Gamla recensioner #1 – DuckTales (Media Dubb)

DuckTales_Opening_Title.png

Redan 2011, när jag var 16 år, började jag skriva recensioner på olika dubbningar. Där och då hade jag givetvis inga planer på att publicera mina verk online, utan skrev det mest för skojs skull. Nu, 6 år senare, tänker jag släppa recensionerna som jag skrev då, med färska kommentarer om vad jag tycker om dubbningen idagsläget.

Samtliga recensioner i den här serien kommer att vara inklippta direkt från Microsoft Word, komplett med felstavningar och dylikt, allt för att efterlikna originalet så mycket så möjligt.

I och med DuckTales-rebooten som har premiär samma dag som det här skrivs, så ska vi ta oss en titt på recensionen jag skrev av Media Dubbs dubbning av DuckTales.

Innan jag klistrar in den så ska jag bara upplysa, att Media Dubb dubbade säsong 1 (alltså avsnitt 1-65), medan KM Studio dubbade de restrerande avsnitten, som därmed utgör säsong 2. KM Studio dubbade dessutom om ett par avsnitt som Media Dubb redan dubbat för videofilmen Vattenankor, men större delen av första säsongen har enbart en dubbning.

 

Svenska Röster:

Knattarna – Staffan Hallerstam
Farbror Joakim – John Harryson
Sigge – Per Sandborgh
Oppfinnar-Jocke – Stig Grybe
Fru Matilda – Irene Lindh
Anki – Lena Ericsson
Albert – Gunnar Ernblad
Guld-Ivar Flinthjärta – Tor Isedal / Per Sandborgh / Steve Kratz / Peter Harryson
Alexander Lukas – Hasse Jonsson
Kalle Anka – Andreas Nilsson
Magica De Hex – Siw Malmqvist / Birgitta Fernström
Dufus – Hasse Jonsson
Spökplumpen – Gunnar Ernblad
Björnbusar – Calle Reblihander / Per Sandborgh / Gunnar Ernblad / Bertil Engh

Disneys serie med Farbror Joakim och Knattarna i spetsen började 1987. I Sverige finns det två dubbningar. En av Media Dubb (den som jag kommer att recensera här) och en av KM Studio som bland annat används på videofilmen Vattenankor och på ett avsnitt på dvd:n Knatte, Fnatte och Tjatte på äventyr – vol 2. Denna dubbningen åsyftar som sagt Media Dubbs klassiska dubbning av serien. I rollen som Knattarna hör vi Staffan Hallerstam (som bland annat spelade Bosse i Karlsson på Taket). Han passar bra i rollen även om han låter en aning burkig då hans röst troligen förvrängts elektroniskt. I rollen som miljadären Joakim von Anka hör vi ingen mindre än John Harryson. Han spelar inte Farbror Joakim, han praktist taget ÄR Farbror Joakim. Han passar perfekt i rollen och talar med utmärkt inlevelse och utmanar till och med Orginalrösten Alan Young. I rollen som Farbror Joakims pilot (senare Darkwing Ducks) Sigge McQuack hör vi dubbningsveteranen Per Sandborgh. Han passar mycket bra i rollen och vinner lätt över Ulf Källvik som tog över rollen när KM Studio tog över dubbningen. Per talar också med bra inlevelse. Per medverkar för övrigt inte bara som Sigge utan även som Guld-Ivar Flinthjärta och som en björnbuse. I rollen som Hushållerskan Matilda hör vi veteranen Irene Lindh, som här använder en rätt jobbig röst, men hon är godkänd. I rollen som Oppfinnar-Jocke hör vi Stig Grybe som precis som John Harryson är sin rollfigur. Stig passar utmärkt i rollen, och talar med god inlevelse i alla fall i dom avsnitten jag har sett. Som Guld-Ivar Flinthjärta hör vi inte mindre än 4 stycken skådespelare (!), först Tor Isedal som jag inte har hört, sedan av Per Sandborgh, Steve Kratz och till slut av Peter Harryson i avsnittet ”Hästkapplöpningen”: Jag har personligen inte hört alla fyra, men av dom jag hört (Per Sandborgh och Peter Harryson) är Per Sandborgh bättre. I rollen som lilla Anki hör vi Lena Ericsson. Hon passar bra i rollen som ynklig och talar med god inlevelse. Som Kalle Anka som ibland medverkar som gästroll hör vi Andreas Nilsson (Som för övrigt gjorde Kalle för första gången här), som alltid är duktig, förutom att han här talar otydligt ibland. Som Magica de Hex hör vi ingen mindre än Siw Malmqvist. Såvitt jag kan bedöma passar hon bra i rollen, men jag har personligen inte hört Lena Ericsson och Birgitta Fernströms insatser. Förutom dessa medverkar för det mästa bra skådisar som till exempel Hasse Jonsson (Alexander Lukas, Dufus), Gunnar Ernblad (Spökplumpen, Albert, Björnbuse) och Calle Rebhiander (Björnbuse). Dom flesta passar bra in i sina roller och dom flesta talar med god, bra eller utmärkt inlevelse. Serien är välgjord och rolig och jag rekommenderar den verkligen för dom som vill njuta av Knattarna, Farbror Joakim, Kalle Anka, Oppfinar-Jocke, Björnligan och Alexander Lukas. Serien från 10/!0 och dubbningen får 9/10. *********

 

Kommentar:

För det första, så kan man se en hel del fel i själva röstlistan ovan. Dels stavar jag Carl-Johan Rehbinder som ”Calle Reblihander” och dels så crediterar jag Bertil Engh som en av björnbusarna, trots att han bara gör rösten i KM Studios dubbning. Jag crediterar även Birgitta Fernström som Magica de Hex, trots att hon också bara medverkar i KM Studios version. Dessutom så spelar Per Sandborgh bara Guld-Ivar i säsong två också, men där kan jag ändå förstå att jag skrev som jag skrev, eftersom att jag då inte visste i vilka avsnitt som Guld-Ivar hade vilken röst.

Om vi bortser från att jag stavat fel på en del skådespelare och crediterat fel, så måste jag ändå säga att jag håller med det mesta jag skrev om i recensionen. Dock så ställer jag mig frågande till vad jag menar med att Irene Lindh ”talar med en ganska jobbig röst” ? Såvitt jag minns hade Irene Lindh ungefär samma röstläge som Matilda i ”Kurage, den hariga hunden”, som inte direkt är jobbig, utan mest tantig. Jag trodde först att jag råkat skriva fel, och egentligen menade Ankis röst, men inte heller hennes röst är särskilt irriterande i mina öron. Dessutom så undrar jag också om ”ynklig” verkligen är rätt ord för Anki. Personligen så skulle jag säga att Lena Ericsson inte låter ynklig. Däremot skulle jag säga att hon lyckas låta så liten som karaktären ska vara.

För övrigt, så tror jag att jag inte alls hade hört Per Sandborgh som Guld-Ivar Flinthjärta när jag skrev recensionen. I stället tror jag att jag syftade på Tor Isedal, eftersom att det är han som gör rösten till Guld-Ivar i avsnitten på DuckTales dvd:erna som släpptes för snart 10 år sedan. Det ska dock tilläggas att ett avsnitt på den andra dvd:n är med KM Studios dubbning, och där spelar Gunnar Uddén Guld-Ivar i stället. Jag är även 100% säker på att jag hört Gunnar Uddéns tolkning av Guld-Ivar Flinthjärta när recensionen skrevs, då jag hade videofilmen ”Vattenankor” som barn, trots att jag skrev motsatsen i inlägget.

Jag har ingenting att kommentera vad gäller det jag skrev om Farbror Joakim och Knattarnas röster, och inte heller om Stig Grybes insats som Oppfinnar-Jocke. Däremot är jag förvånad att jag bara nämnde Gunnar Ernblads insats som Albert som hastigast, då Ernblad gör en mycket bra insats i den här serien, både som Albert och som en rad andra figurer. Som parantes kan jag nämna att Gunnar Ernblad var utbytt som Albert i långfilmen baserad på DuckTales, och där var det Roger Storm som spelade Albert i stället. Det var inte helt lyckat, även om Roger Storm absolut är en bra skådespelare.

Jag älskar förresten hur osäker jag var på Magica de hex röst, eftersom att jag skrev ”såvitt jag kan bedömma passar hon bra i rollen”. Egentligen var jag inte alls säker på hennes röst. Idagsläget så måste jag tyvärr säga att jag inte riktigt tycker att Siw Malmqvist passar som Magica de Hex. Magica spelas dock inte bara av Siw Malmqvist i första säsongen. Efter att ha skummat igenom avsnitten som Magica medverkar, kan jag konstatera att i de sju avsnitten hon medverkar i, så gör Siw Malmqvist rösten i fyra avsnitt, och Lena Ericsson i de övriga tre. Personligen tycker jag att Lena Ericsson fungerar mycket bättre som Magica än Siw Malmqvist, men troligen så är jag nog ensam om att tycka det. xD

För övrigt har jag läst att Media Dubbs version ska ha väldigt dåligt ljud. När jag såg serien på VHS och DVD som yngre tänkte jag inte på det, men när jag nu såg om serien så tyckte även jag att ljudet inte var något att hänga i julgranen vid somliga partier. Det kan dock bero på källan som avsnitten komifrån. Den källan har jag ingen aning om, eftersom att jag sett avsnitten på nätet.

Sammanfattningsvis så är recensionen relativt välskriven, om än för kort. Den innehåller många nybörjarfel, som felstavningar, felcrediteringar, minnesförlust, med mera, men jag skulle ändå säga att den fortfarande representerar relativt väl vad jag tycker om dubbningen.

 

I nästa omgång av ”gamla recensioner” kommer vi ta en titt på min recension av KM Studios första dubbning av Nya Äventyr med Nalle Puh. Den omgången kommer släppas i november i år, så missa inte det. 🙂

 

Vem är bäst? – Kalle Anka

Vem är bäst? – Kalle Anka

donald

Varmt välkommna till en ny omgång av ”Vem är bäst?”, en serie inlägg där jag tar mig en titt på karaktärer som haft minst två svenska röster genom tiderna, för att sedan ge mina omdömmen på skådespelarna i fråga för att kunna berätta för er vem jag tycker är bäst. Som ni säkert vet så tar jag även med skådespelare från datorspel, musiksagor, och i vissa fall även trailerröster i omgångarna, då jag anser att en svensk röst är en svensk röst, oavsett var den kommer ifrån.

Dagens recensionsoffer är den kanske mest populära ankan i hela världen, en anka som till slut puttade ner Musse från pedistalen som den mest populära Disney-figuren, nämligen Kalle Anka!

Låt oss börja med originalrösterna. Kalle har i regel haft två engelska röster, först Clarence Nash från Kalles debut 1934, fram tills Clarence dog i leukumi år 1985, och sedan dess Tony Anselmo, som gör rösten med start i DuckTales. I år (2017) har Kalle även fått en ny tillfällig originalröst, nämligen Daniel Ross, som tillfälligt hoppade in i ”Musse och racergänget”; då Anselmo var upptagen med att spela in den nya DuckTales-serien. Sedan har säkert fler hoppat in någon enstaka gång, jag har bl.a hört att Jack Wagner skulle gjort Kalles röst i nöjesparker, men de här tre herrarna är de som är de mesta Kalle-rösterna i USA.

Med det sagt så går vi direkt in på de svenska rösterna.

Rune Halvarsson:

Den allra första Kalle-rösten jag stött på är Rune Halvarsson (1911-1969) som gjorde rösten till Kalle i kortfilmen ”Chef Donald” år 1942 enligt Svensk filmdatabas. Samma kille spelade för övrigt även Musse i 1950 års originaldubbning av Pank & Fågelfri (se ”Vem är bäst?: Musse Pigg”). Kortfilmen Chef Donald släpptes 2009 på DVD i Sverige i utgåvan ”Kalle Ankas 75-års jubileum”, men var där omdubbad. Således har jag tyvärr aldrig hört Halvarssons insats som Kalle, men jag tar ändå med honom och andra röster jag inte hört för att göra det så komplett så möjligt. Det är i nuläget i alla fall oklart hurvida Halvarsson gjorde Kalles röst vid fler tillfällen, eller om ”Chef Donald” var en engångs-förtelse. Med största sannolikhet så var nog dock insatsen inte något speciellt, då Halvarsson säkerligen skulle blivit uppmärksammad och ihågkommen om han på egen hand skulle kunna få till Kalles röst.

E.H. Brochmann:

I 1950 års svenska originaldubbning av Pank & Fågelfri (eller Bongo och Musse och Bönsjälken som den ursprungligen hade som svensk titel), är det den för mig okände E.H. Brochmann som gör rösten till Kalle. Nu har jag egentligen inte sett hela ”Musse och bönsjälken” med originaldubbningen (vilket jag gärna skulle vilja), men jag har på Dubbningshemsidan hört ett ljudklipp på hans insats här, som jag länkar så att ni ska kunna höra eländet: http://www.dubbningshemsidan.se/kalle-brochman.mp3

Som ni kanske hör så är E.H. Brochmann ingen höjdare som Kalle Anka. Det är smärtsamt uppenbart att rösten förvrängts på elektronisk väg. Nu förstår jag att teknologin inte var sådär jättebra på 1950-talet, men ändå.

Själva skådespeleriet och inlevelsen är väldigt svår att kommentera över, då den elektroniska bearbetningen gör det oerhört svårt att höra hur mycket känsla som lagts i rösten. Dessutom låter rösten direkt obehaglig vid somliga tillfällen.

Jag har som sagt inte sett hela filmen med den svenska originaldubbningen, men användaren ddubbning på Dubbningshemsidans forum, skrev i en tråd att Brochmanns röst förändrades märkbart senare i filmen när Kalle blir piggare, samt att rösten låter en smula femenin vid sång. I det klippet jag har hört och länkat till ovan, så är rösten så hårt bearbetad att jag inte alls kan uppfatta könet på skådespelaren i fråga. Som parantes kan nämnas att Kalles nederländska röst i flera år (och görs fortfarande kanske?) av en kvinna, så allt är möjligt.

I alla fall så är insatsen inget vidare, och klart den sämsta som jag har hört.

Hans Lindgren:

I ett gäng kortfilmssamlingar från sent 1970-tal till tidigt 1980-tal var det Hans Lindgren (1932-2012) som gjorde Kalles röst. Fram tills 2017, då detta inlägget ursprungligen skrevs, var det enda sättet att höra Lindgrens insats som Kalle genom att kolla på en vhs-trailer som förekom på VHS-filmerna ”En dag med Kalle Anka”, ”Pluto och hans kompisar” och ”Långbens snurriga värld”, där man kunde höra en kort replik. Jag vet inte om de dubbningarna ens ligger på svenska Disney+, men år 2020 så dök två dubbningar med Hans Lindgren överraskande upp på Disney+, nämligen de till ”Bearly Asleep” och ”Grand Canyonscrape”. I den först nämnda låter han bara som Hans Lindgren på helium, och i den andra låter han som Hans Lindgren som försöker låta som en blandning av Mr. Smee och Scooby-Doo på fyllan. Alltså inte särskilt lyckat.

