Hej hallå allihopa!
God Jul och välkommna till den sista delen av min julkalendersvit, och som utlovat blir det idag en dubbningssrecension. Imorgon, tisdag, kommer ju som bekant ”Mary Poppins kommer tillbaka” upp på svenska biografer, så därför tycker jag att det skulle passa ypperligt att recensera dubbningen av den första filmen. Så håll till godo!
År: 1964
Speltid: 2 timmar, 13 minuter
Dubbningsår: omkring hösten 1998-våren 1999.
Genre: Fantasy/Musikal/Komedi/Familjefilm
Regissör: Hamilton Luske och Robert Stevenson
Manus: Don Dagradi, Bill Walsh (baserat på originalboken av P.L. Travers.
Originalskådespelare: Julie Andrews, Dick van Dyke, David Tomlinson, Glynis Johns, Karen Dotrice, Matthew Garber, Ed Wynn, m.fl.
Originalmusik: Robert B. Sherman, Richard M. Sherman
Svenska röster:
Mary Poppins – Myrra Malmberg
Bert – Stefan Frelander
Herr Georg Back – Dan Bratt
Fru Winifred Back – Cecilia Hjalmarsson
Michael Back – Leo Hallerstam
Jane Back – Therese Reuterswärd
Farbror Albert – Mikael Roupé
Herr stål, den yngre – Fredrik Dolk
Herr stål, den äldre – Stefan Frelander
Admiral Boom – Håkan Mohede
Herr bryggare – Fredrik Dolk
Fru Timell – Gizela Rash
Ellen – Anna-Maria Barwe
Henrietta – Maud Cantoreggi
Konstapel Ljung – Mikael Roupé
Övriga röster: Lena Ericsson, Mikael Roupé, Håkan Mohede, Thomas Engelbrektson, Dan Bratt, m.fl.
Dialogregissör: Lena Ericsson
Översättning (dialog): Cecilia Molander
Översättning (sång): Lena Ericsson
Inspelning och redigering: Diresh Mirchandani
Mix: Lars Lundholm
Produktionsledning:Susanne Bonfils
Producent: Svend Christiansen
Studio: Sun Studio

Vi befinner oss år 1910 i London, England, där familjen Back (Banks i originalversionen) bor. Pappa Georg är en strikt och noggran man som jobbar på stadens bank, medan mamma Winifred är aktivist för kvinnornas rättigheter. Båda två har knappt någon tid över för sina barn, så därför tas barnen för det mesta hand om av olika nannys. De flesta nanny-arna brukar dock lämna familjen då de anser att barnen är omöjliga att ta hand om, då de alltid rymmer eller ställer till med hyss. När barnen en dag åter har skrämt iväg en nanny, hamnar ett handskrivet brev med barnens önksemål om en ny nanny hos en mystisk figur vid namn Mary Poppins som bokstavligt talat svävar in i familjens liv. Hon tar hand om barnen och lär de olika läxor om livet tillsammans med sin vän Bert genom att lära barnen hur man förenar nytta med nöje. Herr Back är dock måttligt road över Mary Poppins metoder, men det visar sig att Mary Poppins och Bert också kan lära föräldrarna ett och annat…
För ovanlighetens skull är det här ingen film jag såg som barn. Tvärtom så såg jag filmen för första gången när jag var 20 år 2015, då på engelska första gången, och sedan på svenska. Mary Poppins är en mycket bra film med fin sensmoral och bra sånger, med specialeffekter som var enormt nyskapande på sin tid. Karaktärena är också fint skrivna, och även om jag inte läst originalboken så får jag gå emot originalförfattarinnans synpunkter och säga att Mary Poppins som karaktär också är skrivet på ett fint sätt, trots att hon kanske skiljer sig från bokkaraktären.
Filmen innehåller iochförsej även mer udda inslag, som Dick van Dykes fejkaccent, men i det fallet blir det så dåligt att det blir roligt. För att vara en familjefilm har den dessutom ovanligt lång speltid, en bra bit över två timmar. Om jag fattat det rätt ska uppföljaren också vara över två timmar lång, men när jag såg filmen så var det ingenting jag direkt störde mig på, även om ett par scener drar ut lite på tiden.
