naturlig med sin accent. Jag skulle dock ljuga om jag sa att jag inte tyckte det lät roligt, men jag hade föredragit om Bert talat rikssvenska, liksom de flesta andra karaktärerna i filmen. Liksom i originalversionen där Dick van Dyke gestaltar både Bert och Herr Stål den äldre, så gör Stefan Frelander båda karaktärerna i den svenska dubbningen, och jag kan inte komma på att jag anmärkte på något särskilt i Stefans rolltolkning hos Herr Stål, den äldre.

Som barnen hör vi Leo Hallerstam (1986-) och Therese Reuterswärd (1981-) som båda gör fina insatser och talar med bra inlevelse. Jag vill dock minnas att Therese lät marginellt äldre än originalrösten, vilket kan bero på att Therese var ungefär 17-18 när hon spelade in sina repliker, medan originalskådespelaren endast var runt 8-9 när hon spelade Jane. Något stort problem är det dock inte, och det är inte direkt en stor distration.

Som barnens föräldrar hör vi Cecilia Hjalmarsson (1950-) respektive Dan Bratt (1956-). Dan Bratt gör förvisso en bra insats och låter relativt nära originalrösten, men Cecilia Hjalmarssons insats är tyvärr inte riktigt lika bra. Glynis Johns, som gör mamman i originalversionen har en väldigt karaktäristisk röst som dessutom låter väldigt naturlig. Cecilia Hjalmarsson däremot låter väldigt konstlad och tillgjord, och sjunger dessutom märkbart sämre i det här röstläget än vad Glynis Johns gör i originalversionen. Cecilia Hjalmarsson (som för övrigt var gift med avlide dubbningsskådespelaren Kenneth Milldoff en tid) är tyvärr en av dubbningens svagaste kort.

I övriga roller hör vi till exempel Mikael Roupé (1964-) som Farbror Albert och Konstapel Ljung, Fredrik Dolk som Herr Stål den yngre och Herr bryggare (även om wikipedia anger Thomas Engelbrektson som Herr stål den yngre vill jag absolut minnas att det var Fredrik Dolk som gjorde rösten till den yngre Herr Stål), samt Gizela Rasch, Maude Cantoreggi, Håkan Mohede och Anna-Maria Barwe. De flesta gör hyfsade insatser och passar relativt bra in i sina roller, men man hör tydligt att många skådespelare gör mer än en roll.

Översättningen är helt okej, men det märks att Lena Ericsson försökt hålla sångtexterna så långt ifrån de tidigare svenska översättningarna. Jag skulle säga att själva låttitlarna är översatta bättre i den här dubbningen, men resten av sångtexterna varierar mellan skapligt och underkänt. Jag reagerade också på att munrörelserna inte stämde överhuvudtaget. Nu är det visserligen inte så lätt att läppsynka spelfilmer, men det borde kunnat göra det bättre än vad det är i filmen.

Sammanfattningsvis är det en skaplig dubbning där huvudkaraktärernas röster tyvärr inte riktigt passar, och som kunde göras bättre.

Som sagt är ju dock dubbningen gjord för VHS, så jag misstänker att den blivit bättre om dubbningen fått högre budget och kanske dubbats för bio. Kanske hade dubbningen blivit bättre om den spelats in på 1960-talet med Martin Söderhjelm som regissör, och jag har även sett förslag på röster till en 60-tals dubbning av Mary Poppins på Dubbningshemsidans forum, som jag absolut tror kan fungera.

Det är också värt att nämna att KM Studio en gång dubbat sången ”Let’s fly a kite” till en Disney Sing-A-Long Songs video. Mary Poppins hade visserligen ingen dialog i klippet, men bland rösterna där återfanns Mia Kihl (Jane och Michael Banks), Monica Forsberg (Winifred Banks), Bertil Engh (George Banks), Ulf Källvik (Bert) och Ulf Peder Johansson (Konstapel Jones), och den dubbningen är också helt okej, även om Winifreds röst återigen inte riktigt passar. Det ska dessutom finnas en musiksaga med Mary Poppins, och jag vet också att det finns en LP-skiva från 1970-talet där bland annat Marianne Kock, Michael Wållgren, Margareta Bohman, Bernt Dahlbäck och Mats Hådell, samt ytterligare en LP-skiva med Bert-Åke Varg som berättaren och Bert. Jag har dock aldrig hört dessa, och vet inte heller vilka som medverkar i musiksagan, så om någon vet bättre än jag får ni gärna kommentera nedan.