Ted Åström:

I den synnerligen intressanta skivan/kassettbandet ”Sångpartaj i Ankeborg” från 1980, är det Ted Åström (1945-) som spelar Kalle Anka, och även Musse Pigg och Långben. Nu var det ärligt talat ganska länge sedan jag hörde hans insats (det var i skrivande stund 4-5 år sedan), men jag minns att hans insats mest bestod av en massa obegripligt kvackande. När han sedan sjöng en sång som Kalle, vill jag minnas att den lät hes och halvkvävd. Kvackandet var helt okej, men som sagt så var det enbart kvackande, och som jag minns det var sånginsatsen allt annat än vacker, trots att Åström sjöng bra i andra låtar på skivan. Som sagt har jag inte sett insatsen på ett par år nu, men som jag minns den var den inte lyckad.

Per-Erik Hallin:

Mellan 1983-1994, från 1987 varvat med Andreas Nilsson, var det Per-Erik Hallin (1951-) som var Kalle Ankas svenska röst. Vi kan bland annat höra Per-Erik i orginaldubbarna av ”Musses Julsaga” och ”Prinsen & Tiggarpojken”, samt i de flesta kortfilmssamlingarna på VHS mellan 1989-1993. Hans insats är ganska bra, inlevelsen fungerar finfint, men i ärlighetens namn är det stundtals en aning svårt att höra var Per-Erik säger. I det stora hela så är ändå Hallins insats fullt godkänd.

Andreas Nilsson:

Sedan 1987 är det i princip Andreas Nilsson (1964-) som gjort Kalle Anka i det flesta produktionerna. Hans första gång som Kalle Anka var i DuckTales år 1987 (precis som Tony Anselmo), och spelade Kalle i bl.a Hos Musse, Quack Pack, De tre musketörerna, Musses Klubbhus, Musses Verkstad och datorspelet ”Kalle Anka: Quack Attack”. Detta var egentligen bara ett urval, och han har gjort Kalles röst i ett antal andra filmer, tv-serier, datorspel och skivor, och dessutom vid andra tillfällen, som te.x på Disney on Ice.

Andreas Nilsson är utan tvekan den bästa Kalle Anka-rösten. Precis som Hallin är inlevelsen mycket bra, rösten passar, men det som gör att Nilsson vinner över Hallin är att den förstnämnde talar mer tydligt (jag får hålla med den ovan nämnde Daniel Hofverberg att Andreas Nilsson till och med talar tydligare än originalrösterna), även om jag har hört att han ska ha talat mer otydligt de tidigare åren, te.x i DuckTales. Nu har jag inte sett DuckTales-avsnitten med Kalle Anka på år och dar, så jag vet inte om jag skulle hålla med, men nuförtiden talar han i alla fall mycket tydligt.

Som parantes kan jag nämna att Kalles ursprungliga originalröst Clarence Nash spelat Kalle Anka vid två tillfällen, nämligen de mycket okända dubbningarna av ”Saludos Amigos” och ”The Three Caballeros”, som dubbades i USA. Clarence Nash lärde sig då svenska fonetiskt, så att han kunde uttala orden någorlunda på svenska. Jag har på Dubbningshemsidan hört ett ljudklipp på honom som svensk röst till Kalle, och tycker att insatsen varierar mellan otydligt och skapligt, även om jag inte kan förneka att rösten är väldigt lik originalrösten. 😛

Efter mycket funderade blir min lista över de bästa Kalle-rösterna så här:

  1. Andreas Nilsson
  2. Per-Erik Hallin
  3. Ted Åström
  4. Hans Lindgren
  5. E.H. Brochmann

Självklart kan jag inte utesluta att Kalle haft fler svenska röster, har bland annat hört att en insats i Brochmann-stil förekom i en kortfilmssamling på 1980-talet, trots att Kalles röst för det mesta var odubbad på den tiden. Känner ni till några fler svenska röster för Kalle, får ni gärna skriva dem i kommentarerna.

Det var allt för den här gången. I nästa omgång, som kommer att släppas mellan den 14 oktober 2017, och den 20 oktober 2017, så kommer vi att ta oss en titt på Janne Långbens röster genom tiderna, så missa inte det! 🙂

Vem är bäst? – Shaggy

shaggy.gif

Hej och välkomna till ännu en omgång av ”Vem är bäst?”, där jag tar en figur som haft minst två svenska röster genom tiderna, och ger er mina omdömmen om varje skådespelares insats.

I de tidigare omgångarna (som behandlat Mimmi Pigg, Kajsa Anka, Tigger, Musse Pigg och Svarte Petter) har jag enbart tagit mig en titt på enbart Disney-figurer. Nu har det dock blivit hög tid för mig att behandla den första ”icke” Disney-karaktären i den här serien, nämligen Scooby-Doos bäste vän Norville Rogers, för det mesta kallad Shaggy.

Innan vi börjar så måste jag återigen påminna er om att jag även räknar in insatser från musiksagor, datorspel, dramatiserade lp-skivor, och i vissa fall även trailer och reklamröster, då jag anser att en svensk röst är en svensk röst oavsett var den kommer ifrån.

Innan vi går in på Shaggys svenska röster, så ska jag ger er en snabb överblick på Shaggys originalröster genom tiderna.

Casey Kasem: Originalrösten till Shaggy. Casey spelade Shaggy från originalserien 1969 fram tills 1997. Sedan återkom han till rollen 2002, och spelade den sedan fram tills 2009, då han officiellt pensionerade sig från Shaggy-rollen.

Billy West: Enbart i långfilmen ”Scooby-Doo på Zombieön”

 

Scott Innes: Långfilmerna ”Scooby-Doo och Inkräktarna från rymden”, ”Scooby-Doo och Häxans spöke” samt ”Scooby-Doo och Cyberjakten”. Han har även gjort Shaggys röst i några reklamfilmer, parodiserier (Harvey Birdman bland annat), leksaker, datorspel och annat.

Scott Menville: Endast i ”Shaggy and Scooby-Doo, Get a clue!” från 2006-2008.

Matthew Lillard: Är Shaggys officiella röst sedan 2010. Redan 2002 spelade han dock Shaggy i spelfilmsversionen, en roll som han repriserade i uppföljaren från 2004. Sedan 2010 är han dock som sagt även den officiella röstskådespelaren för karaktären, och har således spelat honom i samtliga produktioner sedan dess.

 

Med det i åtanke ska vi nu ta oss en titt på Shaggys svenska röster.

 

Leif Ahrle:

 

Den första svenska Shaggy-rösten jag har hittat, är Leif Ahrle (1943-) som gjorde rollen i fyra stycken dramatiserade lp-skivor mellan 1974-1979. De var uppbyggda på ungefär samma sätt som de legendariska Tintin-ljudböckerna, med bl.a Tomas Bolme, Åke Lindström, m.fl

Inom dubbning har Leif Ahrle, förutom Shaggy i dessa lp-skivorna, även medverkat i såväl Fantastiska Wilbur (som titelrollen Wilbur) som några filmer med Lucky Luke (även där i titelrollen).

Personligen så är jag inte särskilt förtjust i Leif Ahrles tolkning av Shaggy. Enligt min mening låter rösten alldeles för alldaglig och ospeciell. Inlevelsen är dock ganska bra, men som sagt så passar hans röst inte Shaggy något vidare. Dessutom tycker jag att hans insats verkligen skriker svenskt 70-tal, medan Shaggys karaktär mer är amerikanskt 70-tal.

Enligt säkra källor så är merparten av de dramatiserade lp-skivorna baserade på avsnitt ur ”The Scooby-Doo Show” med vissa undantag. Därför kan man undra om skådespelarna fick höra originalrösterna i den tv-serien innan de skulle spela in skivan, eller om de helt enkelt fick tänka ut rösterna själva. Om det sistnämnda var fallet så förstår jag att Ahrles insats ligger såpass långt från Casey Kasem.

 

Peter Harryson:

Den mesta Shaggy-rösten är ingen mindre än Peter Harryson (1948-) son till en annan röstlegend, John Harryson (1928-2008), mest känd som Dr. Snuggles och Joakim von Anka.

Peter Harryson gjorde Shaggys röst redan i Öga & Öras dubbning av Scooby-Doo, där Stellan Skarsgård (!) spelade Scooby-Doo. Den dubbningen användes på SF/Transfers hyr-vhser under tidigt 1980-tal, och samma dubbning användes även på Polar Bonniers vhs-filmer.

Peter Harryson spelade även Shaggy i dubbningen på Kanal 10’s Scooby-Doo filmer, och slutligen i samtliga Media Dubb och Mediadubb International produktioner av Shaggy, med ett undantag, nämligen Valpen Scooby-Doo.

Peter Harryson är min personliga favorit som Shaggy. Han tillför en enorm energi, särskilt i första säsongen av ”Scooby-Doo: Where are you?” och ”Scooby-Doo i Hollywood”, och leverar Shaggys repliker perfekt. Dessutom stämmer rösten väldigt väl med gamla goda Casey Kasem, och det är ju alltid ett plus. Tillsammans med Steve Kratz, som dubbade Scooby-Doo i Media Dubb/Mediadubbs produktioner, så är de ett oslagbart Scooby & Shaggy-team.

 

Fredrik Dolk:

När avsnitt ur ”The New Scooby-Doo Movies” och ”Scooby-Doo & Scrappy-Doo” släpptes på VHS av Musikservice under 1990-talet, var det dubbningsveteranen Fredrik Dolk (1961-) som gjorde Shaggys röst i de flesta filmerna.

Jag skulle absolut inte placera Fredrik Dolk bland de bästa Shaggy-rösterna, men ärligt talat så är han inte helt åt skogen i rollen. Inlevelsen är bra, och rösten passar någorlunda. Det som sänker insatsen är att rösten inte passar karaktären till fullo, samt att man är så van vid Fredrik Dolk i andra roller att man liksom inte kan tänka sig honom som Shaggy.

På det stora hela får han i alla fall fullt godkänt.

Som parantes kan jag nämna att han oväntat återkom i rollen som Shaggy i PC-Spelet ”Scooby-Doo och fallet med den stygga stendraken”, som släpptes omkring 2004-2005.

 

Stig Engström:

I en av Musikservices VHS-kassetter, ”Scooby-Doo som tjurfäktare” är Fredrik Dolk av någon okänd anledning utbytt mot skådespelaren Stig Engström (1942-), som flitigt medverkat i Videobolagets dubbningar, samt dubbningar i överlag under 1980-talet.

Som jag sa i min recension av dubbningen på Musikservices vhs-filmer, så är Stig Engström antagligen den minst lyckade Shaggy-rösten, om än något bättre än Leif Ahrle. Rösten är på tok för skrovlig och mörk, och låter dessutom för gammal. Nu lät ju visserligen inte Peter Harryson som någon tonåring heller, men i Stig Engströms fall är det om möjligt ännu tydligare att det är en för gammal skådespelare i rollen. Till råga på allt så verkar det som att Engström inte försöker göra till rösten alls, vilket får hans insats att låta väldigt långt från Shaggys mycket speciella röst.

Jag har hört betydligt värre dubbningsinsatser tidigare (E.H. Brochmann, någon?), men det här är tyvärr inte alls lyckat. Inlevelsen är däremot ganska bra, men det räcker tyvärr inte för att ge Engström godkänt. 😦

 

Mats Qviström:

I mitten på 1990-talet släpptes vhs-filmen ”Scooby-Doo på nya äventyr” av Egmont, en vhs-kassett som innehöll 6-minuters avsnitten av ”Scooby-Doo and Scrappy-Doo”. De flesta avsnitten på den vhs:en hade Media Dubbs gamla klassiska dubbning av serien, med bl.a Steve Kratz, Peter Harryson, Staffan Hallerstam, m.fl i rollerna. Men ett antal av avsnitten hade även en specialdubb, utförd av Salut Video i Danmark, som för det mesta (precis som Sun Studio Köpenhamn gjorde) anlita Malmöskådisar.

Nu har ju Sun Studio dubbat Scooby-Doo många gånger i Sverige, både Köpenhamnsfilialen och den svenska filialen, men trots det är det bara Scrappys röst som är samma som i Sun Studios dubbningar.

I den här dubbningen spelas Shaggy av Mats Qviström (1958-) som antagligen är mest känd som rösten till Tintin i dubbningen av 1991 års Tintin-serie, samt för sina roller i Sun Studios dubbning av Babar.

I skrivande stund (oktober 2017) har jag ännu inte den filmen i min ägo, men tack vare Daniel Hofverberg på Dubbningshemsidans forum, som runt 2010-2011 lade upp röstprover på rösterna i vhs-filmen, så har jag ändå hört litegrann av Qviströms insats.

Här är det inte heller särskilt lyckat. Mats Qviström är förvisso mer ”Shaggy-lik” än till exempel Leif Ahrle och Stig Engström, men han talar med uppenbart tillgjord röst. Dessutom är inlevelsen inte särskilt bra, trots att Qviström inte alls sviktade på den punkten i till exempel Tintin. Nu var det ju som sagt bara några repliker jag hörde, och det är fullt möjligt att han låter bättre i de andra avsnitten, men jag är i alla fall inte imponerad av det jag hört hittils.

Han får dock med viss tveksamhet godkänt.

 

Johan Hedenberg:

I nästan alla av Media Dubb och Mediadubb Internationals dubbningar så var det gamla goda Peter Harryson som spelade Shaggy, förutom i ”Valpen Scooby-Doo”, där rösten i ställes dubbades av Johan Hedenberg (1954-), känd för sina många skurkröster.

Nu är inte Johan Hedenberg den första personen jag skulle tänka på som röst till Shaggy, men jag måste ändå säga att han passar över förväntan. Nu är det ju dock som så att hans insats (och även Mattias Knaves insats för delen) är pitchade för att låta ljusare och yngre, och det kan faktiskt göra en del.

Det finns inte särskilt mycket att anmärka på vad gäller inlevelse och röstkaraktär, men båda fungerar, den förstnämnda bättre än den sistnämnda, men det är ändå bra överlag.

Trots vissa brister, så har jag dock inga problem alls med Hedenbergs insats som Shaggy, utan ger den fullt godkänt.

