Uppdatering: Eventuell recension av Pinocchios originaldubbning

Hejsan!

Som ni säkert har märkt så har jag inte postat på ungefär en vecka, och det beror på att jag idagsläget planerar att göra en recension där jag jämför Disneyfilmen Pinocchios originaldubbning med omdubbningen.

Problemet är bara att originaldubbningen enbart finns på en (väldigt) sällsynt hyr-vhs från 1980-talet, en vhs som jag tyvärr inte äger. Jag har visserligen sett en hel del klipp från originaldubbningen på YouTube, men tyvärr så har jag inte sett (och hört) tillräckligt mycket för att kunna skriva en recension ännu.

Jag har dock försökt ta kontakt med  en person som jag tror har tillgång till originaldubbningen, men han har tyvärr inte svarat ännu. Om det går som jag vill, så hoppas jag att jag kan skriva recensionen snart.

I övrigt så planerar jag att skriva lite nya inlägg som förhoppningsvis dyker upp snart, om någon nu ens läser bloggen. xD

Ha det bra tills vi hörs igen, i alla fall! 🙂

/Tony, bloggens författare

Vem är bäst? – Mimmi Pigg

Tänkte prova något nytt, får hoppas att det blir bra. 🙂

Det finns många exempel på karaktärer som dubbats av mer än en röstskådespelare, till exempel större delen av karaktärerna i Scooby-Doo och Nalle Puh. Därför tänkte jag börja en serie, där jag tar en karaktär och bedömmer dess olika röstskådespelare, för att sedan berätta vilken skådespelare (som enligt min åsikt) passar bäst som karaktären.

Innan vi börjar, så måste jag säga att i den här serien kommer jag även bedömma insatser från tv/dator-spel, skivor och musiksagor, med mera, då jag anser att en svensk röst är en svensk röst, oavsett varifrån den kommer. 🙂

Den första karaktärern jag tänkte ta mig an, är Mimmi Pigg som är en av medlemmarna i den fabulösa femman (bestående av Musse, Mimmi, Kalle, Kajsa och Långben)

Minnie_Mouse_pose_.jpg

(Bilden ovan tillhör Disney)

Bakgrund och originalröster:

Mimmi Pigg är Musses älskling, en charmerande musdam som varit med i leken lika länge som Musse själv. Precis som med Musse, så var Walt Disney (1901-1966) den första rösten till henne, dock så togs originalrösten ganska snart över av en kvinna, nämligen Marjorie Ralston (1911-1998) som gjorde rollen i en kortfilm år 1929, innan Marcellite Garner tog över. Hon gjorde originalrösten fram tills år 1940, och sedan tog Thelma Boardmann (1909-1978) över för att redan 1942 ersättas av Ruth Clifford (1900-1998)  som gjorde rollen ända fram tills 1950-talets andra hälft. Någon gång runt 1960-1970-talet höll man en audition om vem som skulle få Mimmis röst. Vinnaren blev ingen mindre än Russi Taylor (född 1944), som senare gifte sig med Musses originalröst Wayne Allwine (som tyvärr avled år 2009), som än idag (2017) fortfarande gör rösten till Mimmi Pigg vid en ålder av 72 år. Några gånger har även andra skådespelerskor hoppat in, till exempel Janet Waldo som 1974 gjorde rösten till Mimmi på en LP-Skiva baserad på Charles Dickens ”En Julsaga”, som nio år senare blev animerad film.

Svenska röster och mina omdömmen:

Sonja Bojadzijew (Sivan Sångpartaj i Ankeborg, 1980):

Den tidigaste svenska rösten till Mimmi som jag känner till är Sonja Bojadzijew (svårt att stava hennes efternamn!) som gjorde rösten (samt sångrösten) till Mimmi på den extremt flummiga lp-skivan Sångpartaj i Ankeborg, som spelades in i december 1980. På samma skiva gör hon även rösten till Kajsa Anka (som vi kommer prata mer om när jag tar mig en titt på hennes röster) och till Farmor Anka, samtidigt som Ted ”Olyckan” Åström spelade Musse Pigg, Kalle Anka och Långben. Skådespelarnivån på karaktärerna varierar extremt mycket, och medan somliga av figurernas röster låter så förjävliga att man  vill fucking kräkas, så passar en del av rösterna faktiskt hyfsat bra, och jag skulle vilja placera Sonjas Mimmi i den senare kategorin. Jag har tyvärr inte hittat någon information om Sonja, men jag misstänker att hon är/var en lokal okänd sångerska som av en slump blev anlitad för den här cd:n. Av de tre karaktärerna som hon gör rösten till på den här lp:n, så är Mimmi den hon fungerar bäst som, och jag hade inte haft något emot att höra henne på fler skivor.

Monica Forsberg (Musiksagan Musses Nya Frack, 1991)

Monica Forsberg (1950-)  har dubbat ett antal figurer, och under 1980-talets andra hälft var hon som bekant väldigt involverad i många olika musiksagor (alltså sagor på kassettband där en sagobok medföljde), och i åtminstonde en musiksaga görs Mimmis röst av just Monica Forsberg. Nu råkar det vara som så att Monica Forsberg har dubbat extremt många kvinnoroller hos KM Studio, men som Mimmi fungerar det faktiskt riktigt bra. Visst, hon är inte perfekt, men jag stör mig i alla fall inte nämnvärt på Mimmis röst i nämnda musiksaga. Då är det värre med Peter Wanngren som spelar Musse Pigg i den musiksagan, men honom kommer vi till när jag bedömmer Musse Piggs röster.

Åsa Bjerkerot:

Åsa Bjerkerot (1959-) har dubbat en hel del, och då mest för KM Studio. Förutom Mimmi har hon dubbat Sara (Marcia Gay Harden) i Flubber, och medverkat i både Den Lilla Sjöjungfrun och Bernard och Bianca i Australien som små biroller (ej crediterade, ska tilläggas).

Åsa Bjerkerot dubbade Mimmi ungefär mellan år 1989 (då dubbningarna till videofilmen Musse Pigg: Superstjärnan gjordes) fram tills 2001, då Lizette Pålsson tog över. Värt att nämnas är att Bjerkerots insatser i Musses verkstad blev omdubbade av Pålsson, samtidigt som Anders Öjebo (Musse Pigg)s insats lämnade orörd, vilket gör så man kan misstänka att hon hamnade i konflikt med Disney och därmed förlorade rollen som Mimmi av den anledningen. Dock så har hennes insats som Mimmi, bland annat i kortfilmen ”One Ice” som gjordes för ovan nämnda film fortfarande använts på ett antal samlingsfilmer med jultema. Åsa gjorde Mimmis röst i ett antal klassiska kortfilmer, tv-serien Musses Verkstad, ramberättelserna i videofilmsserien ”Bästa”, filmen ”Musse Pigg och hans vänner firar jul” samt minst en musiksaga, Mimmi och Jag.

Förutom dubbning verkade hon även som röstskådespelare i den svenska animerade filmen ”Kalle Stropp och Grodan Boll på svinlande äventyr” från 1991, där hon spelade Prinsessan Kottegrön. Hon har även varit med i par Live Action-filmer, däribland den ganska okända (och svårhittade) långfilmen ”Två solkiga blonder” från 1984 där hon spelar en av huvudrollerna.

Personligen så tycker jag att Åsa är mycket lyckad i rollen, och pratar med utmärkt inlevelse. Visserligen är hennes röst aningen hes, och inte riktigt lika högt pitchad som originalrösterna, men hennes Mimmi-röst ger ett mysigt intryck.

Lizette Pålsson:

Lizette Pålsson (1967-), är (2017) officiell röst till många Disneyfigurer, såsom Askungen och Snövit, och hon  är även dagens Mimmi-röst. Lizette har gjort rösten till Mimmi Pigg i så gott som samtliga produktioner från 2001 och framåt, i både filmer, tv-serier, tv-spel och live produktioner som Disney on Ice och Disney Live!.

