Dubbningsrecension: Disney Infinity-spelen

Hej hallå allihopa!

Välkommna till en helt ny dubbningsrecension, idag har turen kommit till Disney Infinity-spelen. 🙂
År: 2013 (Disney Infinity 1.0), 2014 (Disney Infinity 2.0), 2015 (Disney Infinity (3.0)
Plattformar: Playstation 3, PC, Wii (endast första spelet), Xbox 360, Playstation 4, Wii U (endast de två sista spelen), iOS, Android, Playstation Vita, Nintendo 3DS, Xbox One
Genre: Sandbox-spel, familjespel

Röster:

Toybox-berättaren – Paul Haukka
Mr. Incredible – Allan Svensson
Elastaflickan – Sandra Caménisch
Violet Parr – Elina Raeder
Dash Parr – Julius Lindfors
Syndrome – Jakob Stadell
Edna Mode – Ewa Fröling
Mirage – Suzanna Dilber
Rick Dicker – Torsten Wahlund
James P. Sullivan – Allan Svensson
Mike Wazowski – Johan Ulveson
Randy Boggs – Jan Mybrand
Kladdis – Johan Lejdemyr
Art – Per Andersson
Don – Adde Malmberg
Terri & Terry – Karl Windén
Jack Sparrow – Jakob Stadell
Hector Barbossa – Steve Kratz
Davy Jones – Christian Fex
Mr. Gibbs – Lars Dejert
Woody – Jan Mybrand
Buzz Lightyear – Fredrik Dolk
Jessie – Anna Book
Hamm – Olli Markenros
Slinky Dog – Ole Ornered
Rex – Stefan Frelander
Blixten McQueen – Fredrik Lycke
Bärgarn – Jan Modin
Holley Blinkers – Lia Boysen
Francesco – Antonio Di Ponziano
Finn McMissile – Roger Storm
Luigi – Ole Ornered
Flo/Ärtan – Birgitte Söndergaard
Ramone – Pablo Cepeda
Fillmore – Niklas Engdahl
Chicks Hicks – Claes Ljungmark
The Lone Ranger – Niklas Engdahl
Tonto – Jakob Stadell
Sheriffen av Colby – Felix Engström
Rapunzel – Dominique Pålsson-Wiklund
Anna – Emelie Clausen
Elsa – Jessica Folcker
Phineas – Teodor Siljeholm
Jack Skellington – Göran Engman
Röjar-Ralf – Matti Boustedt
Vanilja von Sockertopp – Emilia Roosmann
Trollkarlens lärling (Musse Pigg) – Anders Öjebo
Spindelmannen – Adam Portnoff
Black Widow – Jennie Jahns
Kalle Anka – Andreas Nilsson
Aladdin – Albin Flinkas
Prinsessan Jasmine – Myrra Malmberg
Merida – Amy Diamond
Stitch – Andreas Nilsson
Tingeling – Linda Åslund
Maleficent – Jennie Jahns
Anakin Skywalker – Dick Eriksson
Yoda – Gunnar Ernblad
C-3Po – Joakim Jennefors
Glädje – Linda Olsson
Vemod – My Holmsten
Rädsla – Per Andersson
Ilska – Björn Gedda
Avsky – Cecilia Forss
Rassel – Lars-Göran Persson
Manlig hjärnarbetare – Leif Andrée
Kvinnlig hjärnarbetare – Charlott Strandberg
Mimmi Pigg – Lizette Pålsson
Mulan – Mikaela Tidermark
Olaf – Nassim Al Fakir

Hiro Hamada – Jonas Bane

Nick Wilde – Magnus Mark

Judy Hopps – Mikaela Tidermark

OBS! Då rösterna endast står i grupp i de tre spelen har rösterna tagits fram via röstidentifiering, således kan fel förekomma i listan. Jag har inte heller tillgång till alla karaktärer, så några av dem har lämnats utanför listan.

Disney_infinity_24
Disney Infinity är ett sandboxsspel, där man antingen kan spela en linjär story i form av ett playset, eller bygga egna världar i Toyboxen. Konceptet liknar de nyare Lego-spelen, men är mycket mer utväcklat, och i alla tre spelen förekommer det nya saker som gör spelen intressanta att spela. Jag upptäckte spelet själv sensommaren 2013, då jag såg en reklamteaser för spelet i en reklamtidning. Senare stötte jag också på en reklamapp för spelet, kallad ”Disney Infinity: Action”. som visade ett gäng animationer med de tre karaktärerna från startpaketet, Mr. Incredible, Sulley och Jack Sparrow.

Några veckor efter att jag fyllde 18 år samma år, köpte jag startpaketet till Wii, som var den enda konsolen jag ägde då. Visserligen är Wii-versionen den (av de jag spelat i alla fall) sämsta porten av spelet (pga konsolens begränsningar), men spelet var ändå såpass roligt att jag ofta spelade det, och köpte nya figurer och playset. År 2015 sparade jag ihop till en playstation 3 och köpte sedan Disney Infinity 3.0, och fick senare också Disney Infinity 2.0.
Idag är jag fortfarande förtjust i spelen, och jag vågar mig på att säga att det kan vara Disneys bästa spel. Den kombinerar alla Disneys världar på ett bra sätt, och i Toyboxen kan man bygga med alla möjliga föremål och byggnader från Disneyfilmer och tv-serier, till exempel Svärdet i Stenen (som spelar en asfet musikjingel när man kommer nära den), Kung Louies tron, Rapunzels torn, Elsas slott, Lejonklippan och Farbror Joakims kassavalv, och dessutom finns det en mängd modeller av Disneyland-attraktioner som It’s A Small World, Splash Mountain, Haunted Mansion och Space Mountain. Det enda som jag tycker saknas i spelen är att man till exempel inte kan gå in i Monsters University-playsetet med Mr. Incredible. Jag förstår förvisso tanken, men jag tycker ändå att det blivit roligare om man kunde blanda figurerna i playseten som man ville.

Spelet har också bra grafik, underbar musik och bra kontroller.
Då ska vi ta oss en titt på rösterna, en franchise i taget.
Superhjältarna:

I Superhjältarna är Allan Svensson, Elina Raeder, Jakob Stadell, Ewa Fröling och Torsten Wahlund tillbaka som Mr. Incredible, Violet, Syndrome, Edna Mode respektive Rick Dicker, och alla de gör ett lika bra jobb som i filmen. Jag har när detta skrivs i början av september 2018 ännu inte sett Superhjältarna 2, men jag misstänker att de (med undantag för Syndrome som inte är med i uppföljaren av förståeliga själ) är lika bra i den filmen.

Bland de utbytta har vi först Elastaflickan som i både första och andra filmen spelas av Sara Lindh, men som i spelet blivit utbytt mot Sandra Caménisch (1972-) som inom dubbning tidigare gjort rösten till Aurora i Förtrollade Äventyr: Följ dina drömmar. Varför Elastaflickan bytt röst har jag ingen aning om, men det kan vara så att Sara Lindh hade förhinder när spelets dialog spelades in. Sandra Caménisch gör dock en godkänd insats, och det är tydligt att hon försöker efterlikna originalrösten Holly Hunter, men jag föredrar Sara Lindh framför henne.

Dash har av förståeliga själ också bytt röst, då hans röst Dennis Granberg (som tydligen är son till Annelie Berg, enligt Christian Hedlunds podcast Röstskådespelarna) sedan länge troligen kommit in i målbrottet, då han var 20 år när spelets dialog spelades in. I stället är det Julius Lindfors som gör Dashs röst, och han gör en bra insats och talar med bra inlevelse. Vissa stunder är rösten dock aningen för mörk, men det kan man leva med.

Slutligen har även Mirage bytt röst från Eva Röse till Suzanna Dilber (1976-), som gör en mycket bra insats, talar med bra inlevelse och bibehåller karaktärens andemening på ett bra sätt. Jag har ingen aning om varför Eva Röse inte repriserar sin roll som Mirage, men troligen är det även här en fråga om otillgänglighet från skådespelarens sida. Det här spelet var för övrigt sista gången som Mirages originalröst Elizabeth Peña spelade Mirage, då hon sorgligt nog avled 2014, endast 55 år gammal.