 

Thomas Engelbrektson:

 

I Sun Studios köpenhamns baserade dubbningar av Scooby-Doo, som bland annat innefattar de fyra långfilmerna från 1998-2001, de tre filmerna med bara Scooby, Shaggy och Scrappy från 1987-1988, The Scooby-Doo Show, några enstaka avsnitt av ”Scooby-Doo & Scrappy” och ”Scooby-Doo: Where are you?” samt Cartoon Network-serien ”Johnny Bravo”, så är det Thomas Engelbrektson (1951-) som gör rollen som Shaggy. Inom dubbning är Thomas Engelbrektson förmodligen mest känd som Mr. Potato Head i Toy Story-serien, och han har även hörts i ett antal program på Cartoon Network, bland annat i ”Ko och Kyckling” (som den röde killen), ”Dexters Labratorium” (som Mandark) och ”Johnny Bravo” (som Carl, varvat med Olli Markenros), och som Fred Flinta i Sun Studios dubbning av Familjen Flinta.

Näst efter Peter Harryson är Thomas Engelbrektson, främst på grund av nostalgiska själ. Jag såg nämligen ”Scooby-Doo möter Bröderna Bu” samt Sun Studios dubbning av ”The Scooby-Doo Show” väldigt ofta som barn, och det är tack vare det den dubbningen som jag föredrar av ”The Scooby-Doo Show”, trots att den suveräna Peter Harryson dubbar Shaggy i Media Dubbs version.

När jag var liten tyckte jag att Thomas Engelbrektsons insats var väldigt lik Peter Harrysons, och även om jag inte tror att någon håller med mig, så måste jag ändå hålla med mitt unga jag, då det onekligen finns en liten likhet dem emellan. De är dock inte snarlika, och jag kan utan problem sära på dem. Då är det värre med Annelie Bhagavan och Charlotte Ardai Jennefors, som jag fortfarande måste tänka till för att skilja på när jag identiferar röster, men det är en annan sak.

Engelbrektsons inlevelse varierar från produktion till produktion. I Sun Studios omdubbning av cirka 3-4 avsnitt av ”Scooby-Doo: Where are you?” är jag inte imponerad av inlevelsen, medan den är väldigt bra i te.x ”Scooby-Doo möter Bröderna Bu”, ”The Scooby-Doo Show” och ”Scooby-Doo och Ghoulskolan”.

Självklart finns det också brister i insatsen. Rösten är inte alls särskilt lik Casey Kasem, men fungerar dock bättre mot Billy West i ”Scooby-Doo på Zombieön”. Han är dock inte särskilt lik Scott Innes som tog över rollen i de tre efterkommande filmerna.

Överlag så gillar jag ändå Thomas Engelbrektsons tolkning av Shaggy.

Liksom Fredrik Dolk, så återkom Thomas Engelbrektson som Shaggy i ett datorspel, nämligen ”Scooby-Doo: Duell i spökstaden” som bör ha släppts runt 2005-2006.

 

Bobo Eriksson:

 

Mellan 2002 och 2009 var det artisten Bobo Eriksson (1972-) som gjorde rösten till Shaggy. Eriksson debuterade i rollen i och med spelfilmen från 2002, och spelade sedan rollen i bland annat uppföljaren till spelfilmen, ”Våran Scooby-Doo”, omdubbningen av ”The New Scooby-Doo Movies”, samt ett avsnitt av säsong 2 av ”Scooby-Doo: Where are you?”.

Personligen så tycker jag att Bobo Erikssons insats som Shaggy är ganska bra. I somliga produktioner (te.x andra säsongen av ”Scooby-Doo: Where are you?”) är rösten på tok för gäll och ljus, medan den i andra produktioner (te.x spelfilmerna och ”Våran Scooby-Doo”) passar väldigt bra. Han är även ganska lik originalrösten Casey Kasem, vilket är ett stort plus. Erikssons inlevelse är också väldigt bra, och överlag så finns det inte mycket att språka om här.

 

Kristian Ståhlgren:

Då Bobo Eriksson ofta var upptagen med bland annat turnéer under sin tid som Shaggy, var det nästan mer regel än undantag att Kristian Ståhlgren (1971-) hoppade in som Shaggy. Han spelade Shaggy bland annat i större delen av säsong 2 av ”Scooby-Doo: Where are you?”, de flesta Scooby-Doo filmerna 2005-2009, samt i ”Scooby-Doo och Shaggy spanar vidare”.

När jag var liten (ungefär 12-13 år) fullkomligt avskydde jag Ståhlgrens insats som Shaggy. Som vuxen så måste jag ändå säga att Kristian Ståhlgrens insats är godkänd, även om den inte är något utöver det vanliga. Om jag förstått det rätt så anlitades han för att hoppa in för Bobo Eriksson, så därför tycker jag att det är värt att nämna att jag inte direkt tycker att Bobo Eriksson och Kristian Ståhlgrens insatser låter lika.

Ståhlgrens inlevelse är ganska bra, men röstkaraktären sitter inte riktigt, och han är inte heller särskilt lik Casey Kasem.

Även om jag fortfarande inte är överförtjust i Ståhlgrens insats, så ger jag som sagt ändå insatsen godkänt.

 

Jesper Adefelt:

Allt sedan spelfilmen ”Scooby-Doo! Nu börjar mysteriet” från 2009, är det Jesper Adefelt (1989-) som är den officiella Shaggy-rösten, och han har såvitt jag vet gjort rösten i samtliga sammanhang efter det. Inom dubbning har Jesper Adefelt bland (mycket annat) gjort Hicke i Draktränaren-filmerna, Ron Weasley i Harry Potter-filmerna, Jack Frost i Rise of the Guardians, och Tintin i ”Tintins Äventyr: Enhörningens hemlighet”.

Ärligt talat så är jag väldigt kluven till Adefelts insats. Å ena sidan så låter Adefelt precis så ung som karaktären ska föreställa att vara, röstkaraktären är okej, och inlevelsen är bra. Men å andra sidan så är rösten lite för olik Shaggys tidigare röster för att jag ska kunna bli helt nöjd.

Dock så dubbade han ju Shaggy i ”Scooby-Doo! Mysteriegänget”, en serie som jag hatar, vilket också kan vara en bidragande orsak till varför jag är kluven till Adefelts insats.

Att han dubbade just den serien är ju dock inte Jesper Adefelts fel, som ändå gör en godkänd rolltolkning. Personligen skulle jag placera honom i mitten på min lista.

 

Då återstår två till röster som jag tyvärr inte har fått tag i något röstprov på.

Den första är Anders Glenmark (!) som gjorde Shaggys röst i en svenskproducerad LP-Skiva från tidigt 1980-tal, och den andra är Bert-Åke Varg som gjorde rollen på ett kassettband från 1987. Nu har jag inte direkt någon superkoll på Anders Glenmarks röst, men personligen så har jag ändå mycket svårt att tänka mig någon av dem som Shaggy.

 

Sammanfattningsvis så har Shaggys röster genom åren haft blandad kvalitét. En del har varit bra, andra inte.

Efter mycket tänkande, så är det här min topplista över Shaggy-röster:

 

1. Peter Harryson
2. Thomas Engelbrektson
3. Bobo Eriksson
4. Johan Hedenberg
5. Fredrik Dolk
6. Jesper Adefelt
7. Kristian Ståhlgren
8. Mats Qviström
9. Stig Engström
10. Leif Ahrle

Det var min topplista över Shaggy-röster. Skriv gärna i kommentarerna vilken Shaggy-röst ni föredrar. 🙂

Jag har för övrigt laddat upp ett youtube-klipp med de Shaggy-rösterna jag kunde få tag i, dvs alla som jag recenserat i detta inlägget, så gå gärna in och lyssna och bilda era egna uppfattningar. 🙂

I nästa omgång av ”Vem är bäst?” så ska vi åter bege oss in till Disneys magiska värld, och ta oss en titt på den kanske mest älskade ankan i världen: Kalle Anka. Vi hörs då! 🙂

 

Ed Edd & Eddy – Dubbningsrecension

Ursprungsland: Canada
År: 1999-2007
Skapad av: Danny Antonucci
Genre: Animerat / Familj / Komedi

 

Orginalröster:

Ed – Matt Hill
Edd (Dubbel-D) – Samuel Vincent
Eddy – Tony Sampson
Kevin – Kathleen Barr
Rolf – Peter Kelamis
Sarah – Janyse Jaud
Nazz (Tess) – Tabitha St. Germain/Erin Fitzgerald/Jenn Forgine
Jimmy – Keenan Christenson
Jonny 2×4 – David Paul Grove (ibland crediterad som Buck)
May Kanker – Erin Fitzgerald/Jenn Forgine
Marie Kanker – Kathleen Barr
Lee Kanker – Janyse Jaud
Mr. Sun – Danny Antonucci
Laughing Townspeople – Keenan Christenson

 

Svenska röster:

Ed – Stefan Frelander
Edd (Dubbel-D) – Mikael Roupé
Eddy – Stefan Frelander
Kevin – Gizela Rasch
Rolf/Reinar – Håkan Mohede
Sarah – Lena Ericsson
Tess – Gizela Rasch
Jimmy – Dan Bratt/Håkan Mohede
Jonny 2×4 – Johan Wikström
May Kratz – Lena Ericsson
Marie Kratz – Gunilla Herminge
Lee Kratz – Gizela Rasch
Farbror Sol – Håkan Mohede
m.fl

Översättning (ej alla avsnitt): Lars-Ivar Mohede
Studio: Sun Studio, Köpenhamn.

ed-edd-n-eddy-wallpaper-1-600x400

På en återvändsgata kallad Cul-De-Saac i staden Peach Creek, bor tre killar i 12-års åldern med nästan samma namn, men med helt skilda personligheter. Den förste av dem, Ed är ganska korkad och smutsig, men ändå snäll och stark. Den andra, Edd (som oftast kallas Dubbel-D för att inte blandas ihop med Ed) är extremt renlig och smart, och den tredje, Eddy, är girig, självisk och kaxig. Tillsammans drar de runt på gatan och försöker lura de andra barnen på pengar, så att de kan köpa de hett eftertraktade jättekaramellerna från stadens godisaffär. Det går dock inte alltid som planerat, och Eddarna blir ganska ofta tomhänta. Trots det, så ger de aldrig upp, och Eddy har hur många idéer som helst på lager…

 

Ed Edd & Eddy visades ursprungligen på Cartoon Network mellan 1999 och 2007, och visades i sex säsonger. Serien är än idag en av de populäraste ”Old School”-serierna, och har flera gånger visats i repris på kanalen. Här i Sverige har Ed Edd & Eddy också visats på Cartoon Network (samt även TV3 och Kanal 5), men Cartoon Network är den kanalen som huvudsakligen har visat serien.

Som barn älskade jag Ed Edd & Eddy, och har idag extremt starka nostalgiska band till serien. Därför kan det vara lite svårt för mig att döma serien opartiskt, men jag ska i alla fall göra ett tappert försök.

Serien består av ungefär 130 avsnitt på vardera 11 minuter, samt 4-5 specialavsnitt och en långfilm, ”Filmen om Ed Edd & Eddy” som fungerade som seriens avslutning. Den filmen kom 2009, och kanske kommer jag att recensera den filmen någon gång också. Varje avsnitt som visades på Cartoon Network bestod av två eller tre avsnitt, och vad jag vet visades serien inte i någon särskild ordning här i Sverige. I stället, hoppade man helt random mellan säsonger och avsnitt hela tiden. Senast gången jag såg en tablå för Cartoon Network (vilket var hösten 2016) visades serien fortfarande på Cartoon Network, då väldigt sent på natten, men då det nästan är ett år sedan kan jag inte utesluta att serien inte längre går där. Jag har dock fått tag i ett stort antal svenskdubbade avsnitt på nättet, och kan tack vare det göra den här recensionen.

 

Själva serien är relativt snyggt ritad, och animeringarna har en ganska fin gimmick att karaktärerna och föremålen har siluetter bakom sig som rör sig hela tiden. Det kan låta störande, men faktum är att det bara är charmigt. Själva storyn varierar från avsnitt till avsnitt, och i de flesta avsnitten är storyn relativt väl genomarbetad och intressant. Jag har även fått höra att ett av avsnitten, ”Here’s mud in your Ed” från säsong 4, är baserad på en idé från ett fan av serien, vilket är ganska coolt enligt mig. Serien har sex säsonger, men undertecknad är bara uppvuxen med de fyra första säsongerna. De två återstående säsongerna (den sista säsongen består egentligen bara av 2 avsnitt), började inte visas på Cartoon Network för än runt 2008-2009, vilket var den tiden då jag började kolla på kanalen mer sällan, så därför har jag inte sett några avsnitt av de säsongerna för den här recensionen. Säsong 5 (och 6) är dock inte dåliga, men de föll mig helt enkelt inte i smaken lika mycket som de andra säsongerna.

Bakgrundsmusiken, som till största delen består av Jazz, är väldigt bra enligt min mening, och fyller sin funktion perfekt. Jag kan inte komma på några exempel där musiken inte fungerade, och ljudvolymen är också såpass bra att den inte döljer dialogen. Det gäller för övrigt både den svenska dubbningen och det engelskspråkiga originalet.

Precis som de flesta andra programmen på Cartoon Network (såsom Johnny Bravo, Powerpuffpinglorna, Dexters Labratorium, Cow & Chicken, m.fl) dubbades Ed Edd & Eddy av Sun Studios köpenhamnsfilial. Enligt Mikael Roupé (som spelar Edd i serien) så hade inte dubbningen någon egentlig regissör på grund av budgeten (på den tiden var det tydligen bara långfilmer från Sun Studio som hade regissörer).

I rollen som Ed hör vi i alla fall Stefan Frelander (känd som Rex i Toy Story, rösten till Johnny Bravo och Bartok i Anastasia) i den svenska dubbningen och Matt Hill i det engelska originalet. Stefan Frelander gör en mycket bra insats, talar med bra inlevelse och bibehåller röstkaraktären någorlunda. Han låter dock något äldre än originalrösten. Jag är dock kluven till om han är bättre än Matt Hill, då Stefan Frelander förvisso har en inlevelse som låter roligare, men Matt Hill har en röst som passar Ed något bättre. I slutändan får jag nog säga att det blir oavgjort, trots att jag är uppvuxen med Stefan Frelanders insats.

Som Edd (aka Dubbel-D) hör vi som sagt Mikael Roupé (som bland mycket annat gjort rösten till Snurre Sprätt och Daffy Anka), och även han passar bra i rollen. Han talar dessutom med riktigt bra inlevelse, men Mikael Roupé brukar sällan svikta på den punkten. Rösten låter dock påtagligt mer ”maskulin” än originalrösten, som (trots att skådespelaren är manlig) balanserar på gränsen till att låta femenin. Även om jag är nöjd med Mikael Roupés insats, hade det ändå varit intressant att höra en något ljusare röst för Edd. Som sagt, så är det inget stort problem, och Mikael Roupé får fullt godkänt.