Med det sagt ska vi ta oss en titt på rösterna.
För ovanlighetens skull så är det inte KM Studio som dubbat den här filmen, utan Sun Studio. När filmen ursprungligen hade premiär på bio i Sverige under 1960-talet visades filmen endast med svensk text, något som sedan höll i sig i biovisningar och VHS-utgåvor fram tills VHS/DVD-utgåvan 1999, då filmen dubbades.
Som huvudkaraktären Mary Poppins hör vi Myrra Malmberg (1966-, som för övrigt fyllde 52 år i torsdags, grattis!), som inom dubbning gjort till exempel Lena i omdubbningen av Peter Pan samt uppföljaren, Busan i Långbens galna gäng, Sheego i sista säsongen av Kim Possible, Ariel i uppföljarna till Den Lilla Sjöjungfrun, Jasmine i Aladdin, Megara i Herkules, Andys mamma i Toy Story 3 och Angelique i Skönheten och Odjuret: Den förtrollade julen. Myrra Malmberg sjunger visserligen väldigt fint och har en bra röst, men som Mary Poppins passar hon inte riktigt. Hon är inte riktigt lik Julie Andrews och lyckas inte heller riktigt förmedla samma charm, värme och personlighet som Julie gör. Dessutom är inte heller inlevelsen lika bra som Julie Andrews, även om jag absolut hört sämre inlevelse tidigare. Det är dock inte värdens enklaste jobb att fylla Julie Andrews skor, och man kan i alla fall inte anklaga Myrra för att inte försöka.
Som Mary Poppins skojfriska kompis Bert hör vi dubbningsveteranen Stefan Frelander (1961-) för undertecknad mest känd som Ed och Eddy i Ed Edd & Eddy, men som också gjort rösten till Scooby-Doo, Johnny Bravo och förstås Rex i Toy Story-filmerna, en annan karaktär jag förknippar Stefan med. Som sagt så försökte ju Dick van Dyke att prata med en såkallad cockney-accent i originalfilmen, men misslyckades fatalt med detta. Den svenska dubbningen försökte göra ungefär samma sak genom att låta Stefan Frelander prata överdriven fejkstockholmska. Nu är Dick van Dykes accent ingen höjdare direkt, men Stefan Frelander låter om möjligt ännu mindre naturlig med sin accent. Jag skulle dock ljuga om jag sa att jag inte tyckte det lät roligt, men jag hade föredragit om Bert talat rikssvenska, liksom de flesta andra karaktärerna i filmen. Liksom i originalversionen där Dick van Dyke gestaltar både Bert och Herr Stål den äldre, så gör Stefan Frelander båda karaktärerna i den svenska dubbningen, och jag kan inte komma på att jag anmärkte på något särskilt i Stefans rolltolkning hos Herr Stål, den äldre.
Som barnen hör vi Leo Hallerstam (1986-) och Therese Reuterswärd (1981-) som båda gör fina insatser och talar med bra inlevelse. Jag vill dock minnas att Therese lät marginellt äldre än originalrösten, vilket kan bero på att Therese var ungefär 17-18 när hon spelade in sina repliker, medan originalskådespelaren endast var runt 8-9 när hon spelade Jane. Något stort problem är det dock inte, och det är inte direkt en stor distration.
Som barnens föräldrar hör vi Cecilia Hjalmarsson (1950-) respektive Dan Bratt (1956-). Dan Bratt gör förvisso en bra insats och låter relativt nära originalrösten, men Cecilia Hjalmarssons insats är tyvärr inte riktigt lika bra. Glynis Johns, som gör mamman i originalversionen har en väldigt karaktäristisk röst som dessutom låter väldigt naturlig. Cecilia Hjalmarsson däremot låter väldigt konstlad och tillgjord, och sjunger dessutom märkbart sämre i det här röstläget än vad Glynis Johns gör i originalversionen. Cecilia Hjalmarsson (som för övrigt var gift med avlide dubbningsskådespelaren Kenneth Milldoff en tid) är tyvärr en av dubbningens svagaste kort.
