Scooby-Doo i Vilda Västern – Dubbningsrecension

Produktionsår (film/serie): 2016

Produktionsår (dubbning): ca. 2016

Svenska röster:

Scooby-Doo – Steve Kratz

Shaggy – Jesper Adefelt

Velma – Jennie Jahns

Fred – Peter Sjöquist

Daphne – Suzanna Dilber

Tawny – Annika Herlitz

Buddy G – Knut Sjöberg Brise

Rafe – Adam Fietz

Kyle – Daniel Goldmann

Dave / David – Nicklas Berglund

Zeke – Peter Sjöquist

Andy – Nick Atkinson

Midge – Beata Harryson

Desdemona – Siri Bergsten

Carol – Annika Herlitz

Sharon – Beata Harryson

Övriga röster:

Steve Kratz

Knut Sjöberg Brise

Leon Pålsson Sälling

Ole Ornered

Jennie Jahns

Suzanna Dilber

Nicklas Berglund

Peter Sjöquist

Lovisa Blixt

Lily Wahlsteen

Nick Atkinson

Magnus Mark

 

Dialogregi: Joakim Elfgren

Översättare: Joakim Tidermark (Mediaplant)

Manusbearbetning: Joakim Elfgren

Producent: Niclas Ekstedt

Tekniker: Joakim Elfgren

Inspelat i: BTI Studios Sweden (fd. Dubberman)

scooby_doo_i_vilda_vastern

 

Scooby-Doo och hans vänner Shaggy, Velma, Fred och Daphne ska åka och hälsa på en Tawny, en avlägsen släkting till Shaggy, som bor på en ransch i bästa Vilda Västern-stil. När de anländer, blir dock alla i hela byn skräckslagna när de får syn på Shaggy. Det visar sig att spöket efter den ökände västern-banditen Stiliga Jack (som råkar vara en av Shaggys förfäder) precis har satt skräck i byn, och nu måste våra vänner lösa det här mysteriet för att inte Tawny ska förlora sin ransch.

Sedan jag var barn har jag alltid varit ett stort fan av Scooby-Doo, men då de senaste årens Scooby-serier och filmer hållt en varierande klass, hade jag inga större förväntningar inför den här filmen. Lyckligtvis är den här filmen riktigt bra, även om den naturligtvis inte är lika underbar som originalserien från 1969. En sak som är mycket trevligt att se, är att Scooby-franchisen fortfarande producerar tecknat material, och inte datoranimerat. Det är givetvis ingenting fel på datoranimation, men personligen så föredrar jag tecknat före dataanimerat, i alla fall när det gäller Scooby-Doo. J

Nu har jag tyvärr inte sett tv-serien ”Be Cool, Scooby-Doo!” eller någon av de filmerna som släppts efter 2012, men utifrån vad jag läst mig till, så verkar det som att i alla fall Daphnes personlighet är som i Be Cool, Scooby-Doo, även om jag inte är helt säker. Den bör i alla fall inte vara baserad på ”Scooby-Doo! Mystery Incorperated” (som jag inte är förtjust i), då till exempel Fred inte är riktigt lika pantad som i den tv-serien, och ingen av de kvinnliga medlemmarna i Mysteriegänget verkar stöta på de manliga medlemmarna. Då jag som sagt inte är särskilt förtjust i Scooby-Doo! Mystery Incorperated, så är jag väldigt glad att man slopat personligheterna och själva stilen från den filmen.

Filmen dubbades av BTI Studios, som var den studion som förut hette Dubberman, och regissör (samt även manusbearbetare och tekniker för dubbningen) är den för mig helt okände Joakim Elfgren.

Då Stefan Frelander (som dubbade Scoobys röst i nästan 25 år) lämnade dubbningsbranschen för ett par år sedan, så är det gamla goda hederliga Steve Kratz som återigen spelar Scooby. En mycket bättre Scooby-röst än honom går det nog inte att hitta på svenska, och jag måste säga att jag är imponerad att han än idag klarar att göra rollen lika bra som för 25 år sedan, då han gjorde rollen för första gången. Inlevelsen är utmärkt, rösten passar perfekt, och man hör tydligt vad Steve säger.