Monsters University:

I Monsters University är de flesta rösterna från den filmen också kvar. Mike Wazowski spelas dock här liksom i Monsters University av Johan Ulveson. Den enda som inte har samma röst som i filmen är Kladdis, som görs av Göran Gillinger (1973-) i stället för Olle Sarri. Han gör en mycket bra insats, och ärligt talat reagerade jag inte nämnvärt på att karaktären bytt röst. Det ska dock nämnas att jag inte sett filmen på ett tag, så jag kan inte garantera att jag inte hört något skillnad om jag hade haft filmen i färskt minne.
Pirates of the Carribean:

Då filmerna med Pirates of the Carribean aldrig har dubbats är det här spelet den första (och mig veterligen enda) gången som karaktärerna i filmen fått svenska röster. Jack Sparrow själv spelas av Jakob Stadell (1972-) som gör en bra insats och låter relativt lik Johnny Depp. Hector Barbossa och Davy Jones spelas av Steve Kratz (1961-) respektive Christian Fex (1957-) och båda gör bra insatser, men jag har idagsläget inte sett någon av Pirates of the Carribean-filmerna, så jag kan inte uttala mig om hur lika de låter sina Geoffrey Rush och Bill Nighty. Bland övriga karaktärer finns Tia Dalma som dubbas av Gladys Del Pilar Bergh (1967-) och Mr. Gibbs som spelas av Lars Dejert (1947-) som båda två också gör bra insatser. Jag har idagsläget ingen information om vem som gjorde Pintel och Ragettis röster.

Toy Story i Rymden:

I Toy Story-playsetet medverkar samtliga av skådespelarna från filmerna, med undantag för Guy de la Berg (Rune Ek i första filmen) som tyvärr avled året efter det första spelet släpptes. Han var tydligen sjuk de sista åren, så därför fick Ole Ornered (1964-) ta över rösten som Slinky, och jag misstänker därmed att han också får reprisera sin roll i Toy Story 4 nästa år. I övrigt finns inte mycket att kommentera, då rösterna som sagt är identiska med Toy Story 3. Jag har dock ingen aning om vem som gör Zurgs röst, men eventuellt kan Adam Fietz möjligen reprisera sin roll, då jag minns att han stod med i creditslistan för spelet.
Bilar:

I Bilar-playsetet har Bärgarn, Holley Blinkers, Francesco, Flo/Ärtan, Chicks Hicks och Luigi samma röster som i filmerna. Ramone har visserligen inte samma röst som i de första två filmerna, men i trean spelades han av Pablo Cepeda, precis som han gör i det här spelet. Blixten McQueen har i det här spelet blivit utbytt från Martin Stenmarck till Fredrik Lycke (1971-) som gör en bra insats och låter relativt lik Martin Stenmarcks tolkning. Som Finn McMissile hör vi Roger Storm (1956-) i stället för Göran Strangertz, men då jag inte sett Bilar 2 (som ska vara riktigt dålig) kan jag inte kommentera hans röst ytterligare. Fillmore har också bytt röst från Björn Thudén (som dock repriserade sin roll som Fillmore i Bilar 3) till Niklas Engdahl. Nu har jag inte sett Bilar på hur länge som helst, så jag minns inte riktigt hur mycket man hör av Björn Thudéns gotländska dialekt i rollen, men jag tycker ändå att Niklas Engdahl är helt okej som Fillmore.

The Lone Ranger:
Liksom Pirates of the Carribean har aldrig the Lone Ranger dubbats till svenska, och således blev det första gången som De karaktärerna fick röster här. Jag har hittils identifierat Niklas Engdahl som The Lone Ranger, Jakob Stadell som Tonto, Sharon Dyall som Red Harrington och Felix Engström som Sheriffen. Liksom POC-filmerna har jag aldrig sett The Lone Ranger och kan därmed inte bedömma rösterna rättvist.

Frost:

Från Frost dyker både Elsa, Anna och Olaf upp. Olaf dyker dock upp först i det sista spelet, och spelas då liksom i långfilmen av Nassim Al Fakir. Både Elsa och Anna har dock oväntat bytt röst i spelet. Elsa har bytts ut från Annika Herlitz till Jessica Folcker (1975-) vars röst passar karaktären förvånansvärt bra, trots att hon inte är särskilt lik Idina Menzel som jag har för mig har något ljusare röst. Varför Annika Herlitz byttes ut vet jag inte, men då hon även är musikalartist kan hon ha haft förhinder då spelets dialog spelades in. Annika Herlitz är dock fortfarande Elsas röst, då hon gjort hennes röst i en mängd projekt efter spelet kom ut, däribland Frostfeber och Olafs frostiga äventyr. Anna har också av oklar anledning bytt röst från Mimmi Sandén till Emelie Clausen (1987-) som gör ett riktigt bra jobb. Det är dock inte lätt att jämnföra henne med Mimmi Sandén, då jag ännu inte sett hela Frost på svenska, men av det lilla jag hört av Frosts svenska dubbning får jag ändå säga att Mimmi Sandén är strået vassare.

Röjar-Ralf:

Även karaktärerna i Röjar-Ralf har bytt röst. Ralf spelas här av Matti Boustedt (1974-) i stället för av Magnus Roosmann, och han gör en mycket bra insats, och låter (utifrån hur jag minns Magnus Roosmanns insats) relativt lik den föregående rösten. Vanilja har också bytt röst från Carla Abrahamsen till Emilia Roosmann (vågar man gissa på släktskap med den ovan nämnda Magnus Roosmann?), vilket är väldigt märkligt enligt undertecknad, då Carla Abrahamsen senare var med i Disney Infinity 3.0. Emilia gör dock en bra insats, och talar med bra inlevelse.

Trassel:

Från Trassel medverkar bara Rapunzel, som här spelas av Dominique Pålsson Wiklund (1994-), dotter till Lizette Pålsson, som nuförtiden verkar alternerera med Molly Sandén som Rapunzel. Dominique är helt okej i rollen, men det är svårt att bedömma då jag ärligt talat aldrig varit förtjust i Molly Sandéns röst. Fråga mig inte varför, men så är det. Som Rapunzel var hon dock bra, men jag vet inte om jag skulle säga att Dominique var bättre.

Phineas & Ferb:

Från Phineas & Ferb medverkar Phineas och Agent P. Det var från början tänkt att Ferb också skulle vara med, men han lämnades utanför. Phineas spelas av Teodor Siljeholm, som spelat Phineas i tv-serien, men då detta spelets dialog bör ha spelats in för i skrivande stund 5 år sedan, vet jag inte om Teodor fortfarande är Phineas röst. Jag har ingen kommentar om Phineas röst då jag bara sett ett avsnitt av serien, och det var för snart nio år sedan.

Nightmare Before Christmas:
Jack Skellington från Nightmare Before Christmas medverkar också i spelet, men trots att filmen aldrig dubbades var det inte första gången Jack fick en svensk röst. Bertil Engh sjöng nämligen in sången ”What’s this?” på en Disney Sing-A-Long Songs-vhs. Bertil Engh har dock (såvitt jag vet) inte dubbat så mycket (förutom Puff, som numera verkar göras av Dick Eriksson) på sistone, så det är inte så förvånande att han här är utbytt mot Göran Engman som gör en riktigt bra insats, talar med bra inlevelse och bibehåller röstkaraktären på ett bra sätt.
Spider-Man/Marvel:

Då jag fortfarande har svårt att koppla Marvel (och Star Wars med för den delen) med Disney så har jag inte brytt mig om att spela så mycket med de playseten, men Spider-Man (aka Spindelmannen) är ändå rolig att spela som. Han spelas av Adam Portnoff (1988-), men jag har inte särskilt stor erfarenhet av hans röst för att kunna kommentera insatsen närmare. Jag har även identifierat Jennie Jahns som Black Widow, och det skulle möjligen kunna vara Max Lorentz som Iron Man, men där är jag mycket osäker.

Maleficent:

Maleficent, som här är baserad på Angelina Jolies tolkning från 2014 års spelfilm Maleficent (och som även kallas för det namnet i den svenska dubbningen i stället för Den onda fén) spelas av Jennie Jahns (1969-) som gör en förvånansvärt bra insats. Hon är defenitivt inte den första jag skulle tänka på som Maleficent, men hon fungerar ändå över förväntan som Maleficent.