I övriga roller hör vi till exempel Mikael Roupé (1964-) som Farbror Albert och Konstapel Ljung, Fredrik Dolk som Herr Stål den yngre och Herr bryggare (även om wikipedia anger Thomas Engelbrektson som Herr stål den yngre vill jag absolut minnas att det var Fredrik Dolk som gjorde rösten till den yngre Herr Stål), samt Gizela Rasch, Maude Cantoreggi, Håkan Mohede och Anna-Maria Barwe. De flesta gör hyfsade insatser och passar relativt bra in i sina roller, men man hör tydligt att många skådespelare gör mer än en roll.
Översättningen är helt okej, men det märks att Lena Ericsson försökt hålla sångtexterna så långt ifrån de tidigare svenska översättningarna. Jag skulle säga att själva låttitlarna är översatta bättre i den här dubbningen, men resten av sångtexterna varierar mellan skapligt och underkänt. Jag reagerade också på att munrörelserna inte stämde överhuvudtaget. Nu är det visserligen inte så lätt att läppsynka spelfilmer, men det borde kunnat göra det bättre än vad det är i filmen.
Sammanfattningsvis är det en skaplig dubbning där huvudkaraktärernas röster tyvärr inte riktigt passar, och som kunde göras bättre.
Som sagt är ju dock dubbningen gjord för VHS, så jag misstänker att den blivit bättre om dubbningen fått högre budget och kanske dubbats för bio. Kanske hade dubbningen blivit bättre om den spelats in på 1960-talet med Martin Söderhjelm som regissör, och jag har även sett förslag på röster till en 60-tals dubbning av Mary Poppins på Dubbningshemsidans forum, som jag absolut tror kan fungera.
Det är också värt att nämna att KM Studio en gång dubbat sången ”Let’s fly a kite” till en Disney Sing-A-Long Songs video. Mary Poppins hade visserligen ingen dialog i klippet, men bland rösterna där återfanns Mia Kihl (Jane och Michael Banks), Monica Forsberg (Winifred Banks), Bertil Engh (George Banks), Ulf Källvik (Bert) och Ulf Peder Johansson (Konstapel Jones), och den dubbningen är också helt okej, även om Winifreds röst återigen inte riktigt passar. Det ska dessutom finnas en musiksaga med Mary Poppins, och jag vet också att det finns en LP-skiva från 1970-talet där bland annat Marianne Kock, Michael Wållgren, Margareta Bohman, Bernt Dahlbäck och Mats Hådell, samt ytterligare en LP-skiva med Bert-Åke Varg som berättaren och Bert. Jag har dock aldrig hört dessa, och vet inte heller vilka som medverkar i musiksagan, så om någon vet bättre än jag får ni gärna kommentera nedan.

Betyg:
Film/serie: 8/10
Röster: 5/10
Inlevelse: 5/10
Översättning: 5/10
Munrörelser: 2/10
Sångtexter: 3/10
Helhetsintryck: 5/10
Slutbetyg på dubbningen: 4/10
Då var min julkalender slut för i år. Jag hoppas att ni haft kul denna julmånaden, så syns vi igen om ett tag.
För övrigt vill jag meddela att morgondagens jämförande recension av Musses Julsaga tyvärr har blivit inställd på grund av tidsbrist. Det var också från början tänkt att jag skulle recensera Zootropolis idag, men då uppföljaren till Mary Poppins kommer imorgon så valde jag att recensera den här filmen i stället.
Då återstår det bara för mig att önska er alla en god jul och ett gott nytt år, och så hoppas jag att ni alla får det fint och trevligt idag, och att alla kollar på Kalle Anka klockan tre. 🙂
Är det något ni undrar är det bara att kommentera, så ses vi!
Hej då, och tack för den här månaden! 😀
/Tony