Som Shaggy hör vi (precis som i Scooby-Doo! Mystery Incorporated) Jesper Adefelt, kanske mest känd som den svenska rösten till Ron Weasley i Harry Potter. Här är jag väldigt kluven i hur jag tycker. Å ena sidan tycker jag att Jesper Adefelt är en mycket bra skådespelare som passar mycket bra som unga och tonåriga karaktärer, och dessutom talar han med bra inlevelse. Å andra sidan så ligger hans röst tyvärr lite för långt ifrån de tidigare svenska rösterna. Jämnför man till exempel Jesper Adefelts insats som Shaggy med Peter Harryson eller Thomas Engelbrektson, så är det som att jämnföra natt och dag. Däremot så är hans Shaggy-röst inte helt olik Bobo Eriksson som spelade Shaggy fram tills 2009 (dock så är Bobo artist till yrket, vilket innebär att han ofta inte kunde spela Shaggy under sin period. Då brukade Kristian Ståhlgren oftast ta över rollen, men mer om det en annan gång); men inte tillräckligt för att skulle kunna blanda ihop dem. Personligen anser jag att Jesper Adefelt inte är den bästa rösten till Shaggy, men inte heller den sämsta. Jag skulle nog placera honom någonstans i mitten.

Som Velma hör vi fortfarande Jennie Jahns, precis som vi gjort de senaste 15 åren, och jag måste säga att hon fortfarande fungerar finfint som Velma, även om Annica Smedius är och förblir min favorit Velma-röst. Det enda jag kan anmärka på här, är att Velmas röst låter ganska högt pitchad. Missförstå mig inte, Velma har en högt pitchad röst i originalet, men i den här dubbningen låter det vid ett par tillfällen aningen onaturligt, främst i början. Jag vet inte om det har med Jennie att göra, eller om problemet ligger i tekniken.

Som Fred hör vi fortfarande Peter Sjöquist, och han gör som alltid ett bra jobb. Han talar med bra inlevelse, bibehåller röstkaraktären och låter hyfsat lik originalrösten. Mer finns det egentligen inte att säga, då Peter Sjöquist redan spelat Fred i så många sammanhang att man redan är van.

Daphne har under de senaste 15 åren spelats av Sharon Dyall (även om Elin Abelin var med på ett hörn som Daphne inom den här tidsramen), men i denna filmen är hon nu utbytt mot Suzanna Dilber. Jag har ingen aning om Dilber bara hoppade in tillfälligt, eller om Sharon Dyall faktiskt har slutat som Daphne, men det var i alla fall av den här anledningen som jag bestämde mig för att se filmen. Suzanna Dilber passar väldigt bra som Daphne, talar med god inlevelse och bibehåller röstkaraktären. Hon matchar ocks Grey DeLisle (eller Grey Griffin som hon heter numera) väldigt bra. Jag vet dock inte om jag skulle sträcka mig så långt som att säga att hon är bäst, men hon är defenitivt bland de bättre Daphne-rösterna.

Som Shaggys avlägsna släktig Tawny hör vi Annika Herlitz, mest känd som Elsa i den svenska dubbningen av monsterhitten Frost. När jag läste hennes namn i credistlistan, var jag en smula orolig att jag skulle höra Annika Herlitz, och inte karaktären, då Annika Herlitz har en ganska distinkt röst som jag lätt känner igen. Glädjande nog så störde jag mig inte alls. Annika talar med bra inlevelse och passar bra i rollen, även om jag ännu inte sett originalversionen.

I övriga roller hör vi bland annat Ole Ornered, Knut Sjöberg Brise, Beata Harryson, Nick Atkinson, Magnus Mark, Adam Fietz, och även de skådespelarna som spelar Mysteriegänget (med undantag för Jesper Adefelt), det är speciellt intressant att Beata Harryson medverkar, då hennes far Peter Harryson är och förblir den bästa Shaggy-rösten i Sverige. Som gammalt fan av dubbningen till ”Scooby-Doo: Var är du?” så var det även väldigt trevligt att höra Peter Sjöquist som en del biroller, och inte minst Steve Kratz som Scooby-Doo.

Jag har som sagt inte sett originalversionen ännu, men det verkar i alla fall inte vara några större brister i översättningen. Däremot irriterade jag mig över att det på omslaget till filmen stod ”En hel långfilm” (troligen översatt från ”A Full-length movie”). Det kan vara jag som är petig när det gäller stavning och språk, men jag hade föredragit om det stod enbart Långfilm på omslaget.

Då kommer vi till creditsversionerna. Genom större delen av filmen märkte jag inte av några skyltar eller dylikt, men de få som fanns lästes upp av skådespelarna som om deras karaktärer läste upp skyltarna, vilket jag tycker är ett mycket klokt sätt att översätta just det på, vilket jag även nämnde i min recension av Scooby-Doo: Var är du?

