Scooby-Doo (Musicservice) – Dubbningsrecension

Produktionsår: 1969-1982

Utgivningsår: 1990

Genre: Animerat, Barn, Komedi, Mysterium

Engelska originalskådespelare: Don Messick, Casey Kasem, Frank Welker, Nicole Jaffe, Indira Christopherson, Heather North, Larry Storch, Olan Soule, Daws Butler, m.fl

 

Svenska röster:

 

Scooby-Doo – Gunnar Ernblad

Shaggy – Fredrik Dolk/Stig Engström

Daphne – Beatrice Järås

Velma – Louise Raeder

Fred – Staffan Hallerstam

Scrappy-Doo – Staffan Hallerstam

Batman – Fredrik Dolk

Robin – Staffan Hallerstam

Jokern – Gunnar Ernblad

Pingvinen – Staffan Hallerstam

Cher – Beatrice Järås

Sonny – Staffan Hallerstam

 

Övriga röster: Gunnar Ernblad, Fredrik Dolk, Louise Raeder, Staffan Hallerstam, Olav F. Andersen, Beatrice Järås, m.fl

 

 

Jag har alltid gillat Scooby-Doo, och då särskilt originalserien ”Scooby-Doo – Where are you?” som jag redan recenserat. I den recensionen så nämnde jag ju att ett av avsnitten ur den serien dubbats för vhs-filmen ”Hannah-Barberas personliga favoriter” och det är just den dubbningen vi ska ta oss en titt på idag.

 

Musicservice är en svensk distributör som under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet släppte en rad olika filmer med till exempel Yogi Björn, Karl-Alfred, Knasen, Familjen Flinta, Huckleberry Hound, Top Cat, Quick Draw McGraw och Dastardly & Muttley. De släppte även fem vhs:er med Scooby-Doo, och utöver Hannah-Barberas Personliga favoriter släpptes ”Den dynamiska Scooby-affären”, ”Röde baronens spöke”, ”Spökena på Maud Frickets farm” och ”Scooby som tjurfäktare”. Alla fem innehåller samma dubbning, en dubbning som troligtvis antingen dubbades av Videobolaget eller av Kit&Co.

 

Varje kassett (utom Hannah-Barberas personliga favoriter) innehåller ett avsnitt av serien ”The New Scooby-Doo Movies” och ett avsnitt av ”Scooby-Doo & Scrappy-Doo” (serien med kortare avsnitt utan Fred, Daphne och Velma), medan Hannah-Barberas personliga favoriter innehåller ett avsnitt av ”Scooby-Doo, where are you?” (dock med The New Scooby-Doo Movies introsång), ett avsnitt av “The New Scooby-Doo Movies” och två avsnitt av “Scooby-Doo and Scrappy-Doo”. Vad jag tycker om serierna kommer jag att berätta senare då båda serierna har mer än en dubbning som jag kommer att recensera senare.

 

Jag har i skrivande stund inte fått tag på Spökena på Maud Frickets farm ännu, men jag misstänker att kvalitén på dubbningen på den kassetten är i princip samma som de övriga serien.

 

I rollen som Scooby-Doo själv hör vi dubbningsveteranen Gunnar Ernblad, som för övrigt gjorde samma roll i dubbningen på Kanal 10s videofilmer. Han gör visserligen sitt bästa, men tyvärr passar han inte riktigt som Scooby. Hans inlevelse är visserligen god, och han bibehåller röstkaraktären hyfsat bra, men tyvärr så kan jag inte ge insatsen något högre betyg än skapligt.

 

Shaggys röst alternerar mellan kassetterna, men i de allra flesta kassetterna är det Fredrik Dolk (känd som Buzz Lightyear i Toy Story) som gör rösten till Shaggy. Fredrik är helt okej i rollen, talar med bra inlevelse och bibehåller röstkaraktären hyfsat, men även här så fungerar det inte riktigt. Personligen så tycker jag att det inte råder någon som helst tvekan om att Peter Harryson är överlägsen som Shaggy, och att klå honom är lättare sagt än gjort.

 

I videofilmen ”Scooby som tjurfäktare” (och kanske i Spökena på Maud Frickets farm) så är Fredrik Dolk utbytt mot Stig Engström i stället. Inlevelsen är visserligen helt okej, men Stig passar inte som Shaggy över huvud taget.  Rösten är alldeles för mörk och raspig för att fungera, och röstlikheten med originalets Casey Kasem är nästan obefintlig.  Stig är visserligen en väldigt duktig skådespelare, men som Shaggy fungerar det helt enkelt inte. Jag har tyvärr inte hittat någon information om  varför Fredrik Dolk alternerar med Stig Engström, men då Fredrik Dolk inte verkar medverka på kassetten där Stig Engström spelar Shaggy överhuvudtaget så gissar jag på att Fredrik antingen var sjuk eller hade förhinder att vara med. Resten av rollbesättningen medverkar dock i alla filmerna, så jag antar det var någon form av tillfälligt inhopp från Engströms sida.