Lizettes Mimmi är faktiskt rätt så lik Åsas Mimmi, Men Lizettes Mimmi-röst är aningen högre i Pitch och har ingen heshet i sig. I en podcast med Musses nuvarande röst, Anders Öjebo, nämnde han att han för tillfället (podcasten spelades in 2015) använde en annourlunda Musse Pigg-röst i kortfilmsserien ”Mickey Mouse”, där Musses röst var aningen hårdare. Jag har personligen sett ett par kortfilmer från den kortfilmsserien, men jag kan inte avgöra hurvida Lizette har förändrat sin Mimmi-röst nämnvärt.

Hursomhelst så är Lizette Pålsson riktigt bra som Mimmi, och utan tvekan en av Lizette Pålssons bästa dubbningsprestationer.

 

Slutsats:

Då har vi kommit till delen då jag ska avgöra vem som är bäst som Mimmi. Men till skillnad från till exempel Shaggy i Scooby-Doo, där Peter Harryson är den självklara rösten, så är det inte lika enkelt att bedömma vem av Mimmis röster som är bäst. Men efter mycket övervägande så är härmed min lista:

  1. Åsa Bjerkerot
  2. Lizette Pålsson
  3. Monica Forsberg
  4. Sonja Bojadzijew

 

Med det sagt är egentligen ingen av rösterna direkt urusel. ^^

Scooby-Doo i Vilda Västern – Dubbningsrecension

Produktionsår (film/serie): 2016

Produktionsår (dubbning): ca. 2016

Svenska röster:

Scooby-Doo – Steve Kratz

Shaggy – Jesper Adefelt

Velma – Jennie Jahns

Fred – Peter Sjöquist

Daphne – Suzanna Dilber

Tawny – Annika Herlitz

Buddy G – Knut Sjöberg Brise

Rafe – Adam Fietz

Kyle – Daniel Goldmann

Dave / David – Nicklas Berglund

Zeke – Peter Sjöquist

Andy – Nick Atkinson

Midge – Beata Harryson

Desdemona – Siri Bergsten

Carol – Annika Herlitz

Sharon – Beata Harryson

Övriga röster:

Steve Kratz

Knut Sjöberg Brise

Leon Pålsson Sälling

Ole Ornered

Jennie Jahns

Suzanna Dilber

Nicklas Berglund

Peter Sjöquist

Lovisa Blixt

Lily Wahlsteen

Nick Atkinson

Magnus Mark

 

Dialogregi: Joakim Elfgren

Översättare: Joakim Tidermark (Mediaplant)

Manusbearbetning: Joakim Elfgren

Producent: Niclas Ekstedt

Tekniker: Joakim Elfgren

Inspelat i: BTI Studios Sweden (fd. Dubberman)

scooby_doo_i_vilda_vastern

 

Scooby-Doo och hans vänner Shaggy, Velma, Fred och Daphne ska åka och hälsa på en Tawny, en avlägsen släkting till Shaggy, som bor på en ransch i bästa Vilda Västern-stil. När de anländer, blir dock alla i hela byn skräckslagna när de får syn på Shaggy. Det visar sig att spöket efter den ökände västern-banditen Stiliga Jack (som råkar vara en av Shaggys förfäder) precis har satt skräck i byn, och nu måste våra vänner lösa det här mysteriet för att inte Tawny ska förlora sin ransch.

Sedan jag var barn har jag alltid varit ett stort fan av Scooby-Doo, men då de senaste årens Scooby-serier och filmer hållt en varierande klass, hade jag inga större förväntningar inför den här filmen. Lyckligtvis är den här filmen riktigt bra, även om den naturligtvis inte är lika underbar som originalserien från 1969. En sak som är mycket trevligt att se, är att Scooby-franchisen fortfarande producerar tecknat material, och inte datoranimerat. Det är givetvis ingenting fel på datoranimation, men personligen så föredrar jag tecknat före dataanimerat, i alla fall när det gäller Scooby-Doo. J

Nu har jag tyvärr inte sett tv-serien ”Be Cool, Scooby-Doo!” eller någon av de filmerna som släppts efter 2012, men utifrån vad jag läst mig till, så verkar det som att i alla fall Daphnes personlighet är som i Be Cool, Scooby-Doo, även om jag inte är helt säker. Den bör i alla fall inte vara baserad på ”Scooby-Doo! Mystery Incorperated” (som jag inte är förtjust i), då till exempel Fred inte är riktigt lika pantad som i den tv-serien, och ingen av de kvinnliga medlemmarna i Mysteriegänget verkar stöta på de manliga medlemmarna. Då jag som sagt inte är särskilt förtjust i Scooby-Doo! Mystery Incorperated, så är jag väldigt glad att man slopat personligheterna och själva stilen från den filmen.

Filmen dubbades av BTI Studios, som var den studion som förut hette Dubberman, och regissör (samt även manusbearbetare och tekniker för dubbningen) är den för mig helt okände Joakim Elfgren.

Då Stefan Frelander (som dubbade Scoobys röst i nästan 25 år) lämnade dubbningsbranschen för ett par år sedan, så är det gamla goda hederliga Steve Kratz som återigen spelar Scooby. En mycket bättre Scooby-röst än honom går det nog inte att hitta på svenska, och jag måste säga att jag är imponerad att han än idag klarar att göra rollen lika bra som för 25 år sedan, då han gjorde rollen för första gången. Inlevelsen är utmärkt, rösten passar perfekt, och man hör tydligt vad Steve säger.

Som Shaggy hör vi (precis som i Scooby-Doo! Mystery Incorporated) Jesper Adefelt, kanske mest känd som den svenska rösten till Ron Weasley i Harry Potter. Här är jag väldigt kluven i hur jag tycker. Å ena sidan tycker jag att Jesper Adefelt är en mycket bra skådespelare som passar mycket bra som unga och tonåriga karaktärer, och dessutom talar han med bra inlevelse. Å andra sidan så ligger hans röst tyvärr lite för långt ifrån de tidigare svenska rösterna. Jämnför man till exempel Jesper Adefelts insats som Shaggy med Peter Harryson eller Thomas Engelbrektson, så är det som att jämnföra natt och dag. Däremot så är hans Shaggy-röst inte helt olik Bobo Eriksson som spelade Shaggy fram tills 2009 (dock så är Bobo artist till yrket, vilket innebär att han ofta inte kunde spela Shaggy under sin period. Då brukade Kristian Ståhlgren oftast ta över rollen, men mer om det en annan gång); men inte tillräckligt för att skulle kunna blanda ihop dem. Personligen anser jag att Jesper Adefelt inte är den bästa rösten till Shaggy, men inte heller den sämsta. Jag skulle nog placera honom någonstans i mitten.

Som Velma hör vi fortfarande Jennie Jahns, precis som vi gjort de senaste 15 åren, och jag måste säga att hon fortfarande fungerar finfint som Velma, även om Annica Smedius är och förblir min favorit Velma-röst. Det enda jag kan anmärka på här, är att Velmas röst låter ganska högt pitchad. Missförstå mig inte, Velma har en högt pitchad röst i originalet, men i den här dubbningen låter det vid ett par tillfällen aningen onaturligt, främst i början. Jag vet inte om det har med Jennie att göra, eller om problemet ligger i tekniken.

Som Fred hör vi fortfarande Peter Sjöquist, och han gör som alltid ett bra jobb. Han talar med bra inlevelse, bibehåller röstkaraktären och låter hyfsat lik originalrösten. Mer finns det egentligen inte att säga, då Peter Sjöquist redan spelat Fred i så många sammanhang att man redan är van.

Daphne har under de senaste 15 åren spelats av Sharon Dyall (även om Elin Abelin var med på ett hörn som Daphne inom den här tidsramen), men i denna filmen är hon nu utbytt mot Suzanna Dilber. Jag har ingen aning om Dilber bara hoppade in tillfälligt, eller om Sharon Dyall faktiskt har slutat som Daphne, men det var i alla fall av den här anledningen som jag bestämde mig för att se filmen. Suzanna Dilber passar väldigt bra som Daphne, talar med god inlevelse och bibehåller röstkaraktären. Hon matchar ocks Grey DeLisle (eller Grey Griffin som hon heter numera) väldigt bra. Jag vet dock inte om jag skulle sträcka mig så långt som att säga att hon är bäst, men hon är defenitivt bland de bättre Daphne-rösterna.