Oscar-Winning-actresses-Musicals-Julie-Andrews
Betyg:

Film/serie: 8/10
Röster: 5/10
Inlevelse: 5/10
Översättning: 5/10
Munrörelser: 2/10
Sångtexter: 3/10
Helhetsintryck: 5/10

Slutbetyg på dubbningen: 4/10

Då var min julkalender slut för i år. Jag hoppas att ni haft kul denna julmånaden, så syns vi igen om ett tag.

För övrigt vill jag meddela att morgondagens jämförande recension av Musses Julsaga tyvärr har blivit inställd på grund av tidsbrist. Det var också från början tänkt att jag skulle recensera Zootropolis idag, men då uppföljaren till Mary Poppins kommer imorgon så valde jag att recensera den här filmen i stället.

Då återstår det bara för mig att önska er alla en god jul och ett gott nytt år, och så hoppas jag att ni alla får det fint och trevligt idag, och att alla kollar på Kalle Anka klockan tre. 🙂

Är det något ni undrar är det bara att kommentera, så ses vi!

Hej då, och tack för den här månaden! 😀

/Tony

Vem är bäst? – Clocksworth (Julkalender 2018, lucka 23)

Hej hallå allihopa och varmt välkommna tillbaka till min julkalendersvit.

Idag har det blivit dags för årets sista ”Vem är bäst?” eftersom att imorgon kommer inte helt oväntat en dubbningsrecension i stället, väl mött imorgon alltså.
I årets sista omgång ska vi ta oss en titt på rösterna till Clocksworth i Skönheten och Odjuret. 🙂

cogsworth2

Åke Lagergren:
I de tre långfilmerna samt minst en musiksaga är det Åke Lagergren (1929-1999) som gör rösten till Clocksworth. Inom röstskådespeleri har Åke Lagergren också gjort rösten till bland annat Winston (originaldubbningen av Oliver och Gänget), Ordföranden i Bernard och Bianca-filmerna, Kung Stefan i omdubbningen av Törnrosa, och han gjorde dessutom rösten till Uggla i kortfilmen Nalle Puh och I-ors stora dag, och medverkar även som röst i de animerade Pelle Svanslös-filmerna. Han gör en bra insats, låter relativt lik den i år avlidne originalrösten David Odgen Stiers, och talar med bra inlevelse. 🙂

Gunnar Uddén:

I scenen ”Människa igen” som inkluderas i filmen fro.m vhs/dvd-utgåvan 2002 är det Gunnar Uddén (1935-) som gör rösten till Clocksworth, och Gunnar gör också rösten till honom i Hos Musse. Till skillnad från många röstbyten inom Disney så är det faktiskt förståeligt att de bytte ut Åke Lagergren, då han hade avlidit ett par år innan dubbningen till extrascenen gjordes. Trots det så fungerar inte Gunnar särskilt bra som Clocksworth, då han skiljer sig alldeles för mycket gentemot Åke Lagergren, vilket gör det väldigt tydligt att Clocksworth bytt röst. Gunnar är visserligen en duktig skådespelare, men som Clocksworth fungerar han inte riktigt. :/
Per-Arne Wahlgren:

I spelfilmen Skönheten och Odjuret är det Per-Arne Wahlgren (1953-) som gör rösten till Clocksworth. Som jag sagt i mina tidigare dubbningsrecensioner av Skönheten och Odjuret-karaktärer kommer jag knappt ihåg några röster från den svenska dubbningen utöver Belle, men jag kan inte minnas att jag tyckte att insatsen var något utöver det vanliga.

PS. Är det förresten någon som vet om Per-Arne är släkt med Pernilla Wahlgren, Niclas Wahlgren, etc? 🙂
Topplistan:
Min topplista blir efter noga övervägande följande:

1. Åke Lagergren
2. Per-Arne Wahlgren
3. Gunnar Uddén
Imorgon är det julafton, och då kommer jag tillbaka med en dubbningsrecension. Vilken film jag ska recensera får ni se imorgon, så vi ses då! 🙂