Vem är bäst? – Tigger/Tiger

Vem är bäst? – Tigger från Nalle Puh

tigger

Då har det blivit dags för en ny omgång av ”Vem är bäst?”, där jag kommer att ta en karaktär som haft mer än en svensk röst, och sedan ge mina omdömmen på skådespelarna som gjort rösten till nämnda karaktär och sedan säga vilken röst som (enligt min åsikt) är bäst.

Innan vi börjar så måste ni veta att jag även tar med röster från te.x musiksagor och datorspel också, eftersom att en svenskt röst är en svensk röst oavsett var den kommer ifrån, enligt mig. ^^

 

Dagens karaktär är alltså Tigger från Nalle Puh-franchisen. Trots att Tigger sedan 1990 kallas och stavas Tiger i de svenska dubbningarna, så har jag valt att stava hans namn precis som i originalöversättningarna av de gamla kortfilmerna. Trots allt, så stavar ju nästintill alla karaktärerna i Nalle Puh-franchisen fel på sina namn (Uggla stavar till exempel sitt namn som Gugla i böckerna, och på Sorkens brevlåda i ”The New Adventures of Winnie the Pooh” kan man se att Gopher (Sorken) stavar sitt namn som ”Goufer” på sin brevlåda), så att Tigers namn stavas rätt borde väl i praktiken göra så att hans stavning inte passar in bland de andra i sjumilaskogen?

 

Hursomhelst, så har Tigger haft många röster genom tiderna i Sverige, så nu kör vi.

 

Jan Malmsjö:

 

Den första skådespelaren som gjort rösten till Tigger på svenska, är skådespelaren Jan Malmsjö (1932-) som inom dubbning bland annat är känd som Lumiére i Skönheten och Odjuret, samt som Lufsen i originaldubbningen av Lady och Lufsen från 1955, som trots att den finns omdubbad fortfarande visas med originaldubbningen i Kalle Anka på julafton. Malmsjö spelade Tigger i de två kortfilmerna som karaktären medverkade i på 60-70 talet, närmare bestämt ”Nalle Puh och den stormiga dagen” (1968) och ”Nalle Puh och den skuttande tiggern” (1974). Han gör en bra insats, men jag känner att det är något som saknas här. Jan Malmsjö har bra inlevelse, läspar någorlunda bra, och liknar originalet Paul Winchell ganska bra, men jag tycker att energin inte alls är lika bra som i några av Tiggers senare röster. Men Malmsjö är som sagt inte dålig i rollen, hans insats är helt enkelt inte min ”cup of tea” om ni förstår vad jag menar. 🙂

 

Lars Essman:

I musiksagan ”Nalle Puh och Tigger” som enligt boken spelades in 1979, var det Lars Essman som spelade Tigger. Ärligt talat så vet jag inte vem Essman är, och förutom Tigger i den här musiksagan, har jag bara hittat åt hans namn som berättarröst i några gamla musiksagor från 1970-talet, bland annat ”Djungelboken 2” som är en kär barndomsfavorit för mig.

Att Lars Essman spelade Tigger här är för övrigt en gåta, då större delen av musiksagan, förutom Tiggers röst har autentiskt filmljud från 1974 års dubbning av ”Nalle Puh och den skuttande tiggern”, dock med Tiggers repliker omdubbade samt en berättare tillagd. Varför det är så har jag ingen aning om, men han gör i alla fall en hyfsat bra insats. Han låter ganska lik Jan Malmsjö, men skillnaden är att Jan Malmsjö försöker läspa litegrann som originalet, medan Lars Essman inte har minsta antydan till läspning i sin insats. Personligen tycker jag att Essmans Tigger är en av de svagare bland de som gjort rösten till honom, men Essman är ändå inte på något sätt dålig.

 

Anders Beckman:

När kortfilmen ”Nalle Puh och I-ors stora dag” visades på Bolibompa år 1983, var det troligen Anders Beckman (1953-) som gjorde rösten till Tigger. Rösterna står bara utsatta i grupp, men genom röstidentifiering så har man kommit fram till att Anders Beckman borde vara Tiggers röst i den här kortfilmen. Beckmans insats är faktiskt förvånansvärt bra. Hans inlevelse är helt okej, röstlikheten med originalet likaså, och rösten passar också Tiggers karaktär hyfsat bra. Dock så väljer även Beckman att helt strunta i Tiggers läspande, och det drar ner betyget något lite, då läspningen trots allt är hyfsat viktig för karaktären.