Aladdin:

Då jag redan kommenterat Albin Flinkass insats som Aladdin i ”Vem är bäst?” så hänvisar jag till den recensionen. 🙂

Modig:

Från Modig har vi Merida som liksom i filmen görs av Amy Diamond, som numera går under sitt riktiga namn Amy Deasismont, som gör en lika bra insats som i originalfilmen.

Lilo & Stitch:

Även här repriserar originalskådespelaren, i detta fallet Andreas Nilsson, sin roll. Precis som i Lilo & Stitch är han riktigt bra som Stitch.

Big Hero 6:

Liksom fallet med Frost och Röjar-Ralf är bägge karaktärernas röster utbytta. Baymax har bytt röst från Morgan Alling till Nick Atkinson, och även om Morgan Alling är bättre, så gör Nick Atkinson också en bra insats och somliga repliker (”Skannar systemets tillståååånd”) är levererade på ett riktigt roligt sätt. Han är dock inte särskilt lik Morgan Alling, så om man nyligen sett Big Hero 6 kan det bli irriterande.

Jag har tyvärr inte lyckats identifiera Hiros röst, men det är i varje fall inte Benjamin Ingrosso (Wahlgren) som gör rösten i spelet. Vem det en är så liknar han originalrösten Ryan Potter mycket mer än Benjamin, men enligt mig är Benjamin Ingrosso bättre i rollen då han låter närmare karaktärens faktiska ålder än originalrösten.

Tingeling:

Liksom i en del av filmerna (Marie Serneholt spelade Tingeling i de första filmerna) spelas Tingeling av Linda Åslund (1988-) som gör en bra insats. Jag har dock inte hört Marie Serneholt i rollen, så jag kan inte utala mig om hon är bäst.

Star Wars:

Liksom i fallet med Marvel har jag fortfarande svårt att koppla Star Wars med Disney, och har därför inte spelat det playsetet mycket heller. Jag har dock i introduktionen identifierat Joakim Jennefors som C-3PO (en bra insats, utifrån hur jag minns Anthony Daniels insats) och Dick Eriksson som Anakin Skywalker. Jag spelade även med Yoda i mobilversionen, och identifierade då Gunnar Ernblad som Yoda. Jag vill minnas att Gunnar Ernblad spelat Yoda tidigare, men jag är inte helt säker.

Insidan ut:

I Insidan ut är de flesta rösterna kvar från filmen, med undantag för Vemod och Ilska. Lyckligtvis är Linda Olsson (Glädje) och Per Andersson (Rädsla) fortfarande kvar i sina roller, vilket jag uppskattar då de var mina favoritskådespelare i filmen.

Vemod spelas i alla fall här av My Holmsten som i mitt tycke faktiskt är strået vassare än filmens röst Ulla Skoog, då My är mycket mer lik originalrösten Phyllis Smith. Ulla Skoog är dock på inget sätt dålig som Vemod, men jag tycker ändå att My är bättre.

Sedan har också Ilska bytt röst från Björn Granath (vila i frid) till Björn Gedda som gör en mycket bra insats och låter riktigt lik Björn Granaths röst. Ärligt talat fick jag anstränga mig hårt för att höra om det var Björn Gedda eller Björn Granath och det är ett mycket bra betyg.

Mulan:

Mulan spelas av Mikaela Tidermark (1986-) vars röst jag börjat uppskatta mer och mer. Hon passar bra som Mulan, även om jag alltid kommer förknippa Divina Sarkany med rollen.

Musse och hans vänner:

De sista karaktärerna vi kommer gå igenom är Musse Pigg (som medverkar två gånger, dels som Trollkarlens lärling i första spelet, och dels som sig själv i tredje spelet), Mimmi Pigg och Kalle Anka. Alla tre spelas i vanlig ordning av Anders Öjebo, Lizette Pålsson och Andreas Nilsson som i vanlig ordning gör en strålande insats.
Slutligen har vi Toybox-berättaren, vars röst görs av Paul Haukka och som är spelets största problem. Inte för att rösten är dålig, utan för att den är jäkligt irriterande, då hans röst hela tiden upprepas gång på gång, och till råga på allt finns det ingen funktion för att stänga av berättaren. Det blir lite tröttsamt när man har hört ”Ställ en playset-del på Disney Infinity-basen för att besöka det playsetet” ungefär 30-40 gånger. xD

Idagsläget har jag inte tillgång till bland annat Nick Wilde, Judy Hopps, Baloo, Doris, Nemo, Alice, Hattmakaren, Tiden, Pricken, m.m så därför kan jag inte kommentera deras röster, och jag har heller ingen information om vem som spelar Pleakley eller Merlin. En inte allt för vild gissning är dock att det kan vara Jakob Stadell som repriserar sin roll som Nick, då han redan är med i spelet som Syndrome, Jack Sparrow och Tonto.

Sammanfattningsvis har dock spelet en bra dubbning, och jag kan varmt rekommendera att ni försöker få tag i det. Man måste dock i så fall gå via begangnatmarknaden då alla Disney Infinity-produkter såvitt jag vet är utgångna idagsläget. Om någon vet om det finns någon sida där man fortfarande kan beställa Disney Infinity-produkter får ni gärna höra av er i kommentarerna.

Vi hörs i nästa inlägg!

/Tony

EDIT: 2018-12-02: Creditslistor till de första två spelen har lagts ut på en annan blogg, så därför har jag korrigerat namnen på de skådespelarna jag hade fel på. Jag ber också om ursäkt för att utseendet i listan med röster ser skumt ut vid somliga partier. Slutligen vill jag också säga att fel fortfarande kan förekomma i recensionen, så om ni ser något fel får ni gärna kontakta mig. 🙂

Vem är bäst? – Scooby-Doo

Hej hallå allihopa, och välkomna till en splitterny omgång av ”Vem är bäst?” 🙂

 

Idag ska vi ta oss en titt på en feg klumpig grand danois, nämligen Scooby-Doo.

scooby-scooby

I USA har Scooby för det mesta spelats av två personer, Don Messick (1926-1997) som gjorde rollen fram till sin död, och Frank Welker (1946-) som gjort rollen sedan 2002, och som för övrigt också är originalrösten till Fred i samma serie. Förutom dem har även Hadley Kay (1970-) och Scott Innes (1966-) gjort rollen, och i spelfilmerna från 2002 respektive 2004 var det Neil Fanning (1967-)

Nu ska vi ta oss en titt på Scoobys röster i Sverige genom tiderna, och som vanligt kommer jag också att bedömma röster i te.x datorspel och musiksagor, då jag anser att en svensk röst alltid är en svensk röst, oavsett var den kommer ifrån. 🙂

 

Håkan Serner:

 

Först ut är skådespelaren Håkan Serner (1933-1984) som spelade Scooby-Doo i LP-skivan ”Scooby-Doo och de mystiska snömännen” som utgavs 1974. Inom dubbning har Håkan Serner också spelat Obelix i två Asterix-filmer, och han har också gjort Snusmumrikens röst i julkalendern ”Mumindalen” från 1973. Han är kanske mest känd från en annan julkalender, nämligen Trolltider.

Håkan Serner (vars röst enligt undertecknad påminner mycket om Andreas Nilsson) är en mycket duktig skådespelare, men som Scooby-Doo passar han inte riktigt. Inlevelsen är okej, men Håkan Serner lyckas inte riktigt få till Scooby-Doos mycket speciella röst, och insatsen har inte heller något som gör den till något speciellt. I övrigt har jag inte mycket att säga om den här insatsen.

 

Tor Isedal:

 

I de restrerande LP-skivorna från 1970-talet (Pärltjuven, Mysteriet på Basketön, Scooby-Doo och Scooby-Dum) är det skådespelaren Tor Isedal (1924-1990) som gör Scoobys röst. Tor Isedal har medverkat i såväl Pippi Långstrump på de sju haven som SOS: En segelsällskapsresa, och har inom dubbning bland annat gjort rösten till Nalle Puh, Guld-Ivar Flinthjärta, Jack och Gus i Askungen, Gaius Bonus i Asterix och hans tappra galler, Kapten Haddock i LP-versionen av Tintin i Hajsjön, Kato i Mio min Mio, med mera.