Som Eddy hör vi också Stefan Frelander, och något som bra är att man inte hör att Stefan gör både Ed och Eddy om man inte lyssnar noga. Stefan talar även här med riktigt bra inlevelse, dock är rösten inte direkt snarlik originalets Tony Sampson. Rösten är nämligen för ljus och ”skränig” om man säger så. Stefan talar också med märkbart högre röst än Tony Sampson, i alla fall i den första säsongen. Från den andra säsongen och framåt så verkar det i alla fall som att Frelander sänkte rösten lite, vilket jag uppskattar. Frelander bibehåller dock röstkaraktären någorlunda väl, och får även han godkänt.

 

Som tuffingen Kevin hör vi Gizela Rasch, kanske mest känd som rösten till Dexter i Dexters Labratorium. Hon gör en mycket bra insats, talar med bra inlevelse och bibehåller röstkaraktären väl. Det ska dock poängteras att hon låter aningen femenin, medan originalets Kathleen Barr (som även hon är kvinna) är extremt trovärdig när hon lånar ut sin röst till denna pojk-karaktär. Det gör dock inte Gizela Raschs insats dålig, och jag gillar henne precis lika mycket som originalrösten.

Som invandrarkillen Reinar (som kallas för originalnamnet Rolf i den första säsongen) hör vi Håkan Mohede, för undertecknad mest känd som Scrappy-Doo i Sun Studios dubbningar av Scooby-Doo (för äldre är han kanske mest känd från videodubbningen av Turtles, dubbningen av Super Mario Bros 3 eller som Dupontarna och Nestor i Tintin). Håkan gör en mycket bra insats och talar med bra inlevelse, men har en märkbart mörkare röst än originalets Peter Kelamis. Såvitt jag kan höra så har Peter Kelamis även en betydligt bredare brytning än Håkan, men personligen så tycker jag ändå att Håkan bryter lagom mycket utan att det blir svårt att förstå vad han säger.

Som parantes kan nämnas att Rolf i avsnittet ”Read All About Ed” spelas av Mikael Roupé i stället för Håkan Mohede. Rolf har dock endast en replik i det avsnittet, så troligen rör det sig om ett inhopp. Roupé gör dock en hyfsat bra insats där. I avsnittet ”Ed or Tails” är Håkan också utbytt, dock endast i en replik, vilket återigen troligen beror på inhopp. Vem som spelar Rolf i den repliken har jag dock ingen aning om.

Som Sara hör vi Lena Ericsson, och här har vi ett bra exempel på när en röstskådespelar som jag älskar använder en röst som jag hatar. Här använder nämligen Lena Ericsson en extremt hög och gäll röst som gör att man vill såga av sig öronen. Det är dock egentligen ingenting negativt, då en del av Saras karaktär är att hon skriker och gapar hela tiden. Även i originalet är Saras röst ganska irriterande, men som sagt så är det ju poängen med rösten. Lena talar i alla fall med bra inlevelse, men låter inte riktigt lik originalrösten. Hon har nämligen en något ljusare röst än originalet, och låter marginellt yngre (trots att originalrösten Janyse Jaud är ungefär 17 år yngre än Lena Ericsson), men trots det så är hon fullt godkänd.

Som blonda tjejen Tess (vars originalnamn är Nazz) som i princip alla killar utom Reinar och Jimmy är kär i, hör vi Gizela Rasch, som även spelar Kevin. Precis som med Stefan Frelander hör man inte direkt att Kevin och Tess har samma röst om man inte lyssnar noga. I originalet så har Tess tre röster, så därför har jag inte orkat att jämnföra Gizela med alla tre rösterna. Hon låter dock aningen ”mognare” och äldre än den rösten jag hört, men hon är ändå fullt godkänd.

Som Jimmy hör vi faktiskt två röster. I merparten av serien är det Dan Bratt (aka Professor Kalkyl) som gör rösten, medan det är Håkan Mohede som gör rösten i vissa avsnitt i säsong 2, däribland ”Hot Buttered Ed” och ”High Healed-Ed”. Anledningen till röstbytet är att Bratt var frånvarande på grund av en operation, så därför fick Håkan Mohede hoppa in i några avsnitt. Till skillnad från de flesta andra karaktärernas röster är jag inte särskild nöjd med Jimmys röst, i alla fall inte med Dan Bratts insats. Inlevelsen är visserligen mycket bra, men rösten låter på tok för gammal och tillgjord. Nu är det i och försej inte direkt lätt att matcha Jimmys röst, då originalrösten Keenan Christenson endast var 15 år gammal när serien började, vilket innebär att han hade en mer naturligare röst, åtminstone i början. Det är dock ingenting jag beskyller Dan Bratt för, då han troligen gjorde vad han kunde med rollen. Trots att jag inte alls är nöjd så får han ändå godkänt. Håkan Mohedes insats i svårare att kommentera, då man knappt hör att det är han. Den enda anledningen till att jag vet att det är Mohede som gör rösten är att antingen Mikael Roupé eller Dan Bratt en gång berättade det via mail. När jag var liten reagerade jag faktiskt ofta på att Jimmy bytte röst, men jag störde mig faktiskt inte. Mohedes tolkning låter ganska pitchad, och i dagsläget vet jag inte om han gjorde till rösten på egen hand eller om man bearbetade rösten elektroniskt i efterhand. Jag provade dock att leka lite med Mohedes version av Jimmy i Audacity, men fick inte fram något som stödjer teorin att rösten är elektroniskt bearbetad. Mohede låter i alla fall något mer lik originalrösten än Dan Bratt, men låter samtidigt för burkig för att vara helt perfekt. Även Mohede är dock godkänd.

Som ensamvargen Jonny 2×4, som alltid bär runt på sin planka hör vi Johan Wikström, kanske mest känd som berättarrösten i den svenska dubbningen av Powerpuffpinglorna. Även om röstlikheten med originalrösten David Paul Grove inte är perfekt så passar Johan ändå väldigt bra i rollen och talar med god inlevelse. Jag tycker dock att rösten ändrar sig lite mellan varven, men det kanske beror på att alla säsongerna inte dubbades på en gång, så att Johan inte riktigt kom ihåg hur Jonnys röst lät. Det är dock inte något stort problem och förekommer väldigt sällan. I det stora hela så är rösten fullt godkänd.

Till sist har vi då de elaka systrarna Kratz (aka Eddarnas ofrivilliga flickvänner) som spelas av Lena Ericsson (May), Gizela Rasch (Lee) och Gunilla Herminge (Marie), den sistnämnda mest känd som Buttran i Powerpuffpinglorna. Jag har inga direkta kommentarer om deras insatser, förutom att inlevelsen är bra, men jag kan poängtera att man inte tänker på att Lena Ericsson även spelar Sara när man hör Majs röst. Det är dock ganska lätt att höra att Lee och Kevins röster är samma, dock så är det svårare att höra att Gizela också spelar Tess.

Då det inte finns några officiella creditslistor för serien från Cartoon Network så kommer de uppgifterna jag har från Mikael Roupé. Enligt honom så översatte Håkan Mohedes bror ett antal avsnitt, dock inte alla. Jag har tyvärr ingen information om vem som översatte resten av avsnitten eller vem som agerade tekniker, men tydligen så fick skådespelarna själva hjälpa till och hålla koll så att till exempel ingen karaktär byter namn mitt under avsnittet.

Översättningen på avsnitten är av ganska bra kvalité, och till skillnad från ett par av Sun Studios dubbningar (Haley Jetson, någon?) så behåller faktiskt merparten av karaktärerna sina originalnamn. Undantagen är Nazz, vars svenska namn är Tess och Rolf, vars svenska namn är Reinar. Förutom det så är även ”Double D” och systrarna May, Lee och Maries efternamn ”Kanker” översatta till ”Dubbel-D” respektive ”Kratz”. Översättningen på Double D och Kanker har jag ingen kommentar till, men Rolfs svenska namn är dock mycket intressant. I hela den första säsongen kallas karaktären nämligen för originalnamnet Rolf, men fro.m säsong 2 så kallas karaktären för Reinar. Ärligt talat så har jag ingen aning om varför det är så, men om jag får spekulera så gissar jag att det beror på att Rolf är ett såpass vanligt namn här i Sverige att det inte klingar särskilt utländskt, vilket karaktären är. Men som sagt så är det bara rena spekulationer och gissningar från min sida, och den egentliga anledningen till namnbytet kan vara något helt annat.

Till största delen så stämmer i alla fall översättningen relativt väl, även om en del ordskämt och roliga poänger tyvärr går förlorade på grund av att det svenska språket inte riktigt fungerar på samma sätt som originalspråket.

I original så kallas gatan där karaktärerna bor på för ”Cul-De-Saac” och själva staden för ”Peach Creek”, men så vitt jag har hört så används aldrig de namnen i den svenska dubbningen. I stället så används ord som ”Gatan”, ”Kvarteret” och ”Stan”, vilket ändå är en acceptabel lösning. Det är ju i alla fall bättre än att försöka direktöversätta det.

I originalet så försöker ju Eddarna alltid att köpa sina ”Jawbreakers”, men då den godissorten mig veterligen inte direkt finns i Sverige, så fanns det troligen ingen regelrätt översättning på ordet. För det mesta så översätts ”Jawbreakers” till ”Jättekarameller”, vilket ändå är en fullt acceptabel översättning. Då och då översätts dock ”Jawbreakers” med bara ”godis”, och i första avsnittet så översattes ”Jawbreakers” till ”Polkagrisar”. Den första översättningen (godis) är väl rätt okej, men ”polkagrisar” tycker jag inte är en särskild lämplig översättning. Tack och lov så har jag dock inte stött på något ytterligare avsnitt där den översättningen förekommer. I övrigt så är dock översättningen fullt godkänd.

Munrörelserna stämmer relativt väl, och för det mesta så stör man sig inte på dem. Någon enstaka gång i bland så rör sig munnarna någon sekund efter att karaktären slutat prata, men det händer väldigt sällan, så det är egentligen inte något stort problem.

Ljudkvalitén på dubbningen är också ganska bra. Större delen är det inget problem att höra vad karaktärerna säger, vilket det dock är i originalversionen. Nu har jag i och försej nersatt hörsel på ena örat, men jag tycker ändå att karaktärerna pratade otydligt vid en del tillfällen.

En sak som jag upptäckt när jag kollat igenom serien är att man vid ett par tillfällen (mest noterbart i avsnittet ”Avast Yer Eds” från säsong 1) glömt dubba in en replik, vilket betyder att karaktären rör på munnen utan ljud, och att en annan karaktär svarar utan att den första karaktären sagt något. Det är förstås inte roligt, men då serien enligt Mikael Roupé spelades in på knaper budget i ganska hög hastighet så får man ändå ha överseende med en del misstag.

Sammanfattningsvis så är den svenska dubbningen av Ed Edd & Eddy inte perfekt, men jag skulle ändå säga att den är en av Sun Studios starkare dubbningar. En del av rösterna passar inte riktigt, översättningen har sina brister på en del ställen, men trots det så är det ändå en bra dubbning. Som sagt så är det inte perfekt, men den är väldigt nostalgisk.

Om nu någon skulle fråga mig vilken version jag skulle rekommendera att se, så skulle jag svara att båda är lika bra.

A-Case-of-Ed-ed-edd-and-eddy-6819237-500-365

Betyg:

Film/serie: 10/10
Röster: 7/10
Inlevelse: 9/10
Översättning: 6/10
Munrörelser: 8/10
Helhetsintryck: 8/10

Totalt betyg: 8 av 10.

Tack till Mikael Roupé för information om dubbningen. 🙂

Simpsons: Filmen – Dubbningsrecension

Det tog lite tid, men här är recensionen av Simpsons: Filmen. 🙂

Simpsons: Filmen – Dubbningsrecension

Produktionsår: 2007
Speltid: 1 timme, 27 minuter (87 minuter)
Genre: Familj / Komedi
Originalröster: Dan Castellaneta, Nancy Cartwright, Julie Kavner, Yeardley Smith, Hank Azaria, Harry Shearer, Albert Brooks, m.fl

simpsonsfilmen.jpg

Svenska röster:

Homer Simpson – Anders Byström
Marge Simpson – Gunilla Orvelius
Bart Simpson – Annica Smedius
Lisa Simpson – Jenny Wåhlander
Maggie Simpson – Jenny Wåhlander
Russ Cargill – Roger Storm
Schwarzenegger – Anders Öjebo
Ned Flanders – Johan Lindqvist
Rodd & Todd Flanders – Mia Kihl
Moe – Peter Kjellström
Clancy Wiggum – Christian Fex
Ralph Wiggum – Mia Kihl
Clownen Krusty – Peter Kjellström
Farfar Simpson – Anders Byström
Mr. Burns – Anders Öjebo
Waylon Smithers – Peter Kjellström
Carl – Christian Fex
Kent Brockman – Christian Fex
Pastor Lovejoy – Peter Kjellström
Lindsay Neagle – Annica Smedius
Martin Prince – Mia Kihl
Helen Lovejoy – Åsa Bergfalk
Nelson Muntz – Annica Smedius
Collin – Robin Bivefors
Borgmästare Quimby – Anders Byström
Tom Hanks – Roger Storm

Övriga röster: Johan Spånbo, Linus Lindman, Anders Byström, Mia Kihl, Gunilla Eriksson, Maria Ljungberg, Johan Wilhemsson, Peter Kjellström, Roger Storm, Anders Öjebo, Gunilla Orvelius, Johan Svensson, Jan Kenneth Rönning, Christian Jernbro, Daniel Bergfalk, Åsa Bergfalk, Andreas Eriksson

Dialogregi: Christian Jernbro
Översättning: Johan Wilhemsson och Mats Wänblad
Dubbstudio: KM Studio AB

 

Punkbandet Green Day är på besök i staden Springfield, men omkommer tragiskt när deras pråm sjunker på grund av föroreningarna i Springfieldsjön. På minnesgudstjänsten för bandet, får Farfar Simpson en uppenbarelse om att hemska saker snart kommer att hända i staden. En tid efter Farfars uppenbarelse skaffar sig Homer en gris, men samma dag som han ska dumpa grisens silo vid återvinningsstationen, delar man ut gratis munkar i en affär. Utan att tänka sig för, dumpar Homer silon i Springfieldsjön för att vinna tid, vilket gör så att sjön om möjligt blir ännu mer förorenad. För att förhindra att gifterna i sjön sprider sig, beslutar sig den amerikanska regeringen för att sänka ner en gigantisk kupol över staden, vilket effektivt håller på att ta död på hela staden. Samtidigt har Bart tröttnat på att Homer aldrig bryr sig om honom, och börjar därför umgås allt mer med grannen Ned Flanders. När staden får klart för sig att det är Homers fel att de nu är fångade, jagar de familjen Simpson som flyr genom ett sjunkhål på deras tomt. Efterlysta och hatade av sina vänner, måste familjen nu fly…

Jag har alltid varit förtjust i Simpsons, så när jag såg den här filmen för första gången för snart 9 år sedan, så hade jag höga förväntningar. Filmen är mycket välgjord och har en genomarbetad story som håller intresset vid liv. Allt som allt förekommer 200 fasta karaktärer i Simpsons, och jag upplever det som att man försökte få med så många figurer så möjligt, utan att tänka på om de faktiskt platsade i filmen. Som sagt är dock filmen mycket välgjord, och soundtracket (som komponerades av Hans Zimmer) passar väldigt bra till scenerna.

