Bortspolad – Dubbningsrecension

År: 2006
Speltid: 84 minuter (1 timme, 24 minuter)
Genre: Animerat / Familj / Komedi
Regissör: David Bowers och Sam Fell
Manus: Dick Clement, Ian La Frenais, m.fl.
Originalmusik: Harry Gregson-Williams

Originalröster:

Roddy St. James – Hugh Jackman
Rita Malone – Kate Winslet
Paddan – Ian McKellen
Le Quack – Jean Reno
Sid – Shane Richie
Spike – Andy Serkis
Albino – Bill Nighy
m.fl.
Svenska röster:

Roddy St. James – Fredde Granberg
Rita – Nadja Weiss
Paddan – Raymond Björling
Le Quack – Fredrik Lycke
Sid – Mats Bergman
Spike – Ola Forssmed
Albino – Göran Engman
Ritas mamma – Annika Jankell
Ritas pappa – Ole Ornered
Liam, Ritas bror – Lawrence Mackrory
Ritas mormor – Annica Smedius
Sniglar – Kristian Ståhlgren, Andreas Nilsson, m.fl.
Amerikansk turist – Ole Ornered
Tabithas pappa – Kristian Ståhlgren
Fisk – Kristian Ståhlgren
Roddys sångröst – Andreas Nilsson

Övriga röster:
Jennifer Carlsson
Sam Molavi
Amelie Eiding
Thomas Hedengran
Kristian Ståhlgren
Sharon Dyall
Magnum Coltrane Price
Anna Lundström
Per Ruskträsk Johansson
Ole Ornered
Rebecca Pantzer

Dialogregi: Sharon Dyall
Sångregi: Sharon Dyall
Dialogöversättning: Per Sandborgh
Sångtexter: Per Sandborgh
Producent: Svend Christiansen
Dubbningsstudio: Sun Studio

bortspolad
I de fina kvarteren i Kensington, bor råttan Roddy St. James med sina rika ägare i ett stort tjusigt hus. Livet leker för Roddy, ända tills den dagen då kloakråttan Sid av misstag hamnar i Roddys hus. Sid tar genast över huset, och när Roddy försöker spola ner Sid tillbaka till kloaken via en toalett, slutar det inte bättre än att Sid lyckas överlista honom och spola ner Roddy i stället. Väl nere i kloaken upptäcker Roddy en hel stad med råttor som är väldigt lik världen på ytan. För att komma upp till ytan behöver Roddy söka hjälp av den tuffa och självständiga råttflickan Rita. Rita har dock egna bekymmer, då hon ständigt jagas av den maffiaboss-liknande Paddan som vill åt en rubin som Rita äger, och som ska ge hennes fattiga familj ett bättre liv. Roddy lovar att hjälpa Ritas familj med sina egna lyxigheter i utbyte mot att Rita hjälper honom hem. Roddy inser dock under tidens gång att det kanske inte är så roligt att vara ett husdjur. Samtidigt smider Paddan en ondskefull plan som går ut på att förinta alla råttor i hela kloaken…

Jag har alltid tyckt bra om DreamWorks filmer, och just Bortspolad har alltid varit en barndomsfavorit för mig. Filmen är också i en klass för sig om man jämför med Disneys stora långfilm från samma år, nämligen Bilar. Filmen innehåller mycket kulturella influenser, en hel del sånger, och brittisk humor när den är som bäst. Karaktärerna är för det mesta mångbottnade och intressanta. Jag uppskattar särskilt att vi får lära känna den kvinnliga huvudkaraktären Rita på ett bra sätt, och att hon dessutom är en riktigt självständig och intressant karaktär med skinn på näsan. Animeringen är också rätt bra, men jag förstår att folk kan ha blivit besvikna av att den inte var stop motion-animerad som till exempel Flykten från Hönsgården och Wallace och Gromit. Om jag fattat det rätt så beror detta på att det inte gick att kombinera vatten med lera, men jag kan ha fel. Trots det så ser det nästan leranimerat ut vid vissa tillfällen. Även musiken är mycket bra. Det varierar mellan nyskrivna låtar och låtar med kända artister som till exempel Billy Idol, Tom Jones, Tina Turner, med flera. I ärlighetens namn så är dock musiken det jag oftast gillar mest med DreamWorks filmer, så det är nog ingen överraskning att jag gillar även det här soundtracket. Storyn är också intressant och för det mesta väl genomarbetad, även om det givetvis inte är perfekt. Dock så kan nostalgin ha färgat av sig, så att jag inte ser uppenbara brister som jag kanske hade gjort om jag sett filmen för första gången i år.

