Vem är bäst? – Jafar (Halloween 2018 – Del 1 av 2)

Hej hallå allihopa!

Varmt välkommna till denna Halloween-omgången av ”Vem är bäst?”, där vi idag ska ta oss en titt på Jafar från Aladdin!

jafar
Mikael Samuelsson:

I den första filmen från 1992 (filmen hade dock svensk premiär 1993 om jag minns rätt), var det Mikael Samuelson (1951-) som gjorde Jafars röst. Mikael lyckas få till en väldigt bra rolltolkning, talar med bra inlevelse och lyckas låta både obehaglig och slemmig. Tillsammans med Dan Ekborg så är han filmens bästa röstskådespelare, och inte långt därefter kommer Peter Jöback och Myrra Malmberg. 🙂

Bo Maniette:

I princip alla sammanhang efter originalfilmen, i bland annat uppföljaren, Hos Musse, Extramaterialet på 2004 års dvd-utgåva av Aladdin, m.m är det Bo Maniette (1950-) som gör Jafars röst, det är dock oklart om han också var Jafars röst i 2013 års Disney on Ice föreställning, Let’s Celebrate, då Bo Maniette lämnade dubbningsbranschen omkring 2004, även om han hoppat in i bland annat Hitta Doris (2016) efter det. Han gör också en bra tolkning, men är något mindre skrämmande än Mikael Samuelson. Det ska dock tilläggas att jag aldrig störde mig på att Bo Maniette gjorde både Kapten Krok och Jafar i till exempel Hos Musse, vilket är ett plus. Inlevelsen är också bra, och överlag är det en bra insats. 🙂
Topplistan:

Efter noga övervägande blir min topplista följande:

1. Mikael Samuelson
2. Bo Maniette

Detta är del 1 av 2 i ”Vem är bäst?”-Halloween specialen, nästa del kommer på lördag (ursprungligen skulle det vara 1 november, men jag beslöt mig för att flytta det till lördagen den 3 november då det är Alla Helgons dag) den 3 november, så missa inte det!

Glad Halloween! 🙂

Coco – Dubbningsrecension

Hej hallå allihopa, och välkommna till en ny dubbningsrecension!

Vi kör igång direkt!
År: 2018
Speltid: 1 timme, 45 minuter
Studio: Disney/Pixar
Genre: Animerat / Familj / Fantasy / Äventyr
Originalröster: Anthony Gonzalez, Benjamin Bratt, Gael Garcia Bernal, Alanna Ubach, Ana Ofelia Murguia, Selene Luna, m.fl.
Regissör: Lee Unkrich
Manus: Lee Unkrich, Jason Katz, Matthew Aldrich, Adrian Molina
Svenska röster:

Miguel – Adrian Macéus
Héctor – Jonas Malmsjö
Ernesto de la Cruz – Anders Öjebo
Mamá Imelda – Maria Möller
Abuelita Elena – Kajsa Reingardt
Mamá Coco – Mia Benson
Mamá Coco som ung – Ester Lejdemyr
Miguels mamma – Tove Edfeldt
Miguels pappa – Reuben Sallmander
Tant Rosita – Lizette Pålsson
Onkel Oscar & Felipe – Dick Eriksson
Papá Julio – Philip Zandén
Tant Victoria – Sharon Dyall
Kontorist – Per Andersson
Chicharrón – Johan Hedenberg
Frida Kahlo – Rachel Mohlin
Gustavo – Mauro Scocco
Onkel Berto – Göran Berlander
Mariachi på Plaza – Kim Sulocki
Konfrencier – Eva Dahlgren
Skrivbordspolis – Göran Berlander
Kvinnlig gränsvakt – Mikaela Tidermark
Manlig gränsvakt – Dick Eriksson
Don Hidalgo – Philip Zandén
Juan Ortodoncia – Dick Eriksson
Kvinnlig guide – Maria Rydberg

Övriga röster: Daniel Sjöberg, Magnus Rongedal, Joakim Jennefors, Anna Isbäck, Anton Olofson Raeder, Annica Edstam, Robin Rothlin-Svensson, m.fl.

Svensk dialog och sångregi: Charlotte Ardai Jennefors
Svensk dialog och sångöversättning: Robert Cronholt
Tekniker: Nils Manzuoli
Dubbstudio: SDI Media