Enligt min åsikt är Tor Isedal en av de svagare i rollen. Isedals skrovliga röst passar helt enkelt inte som Scooby-Doo, utan får honom mer att låta som en rosslig gammal gubbe. Det enda som är bra med insatsen är inlevelsen som är helt okej, men i övrigt finns det inte mycket positivt att säga här. Ingen skugga över Tor Isedal dock, som troligen gjorde vad han kunde med rollen. ^^

 

Stellan Skarsgård:

 

Nästa skådespelare som gjort Scooby-Doos röst kommer antagligen chocka er rejält. Det är nämligen ingen mindre än Stellan Skarsgård (1953-) alias en av Sveriges största internationella skådespelare, som bland annat medverkat i Pirates of the Carribean, Mamma Mia och Berättelsen om Askungen.

Stellan Skarsgård spelade Scooby-Doo i Öra & Ögas dubbning av serien, som användes på SF/Transfers och Polar Bonniers vhs-filmer. Dessa är i dagsläget extremt sällsynta, och när de säljs på Tradera brukar säljarna vanligtvis ta minst 200 kronor för filmen. Idagsläget har jag ännu inte lyckats få tag i någon av deras filmer, trots att jag letat i drygt 10 år efter dem. Lyckligtvis har dock Daniel Hofverberg på Dubbningshemsidan lagt ut ett klipp på Stellans insats som Scooby-Doo på Dubbningshemsidans forum.

Stellan Skarsgård är onekligen en talangfull skådespelare, men jag skulle inte vilja påstå att Scooby-Doo tillhör någon av hans starkare roller. Skarsgård pratar nämligen bara med lite lätt förställning och låter därmed mer som Stellan Skarsgård med en knasig röst. Det är absolut inte den sämsta insatsen på den här listan, men på grund av att Stellan Skarsgård misslyckas totalt med att få fram karaktärens andemening kan jag inte sätta honom speciellt högt på listan. Inlevelsen är dock helt okej.

 

Michael B. Tretow:

 

I den svensk producerade LP-Skivan Scooby-Doo och den hemsökta skivstudion från 1982, är det Michael B. Tretow (1944-) som gör Scooby-Doos röst. Tretow är kanske mest känd för låten ”Den makalösa manicken”, men låg även bakom kultlåten ”Hubba Hubba Zoot Zoot” tillsammans med bl.a Ted Gärdestad, och har jobbat med flera kända artister.

I dagsläget har jag ännu inte lyckats få tag i den LP-skivan, och har heller inte hittat något på youtube. Därmed är Michael B. Tretows insats den enda jag inte kan kommentera i det här omgången. Om jag någon gång får tag i skivan, eller om någon lägger upp den på youtube, kommer jag självklart att uppdatera med min åsikt kring insatsen.

 

Bert-Åke Varg:

 

I kassettbandet ”Scooby-Doo” från 1987 är det Bert-Åke Varg (1932-) som gör Scooby-Doos röst.

Jag har i dagsläget inte lyssnat igenom hela kassettbandet, som ligger ute på youtube, men av det jag hört hittils är jag inte imponerad. Bert-Åke Varg är skaplig som Shaggy, medan Gunnar Ernblad är helt okej som Fred. De som spelar Velma och Daphne (Jessica Swanemar och Maria Lindkvist) är det dock värre med. En av de är skaplig, men den andra låter på tok för ung, vilket får Velma (eller Daphne, det är oklart vem som spelar vem) att låta som om hon var i 10-12 års åldern, vilket inte passar alls.

Scooby-Doo själv verkar knappt ha några konkreta repliker alls i kassetten, utan har bara hundskall, ylningar, och dylikt. På grund av det är det väldigt svårt att bedömma den här insatsen, men personligen tycker jag inte alls att det låter bra. Därför slutar tyvärr Bert-Åke Varg längst ner i botten, vilket är tråkigt, då han ju till exempel är riktigt bra i bland annat Asterix och Obelix, Aristocats och Micke & Molle. ^^

 

Gunnar Ernblad:

I Kanal 10s videofilmer med avsnitt från Scooby-Doo, samt i Musikservices vhs-filmer, är det dubbningsveteranen Gunnar Ernblad (1946-) som gör Scoobys röst. Jag måste säga, att när jag såg Musikservices dubbning av Scooby-Doo första gången var Gunnar Ernblad en av de skådespelarna jag inte alls hade problem med. Han är visserligen inte bäst, men han är ändå helt okej.

Inlevelsen är riktigt bra (men det brukar ju Gunnar Ernblad vara duktig på!), rösten passar karaktären någorlunda bra, och i allmänhet är det en helt okej insats. 🙂

 

Steve Kratz:

 

I samtliga av Media Dubb och Mediadubb Internationals dubbningar av Scooby-Doo är det en annan dubbningsveteran, Steve Kratz (1961-) som gör rösten till Scooby-Doo. Steve gjorde även Scoobys röst i de tre datorspelen som släpptes 2004-2006, och när Stefan Frelander lämnade dubbningsbranschen 2015, blev Steve Kratz återigen Scoobys officiella röst. Steve Kratz behöver väl ingen närmare presentation, och inom dubbning har han bland annat gjort Puff i Media Dubbs version av Piff & Puff: Räddningspatrullen, Tigger i Media Dubbs version av Nya Äventyr med Nalle Puh, Guld-Ivar Flinthjärta i DuckTales, Mekanikles i Aladdin tv-serien, Uncle Fester i Familjen Addams, Snurre Sprätt och Speedy Gonzales i Media Dubbs dubbning av Looney Tunes, samt även Fred Flintas sångröst i Familjen Flinta i Viva Rock Vegas.

 

Steve Kratz är enligt undertecknad den bästa Scooby-Doo rösten. Inlevelsen är perfekt, insatsen matchar både Don Messick och Frank Welker bra, och dessutom är det inga problem att höra vad Steve säger. Dessutom har Steve Kratzs Scooby en perfekt kemi med Peter Harrysons Shaggy, vilket gör att de scenerna de har tillsammans blir fantastiska.

Det är också mycket imponerande att Steve Kratz fortfarande lyckas att göra Scoobys röst på ett så bra sätt även 20 år senare, vilket ger ett extra plus i kanten. 🙂

 

Kenneth Milldoff:

 

I specialdubbningen på VHS-filmen ”Scooby-Doo på nya äventyr” utförd av Salut Audio, är det den sedan ett par år tillbaka avlidne Kenneth Milldoff (1947-2015) som gör Scoobys röst. Inom dubbning har han bland annat gjort Kapten Haddock och Rastapopolus i Nelvanas Tintin-serie, titelrollen i Babar, Mr. Arrow i Skattkammarplaneten, Obelix i Asterix i Amerika, titelrollen i Delfy, Honey Monster och Tony the Tiger i reklamfilmer för Kalaspuffar respektive Frosties, Astro och Mr. Spacell i Sun Studios dubbning av Jetsons, samt Michelangelo, Leonardo och Shredder i Sun Studios dubbning av Teenage Mutant Ninja Turtles.

Till skillnad från Mats Qviströms insats som Shaggy, som inte var något att hänga i julgranen, passar Kenneth faktiskt helt okej som Scooby. Inlevelsen är helt okej, röstkaraktären likaså, och i allmänhet är det en helt okej insats.

I övrigt finns inget att anmärka på här.

 

Mikael Roupé:

 

I några Sun Studio-dubbade avsnitt av ”Scooby-Doo och Scrappy-Doo” är det Mikael Roupé (1964-) som gör Scoobys röst. Mikael Roupé är för undertecknad mest känd som Edd/Dubbel D i Ed Edd & Eddy, och har gjort många röster på Cartoon Network. På pappret låter det kanske egendomligt, men faktum är att Mikael Roupé faktiskt passar förvånansvärt bra som Scooby-Doo. Det är givetvis inte perfekt, men det är ändå helt okej. Inlevelsen är bra, Mikael Roupé lyckas hyfsat att få till röstkaraktären och i allmänhet är det en helt okej insats. 🙂

 

Stefan Frelander:

 

I alla Scooby-Doo dubbningar utförda av Sun Studio/SDI Media mellan 1992-2015, med undantag för dubbningen ovan, är det Stefan Frelander (1961-) som gör Scoobys röst. Då jag är uppvuxen med både Scooby-Doo möter Bröderna Bu, samt spelfilmerna och tv-serien Våran Scooby-Doo, borde jag kanske ha honom som favorit. Men faktum är att Steve Kratz är bättre.