Som Shaggys avlägsna släktig Tawny hör vi Annika Herlitz, mest känd som Elsa i den svenska dubbningen av monsterhitten Frost. När jag läste hennes namn i credistlistan, var jag en smula orolig att jag skulle höra Annika Herlitz, och inte karaktären, då Annika Herlitz har en ganska distinkt röst som jag lätt känner igen. Glädjande nog så störde jag mig inte alls. Annika talar med bra inlevelse och passar bra i rollen, även om jag ännu inte sett originalversionen.

I övriga roller hör vi bland annat Ole Ornered, Knut Sjöberg Brise, Beata Harryson, Nick Atkinson, Magnus Mark, Adam Fietz, och även de skådespelarna som spelar Mysteriegänget (med undantag för Jesper Adefelt), det är speciellt intressant att Beata Harryson medverkar, då hennes far Peter Harryson är och förblir den bästa Shaggy-rösten i Sverige. Som gammalt fan av dubbningen till ”Scooby-Doo: Var är du?” så var det även väldigt trevligt att höra Peter Sjöquist som en del biroller, och inte minst Steve Kratz som Scooby-Doo.

Jag har som sagt inte sett originalversionen ännu, men det verkar i alla fall inte vara några större brister i översättningen. Däremot irriterade jag mig över att det på omslaget till filmen stod ”En hel långfilm” (troligen översatt från ”A Full-length movie”). Det kan vara jag som är petig när det gäller stavning och språk, men jag hade föredragit om det stod enbart Långfilm på omslaget.

Då kommer vi till creditsversionerna. Genom större delen av filmen märkte jag inte av några skyltar eller dylikt, men de få som fanns lästes upp av skådespelarna som om deras karaktärer läste upp skyltarna, vilket jag tycker är ett mycket klokt sätt att översätta just det på, vilket jag även nämnde i min recension av Scooby-Doo: Var är du?

Jag kollade visserligen inte igenom eftertexterna, men jag tvivlar på att rösterna står angivna i slutet, då Warner Bros inte brukar vara så duktiga på den fronten. Men då Daniel Hofverberg trots allt lyckades få tag på en creditslista (vilket han troligen inte lyckats på de senaste årens Scooby-filmer) så är det inte helt omöjligt att credits finns utsatt på filmen.

Sammanfattningsvis är det en välgjord dubbning med passande röster, till en mysig Scooby-Doo film med hjärtat på rätta stället. J

scoobydoowestern.jpg

Betyg:

Film/serie: 7/10

Röster: 8/10

Inlevelse: 9/10

Översättning: 7/10

Munrörelser: 7/10

 

Totalt betyg: 7,5/10

 

 

LazyTown – Dubbningsrecension

LazyTown – Dubbningsrecension

Produktionsår: 2004-2014 (serien), c. 2006-2007 (dubbningen)

Originalskådespelare: Magnús Scheving, Julianna Rose Mauriello, Stefán Karl Stefánsson, m.fl

 

Svenska röster:

Sportacus – Michael Blomqvist

Stephanie – Simona Holmström

Robbie Rutten – Niclas Ekholm

Ziggy – Gabriel Odenhammar

Stingy – Nick Atkinson

Pixel – Anton Mencin

Trixie – Nina Gunnarsdotter

Borgmästare Bastian Bussig – Anders Öjebo

Nora Nyfiken – Gunilla Orvelius

Lilla Sportacus – Hannes Edenroth

Den lata anden – Anders Öjebo

 

Titelsång: Carl Utbult

Körssång: Åsa Bergfalk

 

Dialogregi: Christian Jernbro (Säsong 1), Oskar Skarp (Säsong 2)

Översättning: Johan Wilhemsson

Sångtexter: Mats Wänblad

Tekniker: Christian Jernbro, Daniel Bergfalk, Andreas Eriksson, Oskar Skarp

Inspelat i: KM Studio AB (Säsong 1), Dubberman (Säsong 2)

LazyTown är en stad som ligger vid en ospecificerad plats i världen, och där bor bland annat spelfreaken Pixel, godisälskaren Ziggy, den girige Stingy och bråkstake Trixie.  Dit kommer den spralliga rosahåriga flickan Stephanie för att bo med sin morbror, som även är stadens borgmästare. Hon upptäcker dock snart att barnen i staden inte verkar vara det minsta intresserade av att leka utomhus eller röra på sig, i stället sitter de innomhus och spelar spel och äter godis. När den blåklädda superhjälten Sportacus dyker upp i staden, börjar det dock hända saker, och snart inspereras barnen att leka utomhus, och det dröjer inte länge innan Sportacus blir hela stadens favorithjälte. Eller, inte riktigt hela staden. Det finns nämligen en person vid namn Robbie Rutten som inte tycker om att Sportacus befinner sig i staden. Han vill nämligen att staden ska vara lika lat som han är, men med Sportacus i farten får han aldrig lugn och ro..

LazyTown är ett isländskt barnprogram som ursprungligen visades i Island mellan år 2004-2007, innan serien pausades. År 2012 började man återigen producera avsnitt, då med en ny skådespelare för Stephanie, då den första (Julianna Rose Mauriello) hade blivit för gammal. Serien skapades av Magnús Scheving (som också spelar Sportacus i serien) för att få barn att röra på sig mer och äta nyttigare. Serien har funnits i många skepnader i sitt hemland, men själv såg jag serien för första gången när jag var ungefär 10-11 år gammal och kollade på Lattjo Lajban på TV4, jag minns dock inte mycket av den gången, utan de egentliga första minnena kommer när jag fick volym 1 och 2 av LazyTown av min moster när jag fyllde 11 år.

Serien är ju i första hand riktad till yngre barn, så jag har nog aldrig varit den rätta åldersgruppen, men än idag, som 21-åring tycker jag fortfarande att serien är underhållande. Visst, den är inte helt perfekt, men det fungerar ändå som underhållning för stunden.

 

Själva serien är snyggt filmad och klippt, och även om en hel del saker (te.x godiset och grönsakerna) är uppenbart gjorda av plast så är det ändå ganska bra. Endast tre av karaktärerna är Live Action, nämligen Stephanie, Sportacus och skurken Robbie Rutten. De andra karaktärerna är dockor, vars utseende håller varierad klass.  Även om en del av dockorna kan se lite småcreepy ut ibland, så är det fortfarande JÄVLIGT mycket behagligare att kolla på i den färdiga serien än i pilotavsnittet med Shelby Young. Xd

Det är också väldigt mycket musik i serien. De flesta låtarna håller god kvalité, och något som måste ses som ett plus är att man nästan inte glömmer bort en enda låt man hört i serien. Några guldkorn inkluderar ”Cooking by the book”; ”You are a Pirate”, ”Gizmo Guy” och ”We are number one”. Den sistnämnda har dock inte fått någon svensk version såvitt jag vet.

Jag har visserligen sett delar av ett svenskdubbat säsong 3-avsnitt, men jag misstänker att säsong 1 och säsong 2 är de enda kompletta säsongerna som dubbats. Den första säsongen dubbades av KM Studio i Karlskoga, medan den andra dubbningen spelades in i Dubberman. Rösterna är dock identiska i båda dubbningarna, det enda som skiljer dem åt är regissör, översättare och tekniker.

 

Den första säsongen regisserades av Christian Jernbro, och i rollen som Sportacus hör vi Michael ”Nasse” Blomqvist. Han talar med bra inlevelse och passar fint i rollen. Hans sångröst är också bra, men så är han ju sångare till yrket egentligen. I den engelska originalversionen talar Sportacus med påtaglig isländsk brytning, men det beror på att Magnús Scheving inte kunde engelska så bra innan serien drog igång. Den svenska rösten talar dock utan brytning.