 

Det är inte första gången Simpsons-karaktärerna pratar svenska. År 1994 bestämde man sig för att dubba serien och sända den på barnvänlig tid för att vinna mer tittare, då serien inte hade rönt några större framgångar i Sverige. Följden blev dock att svenska folket rasade över beslutet att dubba serien. Trots att TV3 (som sände dubbningen) lovade att den inte skulle sluta dubbas, började man åter att sända den textade originalversionen efter att man visat 6-7 avsnitt på svenska. Den dubbningen gjordes av Mediadubb International, med bl.a Per Sandborgh (Homer), Lena Ericsson (Marge), Annica Smedius (Bart), Louise Raeder (Lisa) och Steve Kratz (Otto Mann) medverkade. När filmen om den gula familjen producerades, meddelade Fox att filmen skulle dubbas i alla europeiska länder utan undantag.

Ursprungligen så skulle Simpsons: Filmen få en påkostad dubbning gjord av det nu nedlagda dubbningsbolaget MorganKane. Denna dubbningen skulle sedan visas på bio. Man hade redan börjar rollbesätta dubbningen (bland annat fick gamla Bart-rösten Annica Smedius provspela som Marge) när Fox i sista sekunden ändrade sig, och filmen visades i stället i svensktextad originalversion på bio. Den svenska dubbningen gjordes alltså inte förän filmen släpptes på DVD, så i stället för en påkostad dubbning från MorganKane, blev det i stället en lågbudgetdubbning av KM Studio, som mellan 1990-2004 ansvarade för Disneys dubbningar i Sverige.

Dubbningen regisserades av Christian Jernbro, och i rollen som Homer Simpson hör vi Anders Byström, inom dubbning mest känd som Bagheera i Djungelboken 2. Det är tyvärr inte helt lyckat. Byström låter på tok för mörk (även om jag hört att Per Sandborgh som dubbade rösten i tv-serien också var för mörk) och lyckas inte fånga röstkaraktären något vidare. Faktum är att jag under stora delar av filmen distraherades av hur Homers röst lät, vilket inte är ett plus i sådana här sammanhang. Inlevelsen är periodvis också mycket svagare än Dan Castellanetas originalröst, och låter heller inte lik Castellanetas röst. Anders Byström gjorde antagligen vad han kunde med rollen, men tyvärr så fungerar inte riktigt hans tolkning. De fanns visserligen inte med på creditslistan, men såvitt jag kan bedömma så spelar Anders Byström även Farfar Simpson och Borgmästare Quimby (även om jag tyckte mig höra hans röst på ett flertal ställen i filmen), och i den förstnämnda rollen fungerar han inte heller, då han inte lyckas fånga originalets mycket speciella röstläge. Den sistnämnda har jag ingen direkt kommentar till, men det fungerar i alla fall bättre än som Homer.

Som Homers hustru Marge hör vi Gunilla Orvelius, som bland annat dubbat rösten till Wanda i FairlyOdd Parents och Vitani i Lejonkungen 2. Eventuellt (jag är dock mycket osäker) så kan det också vara hon som gör rösten till Medecinkvinnan. Liksom Homer, så fungerar det inte något vidare här heller. Rösten är alldeles för uppenbart tillgjord, vilket tyvärr distraherar en aning under filmen, och tyvärr lyckas Orvelius inte heller komma upp i samma inlevelse som originalrösten Julie Kavner, och särskilt inte i scenen med bröllopsvideon. Fast i ärlighetens namn så är det ganska svårt att kunna nå upp till den nivån, då Julie Kavner tvingades göra över 100 tagningar av den scenen. Dessutom så har Julie Kavner också en fördel vad gäller otillgjorda röster, då hennes vanliga röst ligger extremt nära Marges röst. När allt kommer omkring så är Orvelius ändå skaplig i rollen, och av de kvinnliga rösterna som brukar dubba för KM Studio, så antar jag att Gunilla Orvelius var det bästa valet.

Som äldste sonen Bart hör vi Annica Smedius, som är den ende som återkommer från dubbningen av tv-serien. Smedius gör även rösten till mobbaren Nelson Muntz och Lindsay Neagle i filmen, men jag har ingen aning om hon även gjorde de rollerna i tv-serien. Annica Smedius är klart bäst i dubbningen och låter otroligt lik originalrösten Nancy Cartwright. Inlevelsen är också mycket bra, och ärligt talat så blir det inte mycket bättre här.

Som dottern Lisa hör vi Jenny Wåhlander, för undertecknad mest känd som fågelungen Kessie i Boken om Puh, men för andra dubbningsfans troligen mer känd för sina dubbningsroller i andra KM Studio-dubbningar, så som Winx Club och My Little Pony. Hon är helt okej, och låter mycket lik originalrösten, om än inte lika lik som Annica Smedius låter i rollen som Bart. Vid några tillfället sviktar också inlevelsen till en aning, men något stort problem är det inte. Minstingen Maggie har bara en replik i slutet av eftertexterna (”Uppföljare?”) men såvitt jag kan höra så är det Jenny Wåhlander som läser in även den repliken. Rösten låter ganska lik originalet, men tyvärr är ordet ”Uppföljare?” en aning för långt om man jämför med originalet, vars ord är ”Sequel?”. Dock förstår jag att man inte kunde översätta repliken bättre, då munrörelserna behöver passa.

Som grannen Ned Flanders hör vi Johan Lindqvist, inom dubbning mest känd som den nuvarande officiella svenska rösten till Janne Långben, en roll han gjort sedan omkring 1999. Trots att man är van vid Lindqvist som Långben, så distraheras man inte av det här, utan Lindqvist passar faktiskt förvånasvärt bra i rollen som Flanders. Visst, han är inte snarlik originalrösten Harry Shearer, men han bibehåller i alla fall röstkaraktären bra, och talar med god inlevelse.

Som skurken Russ Cargill hör vi dubbningsveteranen Roger Storm, som även dubbar Tom Hanks i den här filmen. Roger Storm bibehåller röstkaraktären hyfsat bra, och är ganska lik originalrösten Albert Brooks, men inlevelsen är tyvärr inte lika bra som originalet. För det mesta så är Roger Storms inlevelse helt okej, men här kunde det vara bättre. Det kunde självklart också ha varit sämre, och helt åt skogen är det ju inte.

Som president Arnold Schwarzenegger och Mr. Burns hör vi dubbningsveteranen Anders Öjebo. Som presidenten är rösten inte direkt slående lik originalrösten, men rösten fungerar i alla fall, förutom att Öjebos tyska/österikiska brytning låter en aning tillgjord. Som Burns passar han förvånans värt bra, är hyfsat lik originalrösten och bibehåller röstkaraktären bra. I båda fallen talar han med bra inlevelse.

Som Moe, Pastor Lovejoy och Clownen Krusty hör vi Peter Kjellström, för undertecknad mest känd som Musse Piggs rival Mortimer Mus i Musses Verkstad och Hos Musse. Som Krusty fungerar han hyfsat bra, även om jag är övertygad om att Christian Hedlund (som förvisso inte var röstskådespelare än då filmen spelades in) hade passat bättre. Som Moe är han helt okej, även om röstlikheten med Hank Azaria inte är 100%. Hans insats som Lovejoy finns det inte mycket att kommentera över, förutom att den är påtagligt ljusare än originalrösten. I alla fallen är inlevelsen i alla fall bra. Tilläggask an att Krustys röst lurade mig dock, och jag trodde ursprungligen att det var Anders Öjebo i rollen, och innan dess stod det på Wikipedia att Johan Spånbo spelar honom, men jag identifierade till slut Peter Kjellström som Krusty, tack vare Wikipedia.

Som polischef Wiggum och tv-reporten Kent Brockman hörs Christian Fex, som ursprungligen mest var en KM Studio-röst, men som nu hörs lite varstans inom dubbning. Som Wiggum fungerar han bra, men han verkar använda någon form av dialekt i rollen, trots att jag inte kan höra någon dialekt hos originalet. Jag är i och försej urusel på att höra amerikanska accenter, så det kan vara jag som missat något. I båda fallen talar han i alla fall med bra inlevelse.

Som Barts bästis Millhouse, skolnörden Martin Prince, polischefens son Ralph och Neds tvillingsöner Rodd & Todd hör vi faktiskt Mia Kihl, som vid tidpunkten börjat dubba allt mer sällan. Hon passar riktigt bra i rösterna. Nu är ju de karaktärernas originalröster också gjorda av kvinnor, men Mia Kihl låter faktiskt en aning för femenin för att passa riktigt bra i rollen.

Genom uteslutningsmetoden så misstänker jag starkt att det är Robin Bivefors (känd som Koda i Björnbröder) som gör den svenska rösten till Collin, Lisas love interest. Han passar ganska bra i rollen, talar med hyfsad inlevelse, men låter mer manlig än originalrösten, vilket beror på att originalrösten görs av en kvinna.

Jag har ännu inte lyckats fastställa vilka som gör rösterna till bland annat Apu och Barney, men det mesta tyder på att det är Linus Lindman som spelar Barney, The Comic Book Guy och gälle tonåringen. Det är dock (i alla fall för undertecknad) lite krångligt att skilja Linus Lindman och Anders Byströms röster åt, vilket försvårar röstidentifieringen.

De övriga rösterna varierar mellan helt okej och skapliga, men de flesta talar i regel med bra eller utmärkt inlevelse.

Översättningen, som gjordes av två personer är helt okej, men till exempel svordommar och andra kraftuttryck har av förklarliga skäl byts ut mot mildare ord (originalets goddamn, som betyder jävla har till exempel översatts som förbaskade) och om man (som jag) är van vid originalet kan den svenska översättningen kännas väldigt mesig. En hel del av humorn och dialekterna i originalet går också förlorade i dubbningen, men under de rådande omständigheterna så är det ändå helt okej. Jag vet inte hur de översatte i tv-serien, men Homers berömda uttryck ”Doh!” kallas för samma i den svenska dubbningen. I originalet pratar ju även Ned Flanders på ett väldigt speciellt sätt (Hiddley Ho!), och även i den svenska dubbningen förekommer detta, och det fungerar hyfsat bra. Munrörelserna stämmer i regel mycket bra, och jag störde mig aldrig på dem något nämnvärt.

Ljudet är mycket bra, och jag kan inte komma på något tillfälle där det inte går att urskilja vad som sägs. En del läten, såsom Lisas hysteriska skratt och Nelsons Ha-Ha! har inte dubbats, utan i stället hör man Yeardley Smith och Nancy Cartwrights originalljud där. Jenny Wåhlander och Annica Smedius låter iochförsej tillräckligt lika originalrösterna för att jag inte ska störa mig, men jag förstår att folk kan störa sig på det. I ärlighetens namn, så är det dock inte riktigt schysst att skälla ut dubbningsbolaget för det, då jag misstänker att de lätena ligger i M&E (Music & Effects)-spåret, vilket gör det omöjligt att dubba.

Sammanfattningsvis så är det ändå en helt okej dubbning, men tyvärr så sänker i synnerhet Homers röst ner dubbningen extremt mycket, då rösten inte passar alls. Men med tanke på dubbningsbolaget så är det ändå en postivit överraskande dubbning. I ärlighetens namn så skulle jag dock enbart rekommendera den svenska dubbningen för er som är intresserade av att höra Simpsons på svenska. Jag får tyvärr ställa mig till skaran som säger att Simpsons passar bättre på engelska, men det var ändå riktigt intressant att se Simpsons på svenska. Jag är dock övertygad om att dubbningen hade blivit oändligt mycket bättre om MorganKane fått göra den, men det enda man kan göra är att spekulera i hur den dubbningen skulle kunnat bli.

Och till alla er Green Days-fans: Jag är tyvärr inte säker på vem som dubbar rösterna till bandet, men jag är i alla fall rätt säker på att Johan Svensson dubbar rösten till en av bandmedlemmarna. Rösterna passar i alla fall bra och inlevelsen är god där med. 🙂

Homer-Marge

Betyg:

Film/serie: 8/10
Röster: 5/10
Inlevelse: 5/10
Översättning: 6/10
Munrörelser: 8/10
Helhetsintryck: 5/10

Totalt betyg: 6/10

Bilder från: simpsons.wikia.com, tradera.com.

Simpsons tillhör Fox.

Vem är bäst? – Mimmi Pigg

Tänkte prova något nytt, får hoppas att det blir bra. 🙂

Det finns många exempel på karaktärer som dubbats av mer än en röstskådespelare, till exempel större delen av karaktärerna i Scooby-Doo och Nalle Puh. Därför tänkte jag börja en serie, där jag tar en karaktär och bedömmer dess olika röstskådespelare, för att sedan berätta vilken skådespelare (som enligt min åsikt) passar bäst som karaktären.

Innan vi börjar, så måste jag säga att i den här serien kommer jag även bedömma insatser från tv/dator-spel, skivor och musiksagor, med mera, då jag anser att en svensk röst är en svensk röst, oavsett varifrån den kommer. 🙂

Den första karaktärern jag tänkte ta mig an, är Mimmi Pigg som är en av medlemmarna i den fabulösa femman (bestående av Musse, Mimmi, Kalle, Kajsa och Långben)

Minnie_Mouse_pose_.jpg

(Bilden ovan tillhör Disney)

Bakgrund och originalröster:

Mimmi Pigg är Musses älskling, en charmerande musdam som varit med i leken lika länge som Musse själv. Precis som med Musse, så var Walt Disney (1901-1966) den första rösten till henne, dock så togs originalrösten ganska snart över av en kvinna, nämligen Marjorie Ralston (1911-1998) som gjorde rollen i en kortfilm år 1929, innan Marcellite Garner tog över. Hon gjorde originalrösten fram tills år 1940, och sedan tog Thelma Boardmann (1909-1978) över för att redan 1942 ersättas av Ruth Clifford (1900-1998)  som gjorde rollen ända fram tills 1950-talets andra hälft. Någon gång runt 1960-1970-talet höll man en audition om vem som skulle få Mimmis röst. Vinnaren blev ingen mindre än Russi Taylor (född 1944), som senare gifte sig med Musses originalröst Wayne Allwine (som tyvärr avled år 2009), som än idag (2017) fortfarande gör rösten till Mimmi Pigg vid en ålder av 72 år. Några gånger har även andra skådespelerskor hoppat in, till exempel Janet Waldo som 1974 gjorde rösten till Mimmi på en LP-Skiva baserad på Charles Dickens ”En Julsaga”, som nio år senare blev animerad film.