 

Som Daphne hör vi Beatrice Järås som liksom Gunnar Ernblad medverkade som samma roll i Kanal 10s videofilmer. När jag först såg den här dubbningen (vilket idag, Augusti 2016 bör vara ungefär 5-6 år sedan) var det mycket svårt för mig att vänja mig vid Beatrice Järås som Daphne, men jag måste ändå ge henne godkänt. Inlevelsen är godkänd även om röstlikheten med Indira Christopherson och Heather North inte är direkt slående.

 

Som Velma hör vi en av mina personliga favorit röstskådespelare på den kvinnliga fronten, nämligen Louise Raeder. Personligen tycker jag att Velma och Daphne skulle bytt röster med varandra, då jag tror att Louise Raeder hade passat bättre som Daphne medan Beatrice Järås hade gjort ett bättre jobb som Velma.  Louise är dock alltid lika duktig, och röstlikheten med Nicole Jaffe och Pat Stevens är faktiskt ganska bra. Inlevelsen är också mycket bra, även om jag inte riktigt tycker att Louises röst passar Velma, men det kunde varit mycket värre.

 

Som Fred hör vi dubbningsveteranen Staffan Hallerstam som liksom Järås och Ernblad spelade sin roll i den här dubbningen i Kanal 10s videofilmer. Han medverkade även som Fred i Öga & Öras dubbning av Scooby-Doo som användes på SF/Transfers samt Polar Bonniers videofilmer med Scooby-Doo.  Han passar faktiskt mycket bra som Fred och är en av de bättre rösterna i den här (förmodrade) lågbudgetdubbningen. Han talar med god inlevelse och bibehåller röstkaraktären väl även om röstlikheten med Frank Welker inte direkt är slående här heller. Hallerstam gör dock en fullt godkänd insats och är utan tvekan bäst i den här dubbningen.

 

Som Scooby-Doos brorson Scrappy-Doo, tillika den mest avskydda karaktären i Scooby-franchisen hör vi Staffan Hallerstam som gjorde samma roll i Transfers och Kanal 10s videofilmer samt i Media Dubbs dubbningar av Scooby-Doo. Han passar mycket bra som Scrappy även om jag (p.g.a nostalgi) föredrar Håkan Mohede från Sun Studios tidiga dubbningar av Scooby-Doo i rollen. Staffan talar i alla fall med god inlevelse, bibehåller röstkaraktären bra och röstlikheten med Lennie Weinrib och Don Messick är helt okej i mina öron.

 

I övriga röster hör vi i princip de skådespelerna vi redan gått i genom, alltså Gunnar Ernblad, Fredrik Dolk, Staffan Hallerstam, Louise Raeder, Olav F. Andersen, Sture Ström och Beatrice Järås. Allihopa är väldigt duktiga, men ibland kan man tydligt höra att samma skådespelare gör rösten till mer än en figur i samma avsnitt, men då dubbningen troligen gjordes med ganska knaper budget så är dubbningen ändå hyfsad med tanke på de rådande omständigheterna.

 

Översättningen är helt okej såvitt jag kan bedömma, jag har jämnfört översättningen av ”What a night for a Knight” på ”Hannah-Barberas personliga favoriter” med Media Dubbs översättning av samma avsnitt, och personligen så måste jag säga att jag föredrar Media Dubbs översättning bättre, även om det verkar som att översättningen på Musicservices videofilm ligger närmare originaltalet.

 

Munrörelserna är helt okej och jag störde mig inte nämnvärt över något på den fronten.

 

Så kommer vi till den svenska creditsversionen. All information om svenska röster, översättning, regi och dylikt lyser med sin frånvaro, vilket innebär att listan ovan satts ihop med röstidentifiering och mail till de inblandade skådespelerna.  Det här är visserligen inget ovanligt när det gäller Musicservices vhs-filmer, men jag tycker personligen att det är svagt att inte ens sätta ut rösterna i grupp. L

 

Sammanfattningsvis är det här en hyfsat bra dubbning som lider av stora ”miscasting”-problem.  Jag vet inte riktigt om jag skulle rekommendera den, men den är i alla fall inte lika dålig som dubbningen av Dingo Pictures filmer. (usch! L )

 

 

Slutbetyg:

 

Dubbning: 5/10

Röster: 4/10

Inlevelse: 6/10

Översättning: 6/10

Scooby-Doo – Where are you?: Första säsongen – Dubbningsrecension

Scooby-Doo – Var är du? (Första säsongen) – Dubbningsrecension

 