Som den rosa, glada tjejen Stephanie hör vi Simona Holmström, som mig veterligen inte dubbat så himla mycket. Förutom Stephanie är väl hennes mest kända roll som Bridgette i Total Drama Island, som visades på Cartoon Network år 2008. Simona talar med bra inlevelse och sjunger mycket bra, dock så är hennes röst aningen för djup, och låter något för gammal. Det beror dock på att Julianna Rose Mauriello bara var 13 när hon spelade in LazyTown, medan Simona var minst 18 år när hon spelade in dubbningen. Även om det inte är det som räknas, måste jag säga att Simonas röst verkligen passar ihop med karaktärens ansikte, även om röstlikheten inte är 100%.

Som stadens buse Robbie Rutten hör vi Niclas Ekholm, som bland annat dubbat rösten till Optimus Prime (bra!) och till Action Man i den (ö)kända filmen Action Man: Robot Atak (inte fullt så lika bra! 😦 ) Niclas passar bra i rollen, även om hans röst är något för ljus jämfört med originalrösten Stefán Karl Stefánsson. Inlevelsen är också bra, och sångrösten är det inget fel på. Även här kan man höra isländsk brytning i originalet, dock inte lika påtagligt som i fallet med Sportacus, och i de senare säsongerna är det nästan inga problem alls.

Som den godisälskande lille Ziggy hör vi Gabriel Odenhammar, mest känd för sin roll som Håkan Bråkan i Sunes Jul (och Sunes Sommar) samt Max i Svensson Svensson. Han dubbade även Andy i första Toy Story. Hans röst ligger ganska nära originalets Gudmundor Thor. Inlevelsen sitter också bra, men sånginsatsen är inte riktigt hundra. Jag har dock i ärlighetens namn inte hört Odenhammar sjunga i något annat sammanhang, så jag kan tyvärr inte uttala mig om hurvida han är en bra sångare egentligen.

Som den girige Stingy hör vi Nick Atkinson, som i denna serien väljer att använda sin bitchröst, vilken är ungefär samma röst han använde till Bloo i Fosters hem för påhittade vänner och Gus i Robotboy. Hans inlevelse passar rollen mycket bra, även om röstlikheten med originalet inte är helt slående. Sångrösten är dock inte riktigt bra här heller, särskilt i Stingys egna sång ”The Mine Song”. Vanligtvis är Atkinson mycket bra på att sjunga, vilket vi bland annat hört i Janne Långben – The Movie och Gnottarna, även om hans karaktär i bl.a Herkules och Musses Jul i Ankeborg har en annan skådespelare vid sång. Jag misstänker starkt att anledningen till att hans röst inte håller vid sång i den här dubbningen, beror på att rösten Atkinson använder som Stingy inte är den lättaste att sjunga med. Ingen skugga över Nick dock, han gjorde vad han kunde.

Som Trixie hör vi Nina Gunnarsdotter, som inom dubbning är mest känd som Timmy Turner i FairlyOdd Parents och som Cassandra i Sabrinas hemliga liv. Hon gör en bra insats, talar med god inlevelse och bibehåller originalets charm. Stundtals kan hennes Örebro-dialekt bli lite väl påtaglig, men för det mesta är det ingenting man tänker på. Vad gäller hennes sånginsats så måste jag säga att den är väldigt bra, men tyvärr sjunger Trixie inte i så värst många låtar.

Som techo-freaket Pixel hör vi den fd. Barnskådespelaren Anton Mencin, som faktiskt spelat en annan lat teknik-nörd i en svensk dubbning, nämligen Wade i Kim Possible. Han blev dock utbytt av Jesper Adefelt i senare avsnitt. Mencin har också dubbat bland annat Oliver och Gänget (där han gjorde Oliver i 1997 års omdubbning av filmen) och i 101 dalmatinerna: serien (där han spelade Mulle) och i den här serien gör han en mycket bra insats och talar med bra inlevelse. Jag har dock inte hört honom i särskilt många dubbningar på senare år, då KM Studio inte verkar dubba så mycket nuförtiden. Hans sångröst är ganska bra, men inte något utöver det vanliga. Liksom med Gunnarsdotter kan man höra spår av Mencins Örebro-dialekt, men något stort problem är det inte här heller.

Som borgmästaren Bastian Bussig hör vi dubbningsveteranen Anders Öjebo (som bla dubbat krabban Sebastian, Timon från Lejonkungen, Iago från Aladdin och Musse Pigg sedan 1990) och som vanligt gör han en strålande insats med bra inlevelse. Värt att nämnda är att hans karaktär är den enda som aldrig hörs sjunga (även om han någon enstaka gång kan höras nynna) under seriens gång.

Som borgmästarens crush, Nora Nyfiken (i somliga avsnitt kallad för Fröken Näsvis av någon anledning) hör vi Gunilla Orvelius, som liksom Nina Gunnarsdotter medverkat i FairlyOdd Parents, där som fén Wanda. Hon var även med i den ökända (?) dubbningen av Simpsons: Filmen där hon lånade ut sin röst till Marge Simpson. Här är hennes insats och inlevelse mycket bra. Hon bibehåller även karaktärens charm utan problem.  Lite oväntat så är Orvelius sångröst överlägsen originalets sångröst, vilket är ganska ovanligt när det kommer till KM Studio dubbningar efter 2003. Värt att nämna är att Nora Nyfikens originalröst har en viss brittisk accent i sig, men liksom med Sportacus och Robbie Rutten används ingen dialekt eller brytning i den svenska versionen.

Översättningen är helt okej, även om det finns några detaljer här och var som blivit tveksamt översatta. Sångtexterna är också mycket bra, även om man märker att det var svårt att översätta låtarna så att det går att sjunga texten, samtidigt som den behåller originaltextens andemening, men för det mesta går i alla fall låtens poäng hem även på svenska.

Munrörelserna stämmer sisådär hos de riktiga skådespelarna (något som tyvärr är väldigt vanligt när det kommer till dubbad spelfilm), medan det inte finns så mycket att anmärka på när det gäller munrörelserna hos dockorna. På det stora hela är det ändå helt okej, även om det självklart kunde varit bättre.

Så kommer vi till de svenska creditsversionerna. Såvitt jag har sett har inte mycket text (på te.x böcker, skyltar m.m) översatts, det sker främst när texten som förekommer är viktig för handlingen. När det händer är det för det mesta översatt via att en av skådespelarna läser upp det som står skrivet.

Till skillnad från många andra produktioner är faktiskt de svenska rösterna utsatta efter att originalcreditsen tagit slut. Visserligen så står det inte angivet vem som spelar vem, utan rösterna står i stället i grupp. Det kan tyckas vara lite frustrerande, men det är ju inte illa att de trots allt har satt ut credits överhuvudtaget.

Den första säsongen släpptes på 10 stycken dvd-filmer under hösten 2006, och på dem finns inga creditslistor utsatta på omslaget, däremot är fortfarande rösterna utsatta under slutcreditsen. Säsong två har också utgivits på dvd, vilket skedde runt 2012-2013, då av SF Film i stället för Scanbox Entertainment, och på alla säsong 2-dvd:erna är credits angivna på baksidan av fodralet. Både säsong 1-dvd:erna och säsong 2-dvd:erna är i dagsläget utgångna på de flesta håll, men kikar man på tradera kan man ha tur. När detta skrivs (maj 2017) är alla säsong 1-avsnitt av serien (utom ett, LazyTowns nya superhjälte del 2) utlagda på YouTube med svenskt tal, men jag har ingen aning om hur länge de kommer ligga ute där.

Sammanfattningsvis är det en välgjord dubbning till en trevlig och välgjord serie som jag troligen kommer titta på många gånger även i framtiden. 🙂

lazy_1647350c.jpg

Betyg:

Film/serie: 7/10

Röster: 8/10

Inlevelse: 7/10

Översättning: 6/10

Munrörelser: 5/10

Sångtexter: 6/10

 

 

The Adventures of Super Mario 3 – Dubbrecension

The Adventures of Super Mario Bros. 3 – Dubbningsrecension

Produktionsår: 1990-1991 (tv-serien), c. 1991-1992 (dubbningen)

Svenska röster:

Mario – Håkan Mohede

Luigi – Kenneth Milldoff

Toad – Nina Gunke

Prinsessan – Nina Gunke

Kung Koopa – Kenneth Milldoff

Övriga röster: Håkan Mohede, Kenneth Milldoff och Nina Gunke.