Svenska röster och mina omdömmen:

Sonja Bojadzijew (Sivan Sångpartaj i Ankeborg, 1980):

Den tidigaste svenska rösten till Mimmi som jag känner till är Sonja Bojadzijew (svårt att stava hennes efternamn!) som gjorde rösten (samt sångrösten) till Mimmi på den extremt flummiga lp-skivan Sångpartaj i Ankeborg, som spelades in i december 1980. På samma skiva gör hon även rösten till Kajsa Anka (som vi kommer prata mer om när jag tar mig en titt på hennes röster) och till Farmor Anka, samtidigt som Ted ”Olyckan” Åström spelade Musse Pigg, Kalle Anka och Långben. Skådespelarnivån på karaktärerna varierar extremt mycket, och medan somliga av figurernas röster låter så förjävliga att man  vill fucking kräkas, så passar en del av rösterna faktiskt hyfsat bra, och jag skulle vilja placera Sonjas Mimmi i den senare kategorin. Jag har tyvärr inte hittat någon information om Sonja, men jag misstänker att hon är/var en lokal okänd sångerska som av en slump blev anlitad för den här cd:n. Av de tre karaktärerna som hon gör rösten till på den här lp:n, så är Mimmi den hon fungerar bäst som, och jag hade inte haft något emot att höra henne på fler skivor.

Monica Forsberg (Musiksagan Musses Nya Frack, 1991)

Monica Forsberg (1950-)  har dubbat ett antal figurer, och under 1980-talets andra hälft var hon som bekant väldigt involverad i många olika musiksagor (alltså sagor på kassettband där en sagobok medföljde), och i åtminstonde en musiksaga görs Mimmis röst av just Monica Forsberg. Nu råkar det vara som så att Monica Forsberg har dubbat extremt många kvinnoroller hos KM Studio, men som Mimmi fungerar det faktiskt riktigt bra. Visst, hon är inte perfekt, men jag stör mig i alla fall inte nämnvärt på Mimmis röst i nämnda musiksaga. Då är det värre med Peter Wanngren som spelar Musse Pigg i den musiksagan, men honom kommer vi till när jag bedömmer Musse Piggs röster.

Åsa Bjerkerot:

Åsa Bjerkerot (1959-) har dubbat en hel del, och då mest för KM Studio. Förutom Mimmi har hon dubbat Sara (Marcia Gay Harden) i Flubber, och medverkat i både Den Lilla Sjöjungfrun och Bernard och Bianca i Australien som små biroller (ej crediterade, ska tilläggas).

Åsa Bjerkerot dubbade Mimmi ungefär mellan år 1989 (då dubbningarna till videofilmen Musse Pigg: Superstjärnan gjordes) fram tills 2001, då Lizette Pålsson tog över. Värt att nämnas är att Bjerkerots insatser i Musses verkstad blev omdubbade av Pålsson, samtidigt som Anders Öjebo (Musse Pigg)s insats lämnade orörd, vilket gör så man kan misstänka att hon hamnade i konflikt med Disney och därmed förlorade rollen som Mimmi av den anledningen. Dock så har hennes insats som Mimmi, bland annat i kortfilmen ”One Ice” som gjordes för ovan nämnda film fortfarande använts på ett antal samlingsfilmer med jultema. Åsa gjorde Mimmis röst i ett antal klassiska kortfilmer, tv-serien Musses Verkstad, ramberättelserna i videofilmsserien ”Bästa”, filmen ”Musse Pigg och hans vänner firar jul” samt minst en musiksaga, Mimmi och Jag.

Förutom dubbning verkade hon även som röstskådespelare i den svenska animerade filmen ”Kalle Stropp och Grodan Boll på svinlande äventyr” från 1991, där hon spelade Prinsessan Kottegrön. Hon har även varit med i par Live Action-filmer, däribland den ganska okända (och svårhittade) långfilmen ”Två solkiga blonder” från 1984 där hon spelar en av huvudrollerna.

Personligen så tycker jag att Åsa är mycket lyckad i rollen, och pratar med utmärkt inlevelse. Visserligen är hennes röst aningen hes, och inte riktigt lika högt pitchad som originalrösterna, men hennes Mimmi-röst ger ett mysigt intryck.

Lizette Pålsson:

Lizette Pålsson (1967-), är (2017) officiell röst till många Disneyfigurer, såsom Askungen och Snövit, och hon  är även dagens Mimmi-röst. Lizette har gjort rösten till Mimmi Pigg i så gott som samtliga produktioner från 2001 och framåt, i både filmer, tv-serier, tv-spel och live produktioner som Disney on Ice och Disney Live!.

Lizettes Mimmi är faktiskt rätt så lik Åsas Mimmi, Men Lizettes Mimmi-röst är aningen högre i Pitch och har ingen heshet i sig. I en podcast med Musses nuvarande röst, Anders Öjebo, nämnde han att han för tillfället (podcasten spelades in 2015) använde en annourlunda Musse Pigg-röst i kortfilmsserien ”Mickey Mouse”, där Musses röst var aningen hårdare. Jag har personligen sett ett par kortfilmer från den kortfilmsserien, men jag kan inte avgöra hurvida Lizette har förändrat sin Mimmi-röst nämnvärt.

Hursomhelst så är Lizette Pålsson riktigt bra som Mimmi, och utan tvekan en av Lizette Pålssons bästa dubbningsprestationer.

 

Slutsats:

Då har vi kommit till delen då jag ska avgöra vem som är bäst som Mimmi. Men till skillnad från till exempel Shaggy i Scooby-Doo, där Peter Harryson är den självklara rösten, så är det inte lika enkelt att bedömma vem av Mimmis röster som är bäst. Men efter mycket övervägande så är härmed min lista:

  1. Åsa Bjerkerot
  2. Lizette Pålsson
  3. Monica Forsberg
  4. Sonja Bojadzijew

 

Med det sagt är egentligen ingen av rösterna direkt urusel. ^^

Scooby-Doo i Vilda Västern – Dubbningsrecension

Produktionsår (film/serie): 2016

Produktionsår (dubbning): ca. 2016

Svenska röster:

Scooby-Doo – Steve Kratz

Shaggy – Jesper Adefelt

Velma – Jennie Jahns

Fred – Peter Sjöquist

Daphne – Suzanna Dilber

Tawny – Annika Herlitz

Buddy G – Knut Sjöberg Brise

Rafe – Adam Fietz

Kyle – Daniel Goldmann

Dave / David – Nicklas Berglund

Zeke – Peter Sjöquist

Andy – Nick Atkinson

Midge – Beata Harryson

Desdemona – Siri Bergsten

Carol – Annika Herlitz

Sharon – Beata Harryson

Övriga röster:

Steve Kratz

Knut Sjöberg Brise

Leon Pålsson Sälling

Ole Ornered

Jennie Jahns

Suzanna Dilber

Nicklas Berglund

Peter Sjöquist

Lovisa Blixt

Lily Wahlsteen

Nick Atkinson

Magnus Mark

 

Dialogregi: Joakim Elfgren

Översättare: Joakim Tidermark (Mediaplant)

Manusbearbetning: Joakim Elfgren

Producent: Niclas Ekstedt

Tekniker: Joakim Elfgren

Inspelat i: BTI Studios Sweden (fd. Dubberman)

scooby_doo_i_vilda_vastern

 

Scooby-Doo och hans vänner Shaggy, Velma, Fred och Daphne ska åka och hälsa på en Tawny, en avlägsen släkting till Shaggy, som bor på en ransch i bästa Vilda Västern-stil. När de anländer, blir dock alla i hela byn skräckslagna när de får syn på Shaggy. Det visar sig att spöket efter den ökände västern-banditen Stiliga Jack (som råkar vara en av Shaggys förfäder) precis har satt skräck i byn, och nu måste våra vänner lösa det här mysteriet för att inte Tawny ska förlora sin ransch.

Sedan jag var barn har jag alltid varit ett stort fan av Scooby-Doo, men då de senaste årens Scooby-serier och filmer hållt en varierande klass, hade jag inga större förväntningar inför den här filmen. Lyckligtvis är den här filmen riktigt bra, även om den naturligtvis inte är lika underbar som originalserien från 1969. En sak som är mycket trevligt att se, är att Scooby-franchisen fortfarande producerar tecknat material, och inte datoranimerat. Det är givetvis ingenting fel på datoranimation, men personligen så föredrar jag tecknat före dataanimerat, i alla fall när det gäller Scooby-Doo. J

Nu har jag tyvärr inte sett tv-serien ”Be Cool, Scooby-Doo!” eller någon av de filmerna som släppts efter 2012, men utifrån vad jag läst mig till, så verkar det som att i alla fall Daphnes personlighet är som i Be Cool, Scooby-Doo, även om jag inte är helt säker. Den bör i alla fall inte vara baserad på ”Scooby-Doo! Mystery Incorperated” (som jag inte är förtjust i), då till exempel Fred inte är riktigt lika pantad som i den tv-serien, och ingen av de kvinnliga medlemmarna i Mysteriegänget verkar stöta på de manliga medlemmarna. Då jag som sagt inte är särskilt förtjust i Scooby-Doo! Mystery Incorperated, så är jag väldigt glad att man slopat personligheterna och själva stilen från den filmen.

Filmen dubbades av BTI Studios, som var den studion som förut hette Dubberman, och regissör (samt även manusbearbetare och tekniker för dubbningen) är den för mig helt okände Joakim Elfgren.

Då Stefan Frelander (som dubbade Scoobys röst i nästan 25 år) lämnade dubbningsbranschen för ett par år sedan, så är det gamla goda hederliga Steve Kratz som återigen spelar Scooby. En mycket bättre Scooby-röst än honom går det nog inte att hitta på svenska, och jag måste säga att jag är imponerad att han än idag klarar att göra rollen lika bra som för 25 år sedan, då han gjorde rollen för första gången. Inlevelsen är utmärkt, rösten passar perfekt, och man hör tydligt vad Steve säger.

Som Shaggy hör vi (precis som i Scooby-Doo! Mystery Incorporated) Jesper Adefelt, kanske mest känd som den svenska rösten till Ron Weasley i Harry Potter. Här är jag väldigt kluven i hur jag tycker. Å ena sidan tycker jag att Jesper Adefelt är en mycket bra skådespelare som passar mycket bra som unga och tonåriga karaktärer, och dessutom talar han med bra inlevelse. Å andra sidan så ligger hans röst tyvärr lite för långt ifrån de tidigare svenska rösterna. Jämnför man till exempel Jesper Adefelts insats som Shaggy med Peter Harryson eller Thomas Engelbrektson, så är det som att jämnföra natt och dag. Däremot så är hans Shaggy-röst inte helt olik Bobo Eriksson som spelade Shaggy fram tills 2009 (dock så är Bobo artist till yrket, vilket innebär att han ofta inte kunde spela Shaggy under sin period. Då brukade Kristian Ståhlgren oftast ta över rollen, men mer om det en annan gång); men inte tillräckligt för att skulle kunna blanda ihop dem. Personligen anser jag att Jesper Adefelt inte är den bästa rösten till Shaggy, men inte heller den sämsta. Jag skulle nog placera honom någonstans i mitten.

Som Velma hör vi fortfarande Jennie Jahns, precis som vi gjort de senaste 15 åren, och jag måste säga att hon fortfarande fungerar finfint som Velma, även om Annica Smedius är och förblir min favorit Velma-röst. Det enda jag kan anmärka på här, är att Velmas röst låter ganska högt pitchad. Missförstå mig inte, Velma har en högt pitchad röst i originalet, men i den här dubbningen låter det vid ett par tillfällen aningen onaturligt, främst i början. Jag vet inte om det har med Jennie att göra, eller om problemet ligger i tekniken.

Som Fred hör vi fortfarande Peter Sjöquist, och han gör som alltid ett bra jobb. Han talar med bra inlevelse, bibehåller röstkaraktären och låter hyfsat lik originalrösten. Mer finns det egentligen inte att säga, då Peter Sjöquist redan spelat Fred i så många sammanhang att man redan är van.

Daphne har under de senaste 15 åren spelats av Sharon Dyall (även om Elin Abelin var med på ett hörn som Daphne inom den här tidsramen), men i denna filmen är hon nu utbytt mot Suzanna Dilber. Jag har ingen aning om Dilber bara hoppade in tillfälligt, eller om Sharon Dyall faktiskt har slutat som Daphne, men det var i alla fall av den här anledningen som jag bestämde mig för att se filmen. Suzanna Dilber passar väldigt bra som Daphne, talar med god inlevelse och bibehåller röstkaraktären. Hon matchar ocks Grey DeLisle (eller Grey Griffin som hon heter numera) väldigt bra. Jag vet dock inte om jag skulle sträcka mig så långt som att säga att hon är bäst, men hon är defenitivt bland de bättre Daphne-rösterna.

Som Shaggys avlägsna släktig Tawny hör vi Annika Herlitz, mest känd som Elsa i den svenska dubbningen av monsterhitten Frost. När jag läste hennes namn i credistlistan, var jag en smula orolig att jag skulle höra Annika Herlitz, och inte karaktären, då Annika Herlitz har en ganska distinkt röst som jag lätt känner igen. Glädjande nog så störde jag mig inte alls. Annika talar med bra inlevelse och passar bra i rollen, även om jag ännu inte sett originalversionen.

I övriga roller hör vi bland annat Ole Ornered, Knut Sjöberg Brise, Beata Harryson, Nick Atkinson, Magnus Mark, Adam Fietz, och även de skådespelarna som spelar Mysteriegänget (med undantag för Jesper Adefelt), det är speciellt intressant att Beata Harryson medverkar, då hennes far Peter Harryson är och förblir den bästa Shaggy-rösten i Sverige. Som gammalt fan av dubbningen till ”Scooby-Doo: Var är du?” så var det även väldigt trevligt att höra Peter Sjöquist som en del biroller, och inte minst Steve Kratz som Scooby-Doo.

Jag har som sagt inte sett originalversionen ännu, men det verkar i alla fall inte vara några större brister i översättningen. Däremot irriterade jag mig över att det på omslaget till filmen stod ”En hel långfilm” (troligen översatt från ”A Full-length movie”). Det kan vara jag som är petig när det gäller stavning och språk, men jag hade föredragit om det stod enbart Långfilm på omslaget.

Då kommer vi till creditsversionerna. Genom större delen av filmen märkte jag inte av några skyltar eller dylikt, men de få som fanns lästes upp av skådespelarna som om deras karaktärer läste upp skyltarna, vilket jag tycker är ett mycket klokt sätt att översätta just det på, vilket jag även nämnde i min recension av Scooby-Doo: Var är du?