Produktionsår: 1969-1970

Svensk verison inspelad: 1996-1997

Genre: Animerat, Barn, Familj, Komedi, Mysterium

Engelska originalröster: Don Messick, Casey Kasem, Frank Welker, Nicole Jaffe, Stephianna Christopherson, Heather North, Hal Smith, Jean Vander Pyl, John Stephenson, m.fl

 

Svenska röster:

 

Scooby – Steve Kratz

Shaggy – Peter Harryson

Velma – Annica Smedius/Annelie Bhagavan

Daphne – Malin Berghagen

Fred – Mattias Knave/Jan Simonsson

 

Övriga röster: Peter Sjöquist, Irene Lindh, Susanne Barklund, Johan Hedenberg, Mattias Knave, Jan Simonsson, Annica Smedius, Fredrik Dolk

Titelsång: Tommy Nilsson samt Annelie Bhagavan

scooby_doo_where_are_you_sasong_1_2_disc

 

Av alla de karaktärerna som Hannah-Barbera skapade är utan tvekan den fega och matälskande hunden Scooby-Doo den mest kända figuren av alla. Scooby-Doo skapades 1969, och den första serien han var med i är den vi ska recensera idag, dock så måste jag poängtera att det enbart är den första säsongen vi ska ta en titt på idag. Den andra säsongen har nämligen flera olika dubbningar, varav en är svår att få tag i idag, så därför får vi ta en titt på den senare.

 

Den första säsongen av Scooby-Doo – Var är du? Består i alla fall av 17 avsnitt. Till skillnad från de flesta andra tv-serierna med Scooby-Doo (med undantag för Våran Scooby-Doo samt Scooby-Doo! Mystery Incorperated) har den här serien faktiskt släppts komplett på dvd. Det skedde 2005, men tyvärr verkar båda säsongerna vara utgångna på en del ställen, så om ni ser dem i affären, tveka inte att köpa dem. 😉

 

Om nu någon mot all förmodran inte vuxit upp med Scooby så ska jag kort sammanfatta serien för er.

 

Serien handlar om vännerna Shaggy, Velma, Fred och Daphne som tillsammans med sin hund Scooby-Doo reser runt i sin mysteriebil och stöter på mysterier. Varje avsnitt följer nästan en mall. Först kommer gänget till något hemsökt/övergivet/läskigt ställe där de stöter på ett monster (typ ett museum, en skidanläggning, ett nöjesfält, en cirkus osv), sedan delar de upp sig, och Scooby och Shaggy stöter på monstret medan övriga i gänget hittar ledtrådar. Mot slutet sätter de alltid upp någon form av fälla, monstret fångas och det visar sig vara en skurk med kostym och mask som försökt skrämma bort personer för egen vinning (te.x hitta en skatt, få personer att gå i konkurs så att de tvingas sälja sin egendom billigt, osv). Utifrån den här beskrivningen kan det låta som att serien är väldigt enformig, förutsägbar och tråkig.  Förutsägbart är det väl då man ganska snart fattar att vad gänget än stöter på så är det en snubbe (eller kvinna) i mask, och själva upplägget kan bli något enformigt, men tråkigt blir det absolut inte, då till exempel Scooby och Shaggy (och ibland även Daphne)s upptåg ibland gör så att planerna inte går riktigt som mysteriegänget tänkt sig. Trots detta så är storyn inte jättedjup, men den fungerar i alla fall, men ibland kan det finnas ett par logiska luckor kring olika saker, men det är ingenting man tänker på hela tiden.  Animeringen är finfin för att vara från 1969, men ibland kan man se färgmisstag och andra egendomliga animeringsglitchar. I det andra avsnittet (A clue for Scooby-Doo) får Shaggy till exempel Freds hårfärg under några sekunder, och då och då verkar Velma få läppstift trots att hon aldrig bär det i den här serien. Det är snarare Daphne som alltid bär läppstift (jag utgår i alla fall från det eftersom att hon har rosa läppar medan Velmas läppar är hudfärgade), och hur man skulle kunna missta Velma för Daphne är bortom mitt förstånd. 😉

 

Trots detta så är dock animeringen bra för att vara från 1969, och med tanke på åldern så är det inte rätt att klaga allt för mycket på animeringen. Trots allt finns det mycket värre animering här i världen, (Dingo Pictures, någon?) det är något som är säkert.