Jag kollade visserligen inte igenom eftertexterna, men jag tvivlar på att rösterna står angivna i slutet, då Warner Bros inte brukar vara så duktiga på den fronten. Men då Daniel Hofverberg trots allt lyckades få tag på en creditslista (vilket han troligen inte lyckats på de senaste årens Scooby-filmer) så är det inte helt omöjligt att credits finns utsatt på filmen.

Sammanfattningsvis är det en välgjord dubbning med passande röster, till en mysig Scooby-Doo film med hjärtat på rätta stället. J

scoobydoowestern.jpg

Betyg:

Film/serie: 7/10

Röster: 8/10

Inlevelse: 9/10

Översättning: 7/10

Munrörelser: 7/10

 

Totalt betyg: 7,5/10

 

 

LazyTown – Dubbningsrecension

LazyTown – Dubbningsrecension

Produktionsår: 2004-2014 (serien), c. 2006-2007 (dubbningen)

Originalskådespelare: Magnús Scheving, Julianna Rose Mauriello, Stefán Karl Stefánsson, m.fl

 

Svenska röster:

Sportacus – Michael Blomqvist

Stephanie – Simona Holmström

Robbie Rutten – Niclas Ekholm

Ziggy – Gabriel Odenhammar

Stingy – Nick Atkinson

Pixel – Anton Mencin

Trixie – Nina Gunnarsdotter

Borgmästare Bastian Bussig – Anders Öjebo

Nora Nyfiken – Gunilla Orvelius

Lilla Sportacus – Hannes Edenroth

Den lata anden – Anders Öjebo

 

Titelsång: Carl Utbult

Körssång: Åsa Bergfalk

 

Dialogregi: Christian Jernbro (Säsong 1), Oskar Skarp (Säsong 2)

Översättning: Johan Wilhemsson

Sångtexter: Mats Wänblad

Tekniker: Christian Jernbro, Daniel Bergfalk, Andreas Eriksson, Oskar Skarp

Inspelat i: KM Studio AB (Säsong 1), Dubberman (Säsong 2)

LazyTown är en stad som ligger vid en ospecificerad plats i världen, och där bor bland annat spelfreaken Pixel, godisälskaren Ziggy, den girige Stingy och bråkstake Trixie.  Dit kommer den spralliga rosahåriga flickan Stephanie för att bo med sin morbror, som även är stadens borgmästare. Hon upptäcker dock snart att barnen i staden inte verkar vara det minsta intresserade av att leka utomhus eller röra på sig, i stället sitter de innomhus och spelar spel och äter godis. När den blåklädda superhjälten Sportacus dyker upp i staden, börjar det dock hända saker, och snart inspereras barnen att leka utomhus, och det dröjer inte länge innan Sportacus blir hela stadens favorithjälte. Eller, inte riktigt hela staden. Det finns nämligen en person vid namn Robbie Rutten som inte tycker om att Sportacus befinner sig i staden. Han vill nämligen att staden ska vara lika lat som han är, men med Sportacus i farten får han aldrig lugn och ro..

LazyTown är ett isländskt barnprogram som ursprungligen visades i Island mellan år 2004-2007, innan serien pausades. År 2012 började man återigen producera avsnitt, då med en ny skådespelare för Stephanie, då den första (Julianna Rose Mauriello) hade blivit för gammal. Serien skapades av Magnús Scheving (som också spelar Sportacus i serien) för att få barn att röra på sig mer och äta nyttigare. Serien har funnits i många skepnader i sitt hemland, men själv såg jag serien för första gången när jag var ungefär 10-11 år gammal och kollade på Lattjo Lajban på TV4, jag minns dock inte mycket av den gången, utan de egentliga första minnena kommer när jag fick volym 1 och 2 av LazyTown av min moster när jag fyllde 11 år.

Serien är ju i första hand riktad till yngre barn, så jag har nog aldrig varit den rätta åldersgruppen, men än idag, som 21-åring tycker jag fortfarande att serien är underhållande. Visst, den är inte helt perfekt, men det fungerar ändå som underhållning för stunden.

 

Själva serien är snyggt filmad och klippt, och även om en hel del saker (te.x godiset och grönsakerna) är uppenbart gjorda av plast så är det ändå ganska bra. Endast tre av karaktärerna är Live Action, nämligen Stephanie, Sportacus och skurken Robbie Rutten. De andra karaktärerna är dockor, vars utseende håller varierad klass.  Även om en del av dockorna kan se lite småcreepy ut ibland, så är det fortfarande JÄVLIGT mycket behagligare att kolla på i den färdiga serien än i pilotavsnittet med Shelby Young. Xd

Det är också väldigt mycket musik i serien. De flesta låtarna håller god kvalité, och något som måste ses som ett plus är att man nästan inte glömmer bort en enda låt man hört i serien. Några guldkorn inkluderar ”Cooking by the book”; ”You are a Pirate”, ”Gizmo Guy” och ”We are number one”. Den sistnämnda har dock inte fått någon svensk version såvitt jag vet.