Jag kollade visserligen inte igenom eftertexterna, men jag tvivlar på att rösterna står angivna i slutet, då Warner Bros inte brukar vara så duktiga på den fronten. Men då Daniel Hofverberg trots allt lyckades få tag på en creditslista (vilket han troligen inte lyckats på de senaste årens Scooby-filmer) så är det inte helt omöjligt att credits finns utsatt på filmen.

Sammanfattningsvis är det en välgjord dubbning med passande röster, till en mysig Scooby-Doo film med hjärtat på rätta stället. J

scoobydoowestern.jpg

Betyg:

Film/serie: 7/10

Röster: 8/10

Inlevelse: 9/10

Översättning: 7/10

Munrörelser: 7/10

 

Totalt betyg: 7,5/10

 

 

LazyTown – Dubbningsrecension

LazyTown – Dubbningsrecension

Produktionsår: 2004-2014 (serien), c. 2006-2007 (dubbningen)

Originalskådespelare: Magnús Scheving, Julianna Rose Mauriello, Stefán Karl Stefánsson, m.fl

 

Svenska röster:

Sportacus – Michael Blomqvist

Stephanie – Simona Holmström

Robbie Rutten – Niclas Ekholm

Ziggy – Gabriel Odenhammar

Stingy – Nick Atkinson

Pixel – Anton Mencin

Trixie – Nina Gunnarsdotter

Borgmästare Bastian Bussig – Anders Öjebo

Nora Nyfiken – Gunilla Orvelius

Lilla Sportacus – Hannes Edenroth

Den lata anden – Anders Öjebo

 

Titelsång: Carl Utbult

Körssång: Åsa Bergfalk

 

Dialogregi: Christian Jernbro (Säsong 1), Oskar Skarp (Säsong 2)

Översättning: Johan Wilhemsson

Sångtexter: Mats Wänblad

Tekniker: Christian Jernbro, Daniel Bergfalk, Andreas Eriksson, Oskar Skarp

Inspelat i: KM Studio AB (Säsong 1), Dubberman (Säsong 2)

LazyTown är en stad som ligger vid en ospecificerad plats i världen, och där bor bland annat spelfreaken Pixel, godisälskaren Ziggy, den girige Stingy och bråkstake Trixie.  Dit kommer den spralliga rosahåriga flickan Stephanie för att bo med sin morbror, som även är stadens borgmästare. Hon upptäcker dock snart att barnen i staden inte verkar vara det minsta intresserade av att leka utomhus eller röra på sig, i stället sitter de innomhus och spelar spel och äter godis. När den blåklädda superhjälten Sportacus dyker upp i staden, börjar det dock hända saker, och snart inspereras barnen att leka utomhus, och det dröjer inte länge innan Sportacus blir hela stadens favorithjälte. Eller, inte riktigt hela staden. Det finns nämligen en person vid namn Robbie Rutten som inte tycker om att Sportacus befinner sig i staden. Han vill nämligen att staden ska vara lika lat som han är, men med Sportacus i farten får han aldrig lugn och ro..

LazyTown är ett isländskt barnprogram som ursprungligen visades i Island mellan år 2004-2007, innan serien pausades. År 2012 började man återigen producera avsnitt, då med en ny skådespelare för Stephanie, då den första (Julianna Rose Mauriello) hade blivit för gammal. Serien skapades av Magnús Scheving (som också spelar Sportacus i serien) för att få barn att röra på sig mer och äta nyttigare. Serien har funnits i många skepnader i sitt hemland, men själv såg jag serien för första gången när jag var ungefär 10-11 år gammal och kollade på Lattjo Lajban på TV4, jag minns dock inte mycket av den gången, utan de egentliga första minnena kommer när jag fick volym 1 och 2 av LazyTown av min moster när jag fyllde 11 år.

Serien är ju i första hand riktad till yngre barn, så jag har nog aldrig varit den rätta åldersgruppen, men än idag, som 21-åring tycker jag fortfarande att serien är underhållande. Visst, den är inte helt perfekt, men det fungerar ändå som underhållning för stunden.

 

Själva serien är snyggt filmad och klippt, och även om en hel del saker (te.x godiset och grönsakerna) är uppenbart gjorda av plast så är det ändå ganska bra. Endast tre av karaktärerna är Live Action, nämligen Stephanie, Sportacus och skurken Robbie Rutten. De andra karaktärerna är dockor, vars utseende håller varierad klass.  Även om en del av dockorna kan se lite småcreepy ut ibland, så är det fortfarande JÄVLIGT mycket behagligare att kolla på i den färdiga serien än i pilotavsnittet med Shelby Young. Xd

Det är också väldigt mycket musik i serien. De flesta låtarna håller god kvalité, och något som måste ses som ett plus är att man nästan inte glömmer bort en enda låt man hört i serien. Några guldkorn inkluderar ”Cooking by the book”; ”You are a Pirate”, ”Gizmo Guy” och ”We are number one”. Den sistnämnda har dock inte fått någon svensk version såvitt jag vet.

Jag har visserligen sett delar av ett svenskdubbat säsong 3-avsnitt, men jag misstänker att säsong 1 och säsong 2 är de enda kompletta säsongerna som dubbats. Den första säsongen dubbades av KM Studio i Karlskoga, medan den andra dubbningen spelades in i Dubberman. Rösterna är dock identiska i båda dubbningarna, det enda som skiljer dem åt är regissör, översättare och tekniker.

 

Den första säsongen regisserades av Christian Jernbro, och i rollen som Sportacus hör vi Michael ”Nasse” Blomqvist. Han talar med bra inlevelse och passar fint i rollen. Hans sångröst är också bra, men så är han ju sångare till yrket egentligen. I den engelska originalversionen talar Sportacus med påtaglig isländsk brytning, men det beror på att Magnús Scheving inte kunde engelska så bra innan serien drog igång. Den svenska rösten talar dock utan brytning.

Som den rosa, glada tjejen Stephanie hör vi Simona Holmström, som mig veterligen inte dubbat så himla mycket. Förutom Stephanie är väl hennes mest kända roll som Bridgette i Total Drama Island, som visades på Cartoon Network år 2008. Simona talar med bra inlevelse och sjunger mycket bra, dock så är hennes röst aningen för djup, och låter något för gammal. Det beror dock på att Julianna Rose Mauriello bara var 13 när hon spelade in LazyTown, medan Simona var minst 18 år när hon spelade in dubbningen. Även om det inte är det som räknas, måste jag säga att Simonas röst verkligen passar ihop med karaktärens ansikte, även om röstlikheten inte är 100%.

Som stadens buse Robbie Rutten hör vi Niclas Ekholm, som bland annat dubbat rösten till Optimus Prime (bra!) och till Action Man i den (ö)kända filmen Action Man: Robot Atak (inte fullt så lika bra! 😦 ) Niclas passar bra i rollen, även om hans röst är något för ljus jämfört med originalrösten Stefán Karl Stefánsson. Inlevelsen är också bra, och sångrösten är det inget fel på. Även här kan man höra isländsk brytning i originalet, dock inte lika påtagligt som i fallet med Sportacus, och i de senare säsongerna är det nästan inga problem alls.

Som den godisälskande lille Ziggy hör vi Gabriel Odenhammar, mest känd för sin roll som Håkan Bråkan i Sunes Jul (och Sunes Sommar) samt Max i Svensson Svensson. Han dubbade även Andy i första Toy Story. Hans röst ligger ganska nära originalets Gudmundor Thor. Inlevelsen sitter också bra, men sånginsatsen är inte riktigt hundra. Jag har dock i ärlighetens namn inte hört Odenhammar sjunga i något annat sammanhang, så jag kan tyvärr inte uttala mig om hurvida han är en bra sångare egentligen.

Som den girige Stingy hör vi Nick Atkinson, som i denna serien väljer att använda sin bitchröst, vilken är ungefär samma röst han använde till Bloo i Fosters hem för påhittade vänner och Gus i Robotboy. Hans inlevelse passar rollen mycket bra, även om röstlikheten med originalet inte är helt slående. Sångrösten är dock inte riktigt bra här heller, särskilt i Stingys egna sång ”The Mine Song”. Vanligtvis är Atkinson mycket bra på att sjunga, vilket vi bland annat hört i Janne Långben – The Movie och Gnottarna, även om hans karaktär i bl.a Herkules och Musses Jul i Ankeborg har en annan skådespelare vid sång. Jag misstänker starkt att anledningen till att hans röst inte håller vid sång i den här dubbningen, beror på att rösten Atkinson använder som Stingy inte är den lättaste att sjunga med. Ingen skugga över Nick dock, han gjorde vad han kunde.

Som Trixie hör vi Nina Gunnarsdotter, som inom dubbning är mest känd som Timmy Turner i FairlyOdd Parents och som Cassandra i Sabrinas hemliga liv. Hon gör en bra insats, talar med god inlevelse och bibehåller originalets charm. Stundtals kan hennes Örebro-dialekt bli lite väl påtaglig, men för det mesta är det ingenting man tänker på. Vad gäller hennes sånginsats så måste jag säga att den är väldigt bra, men tyvärr sjunger Trixie inte i så värst många låtar.

Som techo-freaket Pixel hör vi den fd. Barnskådespelaren Anton Mencin, som faktiskt spelat en annan lat teknik-nörd i en svensk dubbning, nämligen Wade i Kim Possible. Han blev dock utbytt av Jesper Adefelt i senare avsnitt. Mencin har också dubbat bland annat Oliver och Gänget (där han gjorde Oliver i 1997 års omdubbning av filmen) och i 101 dalmatinerna: serien (där han spelade Mulle) och i den här serien gör han en mycket bra insats och talar med bra inlevelse. Jag har dock inte hört honom i särskilt många dubbningar på senare år, då KM Studio inte verkar dubba så mycket nuförtiden. Hans sångröst är ganska bra, men inte något utöver det vanliga. Liksom med Gunnarsdotter kan man höra spår av Mencins Örebro-dialekt, men något stort problem är det inte här heller.

Som borgmästaren Bastian Bussig hör vi dubbningsveteranen Anders Öjebo (som bla dubbat krabban Sebastian, Timon från Lejonkungen, Iago från Aladdin och Musse Pigg sedan 1990) och som vanligt gör han en strålande insats med bra inlevelse. Värt att nämnda är att hans karaktär är den enda som aldrig hörs sjunga (även om han någon enstaka gång kan höras nynna) under seriens gång.

Som borgmästarens crush, Nora Nyfiken (i somliga avsnitt kallad för Fröken Näsvis av någon anledning) hör vi Gunilla Orvelius, som liksom Nina Gunnarsdotter medverkat i FairlyOdd Parents, där som fén Wanda. Hon var även med i den ökända (?) dubbningen av Simpsons: Filmen där hon lånade ut sin röst till Marge Simpson. Här är hennes insats och inlevelse mycket bra. Hon bibehåller även karaktärens charm utan problem.  Lite oväntat så är Orvelius sångröst överlägsen originalets sångröst, vilket är ganska ovanligt när det kommer till KM Studio dubbningar efter 2003. Värt att nämna är att Nora Nyfikens originalröst har en viss brittisk accent i sig, men liksom med Sportacus och Robbie Rutten används ingen dialekt eller brytning i den svenska versionen.

Översättningen är helt okej, även om det finns några detaljer här och var som blivit tveksamt översatta. Sångtexterna är också mycket bra, även om man märker att det var svårt att översätta låtarna så att det går att sjunga texten, samtidigt som den behåller originaltextens andemening, men för det mesta går i alla fall låtens poäng hem även på svenska.

Munrörelserna stämmer sisådär hos de riktiga skådespelarna (något som tyvärr är väldigt vanligt när det kommer till dubbad spelfilm), medan det inte finns så mycket att anmärka på när det gäller munrörelserna hos dockorna. På det stora hela är det ändå helt okej, även om det självklart kunde varit bättre.

Så kommer vi till de svenska creditsversionerna. Såvitt jag har sett har inte mycket text (på te.x böcker, skyltar m.m) översatts, det sker främst när texten som förekommer är viktig för handlingen. När det händer är det för det mesta översatt via att en av skådespelarna läser upp det som står skrivet.

Till skillnad från många andra produktioner är faktiskt de svenska rösterna utsatta efter att originalcreditsen tagit slut. Visserligen så står det inte angivet vem som spelar vem, utan rösterna står i stället i grupp. Det kan tyckas vara lite frustrerande, men det är ju inte illa att de trots allt har satt ut credits överhuvudtaget.

Den första säsongen släpptes på 10 stycken dvd-filmer under hösten 2006, och på dem finns inga creditslistor utsatta på omslaget, däremot är fortfarande rösterna utsatta under slutcreditsen. Säsong två har också utgivits på dvd, vilket skedde runt 2012-2013, då av SF Film i stället för Scanbox Entertainment, och på alla säsong 2-dvd:erna är credits angivna på baksidan av fodralet. Både säsong 1-dvd:erna och säsong 2-dvd:erna är i dagsläget utgångna på de flesta håll, men kikar man på tradera kan man ha tur. När detta skrivs (maj 2017) är alla säsong 1-avsnitt av serien (utom ett, LazyTowns nya superhjälte del 2) utlagda på YouTube med svenskt tal, men jag har ingen aning om hur länge de kommer ligga ute där.

Sammanfattningsvis är det en välgjord dubbning till en trevlig och välgjord serie som jag troligen kommer titta på många gånger även i framtiden. 🙂

lazy_1647350c.jpg

Betyg:

Film/serie: 7/10

Röster: 8/10

Inlevelse: 7/10

Översättning: 6/10

Munrörelser: 5/10

Sångtexter: 6/10

 

 

The Adventures of Super Mario 3 – Dubbrecension

The Adventures of Super Mario Bros. 3 – Dubbningsrecension

Produktionsår: 1990-1991 (tv-serien), c. 1991-1992 (dubbningen)

Svenska röster:

Mario – Håkan Mohede

Luigi – Kenneth Milldoff

Toad – Nina Gunke

Prinsessan – Nina Gunke

Kung Koopa – Kenneth Milldoff

Övriga röster: Håkan Mohede, Kenneth Milldoff och Nina Gunke.

Dubbningsbolag: Sun Sudio (?)

Regissör, översättare och tekniker är idagsläget okända.

Super Mario 3.JPG

 

I de senaste inläggen här på bloggen så har jag recenserat dubbningarna av ”The Super Mario Bros. Super Show”, och för att avsluta det hela, så tänkte jag recensera dubbningen av tv-serien ”The Adventures of Super Mario Bros. 3” som är baserad på tv-spelet ”Super Mario Bros. 3” till NES. Den här serien innehåller inga oteckande inslag, och har aldrig visats på svensk tv. I stället gjordes dubbningen för ett gäng vhs-volymer som släpptes under tidigt 1990-tal.