 

Hela ”Scooby-Doo – Var är du?” dubbades av Lasse Svenssons gamla bolag Media Dubb, innan det blev Eurotroll. Den första säsongen dubbades runt 1996-1997, medan den andra säsongen av någon outgrundlig anledning dubbades redan 1992. Jag har ingen aning om varför, men gissningsvis så köpte TV3 (där båda säsongerna visades på svenska för första gången) upp den andra säsongen innan den första säsongen. Personligen så skulle jag nog köpt in säsong 1 först då den har 17 avsnitt medan den andra säsongen bara har 8 avsnitt. Dock så har avsnitten inte så mycket att göra med varandra, så det är väl inget stort problem egentligen.). Det är den dubbningen som förekommer på dvd:n med den första säsongen. Media Dubb dubbade även den andra säsongen (åtminstonde delar av den), men av någon anledning är den säsongen omdubbad av Sun Studio på dvd:n.  Förutom Media Dubb har även Sun Studios köpenhamnsfilial dubbat ”Scooby-Doo – Var är du?”, men inte hela serien. Mig veterligen har de bara dubbat fem avsnitt, nämligen ”Hassle in the Castle”, ”Mine your own business”, ”Go away, Ghost ship”, ”A night of fright is no delight” samt ett avsnitt från säsong två, ”Haunted House Hang Up”.  Fyra av avsnitten dubbades för dvd och video-filmen ”Scooby-Doo: Rysligaste historierna), och i den dubbningen medverkar bl.a Stefan Frelander, Thomas Engelbrektson, Gizela Rasch och Lena Ericsson. Utöver det här så dubbades även ett avsnitt (det första) för videofilmen ”Hannah-Barberas personliga favoriter” som släpptes 1990. Den dubbningen gjordes av antingen Videobolaget eller Kit&Co, och där medverkade bland annat Gunnar Ernblad, Fredrik Dolk, Stig Engström, Louise Raeder, Beatrice Järås och Staffan Hallerstam. Dubbningen vi ska koncentrera oss på är dock den som gjordes av Media Dubb för visningar på TV3.

 

Som titelrollen i denna dubbningen, Scooby-Doo himself hör vi Steve Kratz, som även spelat bl.a Wilbur i Bernard och Bianca och Tigger i Nalle Puh. Personligen tycker jag att han är den som gjort rollen klart bäst i Sverige, och nu när Stefan Frelander verkar ha lämnat dubbningsbranschen för gott så har Steve Kratz tagit över rösten igen, vilket är mycket glädjande. Steve passar perfekt som Scooby, han bibehåller röstkaraktären perfekt, inlevelsen sitter som en smäck och röstlikheten med Don Messick är också mycket bra. Dessutom så har de andra skådespelarna som spelat Scooby i Sverige (Gunnar Ernblad, Stefan Frelander, Kenneth Milldoff, Stellan Skarsgård (!) m.fl) haft en tendens att stundtals prata väldigt otydligt, men det är inga problem att höra vad Steve säger, i alla fall inte för mig. J

 

Som Scoobys bästa vän, den alltid lika hungrige Shaggy hör vi en annan dubbningslegend, nämligen Peter Harryson, vars far John Harryson är och förbli den bästa rösten till Joakim von Anka. Precis som Johns insats som Farbror Joakim är odödlig, är Peters insats som Shaggy också odödlig. Enligt min åsikt så råder det ingen som helst tvekan om att Peter Harryson är den bästa svenska rösten till Shaggy genom tiderna. Röstlikheten med Casey Kasem är bra, Peter bibehåller röstkaraktären galant och ger karaktären mycket inlevelse och en enorm energi och glöd som saknas i de andra Shaggy-rösterna i Sverige. Mycket bättre kan det ärligt talat inte bli, och personligen tycker jag att det är mycket tråkigt att den andra säsongen inte fick behålla sin ursprungliga dubbning med Steve Kratz som Scooby och Peter Harryson som Shaggy. Som parantes kan jag också nämna att Peter Harryson även gjorde rösten till Shaggy i Öga & Öras dubbning av Scooby-Doo (som användes på SF/Transfers video-filmer samt dubbningen (vars dubbningbolag är okänt) som användes på Kanal 10s videofilmer.

 

Som gruppens snille Velma hör vi faktiskt två skådespelare. Annica Smedius gör rösten i nästan alla avsnitt, medan Annelie Bhagavan (a.k.a Annelie Berg) hoppade in för Smedius i avsnittet ”Scooby-Doo and a Mummy too!”, kanske då hennes dotter Matilda Smedius föddes (vilket var runt 1997 då dubbningen spelades in).  Annica Smedius passar mycket bra i rollen som Velma, men har en påtagligt mycket mörkare röst än originalets Nicole Jaffe som har en väldigt hög röst. Faktum är att alla som gjort rösten till Velma i Sverige (utom nuvarande rösten Jennie Jahns och Gizela Rasch i de senare dubbningarna hon medverkade i) har använt en ganska mörk röst för Velma, men hon bibehåller ändock rätt röstkaraktär och inlevelse.  Annelie Bhagavan gör också en fin insats som Velma, men trots att jag älskar henne i nästan allt annat hon  gjort i dubbningsväg, så passar inte Annelie riktigt som Velma. Hon har dock också bra inlevelse, och så vitt jag kan bedöma så är hon även körssångare i introsången.