Stefan Frelander är dock inte på något vis dålig, utan talar med bra inlevelse, bibehåller röstkaraktären bra och fungerar helt enkelt riktigt bra i rollen. Han saknar dock den lilla extra glöden som Steve Kratz har, och halkar därför ner på andraplatsen.

 

Topplistan:

Efter noga övervägande blir min topplista följande:

 

1. Steve Kratz
2. Stefan Frelander
3. Mikael Roupé
4. Gunnar Ernblad
5. Kenneth Milldoff
6. Håkan Serner
7. Stellan Skarsgård
8. Tor Isedal
9. Bert-Åke Varg
Ej tillämpbart: Michael B. Tretow

 

I nästa avsnitt av ”Vem är bäst” kommer jag att recensera någon karaktär ni röstat fram i omröstningen som pågår här på bloggen, så tveka inte att lägga in din röst före den 2 juni. 🙂

 

Länkar till klipp med Scoobys röster:

 

https://www.youtube.com/watch?v=23K41LYJ2zg = Håkan Serner som Scooby-Doo
https://www.youtube.com/watch?v=46HAT3nejgI = Tor Isedal som Scooby-Doo
https://www.youtube.com/watch?v=q2gHbzk0KXg = Bert-Åke Varg som Scooby-Doo
http://www.dubbningshemsidan.se/forum/index.php?topic=600.msg9626#msg9626 = Stellan Skarsgård som Scooby-Doo
http://www.dubbningshemsidan.se/forum/index.php?topic=18.msg230#msg230 = Steve Kratz, Stefan Frelander samt Gunnar Ernblad som Scooby-Doo
http://www.dubbningshemsidan.se/forum/index.php?topic=600.msg10465#msg10465 = Kenneth Milldoff som Scooby-Doo
http://www.dubbningshemsidan.se/forum/index.php?topic=600.msg19267#msg19267 = Mikael Roupé som Scooby-Dooo

Vem är bäst? – Fred Flinta

Hej hallå allihopa!

 

Först vill jag be om ursäkt för att detta inlägget kom mycket senare än jag hade tänkt mig. Vi köpte en hund för en månad sedan, och den i kombination med livet har gjort mig upptagen.

 

Nu är jag dock tillbaka, och hälsar er hjärtligt välkommna till årets första omgång av ”Vem är bäst?”.

Hanna-Barbera är nog den animationsstudion jag är mest förtjust i efter Disney, så därför tänkte jag i några omgångar av ”Vem är bäst?” här framöver, ta mig en titt på lite Hanna-Barbera karaktärer. Tidigare har jag tagit mig en titt på Shaggy från Scooby-Doo, och idag ska vi ta oss en titt på Fred Flinta från tv-serien Familjen Flinta. 🙂

Som vanligt räknar jag också insatser från till exempel skivor, datorspel, med mera, då jag anser att en svensk röst alltid är en svensk röst, oavsett var den kommer ifrån. 🙂

Fred_300

Gunnar Ernblad:

 

Den tidigaste rösten jag hittat för Fred Flinta är på kassettbandet ”Familjen Flinta i Vilda Västern” där Fred spelas av Gunnar Ernblad (1946-). Det finns även ett annat kassettband med Familjen Flinta, utgivet vid samma tidsålder som det ovan nämnda kassettbandet (dvs sent 1980-tal) och enligt kommentarer här på bloggen så ska Fred göras av Bert-Åke Varg där, en insats som jag idagsläget inte har tillgång till. Det andra kassettbandet ligger dock ute på youtube, så det kan jag kommentera.

Gunnar Ernblad (som för övrigt gjorde övriga röster i både Media Dubb, Kanal 10 och Videobolagets dubbning av Familjen Flinta) brukar vara väldigt duktig inom dubbning, men i den här rollen känns han en aning malplacerad. Rösten låter aningen för kraxig, och dessutom låter han inte särskilt lik varken Alan Reed, Henry Corden eller Jeff Bergman. Det är dock inte den värsta insatsen jag hört på gamla lp-skivor, men den är inte heller Gunnars bästa insats, även om han säkert gjorde sitt bästa.

 

Johan Wahlström:

 

I Media Dubb (samt i Mediadubb International)s klassiska dubbningar av Familjen Flinta-serierna (inklusive Flintstones Kids), samt i spelfilmen ”Familjen Flinta i Viva Rock Vegas” är det komikern Johan Wahlström (1952-) som gör Freds röst. För mig och många andra är Johan Wahlströms röst synonym med Fred Flinta. Hans insats är visserligen inte slående lik varesig Alan Reed eller Henry Corden (Wahlström har såvitt jag vet inte dubbat något med Jeff Bergman som originalröst), men han bibehåller ändå karaktärens charm, pratar med bra inlevelse och gör ett allmänt bra jobb. Som komiker lyckas han också att få till Freds röst vid det tillfällen då humorn bygger på karaktärens känslor och röst, vilket också är ett plus. Helt enkelt en väldigt bra insats. 🙂

 

Åke Lindström:

 

I dubbningen på Kanal 10s vhs-filmer med Familjen Flinta, samt vhs-filmen ”Hanna-Barberas personliga favoriter: Familjen Flinta” är det Åke Lindström (1928-2002) som gör Freds röst. Åke Lindström är inom röstskådespeleri mest känd som Kapten Haddock i Tintin tv-serien från 1960-talet, långfilmen Tintin i Hajsjön, samt de klassiska Tintin-ljudböckerna som spelades in under 1970-talet. Han var också Kung Tritons röst i Den Lilla Sjöjungfrun, och medverkade i Sunes Jul som Jultomten i det sista avsnittet.

Åke Lindström gör en väldigt bra insats, och låter faktiskt ganska lik Johan Wahlström, om än inte identisk. I de andra vhs-filmerna med Familjen Flinta från Musikservice, är det dock en helt annat skådespelare som gör rösten till Fred, och han passar aningen sämre, men mer om honom senare. Åke Lindström är som sagt mycket bra i rollen, talar med bra inlevelse och bibehåller karaktärens charm på ett bra sätt. Det är därför mycket tråkigt att han inte längre är i livet. 😦

 

Stig Engström:

 

I alla Musikservices vhs-filmer med Familjen Flinta (inklusive vhs-filmen med avsnitt från Flintstones Kids), förutom den ovannämnda vhs-filmen är det skådespelaren Stig Engström (1942-) som gör Freds röst. En lustig detalj är att Engström också var med i Kanal 10s dubbning av Familjen Flinta, där han spelade Barney. Således är han den enda svensken som både gjort Fred Flinta och Barney Granits röst i Sverige. 🙂

Stig Engström är helt okej som Barney (vilket jag kommer utveckla mer i omgången med Barneys röst) men som Fred passar han sådär. Inlevelsen är helt okej, men insatsen påminner en gnutta om Gunnar Ernblads tolkning, dock inte lika kraxig. Även om insatsen inte på något vis är dålig, är han den svagaste länken i Videobolagets (?) dubbning av Familjen Flinta, som ändå är en av de bättre dubbningarna från det dubbningsbolaget. Stig får dock fullt godkänt som Fred. ^^

 

Thomas Engelbrektson:

 

I Sun Studios dubbningar av Familjen Flinta är det Thomas Engelbrektson (1951-) som gör Freds röst. Thomas Engelbrektson har även gjort Shaggy i Scooby-Doo, Mr. Potato Head i Toy Story-filmerna, Mandark i Dexters Labratorium, Röde killen i Cow & Chicken och hördes dessutom flitigt som speakerröst på TVShop när jag var liten.