 

Steve Kratz:

I de första 15 (har jag för mig) avsnitten av ”The New Adventures of Winnie the Pooh” samt åtminstonde en musiksaga, var det dubbningsveteranen Steve Kratz (1961-), kanske mest känd som Scooby-Doo inom dubbning, som gjorde rösten till Tigger, och i den här dubbningen var det dessutom sista gången som Tigger kallades för just Tigger. När sedan Peter Wanngren tog över i de återstående avsnitten av serien, döptes figuren om till Tiger, och har alltså hetat så sen dess.

Steve gör en mycket bra insats som Tigger, låter ganska lik originalrösten, och talar med bra inlevelse. Det är onekligen synd att Kratz byttes ut så tidigt. Monica Forsberg har senare berättat för Daniel Hofverberg på Dubbningshemsidan att hon tyckte mycket bra om Steve Kratz som Tigger. Hon hade tydligen försökt få Kratz godkänd som Tigger inför ”Tigers film” (2000), när Peter Wanngren fått lämna rollen, dock utan att lyckas.

 

Peter Wanngren:

I merparten av avsnitten ur ”Nya Äventyr med Nalle Puh”, samt långfilmerna ”Filmen om Nalle Puh” och ”Nalle Puh och jakten på Christoffer-Robin” spelades Tigger av KM Studio-veteranen Peter Wanngren (1952-), och jag har även hört att han ska spela Tigger i minst en musiksaga.

Den här insatsen är många kluvna till. En del tycker att Wanngrens insats är urusel och nära inpå förstör dubbningen, medan andra hyllar honom som nostalgi. Själv får jag nog placera mig i den senare kategorin, även om jag inte tycker att Wanngren är bäst som Tigger. Peter Wanngren är visserligen inte riktigt lik Peter Wanngren eller Jim Cummings, men han har ändå en viss charm i sin insats. Även här lyser läspningarna med sin frånvaro, men till skillnad från andra som gjort rollen så irriterar jag mig inte lika mycket här, troligen beror det på att jag är uppvuxen med Peter Wanngren som Tigger via Nya Äventyr med Nalle Puh, som jag sett både på VHS, Sesam i SVT, Disneydags och på Disney Channel. Tack vare att han är såpass stor nostalgi som Tigger, så kan jag helt enkelt inte dissa honom, även om både röstlikheten och läspningarna kunde vara bättre.

 

Thomas Hellberg:

I långfilmen ”Tigers film” (2000), tv-serien ”Boken om Puh”; samt videofilmerna ”Nalle Puh och vännernas fest” (2001) och ”Nalle Puh och Jullovet” (2002) var det skådespelaren Thomas Hellberg (1941-) som spelade Tigger. Han gjorde faktiskt även rollen i datorspelet ”Nalle Puh – Skolstart” (2000), och enligt min mening är han den bästa rösten till Tigger. Röstlikheten med både Jim Cummings och Paul Winchell är bra, inlevelsen är väldigt bra, och röstkaraktären sitter som en smäck. Vad gäller läspningarna så verkar det variera från produktion till produktionen. I de flesta serierna läspar Thomas Hellberg ganska mycket, medan han i ”Tigers Film” inte läspar nämnvärt mycket. Det var iofs hans första gång som Tigger, och det kan ju ha gjort en del.

Hursomhelst så är Thomas Hellberg som sagt min favorit Tigger. 🙂

Rolf Lydahl:

I filmerna ”Nasses stora film” (2003), ”Nalle Puh – Vårkul med Ru” (2004), ”Puhs film om heffaklumpen” (2005), ”Puhs heffaklump Halloween” (2005) samt ”Nalle Puhs film – Nya Äventyr i Sjumilaskogen” (2011) och även i omdubbningen av de 15 första avsnitten av ”Nya Äventyr med Nalle Puh” (2003) och den datoranimerade tv-serien ”Mina vänner Tiger & Puh” (2007-2009) och serien ”Små Äventyr med Nalle Puh” (2012) så är det Rolf Lydahl (1959-) som spelar Tigger, och han är därmed den nuvarande rösten för Tigger, även om karaktären inte medverkat i så många sammanhang de senaste åren.