Coco

(bilden tillhör Disney)
Vi befinner oss i staden Santa Cecilia i Mexico. Där bor den 12-årige pojken Miguel Rivera, vars största passion i livet är musik, och han drömmer om att en dag bli en lika stor musiker som Mexicos störste musiker genom tiderna, Ernesto de la Cruz. Problemet är bara att hans familj verkar vara den enda i hela Mexico som helt bannat musik, detta eftersom att en av Miguels förfäder lämnade sin familj för att bli musiker och aldrig kom hem. En dag under högtiden ”de dödas dag”, Mexicos motsvarighet till amerikas Halloween, hamnar Miguel i konflikt med resten av sin familj på grund av musikförbudet efter att Miguel upptäcker att Ernesto de la Cruz kan vara förfadern som försvann, men ett bråk om musiken uppstår med hans familj, som kulliminerar med att Miguels farmor slår sönder hans egengjorda gitarr vilket får Miguel förtvivlat springa iväg från sin familj och han bestämmer sig för att delta i en talangjakt som anordnats på de dödas dag. För att kunna ha något att spela på, bryter han sig motvilligt in i Ernesto de la Cruz museum, och bestämmer sig för att låna Ernestos gitarr. När Miguel slår första ackordet på gitarren, hamnar han på grund av en förbannelse i de dödas rike, där alla de avlidna bor i skepnad av ett skelett. Där träffar han också sina döda släktingar. Han får reda på att han måste få en död släktings välsignelse innan soluppgången för att ta sig tillbaka till de levandes värd igen, annars förvandlas han till ett skelett och blir fast i de dödas rike för evigt. När ingen av Miguels släktingar vill välsigna honom utan att han lovar att aldrig hålla på med musik igen, ger han sig av för att hitta Ernesto de la Cruz, och på vägen slår han följe med det charmiga lodisskelettet Héctor, och tillsammans upptäcker de att Miguels släkthistoria är mer komplicerad än vad Miguel någonsin kunnat ana.

Jag har alltid älskat Pixars filmer, och har sett ett stort antal av deras filmer på bio (i skrivande stund 9 av de 19 pixar-filmerna), men Coco såg jag aldrig på vita duken, då mitt intresse var något svagt för filmen. Jag hade visserligen sett ett klipp från filmen i förra årets ”Kalle Anka och hans vänner önskar god jul” (är det förresten någon som vet om det är samma röster i julaftonsklippet som i den faktiska filmen?), men då släkten alltid överröstar tv:n var det inte så lätt att höra vad som sades och bilda en uppfattning om klippet. När filmen släppts på DVD valde jag att äntligen ge filmen en chans, och liksom med Insidan ut blev jag extremt positivt överraskad. Det är en väldigt bra skriven film som verkligen berör än. Att göra film om ett så komplicerat ämne som döden är ju inte det lättaste, och om man sedan ska skriva en familjefilm om döden så är det nästan som att be om att få migrän. Men manusförfattarna lyckas att på ett bra och respektfullt sätt att hanskas med detta svåra ämnet.

Själva handlingen är bra skriven, och filmen är relativt oförutsägbar, även om det finns vissa saker som man förutsäga ska hända, det blir dock aldrig irriterande, även om Disney (och Pixar) på senare år börjat överanvända clichéen ”plot twist-skurken”, men i den här filmen gör det inte så mycket att så är fallet.

Karaktärerna är skrivna på ett bra sätt och de flesta känns djupa och trovärdiga, även om det förekommer fåtal undantag. Den bästa karaktären i filmen är enligt min åsikt hunden Dante, men det kan bero på att jag typ älskar hundar över alla andra djur på hela jorden. xD

De flesta sångerna är bra och minnesvärda, det finns enstaka sånger man inte direkt kommer ihåg när man sett filmen, men då jag lyssnat på dem igen i originalversion för att jämföra med den svenska dubbningen så har de låtarna (de flesta av dem i alla fall) också fastnat efter hand.

Den svenska dubbningen gjordes av SDI Media (fd. Sun Studio) och i huvudrollen som Miguel hör vi 13-årige musikalartisten Adrian Macéus som i år (2018) också ska medverka i SVTs julkalender. Han gör ett riktigt bra jobb för att vara barnskådespelare, talar med god inlevelse och sjunger riktigt bra. Förhoppningsvis får denna duktiga barnskådespelare fler roller i framtiden.

Som skelettet Héctor hör vi Jonas Malmsjö, som inom dubbning tidigare hörts bl.a i de första två Harry Potter-filmerna, och som också gjort den svenska rösten till Hattmakaren (Tim Burtons Alice i Underlandet), Åsnan (Shrek-filmerna), med mera. Hans dubbningsroller brukar antingen vara av det komiska slaget, eller slemmiga, luriga typer som Lucius Malfoy eller Kapten Krok. Han gör också en mycket bra insats, låter relativt lik originalrösten och sjunger också bra.

Som Miguels stora idol Ernesto de la Cruz hör vi ingen mindre än dubbningsveteranen Anders Öjebo, som nog inte behöver någon närmare presentation. Han har genom åren gjort karaktärer som Musse Pigg, grodan Kermit, Jago, Darkwing Duck, Timon, Pongo, Peter Pan, med flera. Han gör också en mycket bra insats, och trots att man hört honom på så många olika ställen så blir det ändå inte irriterande. Han sjunger också bra, men det har vi ju blivit varse om tidigare genom alla Disneyintron han sjungit genom åren. 🙂

Som Mamá Imelda, Miguels avlidna farmors mor, hör vi Maria Möller som inom dubbning kanske är mest känd som sjöstjärnan Stella i de två Hitta Nemo-filmerna, men som även medverkat i till exempel Husdjurens hemliga liv. Hon gör också en bra insats, även om jag vill minnas att originalrösten låter aningen äldre.