Thomas Engelbrektson låter förvisso också skrovlig, men passar aningen bättre än Gunnar Ernblad och Stig Engström. Inlevelsen är okej, han bibehåller karaktärens charm någorlunda, men är inte särskilt lik varesig Alan Reed eller Henry Corden. På grund av nostalgi, då den här dubbningen visades pararellt med Media Dubbs dubbning, kan jag inte dissa insatsen helt, men mot Johan Wahlström har han inte en suck. ^^

 

Övriga:

 

Då återstår VCMs vhs-filmer med Familjen Flinta, där somliga av kassetterna var dubbade till svenska, medan andra var på engelska med svensk text. Det är inte känt vem som gör Freds röst i den svenska dubbningen på de vhs:erna, och jag har heller aldrig hört insatsen personligen. Jag misstänker även att VCMs vhs-er (som kan ha varit hyr-vhser, någon med mer kunskap får gärna skriva i kommentarerna) är sällsynta och svåra att få tag på, vilket gör att jag får lämna den insatsen utanför omgången.

 

Det kan också tilläggas att Steve Kratz gör Freds sångröst i spelfilmen ”Familjen Flinta i Viva Rock Vegas”, men den filmen har jag bara sett på engelska, och den finns dessutom inte släppt på DVD med svenskt tal, trots att den dubbades till svenska. Det är visserligen inget ovanligt fenomen, samma sak har drabbat dubbningarna av bland annat Casper, Grinchen: Julen är stulen, Djungel-George, med flera. Det är dock inte mindre irriterande bara för det, så därför hoppas jag att de dubbningarna någon gång släpps antingen digitalt eller på DVD och/eller Blu-Ray.

 

Topplistan:

Efter noga övervägande blir min topplista följande:

1. Johan Wahlström
2. Åke Lindström
3. Thomas Engelbrektson
4. Stig Engström
5. Gunnar Ernblad
Ej tillämpbart: Bert-Åke Varg
Ej tillämpbart: Steve Kratz

 

Det var allt för den här gången, vi ses i nästa inlägg, som förhoppningsvis kommer att släppas med mindre mellanrum nästa gång. ^^

Gamla recensioner #1 – DuckTales (Media Dubb)

DuckTales_Opening_Title.png

Redan 2011, när jag var 16 år, började jag skriva recensioner på olika dubbningar. Där och då hade jag givetvis inga planer på att publicera mina verk online, utan skrev det mest för skojs skull. Nu, 6 år senare, tänker jag släppa recensionerna som jag skrev då, med färska kommentarer om vad jag tycker om dubbningen idagsläget.

Samtliga recensioner i den här serien kommer att vara inklippta direkt från Microsoft Word, komplett med felstavningar och dylikt, allt för att efterlikna originalet så mycket så möjligt.

I och med DuckTales-rebooten som har premiär samma dag som det här skrivs, så ska vi ta oss en titt på recensionen jag skrev av Media Dubbs dubbning av DuckTales.

Innan jag klistrar in den så ska jag bara upplysa, att Media Dubb dubbade säsong 1 (alltså avsnitt 1-65), medan KM Studio dubbade de restrerande avsnitten, som därmed utgör säsong 2. KM Studio dubbade dessutom om ett par avsnitt som Media Dubb redan dubbat för videofilmen Vattenankor, men större delen av första säsongen har enbart en dubbning.

 

Svenska Röster:

Knattarna – Staffan Hallerstam
Farbror Joakim – John Harryson
Sigge – Per Sandborgh
Oppfinnar-Jocke – Stig Grybe
Fru Matilda – Irene Lindh
Anki – Lena Ericsson
Albert – Gunnar Ernblad
Guld-Ivar Flinthjärta – Tor Isedal / Per Sandborgh / Steve Kratz / Peter Harryson
Alexander Lukas – Hasse Jonsson
Kalle Anka – Andreas Nilsson
Magica De Hex – Siw Malmqvist / Birgitta Fernström
Dufus – Hasse Jonsson
Spökplumpen – Gunnar Ernblad
Björnbusar – Calle Reblihander / Per Sandborgh / Gunnar Ernblad / Bertil Engh

Disneys serie med Farbror Joakim och Knattarna i spetsen började 1987. I Sverige finns det två dubbningar. En av Media Dubb (den som jag kommer att recensera här) och en av KM Studio som bland annat används på videofilmen Vattenankor och på ett avsnitt på dvd:n Knatte, Fnatte och Tjatte på äventyr – vol 2. Denna dubbningen åsyftar som sagt Media Dubbs klassiska dubbning av serien. I rollen som Knattarna hör vi Staffan Hallerstam (som bland annat spelade Bosse i Karlsson på Taket). Han passar bra i rollen även om han låter en aning burkig då hans röst troligen förvrängts elektroniskt. I rollen som miljadären Joakim von Anka hör vi ingen mindre än John Harryson. Han spelar inte Farbror Joakim, han praktist taget ÄR Farbror Joakim. Han passar perfekt i rollen och talar med utmärkt inlevelse och utmanar till och med Orginalrösten Alan Young. I rollen som Farbror Joakims pilot (senare Darkwing Ducks) Sigge McQuack hör vi dubbningsveteranen Per Sandborgh. Han passar mycket bra i rollen och vinner lätt över Ulf Källvik som tog över rollen när KM Studio tog över dubbningen. Per talar också med bra inlevelse. Per medverkar för övrigt inte bara som Sigge utan även som Guld-Ivar Flinthjärta och som en björnbuse. I rollen som Hushållerskan Matilda hör vi veteranen Irene Lindh, som här använder en rätt jobbig röst, men hon är godkänd. I rollen som Oppfinnar-Jocke hör vi Stig Grybe som precis som John Harryson är sin rollfigur. Stig passar utmärkt i rollen, och talar med god inlevelse i alla fall i dom avsnitten jag har sett. Som Guld-Ivar Flinthjärta hör vi inte mindre än 4 stycken skådespelare (!), först Tor Isedal som jag inte har hört, sedan av Per Sandborgh, Steve Kratz och till slut av Peter Harryson i avsnittet ”Hästkapplöpningen”: Jag har personligen inte hört alla fyra, men av dom jag hört (Per Sandborgh och Peter Harryson) är Per Sandborgh bättre. I rollen som lilla Anki hör vi Lena Ericsson. Hon passar bra i rollen som ynklig och talar med god inlevelse. Som Kalle Anka som ibland medverkar som gästroll hör vi Andreas Nilsson (Som för övrigt gjorde Kalle för första gången här), som alltid är duktig, förutom att han här talar otydligt ibland. Som Magica de Hex hör vi ingen mindre än Siw Malmqvist. Såvitt jag kan bedöma passar hon bra i rollen, men jag har personligen inte hört Lena Ericsson och Birgitta Fernströms insatser. Förutom dessa medverkar för det mästa bra skådisar som till exempel Hasse Jonsson (Alexander Lukas, Dufus), Gunnar Ernblad (Spökplumpen, Albert, Björnbuse) och Calle Rebhiander (Björnbuse). Dom flesta passar bra in i sina roller och dom flesta talar med god, bra eller utmärkt inlevelse. Serien är välgjord och rolig och jag rekommenderar den verkligen för dom som vill njuta av Knattarna, Farbror Joakim, Kalle Anka, Oppfinar-Jocke, Björnligan och Alexander Lukas. Serien från 10/!0 och dubbningen får 9/10. *********

 

Kommentar:

För det första, så kan man se en hel del fel i själva röstlistan ovan. Dels stavar jag Carl-Johan Rehbinder som ”Calle Reblihander” och dels så crediterar jag Bertil Engh som en av björnbusarna, trots att han bara gör rösten i KM Studios dubbning. Jag crediterar även Birgitta Fernström som Magica de Hex, trots att hon också bara medverkar i KM Studios version. Dessutom så spelar Per Sandborgh bara Guld-Ivar i säsong två också, men där kan jag ändå förstå att jag skrev som jag skrev, eftersom att jag då inte visste i vilka avsnitt som Guld-Ivar hade vilken röst.