Rolf Lydahl gör en mycket bra insats som Tigger, han talar med bra inlevelse, röstlikheten med Jim Cummings och Paul Winchell är helt okej, och röstkaraktären sitter också bra. Han är också klart bäst på läspningsfronten, även om Steve Kratz och Thomas Hellberg också var duktiga på den fronten. Det råder enligt mig ingen tvekan om att Lydahl är värdig att inneha rösten som Tigger. 🙂

 

Sammanfattning:

Då var det dags för mig att ranka Tiggers röster, så här blev min topp 7-lista efter noga jämförelse av Tiggers röster:

 

1. Thomas Hellberg
2. Rolf Lydahl
3. Steve Kratz
4. Peter Wanngren
5. Jan Malmsjö
6. Anders Beckman
7. Lars Essman

Ja, det här var då Tigger. nästa gång ska vi ta oss en titt på Musse Piggs röster genom tiderna.

Ed Edd & Eddy – Dubbningsrecension

Ursprungsland: Canada
År: 1999-2007
Skapad av: Danny Antonucci
Genre: Animerat / Familj / Komedi

 

Orginalröster:

Ed – Matt Hill
Edd (Dubbel-D) – Samuel Vincent
Eddy – Tony Sampson
Kevin – Kathleen Barr
Rolf – Peter Kelamis
Sarah – Janyse Jaud
Nazz (Tess) – Tabitha St. Germain/Erin Fitzgerald/Jenn Forgine
Jimmy – Keenan Christenson
Jonny 2×4 – David Paul Grove (ibland crediterad som Buck)
May Kanker – Erin Fitzgerald/Jenn Forgine
Marie Kanker – Kathleen Barr
Lee Kanker – Janyse Jaud
Mr. Sun – Danny Antonucci
Laughing Townspeople – Keenan Christenson

 

Svenska röster:

Ed – Stefan Frelander
Edd (Dubbel-D) – Mikael Roupé
Eddy – Stefan Frelander
Kevin – Gizela Rasch
Rolf/Reinar – Håkan Mohede
Sarah – Lena Ericsson
Tess – Gizela Rasch
Jimmy – Dan Bratt/Håkan Mohede
Jonny 2×4 – Johan Wikström
May Kratz – Lena Ericsson
Marie Kratz – Gunilla Herminge
Lee Kratz – Gizela Rasch
Farbror Sol – Håkan Mohede
m.fl

Översättning (ej alla avsnitt): Lars-Ivar Mohede
Studio: Sun Studio, Köpenhamn.

ed-edd-n-eddy-wallpaper-1-600x400

På en återvändsgata kallad Cul-De-Saac i staden Peach Creek, bor tre killar i 12-års åldern med nästan samma namn, men med helt skilda personligheter. Den förste av dem, Ed är ganska korkad och smutsig, men ändå snäll och stark. Den andra, Edd (som oftast kallas Dubbel-D för att inte blandas ihop med Ed) är extremt renlig och smart, och den tredje, Eddy, är girig, självisk och kaxig. Tillsammans drar de runt på gatan och försöker lura de andra barnen på pengar, så att de kan köpa de hett eftertraktade jättekaramellerna från stadens godisaffär. Det går dock inte alltid som planerat, och Eddarna blir ganska ofta tomhänta. Trots det, så ger de aldrig upp, och Eddy har hur många idéer som helst på lager…

 

Ed Edd & Eddy visades ursprungligen på Cartoon Network mellan 1999 och 2007, och visades i sex säsonger. Serien är än idag en av de populäraste ”Old School”-serierna, och har flera gånger visats i repris på kanalen. Här i Sverige har Ed Edd & Eddy också visats på Cartoon Network (samt även TV3 och Kanal 5), men Cartoon Network är den kanalen som huvudsakligen har visat serien.

Som barn älskade jag Ed Edd & Eddy, och har idag extremt starka nostalgiska band till serien. Därför kan det vara lite svårt för mig att döma serien opartiskt, men jag ska i alla fall göra ett tappert försök.

