Hej hallå allihopa, och välkommna till en ny dubbningsrecension!
Vi kör igång direkt!
År: 2018
Speltid: 1 timme, 45 minuter
Studio: Disney/Pixar
Genre: Animerat / Familj / Fantasy / Äventyr
Originalröster: Anthony Gonzalez, Benjamin Bratt, Gael Garcia Bernal, Alanna Ubach, Ana Ofelia Murguia, Selene Luna, m.fl.
Regissör: Lee Unkrich
Manus: Lee Unkrich, Jason Katz, Matthew Aldrich, Adrian Molina
Svenska röster:
Miguel – Adrian Macéus
Héctor – Jonas Malmsjö
Ernesto de la Cruz – Anders Öjebo
Mamá Imelda – Maria Möller
Abuelita Elena – Kajsa Reingardt
Mamá Coco – Mia Benson
Mamá Coco som ung – Ester Lejdemyr
Miguels mamma – Tove Edfeldt
Miguels pappa – Reuben Sallmander
Tant Rosita – Lizette Pålsson
Onkel Oscar & Felipe – Dick Eriksson
Papá Julio – Philip Zandén
Tant Victoria – Sharon Dyall
Kontorist – Per Andersson
Chicharrón – Johan Hedenberg
Frida Kahlo – Rachel Mohlin
Gustavo – Mauro Scocco
Onkel Berto – Göran Berlander
Mariachi på Plaza – Kim Sulocki
Konfrencier – Eva Dahlgren
Skrivbordspolis – Göran Berlander
Kvinnlig gränsvakt – Mikaela Tidermark
Manlig gränsvakt – Dick Eriksson
Don Hidalgo – Philip Zandén
Juan Ortodoncia – Dick Eriksson
Kvinnlig guide – Maria Rydberg
Övriga röster: Daniel Sjöberg, Magnus Rongedal, Joakim Jennefors, Anna Isbäck, Anton Olofson Raeder, Annica Edstam, Robin Rothlin-Svensson, m.fl.
Svensk dialog och sångregi: Charlotte Ardai Jennefors
Svensk dialog och sångöversättning: Robert Cronholt
Tekniker: Nils Manzuoli
Dubbstudio: SDI Media
(bilden tillhör Disney)
Vi befinner oss i staden Santa Cecilia i Mexico. Där bor den 12-årige pojken Miguel Rivera, vars största passion i livet är musik, och han drömmer om att en dag bli en lika stor musiker som Mexicos störste musiker genom tiderna, Ernesto de la Cruz. Problemet är bara att hans familj verkar vara den enda i hela Mexico som helt bannat musik, detta eftersom att en av Miguels förfäder lämnade sin familj för att bli musiker och aldrig kom hem. En dag under högtiden ”de dödas dag”, Mexicos motsvarighet till amerikas Halloween, hamnar Miguel i konflikt med resten av sin familj på grund av musikförbudet efter att Miguel upptäcker att Ernesto de la Cruz kan vara förfadern som försvann, men ett bråk om musiken uppstår med hans familj, som kulliminerar med att Miguels farmor slår sönder hans egengjorda gitarr vilket får Miguel förtvivlat springa iväg från sin familj och han bestämmer sig för att delta i en talangjakt som anordnats på de dödas dag. För att kunna ha något att spela på, bryter han sig motvilligt in i Ernesto de la Cruz museum, och bestämmer sig för att låna Ernestos gitarr. När Miguel slår första ackordet på gitarren, hamnar han på grund av en förbannelse i de dödas rike, där alla de avlidna bor i skepnad av ett skelett. Där träffar han också sina döda släktingar. Han får reda på att han måste få en död släktings välsignelse innan soluppgången för att ta sig tillbaka till de levandes värd igen, annars förvandlas han till ett skelett och blir fast i de dödas rike för evigt. När ingen av Miguels släktingar vill välsigna honom utan att han lovar att aldrig hålla på med musik igen, ger han sig av för att hitta Ernesto de la Cruz, och på vägen slår han följe med det charmiga lodisskelettet Héctor, och tillsammans upptäcker de att Miguels släkthistoria är mer komplicerad än vad Miguel någonsin kunnat ana.