Om vi bortser från att jag stavat fel på en del skådespelare och crediterat fel, så måste jag ändå säga att jag håller med det mesta jag skrev om i recensionen. Dock så ställer jag mig frågande till vad jag menar med att Irene Lindh ”talar med en ganska jobbig röst” ? Såvitt jag minns hade Irene Lindh ungefär samma röstläge som Matilda i ”Kurage, den hariga hunden”, som inte direkt är jobbig, utan mest tantig. Jag trodde först att jag råkat skriva fel, och egentligen menade Ankis röst, men inte heller hennes röst är särskilt irriterande i mina öron. Dessutom så undrar jag också om ”ynklig” verkligen är rätt ord för Anki. Personligen så skulle jag säga att Lena Ericsson inte låter ynklig. Däremot skulle jag säga att hon lyckas låta så liten som karaktären ska vara.

För övrigt, så tror jag att jag inte alls hade hört Per Sandborgh som Guld-Ivar Flinthjärta när jag skrev recensionen. I stället tror jag att jag syftade på Tor Isedal, eftersom att det är han som gör rösten till Guld-Ivar i avsnitten på DuckTales dvd:erna som släpptes för snart 10 år sedan. Det ska dock tilläggas att ett avsnitt på den andra dvd:n är med KM Studios dubbning, och där spelar Gunnar Uddén Guld-Ivar i stället. Jag är även 100% säker på att jag hört Gunnar Uddéns tolkning av Guld-Ivar Flinthjärta när recensionen skrevs, då jag hade videofilmen ”Vattenankor” som barn, trots att jag skrev motsatsen i inlägget.

Jag har ingenting att kommentera vad gäller det jag skrev om Farbror Joakim och Knattarnas röster, och inte heller om Stig Grybes insats som Oppfinnar-Jocke. Däremot är jag förvånad att jag bara nämnde Gunnar Ernblads insats som Albert som hastigast, då Ernblad gör en mycket bra insats i den här serien, både som Albert och som en rad andra figurer. Som parantes kan jag nämna att Gunnar Ernblad var utbytt som Albert i långfilmen baserad på DuckTales, och där var det Roger Storm som spelade Albert i stället. Det var inte helt lyckat, även om Roger Storm absolut är en bra skådespelare.

Jag älskar förresten hur osäker jag var på Magica de hex röst, eftersom att jag skrev ”såvitt jag kan bedömma passar hon bra i rollen”. Egentligen var jag inte alls säker på hennes röst. Idagsläget så måste jag tyvärr säga att jag inte riktigt tycker att Siw Malmqvist passar som Magica de Hex. Magica spelas dock inte bara av Siw Malmqvist i första säsongen. Efter att ha skummat igenom avsnitten som Magica medverkar, kan jag konstatera att i de sju avsnitten hon medverkar i, så gör Siw Malmqvist rösten i fyra avsnitt, och Lena Ericsson i de övriga tre. Personligen tycker jag att Lena Ericsson fungerar mycket bättre som Magica än Siw Malmqvist, men troligen så är jag nog ensam om att tycka det. xD

För övrigt har jag läst att Media Dubbs version ska ha väldigt dåligt ljud. När jag såg serien på VHS och DVD som yngre tänkte jag inte på det, men när jag nu såg om serien så tyckte även jag att ljudet inte var något att hänga i julgranen vid somliga partier. Det kan dock bero på källan som avsnitten komifrån. Den källan har jag ingen aning om, eftersom att jag sett avsnitten på nätet.

Sammanfattningsvis så är recensionen relativt välskriven, om än för kort. Den innehåller många nybörjarfel, som felstavningar, felcrediteringar, minnesförlust, med mera, men jag skulle ändå säga att den fortfarande representerar relativt väl vad jag tycker om dubbningen.

 

I nästa omgång av ”gamla recensioner” kommer vi ta en titt på min recension av KM Studios första dubbning av Nya Äventyr med Nalle Puh. Den omgången kommer släppas i november i år, så missa inte det. 🙂

 

Vem är bäst? – Svarte Petter

Vem är bäst? – Svarte Petter

svartepetter

Varmt välkomna tillbaka till serien där jag väljer ut en figur som haft mer än en svensk röst i Sverige genom tiderna, för att sedan bedömma de olika skådespelarnas insatser.

Tidigare har vi tittat på Mimmi Pigg, Kajsa Anka, Tigger och Musse Piggs röster genom tiderna, och vi fortsätter på Disney-spåret genom att jag idag tänker ta mig en titt på den allra första disneyskurken. Då pratar jag inte om Drottningen i Snövit, utan om Musse Piggs ärkefiende Svarte Petter.

 

Svarte Petter debuterade redan 1925, och skapades alltså redan innan Musse Pigg dök upp, vilket var 1928. I USA har han haft flera olika röster, nämligen:

 

Billy Bletcher: I de flesta kortfilmerna mellan 1928-1950
John McLeish: I kortfilmen ”Bellboy Donald”
Will Ryan: I ett antal produktioner på 1980-talet, bl.a Musses Julsaga och DuckTales
Arthur Burghart: I ett par produktioner på 1990-talet, bland annat Prinsen och tiggarpojken
Jim Cummings: Sedan omkring 1992, har gjort rollen i bl.a Långbens galna gäng, Hos Musse, Musses Klubbhus, m.fl

Jag har säkert missat någon amerikansk Svarte Petter-röst i hastigheten, men såvitt jag vet så är de här herrarna de som varit den huvudsakliga röster till Svarte Petter genom tiderna.

Innan vi börjar med jämförelserna av de svenska rösterna, så ska jag ännu en gång tillägga att jag även räknar röster från musiksagor och dataspel (och i vissa fall trailerröster) när jag gör jämförelser, då jag anser att en svensk röst är en svensk röst, oavsett var den kommer ifrån. 🙂

 

Björn Gedda:

Den allra första svenska Svarte Petter rösten som jag hittat åt är Björn Gedda (1942-), som gjorde rollen i den utmärkta originaldubbningen av Musses Julsaga från 1983. I filmen medverkar Svarte-Petter som den framtida julens ande, och har bara en replik, vilket gör min bedömning lite svår. Men Björn Gedda låter helt okej i den repliken, och låter faktiskt aningen ruskigare än originalrösten Will Ryan.

 

Carl-Johan Rehbinder:

När Svarte-Petter medverkade i DuckTales, hade han olika skådespelare i alla fyra avsnitten som han var med i. Först ut är Carl-Johan Rehbinder (1962-), kanske mest känd för rollen som Kräng i just DuckTales, samt för sina många roller i Smurfarna. Carl-Johan Rehbinder är inte direkt den första dubbaren jag kommer att tänka på när jag tänker mig Svarte Petters röst, men trots det så måste jag säga att han ändå fungerar hyfsat. Jag skulle dock inte säga att han har något i toppstriden om bästa Svarte Petter-röster att göra, men jag skulle ändå säga att rolltolkningen är godkänd.

 

Gunnar Ernblad:

Den andra Svarte Petter rösten i DuckTales tillhör Gunnar Ernblad (1946-), som i samma serie även spelar Albert och Big Bäng. Gunnars tolkning är enligt min mening den bästa av de tre DuckTales-rösterna. Dock så brukar ju Ernblad ofta dubba skurkar (te.x Dr. Robotnik, Koopa från Mario, Dr. Claw i Kommissarie Gadget, osv), så därför kunde man inte vänta sig något annat än en bra prestation. Trots att han är den bästa av de fyra skådespelarna ur DuckTales, är han dock inte i närheten av de två toppkandidaterna.

 

Hasse Jonsson:

Den tredje av Petter-rösterna i DuckTales är Hasse Jonsson (1957-), inom dubbning känd som bland (mycket) annat Chuckie i Rugrats, Elroy i Jetsons och Poetsmurfen i Smurfarna. Av de tre DuckTales-rösterna är Hasse den svagaste enligt min åsikt, men det innebär inte att han är dålig. Rösten är dock aningen för ljus och liten för att passa Svarte Petter. Som sagt är det ändå inget fel på hans instats, men tyvärr är han som sagt fortfarande den svagaste av de tre DuckTales-rösterna.

När DuckTales dubbades om 2020 återkom Hasse i en del avsnitt som Petter. I avsnittet ”Pearl of Wisdom” låter han marginellt dummare 2020 än 1989, men någon större skillnad är det inte. I avsnittet ”Time Teasers” använder Hasse en något annourlundare röst som är ungefär samma röst som Hasse vanligen använder vid de tillfällen han spelar skurkar. 