Serien består av ungefär 130 avsnitt på vardera 11 minuter, samt 4-5 specialavsnitt och en långfilm, ”Filmen om Ed Edd & Eddy” som fungerade som seriens avslutning. Den filmen kom 2009, och kanske kommer jag att recensera den filmen någon gång också. Varje avsnitt som visades på Cartoon Network bestod av två eller tre avsnitt, och vad jag vet visades serien inte i någon särskild ordning här i Sverige. I stället, hoppade man helt random mellan säsonger och avsnitt hela tiden. Senast gången jag såg en tablå för Cartoon Network (vilket var hösten 2016) visades serien fortfarande på Cartoon Network, då väldigt sent på natten, men då det nästan är ett år sedan kan jag inte utesluta att serien inte längre går där. Jag har dock fått tag i ett stort antal svenskdubbade avsnitt på nättet, och kan tack vare det göra den här recensionen.

 

Själva serien är relativt snyggt ritad, och animeringarna har en ganska fin gimmick att karaktärerna och föremålen har siluetter bakom sig som rör sig hela tiden. Det kan låta störande, men faktum är att det bara är charmigt. Själva storyn varierar från avsnitt till avsnitt, och i de flesta avsnitten är storyn relativt väl genomarbetad och intressant. Jag har även fått höra att ett av avsnitten, ”Here’s mud in your Ed” från säsong 4, är baserad på en idé från ett fan av serien, vilket är ganska coolt enligt mig. Serien har sex säsonger, men undertecknad är bara uppvuxen med de fyra första säsongerna. De två återstående säsongerna (den sista säsongen består egentligen bara av 2 avsnitt), började inte visas på Cartoon Network för än runt 2008-2009, vilket var den tiden då jag började kolla på kanalen mer sällan, så därför har jag inte sett några avsnitt av de säsongerna för den här recensionen. Säsong 5 (och 6) är dock inte dåliga, men de föll mig helt enkelt inte i smaken lika mycket som de andra säsongerna.

Bakgrundsmusiken, som till största delen består av Jazz, är väldigt bra enligt min mening, och fyller sin funktion perfekt. Jag kan inte komma på några exempel där musiken inte fungerade, och ljudvolymen är också såpass bra att den inte döljer dialogen. Det gäller för övrigt både den svenska dubbningen och det engelskspråkiga originalet.

Precis som de flesta andra programmen på Cartoon Network (såsom Johnny Bravo, Powerpuffpinglorna, Dexters Labratorium, Cow & Chicken, m.fl) dubbades Ed Edd & Eddy av Sun Studios köpenhamnsfilial. Enligt Mikael Roupé (som spelar Edd i serien) så hade inte dubbningen någon egentlig regissör på grund av budgeten (på den tiden var det tydligen bara långfilmer från Sun Studio som hade regissörer).

I rollen som Ed hör vi i alla fall Stefan Frelander (känd som Rex i Toy Story, rösten till Johnny Bravo och Bartok i Anastasia) i den svenska dubbningen och Matt Hill i det engelska originalet. Stefan Frelander gör en mycket bra insats, talar med bra inlevelse och bibehåller röstkaraktären någorlunda. Han låter dock något äldre än originalrösten. Jag är dock kluven till om han är bättre än Matt Hill, då Stefan Frelander förvisso har en inlevelse som låter roligare, men Matt Hill har en röst som passar Ed något bättre. I slutändan får jag nog säga att det blir oavgjort, trots att jag är uppvuxen med Stefan Frelanders insats.

Som Edd (aka Dubbel-D) hör vi som sagt Mikael Roupé (som bland mycket annat gjort rösten till Snurre Sprätt och Daffy Anka), och även han passar bra i rollen. Han talar dessutom med riktigt bra inlevelse, men Mikael Roupé brukar sällan svikta på den punkten. Rösten låter dock påtagligt mer ”maskulin” än originalrösten, som (trots att skådespelaren är manlig) balanserar på gränsen till att låta femenin. Även om jag är nöjd med Mikael Roupés insats, hade det ändå varit intressant att höra en något ljusare röst för Edd. Som sagt, så är det inget stort problem, och Mikael Roupé får fullt godkänt.