Dubbningsbolag: Sun Sudio (?)

Regissör, översättare och tekniker är idagsläget okända.

Super Mario 3.JPG

 

I de senaste inläggen här på bloggen så har jag recenserat dubbningarna av ”The Super Mario Bros. Super Show”, och för att avsluta det hela, så tänkte jag recensera dubbningen av tv-serien ”The Adventures of Super Mario Bros. 3” som är baserad på tv-spelet ”Super Mario Bros. 3” till NES. Den här serien innehåller inga oteckande inslag, och har aldrig visats på svensk tv. I stället gjordes dubbningen för ett gäng vhs-volymer som släpptes under tidigt 1990-tal.

Till skillnad från den andra serien så dubbades den här serien varken Videobolaget eller Eurotroll som dubbat serien, utan i stället så är det Sun Studio (tror jag i alla fall) som ligger bakom dubbningen. Rollbesättningen består av tre namn, Håkan Mohede, Kenneth Milldoff och Nina Gunke. Den här trion dubbade även videodubbningen av Teenage Mutant Ninja Turtles (som många älskar att hata), och dessutom var de även de svenska rösterna i en animé baserad på Djungelboken.

Att endast tre skådespelare delar på en massa roller är givetvis ingen stensäker väg till succé, men de tre skådespelarna i fråga är skickliga på att göra till sina röster, kan det ändå fungera. Här fungerar det dock inte riktigt lika bra som jag hade önskat, men låt oss ändå ta oss en titt.

Som Mario hör vi Håkan Mohede, som för undertecknad är mest känd som Scrappy-Doo i Scooby-Doo, Dupontarna i Tintin och Rolf i Ed, Edd & Eddy. Han gör en mycket bra insats, och rent kvalitémässigt ligger hans tolkning relativt nära Hasse Jonssons tolkning i videodubbningen av ”The Super Mario Bros Super Show”, alltså helt okej. Inlevelsen är helt okej (vilket man måste se som ett plus, då Sun Studios dubbningar har en förmåga att svikta vid inlevelsen), och likaså röstkaraktären.

Som Luigi hör vi den numera bortgångne skådespelaren Kenneth Milldoff, för mig mest förknippad med Kapten Haddock i Tintin och som Delfy. Här är jag lite kluven. Milldoff är inget självklart val för mig som Luigi, och egentligen är jag inte säker på om han verkligen passar i rollen. Ändå så stör jag mig inte på honom alls, och insatsen är trots allt fullt godkänd. Med tanke på de rådande omständigheterna så var nog Milldoff dock det bästa alternativet de kunde fixa.

Som Toad (som till skillnad från de andra två dubbningarna behåller sitt originalnamn) hör vi Nina Gunke, vilket är lite intressant, då ju Toad numera alltid spelas av kvinnliga röstskådespelare. Jag tror inte att Toad hade dubbats av någon kvinna ännu när den här dubbningen gjordes, men det är ändå ganska intressant. Gunke låter dock alldeles för femenin, och det känns som att hon inte anstränger sig nämvärt för att ge Toad och Prinsessan varsin röst. I stället låter det i mina öron som att hon använder ungefär samma röst för båda karaktärerna, vilket jag inte tycker fungerar när man gör två stycken stora karaktärer samtidigt. Jag vet inte riktigt vilka förutsättningar Nina Gunke hade när hon spelade in rösterna, men jag tycker att hon kunde tagit i lite mer.

Som Prinsessan hör vi också Nina Gunke, och här är jag mest besviken. Nina Gunke är en mycket duktigt skådespelerska, vilket vi har sett i filmer som ”Tomten är far till alla barnen”, men här är tyvärr inlevelsen inte mycket att hurra för. Jag har visserligen hört betydligt sämre inlevelser i mina dagar, men tyvärr så talar Gunke inte med tillräcklig inlevelse för att jag ska kunna ge henne godkänt på den punkten. Precis som med Toad, så känns det också som att hon inte riktigt tar i, vilket är väldigt synd, då hennes röst ändå passar bra i rollen. Inget ont om Nina Gunke dock, som sagt är hon en väldigt duktig skådespelerska, men det verkar tyvärr som att hon inte fick komma till sin fulla rätt i den här dubbningen.

Jag är inte 100% säker, men jag misstänker att den här serien kan ha varit en av Gunkes första dubbningsjobb, vilket i så fall kan förklara den sviktande inlevelsen. När hon senare medverkade i Djungeldjuret Hugo så var inlevelsen faktiskt helt okej om jag minns rätt, och hon var tydligen även med i Bilar från 2006, men den har jag inte sett på över 10 år, så jag minns tyvärr inte hennes röst där.

Som Kung Koopa hör vi Kenneth Milldoff som är den mest lyckade skådespelaren i den här dubbningen. Precis som med Gunnar Ernblad är den komiska tajmingen riktigt bra här, och personligen så skulle jag sätta Kenneth mittemellan Johan Hedenberg och Gunnar Ernblad, även om det är väldigt tätt mellan herrarna. Ett (ö)känt klipp med Kenneth Milldoff som finns på youtube, är när Koopa nästan säger ”din jävel” I ett avsnitt, som är ett mycket roligt klipp.

De övriga rösterna görs av de ovanstående skådespelarna med blandat resultat. Mohede och Milldoff gör visserligen sitt bästa, men det hörs tyvärr alldeles för ofta att samma skådespelare gör mer än en roll.

Översättningen är helt okej, och jag störde mig inte nämnvärt på någonting. Något som är positivt är att alla karaktärerna fått behålla sitt originalnamn, vilket alltid är ett plus, då Sun Studio haft för vana att översätta karaktärsnamn med helt ologiska namn, några skräckexempel är Haley Jetson (George Jetson) och Ella Jetson (Judy Jetson).

Sammanfattningsvis så är dubbningen skaplig, men tyvärr sviktar inlevelsen hos somliga av karaktärerna, och dubbningen präglas av lågbudget-kvalité. Jag har dock hört mycket värre dubbningar än den här, och trots sina många brister så anser jag inte att den tillhör kateogrin ”de sämsta svenska dubbningarna”.

mariopeach.jpg

 

Betyg:

Film/Serie: 7/10

Röster: 5/10

Inlevelse: 4/10

Översättning: 5/10

Munrörelser: 5/10

 

Totalt betyg: 5/10

 

Fotnot: Jag har sett en sida som anger att den här rollbesättningen även dubbade tv-serien Super Mario World, men jag har inga säkra belägg på att så är fallet.

Bilder från: boavideo.com, starz.com

Knasen – Dubbningsrecension

Produktionsår: 1962-1963 (serien), c. 1990 (dubbningen)

Originalröster:

Knasen, Generalen, Fänrik Fjun, Rocky, Pastorn och Otto – Howard Morris

Schassen, Nollan, Jägarn, Plato, Cosmo och Kaptenen – Allan Melvin

Bunny – June Foray

Svenska röster:

Knasen – Staffan Hallerstam

Schassen – Gunnar Ernblad

Generalen – Gunnar Ernblad

Jägarn – Fredrik Dolk

Plato – Fredrik Dolk

Nollan – Olav F. Andersen

Rocky – Fredrik Dolk

Cosmo – Fredrik Dolk

Fänrik Fjun – Olav F. Andersen

Kaptenen – Staffan Hallerstam

Pastorn – Olav F. Andersen

Kockis – Olav F. Andersen

Bunny – Louise Raeder

Övriga röster: Staffan Hallerstam, Louise Raeder, Fredrik Dolk, Olav F. Andersen, Gunnar Ernblad m.fl

Dubbningsbolag, regissör, översättare och tekniker är idagsläget okända. Vet du något om vem som regisserat, översatt och varit tekniker för denna dubbningen får du gärna skriva en kommentar.