Jag har alltid älskat Pixars filmer, och har sett ett stort antal av deras filmer på bio (i skrivande stund 9 av de 19 pixar-filmerna), men Coco såg jag aldrig på vita duken, då mitt intresse var något svagt för filmen. Jag hade visserligen sett ett klipp från filmen i förra årets ”Kalle Anka och hans vänner önskar god jul” (är det förresten någon som vet om det är samma röster i julaftonsklippet som i den faktiska filmen?), men då släkten alltid överröstar tv:n var det inte så lätt att höra vad som sades och bilda en uppfattning om klippet. När filmen släppts på DVD valde jag att äntligen ge filmen en chans, och liksom med Insidan ut blev jag extremt positivt överraskad. Det är en väldigt bra skriven film som verkligen berör än. Att göra film om ett så komplicerat ämne som döden är ju inte det lättaste, och om man sedan ska skriva en familjefilm om döden så är det nästan som att be om att få migrän. Men manusförfattarna lyckas att på ett bra och respektfullt sätt att hanskas med detta svåra ämnet.
Själva handlingen är bra skriven, och filmen är relativt oförutsägbar, även om det finns vissa saker som man förutsäga ska hända, det blir dock aldrig irriterande, även om Disney (och Pixar) på senare år börjat överanvända clichéen ”plot twist-skurken”, men i den här filmen gör det inte så mycket att så är fallet.
Karaktärerna är skrivna på ett bra sätt och de flesta känns djupa och trovärdiga, även om det förekommer fåtal undantag. Den bästa karaktären i filmen är enligt min åsikt hunden Dante, men det kan bero på att jag typ älskar hundar över alla andra djur på hela jorden. xD
De flesta sångerna är bra och minnesvärda, det finns enstaka sånger man inte direkt kommer ihåg när man sett filmen, men då jag lyssnat på dem igen i originalversion för att jämföra med den svenska dubbningen så har de låtarna (de flesta av dem i alla fall) också fastnat efter hand.
Den svenska dubbningen gjordes av SDI Media (fd. Sun Studio) och i huvudrollen som Miguel hör vi 13-årige musikalartisten Adrian Macéus som i år (2018) också ska medverka i SVTs julkalender. Han gör ett riktigt bra jobb för att vara barnskådespelare, talar med god inlevelse och sjunger riktigt bra. Förhoppningsvis får denna duktiga barnskådespelare fler roller i framtiden.
Som skelettet Héctor hör vi Jonas Malmsjö, som inom dubbning tidigare hörts bl.a i de första två Harry Potter-filmerna, och som också gjort den svenska rösten till Hattmakaren (Tim Burtons Alice i Underlandet), Åsnan (Shrek-filmerna), med mera. Hans dubbningsroller brukar antingen vara av det komiska slaget, eller slemmiga, luriga typer som Lucius Malfoy eller Kapten Krok. Han gör också en mycket bra insats, låter relativt lik originalrösten och sjunger också bra.
Som Miguels stora idol Ernesto de la Cruz hör vi ingen mindre än dubbningsveteranen Anders Öjebo, som nog inte behöver någon närmare presentation. Han har genom åren gjort karaktärer som Musse Pigg, grodan Kermit, Jago, Darkwing Duck, Timon, Pongo, Peter Pan, med flera. Han gör också en mycket bra insats, och trots att man hört honom på så många olika ställen så blir det ändå inte irriterande. Han sjunger också bra, men det har vi ju blivit varse om tidigare genom alla Disneyintron han sjungit genom åren. 🙂
Som Mamá Imelda, Miguels avlidna farmors mor, hör vi Maria Möller som inom dubbning kanske är mest känd som sjöstjärnan Stella i de två Hitta Nemo-filmerna, men som även medverkat i till exempel Husdjurens hemliga liv. Hon gör också en bra insats, även om jag vill minnas att originalrösten låter aningen äldre.
I övriga roller hör vi bland annat Lizette Pålsson som Miguels kramiga gammelfaster Rosita, Mia Benson som Miguels gammelfarmor Coco, och Kajsa Reingardt som Miguels farmor, en av dubbningens höjdpunkter är dock suveräne Per Andersson som en kontorist. Merparten av skådespelarna talar med bra inlevelse och passar i sina roller. Jag stördes inte av någon nämnvärd röst under filmens gång, och har inte heller reagerat på något särskilt när jag jämfört den svenska och engelska versionen.
Översättningen är också väldigt bra, och jag störde mig inte nämnvärt på något ord eller dylikt. Sångtexterna är också bra och får fram låtarnas budskap utan att vara för direkt översatta.
Sammanfattningsvis är det en riktigt bra film (defenitivt på min topp fem lista över Pixars filmer), med en riktigt bra dubbning, som jag varmt kan rekommendera att se. 🙂
(bilden tillhör Disney)
Film/serie: 5/5
Röster: 4/5
Översättning: 4/5
Munrörelser: 4/5
Inlevelse: 5/5
Helhetsintryck: 5/5
Totalt: 4.8