Till skillnad från den andra serien så dubbades den här serien varken Videobolaget eller Eurotroll som dubbat serien, utan i stället så är det Sun Studio (tror jag i alla fall) som ligger bakom dubbningen. Rollbesättningen består av tre namn, Håkan Mohede, Kenneth Milldoff och Nina Gunke. Den här trion dubbade även videodubbningen av Teenage Mutant Ninja Turtles (som många älskar att hata), och dessutom var de även de svenska rösterna i en animé baserad på Djungelboken.

Att endast tre skådespelare delar på en massa roller är givetvis ingen stensäker väg till succé, men de tre skådespelarna i fråga är skickliga på att göra till sina röster, kan det ändå fungera. Här fungerar det dock inte riktigt lika bra som jag hade önskat, men låt oss ändå ta oss en titt.

Som Mario hör vi Håkan Mohede, som för undertecknad är mest känd som Scrappy-Doo i Scooby-Doo, Dupontarna i Tintin och Rolf i Ed, Edd & Eddy. Han gör en mycket bra insats, och rent kvalitémässigt ligger hans tolkning relativt nära Hasse Jonssons tolkning i videodubbningen av ”The Super Mario Bros Super Show”, alltså helt okej. Inlevelsen är helt okej (vilket man måste se som ett plus, då Sun Studios dubbningar har en förmåga att svikta vid inlevelsen), och likaså röstkaraktären.

Som Luigi hör vi den numera bortgångne skådespelaren Kenneth Milldoff, för mig mest förknippad med Kapten Haddock i Tintin och som Delfy. Här är jag lite kluven. Milldoff är inget självklart val för mig som Luigi, och egentligen är jag inte säker på om han verkligen passar i rollen. Ändå så stör jag mig inte på honom alls, och insatsen är trots allt fullt godkänd. Med tanke på de rådande omständigheterna så var nog Milldoff dock det bästa alternativet de kunde fixa.

Som Toad (som till skillnad från de andra två dubbningarna behåller sitt originalnamn) hör vi Nina Gunke, vilket är lite intressant, då ju Toad numera alltid spelas av kvinnliga röstskådespelare. Jag tror inte att Toad hade dubbats av någon kvinna ännu när den här dubbningen gjordes, men det är ändå ganska intressant. Gunke låter dock alldeles för femenin, och det känns som att hon inte anstränger sig nämvärt för att ge Toad och Prinsessan varsin röst. I stället låter det i mina öron som att hon använder ungefär samma röst för båda karaktärerna, vilket jag inte tycker fungerar när man gör två stycken stora karaktärer samtidigt. Jag vet inte riktigt vilka förutsättningar Nina Gunke hade när hon spelade in rösterna, men jag tycker att hon kunde tagit i lite mer.

Som Prinsessan hör vi också Nina Gunke, och här är jag mest besviken. Nina Gunke är en mycket duktigt skådespelerska, vilket vi har sett i filmer som ”Tomten är far till alla barnen”, men här är tyvärr inlevelsen inte mycket att hurra för. Jag har visserligen hört betydligt sämre inlevelser i mina dagar, men tyvärr så talar Gunke inte med tillräcklig inlevelse för att jag ska kunna ge henne godkänt på den punkten. Precis som med Toad, så känns det också som att hon inte riktigt tar i, vilket är väldigt synd, då hennes röst ändå passar bra i rollen. Inget ont om Nina Gunke dock, som sagt är hon en väldigt duktig skådespelerska, men det verkar tyvärr som att hon inte fick komma till sin fulla rätt i den här dubbningen.

Jag är inte 100% säker, men jag misstänker att den här serien kan ha varit en av Gunkes första dubbningsjobb, vilket i så fall kan förklara den sviktande inlevelsen. När hon senare medverkade i Djungeldjuret Hugo så var inlevelsen faktiskt helt okej om jag minns rätt, och hon var tydligen även med i Bilar från 2006, men den har jag inte sett på över 10 år, så jag minns tyvärr inte hennes röst där.

Som Kung Koopa hör vi Kenneth Milldoff som är den mest lyckade skådespelaren i den här dubbningen. Precis som med Gunnar Ernblad är den komiska tajmingen riktigt bra här, och personligen så skulle jag sätta Kenneth mittemellan Johan Hedenberg och Gunnar Ernblad, även om det är väldigt tätt mellan herrarna. Ett (ö)känt klipp med Kenneth Milldoff som finns på youtube, är när Koopa nästan säger ”din jävel” I ett avsnitt, som är ett mycket roligt klipp.

De övriga rösterna görs av de ovanstående skådespelarna med blandat resultat. Mohede och Milldoff gör visserligen sitt bästa, men det hörs tyvärr alldeles för ofta att samma skådespelare gör mer än en roll.

Översättningen är helt okej, och jag störde mig inte nämnvärt på någonting. Något som är positivt är att alla karaktärerna fått behålla sitt originalnamn, vilket alltid är ett plus, då Sun Studio haft för vana att översätta karaktärsnamn med helt ologiska namn, några skräckexempel är Haley Jetson (George Jetson) och Ella Jetson (Judy Jetson).

Sammanfattningsvis så är dubbningen skaplig, men tyvärr sviktar inlevelsen hos somliga av karaktärerna, och dubbningen präglas av lågbudget-kvalité. Jag har dock hört mycket värre dubbningar än den här, och trots sina många brister så anser jag inte att den tillhör kateogrin ”de sämsta svenska dubbningarna”.

mariopeach.jpg

 

Betyg:

Film/Serie: 7/10

Röster: 5/10

Inlevelse: 4/10

Översättning: 5/10

Munrörelser: 5/10

 

Totalt betyg: 5/10

 

Fotnot: Jag har sett en sida som anger att den här rollbesättningen även dubbade tv-serien Super Mario World, men jag har inga säkra belägg på att så är fallet.

Bilder från: boavideo.com, starz.com

The Super Mario Bros. Super Show – TV-Dubb recension

The Super Mario Bros Super Show (TV Dubb) – Dubbningsrecension

Produktionsår: 1989-1990 (serien), c. 1992-1993 (dubbningen)

Svenska röster:

Mario – Steve Kratz

Luigi – Johan Hedenberg

Flugis – Hasse Jonsson

Prinsessan – Louise Raeder

Koopa – Gunnar Ernblad

Mouser – Peter Sjöquist

Övriga röster: Hasse Jonsson, Maria Weisby, Louise Raeder, Johan Hedenberg, Steve Kratz, Peter Sjöquist, Annica Smedius, m.fl

Dubbningsbolag: Eurotroll AB

Regissör, översättare och tekniker är för närvarande okända.

Mario Igen

Som jag nämnde i recensionen av tv-dubbningen så är Super Mario en gigantisk franchise som fick sin början via arkadspelet Donkey Kong där Mario medverkade under namnet Jumpman. Ett par år senare fick Mario ett stort genombrott i och med spelet Super Mario Bros, som än idag (2017) är det mest sålda tv-spelet. I slutet av 1980-talet och början av 1990-talet producerades det flera animerade tv-serier med Mariobröderna, och av en dem var The Super Mario Bros Super Show (även kallad Super Mario Brödernas Supershow på svenska), som bestod till hälften av tecknad film (avsnitt med Mario och the Legend of Zelda), samt otecknade bitar, där Mario (spelad av brottaren Captain Lou Albano) och Luigi (spelad av Danny Wells) stöter på olika udda karaktärer när de driver sin rörmokarfirma i Brooklyn.

Det existerar två stycken svenska dubbningar av serien. Jag har inte 100% koll på exakt vilken som dubbades först, men jag misstänker att den första dubbningen som gjordes är den som användes på merparten av vhs-filmerna från Wendros, jag kan dock mycket väl ha fel. I den dubbningen (som jag redan recenserat) medverkade bland annat Hasse Jonsson, Staffan Hallerstam, Johan Hedenberg med flera. Jag har ingen aning om vilket dubbningsbolag som gjorde den dubbningen, men den användes i alla fall på de flesta vhs-kassetterna. (Värt att tänka på är att även Mario-vhserna från Videopocketklubben och Cartoon som i princip är samma material som Wendros-filmer bör ha den dubbningen). Den största skillnaden mellan dubbningarna är att de otecknade delarna av någon okänd anledning inte dubbades i vhs-dubbningen. I stället återgavs de i textad originalversion. I Eurotrolls dubbning, som gjordes för tv-visningar på den numera nedlagda kanalen FilmNet, är dock både de otecknade och de tecknade bitarna dubbade. Värt att nämna är också att jag vet att åtminstonde en av vhs-kassetterna från Wendros ska ha tv-dubbningen, men jag vågar inte uttala mig om det finns mer än en vhs-film med den dubbningen.

Som Mario hör vi i den här dubbningen Steve Kratz, som enligt mig gör en mycket bra rolltolkning. Röstlikheten med Lou Albano fungerar fint, även om det inte är perfekt, och inlevelsen är även den mycket bra. I övrigt finns det inte mycket att anmärka på här.

Som Luigi hör vi Johan Hedenberg, som spelade Toad och Koopa i vhs-dubbningen. Medan jag tycker att han var hyfsad som Toad och riktigt bra som Koopa, så tycker jag att hans Luigi fungerar snäppet bättre än både hans Toad och hans Koopa, även om avståndet mellan hans Koopa och hans Luigi inte direkt är jättelångt. Han pratar med bra inlevelse, har en bra röstkaraktär, och bibehåller originalets charm.

Som Toad (som här kallas för Flugis) hör vi Hasse Jonsson, som dubbade Mario i den andra dubbningen. Visserligen är John Stockers originalröst till Toad mycket mörkare, då detta var innan kvinnliga skådespelare började göra rösten till Toad, så måste jag säga att Jonsson är riktigt bra som Toad. Visserligen kan man ibland urskilja röster som tillhör andra karaktärer han gjort om man lyssnar på insatsen, men något stort problem är det i alla fall inte för mig. Hasse talar med utmärkt inlevelse, och även om röstlikheten med John Stocker inte är helt hundra, så är jag ändå riktigt nöjd med insatsen.

Som Prinsessan Flugsvamp (som vid det här laget fortfarande kallades för Princess Toadstool i USA i stället för Princess Peach) hör vi Louise Raeder, som återkommer i rollen efter att ha gjort den i de sista fem avsnitten av vhs-dubbningen. Precis som där så är Louise Raeder lysande, och som sagt så säger jag det inte bara för att jag älskar Louise Raeders röst, utan för att hon har klart bäst inlevelse av de tre damerna som spelat Peach genom Sverige. Hennes röst passar dessutom bäst jämnfört med originalrösterna, och karaktärens charm bibehålls på ett skickligt sätt. Mycket bättre kan det ärligt talat inte bli när det kommer till Peachs röst.

Som Kung Koopa (som egentligen heter Bowser, men då hans design i den här serien är mycket annorlundare än i spelen, så kan jag inte utesluta att det ska föresälla en helt annan karaktär) hör vi Gunnar Ernblad, som spelade Luigi i de sista fem avsnitten av vhs-dubbningen. Precis som jag nämnde i recensionen av tv-dubbningen så håller jag Gunnar Ernblad som snäppet vassare än Johan Hedenberg, då Ernblad passar snäppet bättre jämnfört med originalrösten. Han har dessutom en snäppet bättre komisk timing, men som sagt så är Johan Hedenberg inte mycket sämre han.

I övriga roller hör vi Louise Raeder, Maria Weisby, Hasse Jonsson, Johan Hedenberg med flera. I de otecknade partierna spelar Louise Raeder de flesta kvinnliga karaktärerna, och jag kan förstå om man liksom i ”Denver – den siste dinosaurien” stör sig på att Raeder nästan är den enda kvinnliga skådespelaren i dubbningen, så måste jag erkänna att jag inte störde mig nämnvärt på att hon medverkade så mycket, men det kan å andra sidan ha med att göra att jag som sagt älskar Louise Raeders röst.  J

En annan som medverkar flitigt i de otecknade bitarna är Hasse Jonsson, som bland annat repriserar sin roll som Kommissarie Gadget i ett avsnitt. Precis som med Raeder så stör i alla fall inte jag mig nämnvärt på att man ofta hör Jonssons röst, men jag kan förstå ifall man stör sig på det frekventa användandet av de här skådespelarna.

Översättningen är mycket bra, och precis som i vhs-dubbningen har man översatt Toads namn. Personligen är jag näsan alltid skeptisk till att översätta karaktärsnamn om man inte måste, men jag måse säga att översättningen ”Flugis” ändå passar ganska bra. Det passar i min mening i alla fall bättre än namnet Champ som användes i vhs-dubbningen. Kung Koopa, som i vhs-dubbningen fick namnet Kung Krut, har i den här dubbningen fått behålla sitt originalnamn, vilket jag anser är bättre, då jag inte direkt är genomförtjust i översättningen ”Kung Krut”.

I övrigt är översättningen som sagt mycket bra, och det finns inte mycket att orda om. Munrörelserna j de tecknade sekvensera är helt okej, men precis som de flesta andra dubbningarna av otecknade filmer och serier, stämmer munrörelserna tyvärr lite si och så i de otecknade delarna, och om man är känslig för dåliga munrörelser kan det nog bli frustrerande att kolla på. Jag störde mig dock inte nämnvärt på det, men som sagt är jag övertygad om att det inte gäller för alla.

Jag har tyvärr aldrig sett serien på FilmNet (det var lite innan min tid), så jag har ingen koll på hurvida det visades dubbcredits där, men när serien visades på Fox Kids är jag nästan helt hundra på att inga röster sattes ut. Precis som jag nämnt i andra recensioner så tycker jag att det är svagt att inte sätta ut credits, men Fox Kids är långtifrån ensamma om att inte göra det.

På grund av creditsavsaknaden, så har rollistan ovan satts ihop via röstidentifiering, så fel kan givetvis förekomma, men då de medverkande skådespelarna har ganska säregna och välbekanta röster så är det svårt att ta miste på dem. 😉

Sammanfattningsvis så är den här dubbningen den bättre av de två, även om vhs-dubbningen inte på något sätt är dålig. Det som gör att tv-dubbningen i mina öron är bättre, är att inlevelsen är bättre, rösterna mer passande, och att de otecknade delarna också är dubbade.

mario-gänget

Betyg:

Film/serie: 6/10

Röster: 8/10

Inlevelse: 9/10

Översättning: 8/10

Munrörelser: 6/10

Totalt betyg: 7/10

Fotnot: Introsången och den klassiska outrosången (”Do the Mario!”) är tyvärr kvar på engelska i båda dubbningarna.  😦

Fotnot 2: Avsnitten av serien där den tecknade Zelda-serien visades enligt uppgift aldrig på Fox Kids/Jetix, utan dubbningen av de avsnitten har troligen bara förekommit på FilmNet.