Jag har visserligen sett delar av ett svenskdubbat säsong 3-avsnitt, men jag misstänker att säsong 1 och säsong 2 är de enda kompletta säsongerna som dubbats. Den första säsongen dubbades av KM Studio i Karlskoga, medan den andra dubbningen spelades in i Dubberman. Rösterna är dock identiska i båda dubbningarna, det enda som skiljer dem åt är regissör, översättare och tekniker.

 

Den första säsongen regisserades av Christian Jernbro, och i rollen som Sportacus hör vi Michael ”Nasse” Blomqvist. Han talar med bra inlevelse och passar fint i rollen. Hans sångröst är också bra, men så är han ju sångare till yrket egentligen. I den engelska originalversionen talar Sportacus med påtaglig isländsk brytning, men det beror på att Magnús Scheving inte kunde engelska så bra innan serien drog igång. Den svenska rösten talar dock utan brytning.

Som den rosa, glada tjejen Stephanie hör vi Simona Holmström, som mig veterligen inte dubbat så himla mycket. Förutom Stephanie är väl hennes mest kända roll som Bridgette i Total Drama Island, som visades på Cartoon Network år 2008. Simona talar med bra inlevelse och sjunger mycket bra, dock så är hennes röst aningen för djup, och låter något för gammal. Det beror dock på att Julianna Rose Mauriello bara var 13 när hon spelade in LazyTown, medan Simona var minst 18 år när hon spelade in dubbningen. Även om det inte är det som räknas, måste jag säga att Simonas röst verkligen passar ihop med karaktärens ansikte, även om röstlikheten inte är 100%.

Som stadens buse Robbie Rutten hör vi Niclas Ekholm, som bland annat dubbat rösten till Optimus Prime (bra!) och till Action Man i den (ö)kända filmen Action Man: Robot Atak (inte fullt så lika bra! 😦 ) Niclas passar bra i rollen, även om hans röst är något för ljus jämfört med originalrösten Stefán Karl Stefánsson. Inlevelsen är också bra, och sångrösten är det inget fel på. Även här kan man höra isländsk brytning i originalet, dock inte lika påtagligt som i fallet med Sportacus, och i de senare säsongerna är det nästan inga problem alls.

Som den godisälskande lille Ziggy hör vi Gabriel Odenhammar, mest känd för sin roll som Håkan Bråkan i Sunes Jul (och Sunes Sommar) samt Max i Svensson Svensson. Han dubbade även Andy i första Toy Story. Hans röst ligger ganska nära originalets Gudmundor Thor. Inlevelsen sitter också bra, men sånginsatsen är inte riktigt hundra. Jag har dock i ärlighetens namn inte hört Odenhammar sjunga i något annat sammanhang, så jag kan tyvärr inte uttala mig om hurvida han är en bra sångare egentligen.

Som den girige Stingy hör vi Nick Atkinson, som i denna serien väljer att använda sin bitchröst, vilken är ungefär samma röst han använde till Bloo i Fosters hem för påhittade vänner och Gus i Robotboy. Hans inlevelse passar rollen mycket bra, även om röstlikheten med originalet inte är helt slående. Sångrösten är dock inte riktigt bra här heller, särskilt i Stingys egna sång ”The Mine Song”. Vanligtvis är Atkinson mycket bra på att sjunga, vilket vi bland annat hört i Janne Långben – The Movie och Gnottarna, även om hans karaktär i bl.a Herkules och Musses Jul i Ankeborg har en annan skådespelare vid sång. Jag misstänker starkt att anledningen till att hans röst inte håller vid sång i den här dubbningen, beror på att rösten Atkinson använder som Stingy inte är den lättaste att sjunga med. Ingen skugga över Nick dock, han gjorde vad han kunde.

Som Trixie hör vi Nina Gunnarsdotter, som inom dubbning är mest känd som Timmy Turner i FairlyOdd Parents och som Cassandra i Sabrinas hemliga liv. Hon gör en bra insats, talar med god inlevelse och bibehåller originalets charm. Stundtals kan hennes Örebro-dialekt bli lite väl påtaglig, men för det mesta är det ingenting man tänker på. Vad gäller hennes sånginsats så måste jag säga att den är väldigt bra, men tyvärr sjunger Trixie inte i så värst många låtar.