Som Eddy hör vi också Stefan Frelander, och något som bra är att man inte hör att Stefan gör både Ed och Eddy om man inte lyssnar noga. Stefan talar även här med riktigt bra inlevelse, dock är rösten inte direkt snarlik originalets Tony Sampson. Rösten är nämligen för ljus och ”skränig” om man säger så. Stefan talar också med märkbart högre röst än Tony Sampson, i alla fall i den första säsongen. Från den andra säsongen och framåt så verkar det i alla fall som att Frelander sänkte rösten lite, vilket jag uppskattar. Frelander bibehåller dock röstkaraktären någorlunda väl, och får även han godkänt.

 

Som tuffingen Kevin hör vi Gizela Rasch, kanske mest känd som rösten till Dexter i Dexters Labratorium. Hon gör en mycket bra insats, talar med bra inlevelse och bibehåller röstkaraktären väl. Det ska dock poängteras att hon låter aningen femenin, medan originalets Kathleen Barr (som även hon är kvinna) är extremt trovärdig när hon lånar ut sin röst till denna pojk-karaktär. Det gör dock inte Gizela Raschs insats dålig, och jag gillar henne precis lika mycket som originalrösten.

Som invandrarkillen Reinar (som kallas för originalnamnet Rolf i den första säsongen) hör vi Håkan Mohede, för undertecknad mest känd som Scrappy-Doo i Sun Studios dubbningar av Scooby-Doo (för äldre är han kanske mest känd från videodubbningen av Turtles, dubbningen av Super Mario Bros 3 eller som Dupontarna och Nestor i Tintin). Håkan gör en mycket bra insats och talar med bra inlevelse, men har en märkbart mörkare röst än originalets Peter Kelamis. Såvitt jag kan höra så har Peter Kelamis även en betydligt bredare brytning än Håkan, men personligen så tycker jag ändå att Håkan bryter lagom mycket utan att det blir svårt att förstå vad han säger.

Som parantes kan nämnas att Rolf i avsnittet ”Read All About Ed” spelas av Mikael Roupé i stället för Håkan Mohede. Rolf har dock endast en replik i det avsnittet, så troligen rör det sig om ett inhopp. Roupé gör dock en hyfsat bra insats där. I avsnittet ”Ed or Tails” är Håkan också utbytt, dock endast i en replik, vilket återigen troligen beror på inhopp. Vem som spelar Rolf i den repliken har jag dock ingen aning om.

Som Sara hör vi Lena Ericsson, och här har vi ett bra exempel på när en röstskådespelar som jag älskar använder en röst som jag hatar. Här använder nämligen Lena Ericsson en extremt hög och gäll röst som gör att man vill såga av sig öronen. Det är dock egentligen ingenting negativt, då en del av Saras karaktär är att hon skriker och gapar hela tiden. Även i originalet är Saras röst ganska irriterande, men som sagt så är det ju poängen med rösten. Lena talar i alla fall med bra inlevelse, men låter inte riktigt lik originalrösten. Hon har nämligen en något ljusare röst än originalet, och låter marginellt yngre (trots att originalrösten Janyse Jaud är ungefär 17 år yngre än Lena Ericsson), men trots det så är hon fullt godkänd.

Som blonda tjejen Tess (vars originalnamn är Nazz) som i princip alla killar utom Reinar och Jimmy är kär i, hör vi Gizela Rasch, som även spelar Kevin. Precis som med Stefan Frelander hör man inte direkt att Kevin och Tess har samma röst om man inte lyssnar noga. I originalet så har Tess tre röster, så därför har jag inte orkat att jämnföra Gizela med alla tre rösterna. Hon låter dock aningen ”mognare” och äldre än den rösten jag hört, men hon är ändå fullt godkänd.