 

 

Som gruppens snyggare tjej Daphne hör vi en annan dubbningsveteran, nämligen Malin Berghagen, dotter till Lasse Berghagen och Lill-Babs. När jag var liten tyckte jag inte om hennes insats speciellt mycket, men nu när jag blivit äldre så tycker jag att Malin passar mycket bra som Daphne. I original har faktiskt Daphne två röster, Indira Christopherson i säsong 1 och Heather North i säsong 2. Tyvärr har jag inte sett Media Dubbs dubbning av säsong 2, men röstlikheten med Indira Christopherson är okej, även om Malin har en aning djupare röst än Indira. Inlevelsen är för det mesta mycket bra, men kan svikta någon enstaka gång ibland, men något stort problem är det dessbättre inte.

 

Som gruppens ledare Fred ”Freddie” Jones hör vi också två röster. I alla avsnitt utom ett spelas Fred av Mattias ”Brock” Knave, och i avsnittet ”A gaggle of galloping ghosts” spelas han av Jan Simonsson, för undertecknad mest känd som Gabumon i Digimon. Mattias gör en riktigt bra insats som Fred. Stefan Frelander (som gjorde rösten i Sun Studios köpenhamndubbning) är visserligen mycket mer lik originalrösten Frank Welker, men Knave har 10 gånger bättre inlevelse än Stefan Frelander. Fyra avsnitt som verkligen visar prov på Knaves goda inlevelse är ”A clue for Scooby-Doo”, ”Hassle in the Castle”, ”Foulplay in Funland” och ”Spooky Space Kook”. Jan Simonsson gör en helt okej insats, och hans inlevelse är okej, men liksom Bhagavan så passar han inte riktigt in i rollen och har liksom henne en röst som ligger för långt ifrån huvudskådisens röst (Smedius och Knave), men något stort problem är det dock inte.

 

I övriga roller hör vi andra bra skådespelare såsom Peter Sjöquist, Johan Hedenberg, Irene Lindh, Susanne Barklund och Johan Hedenberg. Den mest frekventa övriga rösten är dock Peter Sjöquist. Lyckligtvis är dock Sjöquist såpass bra på att göra till rösten så att man inte tänker på att han gör rösten till merparten av de andra figurerna. Alla röster talar med god eller suverän inlevelse, och det finns inte så mycket annat att anmärka på i röstväg.

 

Översättningen är helt okej såvitt jag kan bedömma, men det verkar i alla fall i mina öron som att översättaren haft problem med att översätta avsnittstitlarna på somliga avsnitt, då många av avsnitten har en rimmande titel i original. (Te.x Hassle in the Castle, The Backstage Rage, A night of fright is no delight, etc), Rim är iochförsej mycket svåra att få till på svenska, så jag förstår att de haft de svårt. I två fall har de dock lyckats rimma, nämligen i ”En marionett utan vett” (The Backstage Rage) och ”Scooby-Doo och mumien som vill sno”.  Dock så undrar jag hur i hela friden översättaren kunde få ”What the Hex is going on?” till ”Scooby ser spöken”. Titeln är knappt ens relaterad till avsnittet, då det inte ens är ett spöke som är skurken i avsnittet utan en vålnad. Dessutom ser inte bara Scooby vålnaden, så hur den titeln kom till är bortom mitt förstånd. Jag tycker även att översättaren av titelsången stundtals översatt sången lite väl fritt, men det får man leva med då sångtexter är såpass svåra att skriva, då orden måste gå att sjungas på svenska. Jag vett att det finns en annan översättning av titelsången som används på de gamla dramatiserade lp-skivorna med Scooby-Doo, men jag har tyvärr inte hört den låttexten ännu och kan därmed inte uttala mig hurvida den hade passat bättre i tv-serien än den använda versionen.