För en gångs skull så har jag faktiskt sett filmen både på svenska och engelska för den här recensionen, och den svenska dubbningen gjordes av Sun Studio, med dubbningsveteranen Sharon Dyall som regissör. I huvudrollen som Roddy (som faktiskt kallas för Robby i dubbningen, ska tilläggas) hör vi Fredde Granberg (1970-) i den svenska dubbningen, samt Hugh Jackman i originalet. Fredde Granberg är antagligen känd för sina många program med sin vapendragare Peter Settman, som Ronny & Ragge, Tratten & Finkel och så vidare. Han har också regisserat till exempel Kosmos & C:o, Hem till Midgård, Doktor Mugg, Familjen Rysberg och Bröderna Fluff, och ska tydligen även göra årets julkalender. Inom dubbning har vi hört honom som bland annat Nille i Vilddjuren, Yeti Monsters Inc, Tulio i Vägen till Eldorado (där Peter Settman gör Miguel), Roffe i Bolt, med mera. Han gör en bra insats och låter någorlunda lik Hugh Jackman. Inlevelsen är också bra, men jag har skiftat mellan att tycka att Fredde och Hugh är bäst i rollen. Något som däremot står klart är att jag minns Fredde som något bättre i rollen än han faktiskt var när jag såg om filmen. Det ska dock tilläggas att Fredde inte sjunger Roddys få sånger själv, det gör i stället dubbningsveteranen Andreas Nilsson (1964-). Det hörs visserligen tydligt att rösten byts ut i sång, men jag ska ändå erkänna att jag inte störde mig så mycket på det, varken nu eller när jag var liten.

Som Rita hör vi Nadja Weiss (1972-) i den svenska dubbningen, medan vi hör Kate ”Rose” Winslet i originalversionen. Nadjas enda andra dubbningsroll enligt dubbningshemsidan är som Drottningen i Frost. Då Kate Winslet är en riktigt bra skådespelerska med väldigt bra röst är det givetvis inte så lätt att fylla hennes skor. Nadja Weiss är absolut en duktig skådespelerska, men lyckas inte riktigt förmedla karaktärens charm och andemening. Hon är inte riktigt heller lik Kate Winslets röst, men talar med bra inlevelse. Insatsen är skaplig, men jag hade hellre sett (hört) någon annan som Rita.

Som skurken Paddan hör vi i original legendaren Ian McKellen, och i den svenska dubbningen hör vi operasångaren Raymond Björling (1956-), barnbarn till den legendariska operasångaren Jussi Björling, som av okänd anledning tog över rollen som Jumba från Lilo & Stitch i Leroy och Stitch, där också Fredde Granberg medverkar. Jag har ingen data på om animén Stitch! har dubbats, och vet således inte om Stefan Ljungqvist i så fall kom tillbaka i rollen, eller om Raymond Björling fortfarande är den officiella rösten till Jumba. Hursomhelst så minns jag att jag tyckte att Raymond var väldigt lik Stefan Ljungqvist när jag var liten. När jag idag lyssnar igenom hans insats som Paddan igen så tycker jag inte riktigt att han är så lik Stefan Ljungqvist som jag tyckte då, men jag har iofs inte sett Leroy & Stitch, så jag vet inte om han låter mer lik Stefan Ljungqvist där. Hursomhelst gör han en bra insats, låter ganska lik originalrösten och talar med bra inlevelse. En bra insats helt enkelt.

Som kloakråttan Sid hör vi Mats Bergman (1948-) som inom dubbning medverkat i den norsk-svenska filmen Folk och Rövare i Kamomilla Stad. Jag är urusel på utländska dialekter (förrutom southern USA-dialekter), men jag hör ändå att Sid i originalet pratar med någon form av dialekt i originalet. I svenska dubbningar brukar oftast brytningar/dialekter antingen hoppas över eller bytas ut mot någon svensk dialekt. I det här fallet valde man det sistnämnda, och således pratar Sid i den svenska dubbningen med bred göteborgska. Mats låter relativt lik originalrösten, men är roligare i rollen och talar bitvis med bättre inlevelse. Under filmens gång tyckte jag också att Mats lät väldigt lik den numera avlidne komikern Lasse Brandeby. Då jag älskar göteborgska eftersom att jag nästan är född där (jag föddes i Mölndal, men har vart i götet typ en miljon gånger då jag är bosatt bara några mil därifrån. xD) så är det gutet att jag gillar denna insatsen. Jag ska dock erkänna att jag liksom i fallet med Fredde Granberg mindes insatsen som något bättre än var den faktiskt var i filmen.’