Som Jimmy hör vi faktiskt två röster. I merparten av serien är det Dan Bratt (aka Professor Kalkyl) som gör rösten, medan det är Håkan Mohede som gör rösten i vissa avsnitt i säsong 2, däribland ”Hot Buttered Ed” och ”High Healed-Ed”. Anledningen till röstbytet är att Bratt var frånvarande på grund av en operation, så därför fick Håkan Mohede hoppa in i några avsnitt. Till skillnad från de flesta andra karaktärernas röster är jag inte särskild nöjd med Jimmys röst, i alla fall inte med Dan Bratts insats. Inlevelsen är visserligen mycket bra, men rösten låter på tok för gammal och tillgjord. Nu är det i och försej inte direkt lätt att matcha Jimmys röst, då originalrösten Keenan Christenson endast var 15 år gammal när serien började, vilket innebär att han hade en mer naturligare röst, åtminstone i början. Det är dock ingenting jag beskyller Dan Bratt för, då han troligen gjorde vad han kunde med rollen. Trots att jag inte alls är nöjd så får han ändå godkänt. Håkan Mohedes insats i svårare att kommentera, då man knappt hör att det är han. Den enda anledningen till att jag vet att det är Mohede som gör rösten är att antingen Mikael Roupé eller Dan Bratt en gång berättade det via mail. När jag var liten reagerade jag faktiskt ofta på att Jimmy bytte röst, men jag störde mig faktiskt inte. Mohedes tolkning låter ganska pitchad, och i dagsläget vet jag inte om han gjorde till rösten på egen hand eller om man bearbetade rösten elektroniskt i efterhand. Jag provade dock att leka lite med Mohedes version av Jimmy i Audacity, men fick inte fram något som stödjer teorin att rösten är elektroniskt bearbetad. Mohede låter i alla fall något mer lik originalrösten än Dan Bratt, men låter samtidigt för burkig för att vara helt perfekt. Även Mohede är dock godkänd.

Som ensamvargen Jonny 2×4, som alltid bär runt på sin planka hör vi Johan Wikström, kanske mest känd som berättarrösten i den svenska dubbningen av Powerpuffpinglorna. Även om röstlikheten med originalrösten David Paul Grove inte är perfekt så passar Johan ändå väldigt bra i rollen och talar med god inlevelse. Jag tycker dock att rösten ändrar sig lite mellan varven, men det kanske beror på att alla säsongerna inte dubbades på en gång, så att Johan inte riktigt kom ihåg hur Jonnys röst lät. Det är dock inte något stort problem och förekommer väldigt sällan. I det stora hela så är rösten fullt godkänd.

Till sist har vi då de elaka systrarna Kratz (aka Eddarnas ofrivilliga flickvänner) som spelas av Lena Ericsson (May), Gizela Rasch (Lee) och Gunilla Herminge (Marie), den sistnämnda mest känd som Buttran i Powerpuffpinglorna. Jag har inga direkta kommentarer om deras insatser, förutom att inlevelsen är bra, men jag kan poängtera att man inte tänker på att Lena Ericsson även spelar Sara när man hör Majs röst. Det är dock ganska lätt att höra att Lee och Kevins röster är samma, dock så är det svårare att höra att Gizela också spelar Tess.

Då det inte finns några officiella creditslistor för serien från Cartoon Network så kommer de uppgifterna jag har från Mikael Roupé. Enligt honom så översatte Håkan Mohedes bror ett antal avsnitt, dock inte alla. Jag har tyvärr ingen information om vem som översatte resten av avsnitten eller vem som agerade tekniker, men tydligen så fick skådespelarna själva hjälpa till och hålla koll så att till exempel ingen karaktär byter namn mitt under avsnittet.

Översättningen på avsnitten är av ganska bra kvalité, och till skillnad från ett par av Sun Studios dubbningar (Haley Jetson, någon?) så behåller faktiskt merparten av karaktärerna sina originalnamn. Undantagen är Nazz, vars svenska namn är Tess och Rolf, vars svenska namn är Reinar. Förutom det så är även ”Double D” och systrarna May, Lee och Maries efternamn ”Kanker” översatta till ”Dubbel-D” respektive ”Kratz”. Översättningen på Double D och Kanker har jag ingen kommentar till, men Rolfs svenska namn är dock mycket intressant. I hela den första säsongen kallas karaktären nämligen för originalnamnet Rolf, men fro.m säsong 2 så kallas karaktären för Reinar. Ärligt talat så har jag ingen aning om varför det är så, men om jag får spekulera så gissar jag att det beror på att Rolf är ett såpass vanligt namn här i Sverige att det inte klingar särskilt utländskt, vilket karaktären är. Men som sagt så är det bara rena spekulationer och gissningar från min sida, och den egentliga anledningen till namnbytet kan vara något helt annat.