 

Så kommer vi till den svenska creditsversionen. Om jag har förstått det rätt så visades serien med de svenska rösterna utsatta i grupp under introt när den sändes på TV3. Så har i alla fall varit fallet på en del andra Scooby-Doo produktioner som visats på TV3, bl.a Scooby-Doo i Hollywood. På dvd:n är det dock värre. Skyltar, tidningstexter, etc är visserligen skickligt översatta så att karaktäterna läser upp dem utan att det blir förvirrande. Men inga svenska röster nämns någonstans i avsnitten. På dvd-baksidan är det dock ännu värre, då den anger rösterna i Sun Studios dåvarande ensamble, Stefan Frelander, Kristian Ståhlgren, Jennie Jahns, Sharon Dyall och Peter Sjöquist som bara gäller för den andra säsongen. Hur man kan göra en sådan miss är enligt mig ett stort mysterium. Dessutom är det inte första gången det hänt, då även baksidorna av dvd-utgåvorna av ”Scooby-Doo möter Bröderna Bu” och ”Scooby-Doo och Cyberjakten” visar fel röster. Den sistnämnda slår dock någon slags rekord då ett antal av skådespelerna på baksidan aldrig ens medverkat i någon version av Scooby. Spontant så gissar jag på att den creditslistan tillhör en Pokémon-film, då merparten av alla skådespelerna på den baksidan gör rösten till huvudfigurerna i Pokémon. Personligen tycker jag att det är mycket dåligt att ingen credit ges till skådespelarna i dubbningen. Dock så är ju Peter Harrysons röst svår att ta miste på, så att han spelar Shaggy har nog inte många missat. 😉

 

Sammanfattningsvis är den en bra och välgjord serie för både små och stora, med en utmärkt dubbning som helt klart klår alla andra svenska dubbningar av Scooby-Doo med hästlängder.

 

Slutbetyg:

 

Film/serie: 9/10

Röster: 8/10

Inlevelse: 10/10

Översättning: 6/10

Looney Tunes (VHS, SF) – Dubbningsrecension

 

År: 2002 (releasedatum), 1950-1965 (produktionsår)
Genre: Animerat, Komedi, Kortfilmer, Slapstick

Engelska röster: Mel Blanc, Arthur Q. Bryan, m.fl

 

Svenska röster:

 

Snurre Sprätt – Olli Markenros

Daffy Anka – Håkan Mohede

Elmer Fudd – Kenneth Milldoff/Håkan Mohede

Pelle Gris – Kenneth Milldoff

 

Övriga röster: Kenneth Milldoff, Håkan Mohede, Anja Schmidt, m.fl

 

 

 

Looney Tunes är en samlig kortfilmer med kända figurer såsom Snurre Sprätt, Daffy Anka och katten Sylvester som jämt jagar den stackars fågeln Pip.  Looney Tunes kortfilmer har släppts på vhs-er både i dubbad form och i textad form. Kassetterna som vi ska koncentrera oss på i denna recensionen är ”Daffys knasiga äventyr” och ”Elmer med vänner” som släpptes av SF Film i serien ”Hollywood Classics” under 2002.  Förutom de filmerna släpptes även ”Daffy Anka  med vänner”, ”Rosie och charmören”, ”Karl-Alfred i Högform” och ”Katten Felix”.

 

Till skillnad från övriga Looney Tunes produktioner som vid den här tidpunkten dubbades hos Sun Studio, så dubbades den här filmen av Salut Video/Audio som för det mesta gjort dubbningar som Sun Studio och Sun Studios köpenhamnsfilial inte haft tid att göra. Förutom den här dubbningen ligger dem även bakom specialdubben för videofilmen ”Scooby-Doo på Nya Äventyr” som jag kommer att prata om en annan gång.

 

Då Salut Video ofta använder sig av samma skådisar som Sun Studio Köpenhamn, medverkar därför en del skådespelare från Sun Studios Köpenhamns dubbningar, dock i andra roller, men innan vi går på dubbningen ska vi ta oss en titt på kassettens innehåll.

 

VHS-kassetterna innehåller ungefär 5-10 kortfilmer och presenteras komplett med förtexter och outros.  Nu vet jag inte om det är videobandets fel eller om min video är kass, men bildkvalitén var inte mycket att hurra för på kassetten. För det mesta är allt dubbat på kassetten, men vissa inslag, såsom karaktärernas skratt och skrik, och Porky Pigs ”T-T-That’s all folks!” har försetts med lektordubb, vilket betyder att man hör den engelska originalrösten bakom den svenska rösten, ungefär som Kalle Anka på julafton.  Lektordubb är aldrig roligt, och här är inget undantag. Lyckligtvis har ju större delen av filmen ingen lektordubb, men personligen så tycker jag att man skulle lämnat kvar de lektordubbade partierna på engelska, då jag antar att skratten, skriken och Porkys slutreplik ligger i M&E (Music & Effects)-spåret vilket gör det omöjligt att dubba, vilket dem verkar ha försökt sig på att göra ändå.