 

 

Knasen är en amerikansk seriestripp som publicerats sedan 1950. Ursprungligen handlade strippen om en lat college-students olika upptåg, men redan 1951 lät seriens skapare Mort Walker Knasen rycka in armén, och resten är historia. Numera utspelar sig serien på det fiktiva armélägret Träsklägret, där Knasen alltid försöker smita undan jobb och slit, medan hans argsinte sergeant Schassen gör allt för att göra livet surt för Knasen.

Knasen (som faktiskt fortfarande produceras än idag) har även blivit tecknad film ett par gånger. Den första gången var på 1960-talet, då 50 stycken avsnitt på 5-10 minuter producerades. I Sverige har den serien aldrig visats på TV, men totalt 30 avsnitt har dubbats för tre stycken vhs-filmer som släpptes omkring 1990. Serien släpptes även på DVD i Sverige år 2010 i samband med Knasens 60-årsdag, men den serien innehöll endast engelskt tal med svensk text.

År 1989 producerades det även en cirka 30 minuter lång tecknad film med Knasen tillsammans med två filmer om Blondie och en film om vikingen Hagbard, som troligen var avsedda som pilotavsnitt till en tv-serie. Alla fyra filmerna släpptes på VHS år 1990, men samtliga var då i textad originalversion. Trots att den Knasen-filmen inte dubbades, har jag ändå för avsikt att recensera den i framtiden.

Jag har i ungefär 10 år älskat Knasen, och när jag fick reda på att serien existerade så började jag leta efter vhs-filmerna med serien, och trots att cirka 9-10 år har gått sedan jag fick reda på seriens existens, så har jag ännu bara fått tag i en av de tre vhs-filmerna, nämligen ”Träsklägrets stolthet”.

Själva serien är relativt vältecknad för sin ålder, men en del av karaktärerna görs inte riktigt rättvisa, personligen tycker jag till exempel att Knasen känns mer otrevlig i den här serien än i strippen, även om det inte stör mig så mycket i alla fall. Jag har inte heller någon aning om varför tre skådespelare samsas om alla rollerna, men gissningsvis var det en knaper budget som satte käppar i hjulen.

Den här filmen distributerades av Musikservice, och tyvärr så finns det ingen dubbcredits, vilket innebär att listan ovan (precis som många andra listor i den här bloggen) är framtagna med röstidentifiering. Detta betyder att jag inte vet vilket dubbningsbolag som dubbade serien, men jag misstänker att serien (liksom Mario vhs-dubbningen) dubbades av antingen Videobolaget eller Kit & C:o.

I rollen som huvudpersonen Knasen hör vi Staffan Hallerstam, kanske mest känd som Knattarna i DuckTales inom dubbning, medan Knasens originalröst görs av Howard Morris, känd som Sorken i Nalle Puh.  Personligen så har jag mycket svårt för originalrösten, då den låter alldeles för hög och irriterande, medan Staffan Hallerstam använder en mer passande röst till Knasen. Han talar med god inlevelse och bibehåller karaktärens charm utan att det blir för irriterande.

Som den argsinte Schassen hör vi Gunnar Ernblad, och ärligt talat undrar jag om det ens skulle gå att hitta någon som passade bättre som Schassen. Röstlikheten med Allan Melvin är visserligen inte slående, men inlevelsen är perfekt, och rösten passar karaktären som handen i handsken.

Generalen spelas även han av Gunnar Ernblad, och det verkar (i mina öron i alla fall) som att Howard Morris i originalet använder lite av vad som sedan blev Sorkens röst. Ernblad gör i alla fall även här en bra insats, passar bra i rollen, talar med god inlevelse, och bibehåller karaktärens charm.

Som Knasens korkade men godhjärtade lumparkompis Nollan hör vi röstskådespelaren och översättaren Olav F. Andersen, som gör en mycket bra rolltolkning. Han lyckas att låta lagom dum utan att det blir för löjligt, och inlevelsen är också mycket bra.

Lägrets rebell Rocky spelas av Fredrik Dolk, och även här är rösten mycket passande. Inlevelsen är också bra, men Fredrik Dolk har sällan problem på den fronten.

Både Jägarn och Plato har inte många repliker i den vhs-filmen jag har i min ägo, men såvitt jag kan avgöra dubbas de båda två av Fredrik Dolk. Tyvärr har de såpass få repliker (och Jägarn har knappt någon screentime alls i vhs-filmen jag har) för att jag på riktigt ska kunna avgöra hur bra Fredrik Dolk är som de här karaktärerna, men jag kan säga som så att jag i alla fall inte störde mig på deras röster.

Även Cosmo (som också kallats för Klirr i Sverige) dubbas av Fredrik Dolk, och liksom de andra karaktärerna så gör han bra ifrån sig här.

Som officeraren Fänrik Fjun, Kockis och Pastorn hör vi Olav F. Andersen, och som Kaptenen hör vi Staffan Hallerstam. Båda två gör bra ifrån sig i de här rollerna, även om de här karaktärerna har väldigt små roller på den vhs-kassetten jag äger.

Till sist har vi Knasens flickvän som spelas av Louise Raeder, men den karaktären var tyvärr inte med på den vhs-filmen jag äger.

Översättningen är enligt mig ganska bra, och det finns inte mycket att anmärka på den punkten.

Sammanfattningsvis är det en underhållande tv-serie med en hyfsat bra dubbning som går an att se på när man vill ha en stunds underhållning.

Fotnot: Det är fullt möjligt att en del rollkaraktärer kanske byter röster mellan vhs-filmerna, men som sagt har jag bara tillgång till en av vhs-filmerna. Jag minns dock att jag såg vhs:en ”Storkanonen och andra lekar” i skolan när jag var ungefär 12 år gammal, och jag minns då att jag trodde att Bert-Åke Varg spelade Generalen. Även om jag misstänker starkt att jag blandade ihop honom med Ernblad, så kan jag inte utesluta att någon annan gjort rollen också.

BBStill4.jpg

Betyg:

Film/serie: 7/10

Röster: 9/10

Inlevelse: 8/10

Översättning: 6/10

Munrörelser: 6/10

 

Totalt betyg: 7,5/10

Foton från: boavideo.com, beetlebailey.com

The Super Mario Bros. Super Show – TV-Dubb recension

The Super Mario Bros Super Show (TV Dubb) – Dubbningsrecension

Produktionsår: 1989-1990 (serien), c. 1992-1993 (dubbningen)

Svenska röster:

Mario – Steve Kratz

Luigi – Johan Hedenberg

Flugis – Hasse Jonsson

Prinsessan – Louise Raeder

Koopa – Gunnar Ernblad

Mouser – Peter Sjöquist

Övriga röster: Hasse Jonsson, Maria Weisby, Louise Raeder, Johan Hedenberg, Steve Kratz, Peter Sjöquist, Annica Smedius, m.fl

Dubbningsbolag: Eurotroll AB

Regissör, översättare och tekniker är för närvarande okända.

Mario Igen

Som jag nämnde i recensionen av tv-dubbningen så är Super Mario en gigantisk franchise som fick sin början via arkadspelet Donkey Kong där Mario medverkade under namnet Jumpman. Ett par år senare fick Mario ett stort genombrott i och med spelet Super Mario Bros, som än idag (2017) är det mest sålda tv-spelet. I slutet av 1980-talet och början av 1990-talet producerades det flera animerade tv-serier med Mariobröderna, och av en dem var The Super Mario Bros Super Show (även kallad Super Mario Brödernas Supershow på svenska), som bestod till hälften av tecknad film (avsnitt med Mario och the Legend of Zelda), samt otecknade bitar, där Mario (spelad av brottaren Captain Lou Albano) och Luigi (spelad av Danny Wells) stöter på olika udda karaktärer när de driver sin rörmokarfirma i Brooklyn.