Som techo-freaket Pixel hör vi den fd. Barnskådespelaren Anton Mencin, som faktiskt spelat en annan lat teknik-nörd i en svensk dubbning, nämligen Wade i Kim Possible. Han blev dock utbytt av Jesper Adefelt i senare avsnitt. Mencin har också dubbat bland annat Oliver och Gänget (där han gjorde Oliver i 1997 års omdubbning av filmen) och i 101 dalmatinerna: serien (där han spelade Mulle) och i den här serien gör han en mycket bra insats och talar med bra inlevelse. Jag har dock inte hört honom i särskilt många dubbningar på senare år, då KM Studio inte verkar dubba så mycket nuförtiden. Hans sångröst är ganska bra, men inte något utöver det vanliga. Liksom med Gunnarsdotter kan man höra spår av Mencins Örebro-dialekt, men något stort problem är det inte här heller.

Som borgmästaren Bastian Bussig hör vi dubbningsveteranen Anders Öjebo (som bla dubbat krabban Sebastian, Timon från Lejonkungen, Iago från Aladdin och Musse Pigg sedan 1990) och som vanligt gör han en strålande insats med bra inlevelse. Värt att nämnda är att hans karaktär är den enda som aldrig hörs sjunga (även om han någon enstaka gång kan höras nynna) under seriens gång.

Som borgmästarens crush, Nora Nyfiken (i somliga avsnitt kallad för Fröken Näsvis av någon anledning) hör vi Gunilla Orvelius, som liksom Nina Gunnarsdotter medverkat i FairlyOdd Parents, där som fén Wanda. Hon var även med i den ökända (?) dubbningen av Simpsons: Filmen där hon lånade ut sin röst till Marge Simpson. Här är hennes insats och inlevelse mycket bra. Hon bibehåller även karaktärens charm utan problem.  Lite oväntat så är Orvelius sångröst överlägsen originalets sångröst, vilket är ganska ovanligt när det kommer till KM Studio dubbningar efter 2003. Värt att nämna är att Nora Nyfikens originalröst har en viss brittisk accent i sig, men liksom med Sportacus och Robbie Rutten används ingen dialekt eller brytning i den svenska versionen.

Översättningen är helt okej, även om det finns några detaljer här och var som blivit tveksamt översatta. Sångtexterna är också mycket bra, även om man märker att det var svårt att översätta låtarna så att det går att sjunga texten, samtidigt som den behåller originaltextens andemening, men för det mesta går i alla fall låtens poäng hem även på svenska.

Munrörelserna stämmer sisådär hos de riktiga skådespelarna (något som tyvärr är väldigt vanligt när det kommer till dubbad spelfilm), medan det inte finns så mycket att anmärka på när det gäller munrörelserna hos dockorna. På det stora hela är det ändå helt okej, även om det självklart kunde varit bättre.

Så kommer vi till de svenska creditsversionerna. Såvitt jag har sett har inte mycket text (på te.x böcker, skyltar m.m) översatts, det sker främst när texten som förekommer är viktig för handlingen. När det händer är det för det mesta översatt via att en av skådespelarna läser upp det som står skrivet.

Till skillnad från många andra produktioner är faktiskt de svenska rösterna utsatta efter att originalcreditsen tagit slut. Visserligen så står det inte angivet vem som spelar vem, utan rösterna står i stället i grupp. Det kan tyckas vara lite frustrerande, men det är ju inte illa att de trots allt har satt ut credits överhuvudtaget.

Den första säsongen släpptes på 10 stycken dvd-filmer under hösten 2006, och på dem finns inga creditslistor utsatta på omslaget, däremot är fortfarande rösterna utsatta under slutcreditsen. Säsong två har också utgivits på dvd, vilket skedde runt 2012-2013, då av SF Film i stället för Scanbox Entertainment, och på alla säsong 2-dvd:erna är credits angivna på baksidan av fodralet. Både säsong 1-dvd:erna och säsong 2-dvd:erna är i dagsläget utgångna på de flesta håll, men kikar man på tradera kan man ha tur. När detta skrivs (maj 2017) är alla säsong 1-avsnitt av serien (utom ett, LazyTowns nya superhjälte del 2) utlagda på YouTube med svenskt tal, men jag har ingen aning om hur länge de kommer ligga ute där.

Sammanfattningsvis är det en välgjord dubbning till en trevlig och välgjord serie som jag troligen kommer titta på många gånger även i framtiden. 🙂

lazy_1647350c.jpg

Betyg:

Film/serie: 7/10

Röster: 8/10

Inlevelse: 7/10

Översättning: 6/10

Munrörelser: 5/10

Sångtexter: 6/10