Som Paddans kusin Le Quack hör vi i engelskt original Jean Reno, och i den svenska dubbningen Fredrik Lycke (1971-) som medverkat i en hel del dubbningar, och som till exempel gör rösten till Blixten McQueen i Disney Infinity. Han har en även en bror som heter Alexander Lycke och som också är aktiv inom dubbning, till exempel sjöng han den manliga stämman i kortfilmen Lava som kom ut för några år sedan. Fredrik Lycke får till den franska brytningen ganska bra, men låter mindre hotfull och låter dessutom marginellt yngre, vilket inte är konstigt då Jean Reno är drygt 20 år äldre än Fredrik. Fredrik gör dock absolut en bra rolltolkning och bibehåller ändå karaktärens charm hyfsat.

Som Paddans hejdukar Spike och Albino hör vi i engelskt original Andy Serkis (känd som King Kong i Peter Jacksons film, samt även som Kapten Haddock i senaste Tintin-filmen) respektive Bill Nighy (känd som Davy Jones i POTC-filmerna), medan vi i svenska dubbningen hör Ola Forssmed (född 1973, som bland annat dubbat Bobby i En extremt långbent film, Zini i Dinosaurier samt Påskharen i Tim Burtons Alice i Underlandet) respektive Göran Engman (född 1953, som vi bland annat hört som Nigel i Hitta Nemo, Bernie i Superhjältarna, Skinner i Råttatouille, och som nu dessutom är den officiella rösten till Farbror Joakim). Ola Forssmed gör en riktigt bra insats och talar med riktigt bra inlevelse. Han låter också riktigt lik originalrösten och är helt klart en av de bästa skådespelarna i dubbningen. Göran Engman är också bra, och talar också med bra inlevelse.

I övriga roller hör vi bland annat Ole Ornered, Annica Smedius, Annika Jankell, Thomas Hedengran, Kristian Ståhlgren, Lawrence Mackrory och regissören Sharon Dyall. Alla talar med bra eller utmärkt inlevelse, och i allmänhet låter alla relativt lika originalrösterna.

Översättningen är också bra, och jag kan inte säga att jag hittade några större brister i översättningen eller reagerade på något nämnvärt. När det kommer till sångerna är de sångerna som sjungs av karaktärerna (åtminstonde de flesta) översatta och dubbade på svenska, medan andra sånger, som till exempel de sångerna som sjungs av Billy Idol, Tina Turner och Tom Jones kvar på engelska, vilket jag tycker är klokt. Det förekommer även en intressant låttext till en av mina favoritlåtar Mr. Lonely, som jag tycker passar ganska bra. Även de andra sångtexterna är någorlunda bra och jag hakade som sagt inte upp mig på någon nämnvärt.

Såvitt jag kan se var det inte svensk bildversion på DVD:n, utan den amerikanska titeln stod kvar i början. Tyvärr så strulade dvd-utgåvan, så jag var tvungen att se merparten av filmen på Netflix. Jag såg inte heller igenom hela eftertexten, så jag vet inte om Netflix har satt ut credits, men jag misstänker att de har gjort det.

Munrörelserna stämmer också ganska bra, och jag reagerade inte något nämnvärt på att något inte klaffade, även om det givetvis inte var perfekt.

En annan intressant sak som är värd att nämna är att Kanal 5 hade en tävling under sensommaren 2006 i samband med premiären av På andra sidan häcken, där första pris var att få dubba en av karaktärerna i Bortspolad. Jag forskade lite i saken, och fick då reda på att det var Jennifer Carlsson som vann tävlingen. Jag har dock i skrivande stund ingen aning om vem hon spelade i dubbningen, men jag misstänker att det kan vara människoflickan som äger Roddy, och som har några repliker i filmens början.

Sammanfattningsvis är det en underskattad film med mycket bra musik, för det mesta passande svenska röster och med bra översättning.

roddysid

Betyg:

Film/serie: 9/10
Röster: 7/10
Inlevelse: 9/10
Översättning: 8/10
Munrörelser: 8/10
Sångtexter: 8/10
Helhetsintryck: 9/10

Totalt betyg: 8.5/10