Det existerar två stycken svenska dubbningar av serien. Jag har inte 100% koll på exakt vilken som dubbades först, men jag misstänker att den första dubbningen som gjordes är den som användes på merparten av vhs-filmerna från Wendros, jag kan dock mycket väl ha fel. I den dubbningen (som jag redan recenserat) medverkade bland annat Hasse Jonsson, Staffan Hallerstam, Johan Hedenberg med flera. Jag har ingen aning om vilket dubbningsbolag som gjorde den dubbningen, men den användes i alla fall på de flesta vhs-kassetterna. (Värt att tänka på är att även Mario-vhserna från Videopocketklubben och Cartoon som i princip är samma material som Wendros-filmer bör ha den dubbningen). Den största skillnaden mellan dubbningarna är att de otecknade delarna av någon okänd anledning inte dubbades i vhs-dubbningen. I stället återgavs de i textad originalversion. I Eurotrolls dubbning, som gjordes för tv-visningar på den numera nedlagda kanalen FilmNet, är dock både de otecknade och de tecknade bitarna dubbade. Värt att nämna är också att jag vet att åtminstonde en av vhs-kassetterna från Wendros ska ha tv-dubbningen, men jag vågar inte uttala mig om det finns mer än en vhs-film med den dubbningen.

Som Mario hör vi i den här dubbningen Steve Kratz, som enligt mig gör en mycket bra rolltolkning. Röstlikheten med Lou Albano fungerar fint, även om det inte är perfekt, och inlevelsen är även den mycket bra. I övrigt finns det inte mycket att anmärka på här.

Som Luigi hör vi Johan Hedenberg, som spelade Toad och Koopa i vhs-dubbningen. Medan jag tycker att han var hyfsad som Toad och riktigt bra som Koopa, så tycker jag att hans Luigi fungerar snäppet bättre än både hans Toad och hans Koopa, även om avståndet mellan hans Koopa och hans Luigi inte direkt är jättelångt. Han pratar med bra inlevelse, har en bra röstkaraktär, och bibehåller originalets charm.

Som Toad (som här kallas för Flugis) hör vi Hasse Jonsson, som dubbade Mario i den andra dubbningen. Visserligen är John Stockers originalröst till Toad mycket mörkare, då detta var innan kvinnliga skådespelare började göra rösten till Toad, så måste jag säga att Jonsson är riktigt bra som Toad. Visserligen kan man ibland urskilja röster som tillhör andra karaktärer han gjort om man lyssnar på insatsen, men något stort problem är det i alla fall inte för mig. Hasse talar med utmärkt inlevelse, och även om röstlikheten med John Stocker inte är helt hundra, så är jag ändå riktigt nöjd med insatsen.

Som Prinsessan Flugsvamp (som vid det här laget fortfarande kallades för Princess Toadstool i USA i stället för Princess Peach) hör vi Louise Raeder, som återkommer i rollen efter att ha gjort den i de sista fem avsnitten av vhs-dubbningen. Precis som där så är Louise Raeder lysande, och som sagt så säger jag det inte bara för att jag älskar Louise Raeders röst, utan för att hon har klart bäst inlevelse av de tre damerna som spelat Peach genom Sverige. Hennes röst passar dessutom bäst jämnfört med originalrösterna, och karaktärens charm bibehålls på ett skickligt sätt. Mycket bättre kan det ärligt talat inte bli när det kommer till Peachs röst.

Som Kung Koopa (som egentligen heter Bowser, men då hans design i den här serien är mycket annorlundare än i spelen, så kan jag inte utesluta att det ska föresälla en helt annan karaktär) hör vi Gunnar Ernblad, som spelade Luigi i de sista fem avsnitten av vhs-dubbningen. Precis som jag nämnde i recensionen av tv-dubbningen så håller jag Gunnar Ernblad som snäppet vassare än Johan Hedenberg, då Ernblad passar snäppet bättre jämnfört med originalrösten. Han har dessutom en snäppet bättre komisk timing, men som sagt så är Johan Hedenberg inte mycket sämre han.

I övriga roller hör vi Louise Raeder, Maria Weisby, Hasse Jonsson, Johan Hedenberg med flera. I de otecknade partierna spelar Louise Raeder de flesta kvinnliga karaktärerna, och jag kan förstå om man liksom i ”Denver – den siste dinosaurien” stör sig på att Raeder nästan är den enda kvinnliga skådespelaren i dubbningen, så måste jag erkänna att jag inte störde mig nämnvärt på att hon medverkade så mycket, men det kan å andra sidan ha med att göra att jag som sagt älskar Louise Raeders röst.  J

En annan som medverkar flitigt i de otecknade bitarna är Hasse Jonsson, som bland annat repriserar sin roll som Kommissarie Gadget i ett avsnitt. Precis som med Raeder så stör i alla fall inte jag mig nämnvärt på att man ofta hör Jonssons röst, men jag kan förstå ifall man stör sig på det frekventa användandet av de här skådespelarna.

Översättningen är mycket bra, och precis som i vhs-dubbningen har man översatt Toads namn. Personligen är jag näsan alltid skeptisk till att översätta karaktärsnamn om man inte måste, men jag måse säga att översättningen ”Flugis” ändå passar ganska bra. Det passar i min mening i alla fall bättre än namnet Champ som användes i vhs-dubbningen. Kung Koopa, som i vhs-dubbningen fick namnet Kung Krut, har i den här dubbningen fått behålla sitt originalnamn, vilket jag anser är bättre, då jag inte direkt är genomförtjust i översättningen ”Kung Krut”.

I övrigt är översättningen som sagt mycket bra, och det finns inte mycket att orda om. Munrörelserna j de tecknade sekvensera är helt okej, men precis som de flesta andra dubbningarna av otecknade filmer och serier, stämmer munrörelserna tyvärr lite si och så i de otecknade delarna, och om man är känslig för dåliga munrörelser kan det nog bli frustrerande att kolla på. Jag störde mig dock inte nämnvärt på det, men som sagt är jag övertygad om att det inte gäller för alla.

Jag har tyvärr aldrig sett serien på FilmNet (det var lite innan min tid), så jag har ingen koll på hurvida det visades dubbcredits där, men när serien visades på Fox Kids är jag nästan helt hundra på att inga röster sattes ut. Precis som jag nämnt i andra recensioner så tycker jag att det är svagt att inte sätta ut credits, men Fox Kids är långtifrån ensamma om att inte göra det.

På grund av creditsavsaknaden, så har rollistan ovan satts ihop via röstidentifiering, så fel kan givetvis förekomma, men då de medverkande skådespelarna har ganska säregna och välbekanta röster så är det svårt att ta miste på dem. 😉

Sammanfattningsvis så är den här dubbningen den bättre av de två, även om vhs-dubbningen inte på något sätt är dålig. Det som gör att tv-dubbningen i mina öron är bättre, är att inlevelsen är bättre, rösterna mer passande, och att de otecknade delarna också är dubbade.

mario-gänget

Betyg:

Film/serie: 6/10

Röster: 8/10

Inlevelse: 9/10

Översättning: 8/10

Munrörelser: 6/10

Totalt betyg: 7/10

Fotnot: Introsången och den klassiska outrosången (”Do the Mario!”) är tyvärr kvar på engelska i båda dubbningarna.  😦

Fotnot 2: Avsnitten av serien där den tecknade Zelda-serien visades enligt uppgift aldrig på Fox Kids/Jetix, utan dubbningen av de avsnitten har troligen bara förekommit på FilmNet.

The Super Mario Bros. Super Show! – VHS Dubb Recension

The Super Mario Bros Super Show (VHS Dubb) – Dubbningsrecension

Svenska röster:
Mario – Hasse Jonsson

Luigi – Staffan Hallerstam/Gunnar Ernblad

Toad – Johan Hedenberg

Peach – Jane Björck/Louise Raeder

Koopa – Johan Hedenberg/Sture Ström

Mouser – Staffan Hallerstam

 

Övriga röster: Johan Hedenberg, Staffan Hallerstam, Louise Raeder, m.fl

Dialogregissör, översättare, tekniker och dubbningsstudio är i dagsläget okända.