 

Snurre Sprätt spelas i alla fall i de få kortfilmerna han är med i av Olli Markenros, som i Sun Studios dubbningar spelat Elmer Fudd. Han gör en hyfsad rolltolkning, och bibehåller någorlunda karaktärens charm. Snurres övriga röster i Sverige har varit Staffan Hallerstam, Steve Kratz, Mikael Roupé och har varit dubbad i några vhs-filmer som undertecknad inte känner till rösterna i. Markenros lyckas dock inte slå någon av ovanstående, men är något bättre än Snurre-rösten jag minns på kassetten ”En snurrig hare” som jag en dag också kommer att recensera.

 

Som Daffy Anka hör vi Håkan Mohede, och Daffy har genom åren spelats av Johan Hedenberg, Mikael Roupé, Göran Gillinger samt Andreas Nilsson. Den sistnämnda hoppade dock bara in i sju avsnitt av Duck Dodgers då Micke Roupé inte kunde.  Håkan gör en hyfsad insats, men lyckas inte riktigt att bibehålla karaktärens charm och röstkaraktär.

 

Som Elmer Fudd alternerar Kenneth Milldoff och Håkan Mohede.  Båda tvås insatser är helt okej, men inte mer än så.

 

 

Till sist har vi Porky Pig (eller Pelle Gris som han kallas på svenska) som spelas av Kenneth Milldoff. Jag måste medge att Kenneth inte är den första personen jag kommer att tänka på när jag tänker på Porkys röst, men han passar ändå någorlunda bra i rollen och bibehåller karaktärens charm hyfsat, även om jag tycker att en del av stamningen låter lite för tillgjord.

 

I övriga roller hör vi Anja Schmidt, Håkan Mohede, Kenneth Milldoff, med flera. Alla talar med bra eller skaplig inlevelse.7

 

Översättningen verkar vara helt okej, men då jag inte har sett originalversionen av någon av kortfilmerna ännu, kan jag inte riktigt uttala mig rättvist om översättningen.  Munrörelserna stämmer någorlunda, och man stör sig inte nämnvärt på dem.

 

Sammanfattningsvis är vhs-kassetterna hyfsat sevärda även om bildkvalitén är ganska dålig och dubbningen har inslag av lektordubb.

 

 

Slutbetyg:

 

Film/serie: 5/10

Röster: 5/10

Inlevelse: 4/10

Munrörelser: 6/10

Bananer i Pyjamas (tv-serie) – Dubbningsrecension

Bananer i Pyjamas

År: 1997-1999
Genre: Barn / Familj / Dockfilm / Animerat (delvis)
Engelska skådespelare: Ken Radley, Nicholas Opolski, Taylor Owynns, Mary-Anne Henshaw, m.fl

Svenska röster:

Berättaren – Peter Harryson/Hans Lindgren
B1 – Gunnar Ernblad
B2 – Bert-Åke Varg
Amy – Charlotte Ardai Jennefors
Lulu – Beatrice Järås
Morgan – Staffan Hallerstam
Herr Mus – Joakim Jennefors
Maggie – Beatrice Järås

Dubbningsstudio: PangLjud ab

bananerna
Bananer i Pyjamas är en australiensk tv-serie om handlar om just två bananer som bär pyjamas och deras vänner, tre stycken björnar och en listig (och ibland småtaskig) råtta som äger stadens butik. Serien kretsar kring de här sex karaktärerna och deras äventyr.

När jag var liten så tittade jag ofta på Lattjo Lajban där Bananer i Pyjamas sändes, och därför har programmet blivit nostalgi vid sidan av Teletubbies. Men till skillnad från Teletubbies så är faktiskt Bananer i Pyjamas fortfarande hyfsat kul att se på idag, som vuxen. Det är självklart inte 100% perfekt, men om man sett på skräckfilm eller på annat sett fått ett ångestanfall så är serien perfekt att glo på för att lugna ner sig.

Seriens intro består av en animerad film där bananerna jagar björnarna, men själva avsnitten utformas av skådespelare i dräkter, medan rösterna är pålagda i efterhand. Storyn varierar från avsnitt till avsnitt, och bara i enstaka fall förekommer avsnitt som är kopplade till varandra, bland annat ett som handlar om Bananernas födelsedag. Storyn (som för övrigt skrivs av olika personer i olika avsnitt) i avsnitten är inte direkt mästerverk, men de fungerar för ändamålet, utan att det blir för barnsligt alá Teletubbies och Musses Klubbhus. Dräkterna är mycket snygga, men man tror inte direkt på att de verkligen är bananer eller björnar. Rekvesitan är visserligen ganska bra (speciellt den gula brylé-puddingen), men en hel del av den är uppenbart fejkad, till exempel ser man tydligt att ett ätbart objekt i ett avsnitt är gjort av trä. Kulisserna är inte heller helt övertygande. Man ser till exempel att träden är en målad bakgrund, och att havet i själva verket är ett tygstycke. Men serien är ju faktiskt inte gjord för vuxna med personer med överdrivet detaljsinne som jag, och när jag var barn tänkte jag inte nämnvert på det som jag ser är uppenbart fejkat idag, och det får man ju se som ett gott betyg då serien riktar sig till just barn.