Till största delen så stämmer i alla fall översättningen relativt väl, även om en del ordskämt och roliga poänger tyvärr går förlorade på grund av att det svenska språket inte riktigt fungerar på samma sätt som originalspråket.

I original så kallas gatan där karaktärerna bor på för ”Cul-De-Saac” och själva staden för ”Peach Creek”, men så vitt jag har hört så används aldrig de namnen i den svenska dubbningen. I stället så används ord som ”Gatan”, ”Kvarteret” och ”Stan”, vilket ändå är en acceptabel lösning. Det är ju i alla fall bättre än att försöka direktöversätta det.

I originalet så försöker ju Eddarna alltid att köpa sina ”Jawbreakers”, men då den godissorten mig veterligen inte direkt finns i Sverige, så fanns det troligen ingen regelrätt översättning på ordet. För det mesta så översätts ”Jawbreakers” till ”Jättekarameller”, vilket ändå är en fullt acceptabel översättning. Då och då översätts dock ”Jawbreakers” med bara ”godis”, och i första avsnittet så översattes ”Jawbreakers” till ”Polkagrisar”. Den första översättningen (godis) är väl rätt okej, men ”polkagrisar” tycker jag inte är en särskild lämplig översättning. Tack och lov så har jag dock inte stött på något ytterligare avsnitt där den översättningen förekommer. I övrigt så är dock översättningen fullt godkänd.

Munrörelserna stämmer relativt väl, och för det mesta så stör man sig inte på dem. Någon enstaka gång i bland så rör sig munnarna någon sekund efter att karaktären slutat prata, men det händer väldigt sällan, så det är egentligen inte något stort problem.

Ljudkvalitén på dubbningen är också ganska bra. Större delen är det inget problem att höra vad karaktärerna säger, vilket det dock är i originalversionen. Nu har jag i och försej nersatt hörsel på ena örat, men jag tycker ändå att karaktärerna pratade otydligt vid en del tillfällen.

En sak som jag upptäckt när jag kollat igenom serien är att man vid ett par tillfällen (mest noterbart i avsnittet ”Avast Yer Eds” från säsong 1) glömt dubba in en replik, vilket betyder att karaktären rör på munnen utan ljud, och att en annan karaktär svarar utan att den första karaktären sagt något. Det är förstås inte roligt, men då serien enligt Mikael Roupé spelades in på knaper budget i ganska hög hastighet så får man ändå ha överseende med en del misstag.

Sammanfattningsvis så är den svenska dubbningen av Ed Edd & Eddy inte perfekt, men jag skulle ändå säga att den är en av Sun Studios starkare dubbningar. En del av rösterna passar inte riktigt, översättningen har sina brister på en del ställen, men trots det så är det ändå en bra dubbning. Som sagt så är det inte perfekt, men den är väldigt nostalgisk.

Om nu någon skulle fråga mig vilken version jag skulle rekommendera att se, så skulle jag svara att båda är lika bra.

A-Case-of-Ed-ed-edd-and-eddy-6819237-500-365

Betyg:

Film/serie: 10/10
Röster: 7/10
Inlevelse: 9/10
Översättning: 6/10
Munrörelser: 8/10
Helhetsintryck: 8/10

Totalt betyg: 8 av 10.

Tack till Mikael Roupé för information om dubbningen. 🙂

Uppdatering: Framtida recensioner och flytt

Tjenare allihopa!

Som ni säkert märkt så har jag inte skrivit här på några månader, och det beror till största delen på att jag och min familj idagsläget håller på att flytta, vilket innebär att jag för närvarande är ganska upptagen.

Jag håller dock på att planera in lite nya recensioner, så håll utkik inom den närmaste veckan, så ska jag försöka få ut något.

För några dagar sedan var det för övrigt ett år sedan jag startade bloggen, vilket känns lite skumt, men ändå logiskt. ^^

Vi hörs i nästa inlägg, och jag beklagar återigen bristen på uppdateringar. 🙂

/Tony (admin)