Super Mario Bros är en spelserie som kretsar kring två stycken italienska (ibland är dem dock från Brooklyn) rörmokare som allt som oftast måste rädda Svamprikets vackra prinsessa Peach undan den onde Bowser, eller Koopa som han ocskå har kallats. Mario själv debuterade år 1981 i spelet Donkey Kong, då under namnet Jumpman, och även om Mario hade några spel redan innan, kom hans stora genombrott år 1985, då spelet Super Mario Bros (som en idag är det mest sålda tv-spelet) släpptes, och sedan dess har det rullat på. I slutet av 1980-talet och början av 1990-talet producerades det flera animerade tv-serier med Mario-bröderna, och en av dem var ”The Super Mario Bros. Super Show”, eller ”Super Mario-brödernas supershow” som den också kallats i Sverige. Serien bestod av dels tecknade filmer med Mario & C:o (vilka ibland var utbytta mot avsnitt ur Legenden om Zelda), och dels av live action-segment där Mario och Luigi träffar olika skumma typer när de driver sin rörmokarfirma i brooklyn.

I Sverige har serien två dubbningar. Den ena (som är den vi ska koncentrera oss på i den här recensionen) gjordes för ett par vhs-filmer under 1990-talet, och på de var inte live action-delarna dubbade, utan återgavs i textad originalversion. Den andra dubbningen (eller kanske den första?) gjordes av Eurotroll för visningar på den nu nedlagda kanalen FilmNet, och visades även på Fox Kids. Den dubbningen släpptes även på åtminstonde en vhs-film. I den dubbningen var live action-delarna också dubbade.

VHS-dubbningen förekom alltså på videofilmerna utgivna av Wendros (kassetter med ”Videopocketklubben” eller ”Cartoon” har också denna dubbningen), och precis som med de flesta andra vhs-filmerna från det här bolaget så finns det ingen credits, därför har rösterna identifierats via avlyssning och mail till skådespelarna.

Som Mario hör vi Hasse Jonsson, som även dubbat två andra spelhjältar, nämligen Sonic the Hedgehog och Link i Zelda. Till skillnad från i nutid, då Mario nästan utan undantag brukar bryta kraftigt på italienska, så har Mario i originalversionen i stället en Brooklyn-accent, i den svenska dubbningen pratar dock Jonsson utan någon särskild dialekt eller brytning. Hasse passar bra i rollen och bibehåller precis rätt röstkaraktär. Han talar dessutom med mycket bra inlevelse.

Som Marios långe och något fege bror Luigi hör vi Staffan Hallerstam, som även han gör ett bra jobb. Röstlikheten med originalrösten Danny Wells är inte direkt slående, men han talar ändå med bra inlevelse och har ändå en fullt godkänd röstkaraktär.

Som Toad hör vi Johan Hedenberg, och det är faktiskt ganska intressant, då Toad numera alltid spelas av en kvinnlig skådespelare, dock ska det påpekas att Toads originalröst i serien också är manlig. Johan Hedenberg är visserligen fullt godkänd som Toad, men Hasse Jonsson som tog över rollen i tv-dubbningen är snäppet vassare i rollen.

Som Prinsessan Peach (eller Prinsessan Flugsvamp som hon egentligen kallas för i serien) spelas av en person som inte medverkat i många dubbningar. Mig veterligen har hon bara medverkat i en dubbning förutom den här, nämligen som Smurfan i specialavsnittet ”Smurfolympiaden” från Smurfarna, som dubbades för Lilla Aktuellt, då med sportkommentatorer i rollerna. Peach spelas alltså av Jane Björck, och det är onekligen mycket intressant och förvånande, då hon ju till yrket är sportjournalist. Jane Björck har visserligen en mycket bra röst, men det hörs tyvärr alldeles för väl att hon inte är van vid dubbning, då inlevelsen sviktar med jämna mellanrum, vilket är väldigt synd, då hon ändå låter mycket bra som Peach.

Som Bowser hör vi Johan Hedenberg, som dubbat många andra spelskurkar genom tiderna (bla. Dr Robotnik, Ganon, m.fl), och precis som de rollerna passar Johan utmärkt i rollen, och talar med bra inlevelse. Personligen håller jag dock Gunnar Ernblad, som gjorde motsvarande roll i tv-dubbningen som snäppet bättre, men mycket sämre är inte Hedenberg.

Totalt så dubbades tio stycken avsnitt med de här rösterna, men från avsnitt 5 och framåt så byter merparten av karaktärerna röster. Mario spelas fortfarande av Hasse Jonsson, och Johan Hedenberg lånar fortfarande ut sin röst till Toad, men Luigi är nu utbytt mot Gunnar Ernblad. Ernblad är väl inte mitt förstahandsval som Luigi, men han passar ändå förvånansvärt bra i rollen.

Peach byer också röst i och med avsnitt fem, och spelas i de restrerande avsnitten av Louise Raeder, som senare spelade rollen i tv-dubbningen, och personligen så är Louise Raeder min personliga favorit i rollen som Peach (och det säger jag inte bara för att jag älskar Louise Raeders röst), hon talar med bra inlevelse, bibehåller rätt röstkaraktär och i ärlighetens namn finns det inte mycket att anmärka på här.

Koopa har även han bytt röst i de fem sista avsnitten, och hörs då av Sture Ström i stället för Johan Hedenberg, vilket undertecknad är väldigt konfunderad över, då Hedenberg fortfarande är kvar som Toad.  Till skillnad från de andra röstbytena, som trots allt fungerar även om det blir förvirrande, så fungerar det inte riktigt lika bra här. Sture Ström är visserligen en riktigt bra röstskådespelare, men tyvärr så passar hans röst inte riktigt till Bowser.

I övriga roller hör vi de nyss nämnda skådespelarna, alltså Hasse Jonsson, Johan Hedenberg, Staffan Hallerstam, Louise Raeder, Gunnar Ernblad med flera. De flesta talar med utmärkt eller bra inlevelse.

Översättningen av serien är till största delen bra, men jag ställer mig frågande till att Toads namn har översatts till Champ. Jag kan ha missat någonting, och om jag har det så ber jag om ursäkt, men jag kan inte komma på någon logisk anledning till att kalla Toad för Champ. En annan karaktär som fått sitt namn översatt är Kung Koopa, som i den här dubbningen kallas för Kung Krut. Jag är personligen inte vidare förtjust i den här översättningen, och hade hellre sett att man gjorde som i tv-dubbningen, nämligen att använda originalnamnet.  I övrigt så är översättningen relativt välgjord, och jag störde mig inte nämnvärt på någon konsig meningsuppbyggnad eller dålig översättning.

Då vhs-filmerna som sagt saknar dubbningscredits är det inte känt vilket dubbningsbolag som faktiskt gjorde den här dubbningen, men utifrån rösterna och tidsepoken gissar jag spontant på att det är Videobolaget eller Kit & Co som gjort dubbningen. Jag känner inte heller till vem som regisserat, översatt och agerat tekniker i dubbningen, men om någon vet det får ni jättegärna skriva i kommentarerna.

Sammanfattningsvis är det här en helt okej dubbning, även om jag personligen föredrar Eurotrolls dubbning.

Mario-Luigi.jpg

Betyg:

Film/Serie: 7/10

Röster: 6/10

Inlevelse: 5/10

Munrörelser: 6/10

Översättning: 7/10

 

Totalt betyg: 6/10

Jag är tillbaka!

Tjenare allihopa!

Som ni säkert redan har märkt (om någon ens följer bloggen xD) så har jag tyvärr inte postat på flera månader. Jag höll nämligen på att arbeta på ett antal dubbningsrecensioner, men tyvärr så dog min dator kort efter att jag skrev Blair Witch Project-recesionen, vilket ledde till att jag förlorade både en massa recensioner och lusten att skriva nytt.

Nu är jag tillbaka igen, och kommer försöka posta så ofta jag kan och kommer ihåg. 🙂

/Tony