I övriga roller hör vi bland annat Lizette Pålsson som Miguels kramiga gammelfaster Rosita, Mia Benson som Miguels gammelfarmor Coco, och Kajsa Reingardt som Miguels farmor, en av dubbningens höjdpunkter är dock suveräne Per Andersson som en kontorist. Merparten av skådespelarna talar med bra inlevelse och passar i sina roller. Jag stördes inte av någon nämnvärd röst under filmens gång, och har inte heller reagerat på något särskilt när jag jämfört den svenska och engelska versionen.

Översättningen är också väldigt bra, och jag störde mig inte nämnvärt på något ord eller dylikt. Sångtexterna är också bra och får fram låtarnas budskap utan att vara för direkt översatta.

Sammanfattningsvis är det en riktigt bra film (defenitivt på min topp fem lista över Pixars filmer), med en riktigt bra dubbning, som jag varmt kan rekommendera att se. 🙂

miguel_héctor(bilden tillhör Disney)

Film/serie: 5/5
Röster: 4/5
Översättning: 4/5
Munrörelser: 4/5
Inlevelse: 5/5
Helhetsintryck: 5/5
Totalt: 4.8

ANNOUNCEMENT: Mupparna i Rymden recension skrotad – ny recension tar dess plats

Hej hallå allihopa!
Jag skrev ju för ett tag sedan att jag skulle recensera Mupparna i Rymden och dess dubbning. Det visade sig dock att jag inte hade något särskilt att säga om varken filmen eller dubbningen, och kom således inte fram till något alls, och således fick jag skrota recensionen. 😦

Men, nu på fredag (ursprungsdatumet som var tänkt var förra fredagen), kommer det ändå en recension, nämligen av Disney/Pixars Coco, från 2017. Jag vill dock redan nu förvarna om att recensionen eventuellt kommer att innehålla spoilers, så det är att rekommendera att se filmen innan ni läser recensionen. 🙂

Om någon blev ledsen över att Mupparna i Rymden recensionen inte blev av, så beklagar jag, och hoppas att ni i stället ser fram emot Coco-recensionen.

Jag har även för avsikt att någon gång recensera den svenska dubbningen av Zootropolis, jag kan inte lova när, men om jag lyckas hålla mitt eget intresse uppe (jag är en person som konstant skiftar mellan intressen xD) så kommer den troligen komma runt december, som en del av julkalendern, som i år inte bara kommer att innehålla ”Vem är bäst?”, men mer om kalendern får ni reda på närmare december. 🙂

/Tony

UPPDATERING: Kommande inlägg: hösten/vintern 2018

Hej hallå allihopa!

Då var det dags för en ny liten uppdatering, med lite releasedatum av blogginlägg:

Fredagen den 26 oktober 2018 kommer en ny dubbningsrecension, av ”Mupparna i Rymden”

Onsdagen den 31 oktober 2018, samt torsdagen den 1 november kommer två Halloween-omgångar av ”Vem är bäst?”, där karaktärerna kommer vara skurkar.

I mitten av november 2018 så kommer en ”Vem är bäst?”-omgång

Mellan 1-24 december kommer återigen en julkalender med ”Vem är bäst?”-omgångar.

Den 25 december 2018 kommer en jämförande recension mellan de två dubbningarna av Musse Piggs Julsaga.

Slutligen har vi ”Topp 10 bästa dubbningsinsatserna utanför Disney, som kommer att komma på bloggen runt årsskiftet 2018-2019.

Det kan också nämnas att recensionen av Disney Infinity kommer att uppdateras med en del nya röster jag hört från spelen, plus korrigeringar av faktafel, jag säger till när uppdatering är gjord. 🙂

Utöver de här inläggen kan extra inlägg förekomma under årets gång, men det här är de spikade inläggen under resten av 2018. 🙂

/Tony

Korrigeringar till Disney Infinity-inlägget

Hej hallå allihopa!

För en månad sedan så recenserade jag ju dubbningen till Disney Infinity, och nu har det publicerats en creditslista till spelet på Alexanders Disneyblogg, och det står nu klart att några av mina gissningar inte var riktigt korrekta. Därför kommer jag uppdatera inlägget i framtiden för att fixa namnen, men innan dess så är några av rösterna:

Röjar-Ralf – Matti Boustedt

Blixten McQueen – Fredrik Lycke

Fillmore och Lone Ranger – Niklas Engdahl

Aladdin – Albin Flinkas

Kladdis – Johan Lejdemyr

Vemod – My Holmsten

Om ni vill läsa hela creditslistorna för de första två spelen så kolla på Alexanders blogg:

https://nouw.com/magicgold/dubbcredits-disney-infinity-disney-infin-33590817