Idagsläget har undertecknad inte sett den engelska (australienska?) originalversionen och kommer således inte att jämföra rösterna med originalrösterna. Dubbningen av tv-serien gjordes av PangLjud (senare Pangstudios som gick ihop med ett annat företag och blev MorganKane som gick i konkurs för sisådär åtta år sedan), men jag har i skrivande stund ingen aning om exakt hur många avsnitt av serien som dubbats. Men då jag både sett tidiga och sena avsnitt av serien på svenska, så misstänker jag att i alla fall merparten av serien har dubbats.

B1 spelas i alla fall av dubbningsveteranen Gunnar Ernblad, som är känd för sina många skurkröster. Här använder han dock en väldigt ljus röst, som påminner om den lilla muppen i Pettson och Findus i Snickarbon (”Näää, den där var det ju inte!), och jag tycker personligen att han passar mycket bra om. Inlevelsen är också mycket bra, men Gunnar Ernblad brukar sällan svikta på den punkten.

Som B2 hör vi Bert-Åke Varg, även han en dubbningsveteran. Medan de flesta andra dubbningsfantasterna förknippar Bert-Åke med Asterix, så förknippar jag honom med B2. Liksom Ernblad, så passar Bert-Åke Varg mycket bra i rollen, och även här är inlevelsen mycket bra.

Som björnen Amy hör vi Charlotte Ardai Jennefors. Hon passar också mycket bra i rollen, och talar med bra inlevelse. Ingenting övrigt finns att tillägga här.

Som Lulu hör vi Beatrice Järås, och jag måste erkänna att som barn var jag inte vidare förtjust i hennes röst. Nu när jag är äldre så tycker jag dock att hon är riktigt bra i rollen som den eleganta Lulu. Även här är inlevelsen bra.

Som Morgan hör vi Staffan Hallerstam, för de flesta känd som Bosse i Karlsson på Taket och som Benke i Pippi Långstrump (tv-serien från 1969). Även här passar rösten utmärkt till karaktären, och det finns inte heller här någonting att orda om.

Som den listige Herr Mus hör vi Joakim Jennefors, som faktiskt är gift med Charlotte Ardai Jennefors (Amy). Precis som de övriga skådespelarna passar han utmärkt i rollen, som för övrigt är en stor kontrast mot hans roll som den godmodige och lätt naive Quasimodo i Disney’s Ringaren i Notre Dame.

Slutligen har vi berättarrösten som alternerar mellan Peter Harryson (ep. 1-100) och Hans Lindgren (ep 101-200). Av dessa båda herrar föredrar jag absolut Peter Harryson. Det är visserligen inget fel med Hans Lindgren, men Peter Harryson har helt enkelt bättre inlevelse och en intressantare röst.

Jag har i skrivande stund (Augusti 2016) sex stycken Bananer i Pyjamas filmer på VHS, och på dem är den svenska creditsversionen obefintlig. All credits i filmen är för den engelska versionen, och den enda informationen om rösterna kommer från baksidan av vhs-kassetterna, där merparten av rösterna står angivna. Av någon outgrundlig anledning så har rösten bakom Herr Mus (Joakim Jennefors) inte stått med på någon vhs-kassett, vilket känns aningen svagt då Joakim förtjänar att få credit för sin roll. Inte heller regissör, översättare eller tekniker står utsatta, och det enda man överhuvudtaget får reda på om dubbningen är att den är gjord av PangLjud (vars logga syns i introt till serien). Visserligen är rösterna självklart mest intressant för de flesta, men det är enligt mig riktigt dåligt att det ingen studiocredits existerar, inte ens efter att filmen tagit slut.

Utöver den här dubbningen finns det även en till äldre dubbning som använts på FilmNet, och där lästes alla röster av en (i skrivande stund) oidentifierad kvinna. Den här dubbningen verkar dock inte ha använts sedan dess, så därför har jag inte haft möjlighet att se den och jämnföra med den mer kända dubbningen. Däremot finns det en skiva där alla utom Peter Harryson och Bert-Åke Varg har bytt röst. (Om nu skivan inte spelades in innan tv-serien dubbades). Mer om den kommer ni få höra i framtiden.
Sammanfattningsvis är Bananer i Pyjamas en trevlig och välgjord serie som jag väl kan rekommendera till de minsta, och som ett alternativ till gulliga kattbilder efter att man blivit rädd. xD

Slutbetyg:

Serie/film: 4/5
Manus: 3/5
Röster: 4/5
Inlevelse: 4/5