Per Sandborgh:

Den fjärde och sista Svarte Petter-rösten i DuckTales är Per Sandborgh (1945-) som i samma serie bland annat spelade Sigge McKvack och Benzino Gasolini. Han gör en bra insats, och är näst bäst efter Gunnar Ernblad bland DuckTales-rösterna. Insatsen låter ganska lik originalrösten, och passar bra med karaktären. 🙂

Ulf Källvik:

I musiksagan ”Kalle Ankas hundtvätt” från sent 1980-tal, är det Ulf Källvik (1949-), kanske mest känd som Sigge McKvack i DuckTales och Darkwing Duck, som spelar Petter. Enligt min åsikt är de flesta musiksagorna från sent 1980-tal till tidigt 1990-tal väldigt intressanta, då skådespelare ofta får spela roller de inte spelat på film eller tv. I den kategorin fungerar Ulf Källvik perfekt. Nu pratar vi inte direkt ett mästerverk, men faktum är att Petters röst i musiksagan faktiskt inte är helt åt skogen. Den passar någourlunda bra ihop med karaktären, men det finns ändå en del brister som sänker ner insatsen något. Till exempel är rösten något för ljus, och vid vissa tillfällen (främst i de scener då det låter som att han talar in i en megafon) låter rösten en aning annourlunda gentemot hur den tidigare lät. För att vara en musiksagoröst så är insatsen dock ganska bra.

Roger Storm:

I minst två av Disneys klassiska kortfilmer, ”Mickey’s Amateurs” och ”Trombone Trouble”, är det Roger Storm (1956-) som dubbar honom. Rogers insats placerar jag väldigt långt ner på listan av Petter-rösterna, på grund av den enkla anledningen att rösten låter aningen för alldaglig och ospeciell för att passa Svarte Petter. Som sagt så har jag ändå inget emot honom, men faktumet kvarstår att rösten inte passar karaktären något vidare alls.

 

Hans Gustafsson:

I ett par kortfilmer, bland annat i ”Hembryggt mod” och ”Musse Pigg åker tåg”, spelas Petter av Hans Gustafsson (1945-), som var en frekvent berättare i KM Studios musiksagor på 1980-talet tillsammans med Ingemar Carlehed och Monica Forsberg. Av de olika rösterna Petter haft i kortfilmerna, är faktiskt Hans Gustafsson en av de bättre. Rösten passar karaktären, inlevelsen är helt okej och i allmänhet så fungerar det bra. Hans saknar dock det lilla extra som bland annat Stephan Karlsén har, vilket tyvärr sänker ner insatsen något. Dock så ger jag ändå rolltolkningen godkänt.

 

Anders Lönnbro:

I den (för mig) extremt nostalgiska serien Långbens galna gäng, samt i kortfilmerna ”Bellboy Donald” (där den tidigare nämnda Hans Gustafsson faktiskt spelar Petter Junior) på vhs-filmen ”Här kommer Kalle”, samt ”Moving Day” på vhs-filmen ”Här kommer Musse”, båda släppta omkring 1993, var det Anders Lönnbro (1945-), som spelade Svarte Petter. En liten kul detalj är att Lönnbro faktiskt var dramalärare på det gymnasiet som jag gick på, i alla fall första terminen. Tyvärr så hade jag dock aldrig någon lektion med honom.

Anders Lönnbro är min absoluta favoritröst som Svarte Petter, men i ärlighetens namn så kan jag inte förneka att mycket av det ligger i mitt nostalgiska band till Långbens galna gäng. Nu är det ju också som så att Petters karaktär är något annourlunda än vad karaktären brukar vara, då Petter är mycket snällare, om än fortfarande en taskmört.

I de två kortfilmerna fungerar insatsen således lite annourlunda, då Svarte Petter i de kortfilmerna är en ond skurk i stället för en taskig snåljåp. Trots det så passar Anders Lönnbro riktigt bra som Svarte Petter även där. Röstlikheten med Jim Cummings (Petters originalröst i Långbens galna gäng) är också riktigt bra.

Stephan Karlsén:

Stephan Karlsén (1945-) är troligen den som dubbat mest material med Svarte Petter. Redan 1984 dubbade han Petter i kortfilmssamlingen ”Kalle Ankas födelsedagskalas”, men det dröjde ungefär tio år innan han blev Svarte Petters röst på riktigt. Stephan spelar Petter i bland annat Hos Musse, Prinsen & Tiggarpojken (båda dubbningarna), omdubbningen av Musses Julsaga, Janne Långben: The Movie, En extremt långbent film, julfilmen Musse Pigg och hans vänner firar jul, Musses verkstad, datorspelet ”Musse: Dagens hjälte” från 2000, samt ett antal klassiska kortfilmer.

Tillsammans med Anders Lönnbro är Stephan den rösten jag är uppvuxen med och mest van vid. Trots att jag är något nostalgisk för båda dessa herrarnas insatser som Petter, så tycker jag ändå att de två är de bästa Petter-rösterna.

Stephans insats är bra, rösten passar karaktären, inlevelsen är också bra, och i allmänhet är insatsen väldigt bra.

 

Benke Skogholt:

Sedan omkring 2004 är den Bengt ”Benke” Skogholt (1953-) som är Petters officiella svenska röst. Han har bland annat dubbat Petter i ”Musse, Kalle & Långben: De tre musketörerna” samt ”Musses Klubbhus”. I ärlighetens namn så är jag inte helt säker på vad jag tycker om Benkes insats som Petter. Förvisso så passar rösten någorlunda bra ihop med karaktären, och röstlikheten med Jim Cummings är också bra. Men det är ändå någonting med Benkes insats som inte är riktigt hundra enligt mig. Jag tycker dock absolut att han är en värdig ersättare som Petter, men det känns också som att det skulle finnas bättre alternativ till Petters röst. Men trots det så ger jag honom ändå godkänt.

Johan Hedenberg:

I DuckTales-avsnittet ”The Duck with the Iron Mask” som dubbades 2020 är det Johan Hedenberg (1954-) som gör Svarte Petters röst, och han gör en ganska bra insats. Rösten passar karaktären bra, och trots att han inte gjorde rollen i den gamla DuckTales-dubbningen är han helt klart den bästa Petter-rösten i DuckTales.

Jan Åström:

I Disney+ serien Musse Piggs fantastiska värld, som är en fortsättning på kortfilmsserien ”Musse Pigg”, så är det Jan Åström (1960-) som gör Petters röst. En väldigt bra insats, inlevelsen är bra och rösten matchar karaktären. Jag skulle inte ha något emot om Jan tog över efter Benke Skogholt. 🙂

 

Övriga röster:

Då återstår en person som jag inte är säker på om han har spelat Petter. Det är Jan Koldenius (1939-), troligen mest känd som Baloo i Luftens Hjältar och som Bernhard i Bumbibjörnarna. Enligt Disneys officiella credits ska Koldenius spela Svarte Petter i kortfilmen ”Musse Pigg åker tåg” (originaltitel: Mr. Mouse takes a trip), men i mina öron råder det ingen som helst tvekan om att det är Hasse Gustafsson som spelar Petter där. Följaktligen är jag mycket osäker på hurvida han faktiskt har spelat Petter, eller om han helt enkelt crediterats som Petter av misstag.

Då var det dags att sammanfatta det hela. Efter noga övervägning placerar jag Petters svenska röster så här:

  1. Anders Lönnbro
  2. Stephan Karlsén
  3. Jan Åström
  4. Johan Hedenberg
  5. Björn Gedda
  6. Per Sandborgh
  7. Gunnar Ernblad
  8. Carl-Johan Rehbinder
  9. Hans Gustafsson
  10. Ulf Källvik
  11. Benke Skogholt
  12. Hasse Jonsson
  13. Roger Storm

Det var allt för den här gången. I nästa omgång av ”Vem är bäst?” kommer jag för första gången att inte recensera en disneyfigur. I stället ska jag ta mig en titt på Scooby-Doos alltid lika hungrige vän Shaggy, missa inte det!

Om jag missat någon Petter-röst får ni jättegärna kommentera nedan. Ni får också jättegärna kommentera vem av Petters röster som är er favorit. 🙂

 

Knasen – Dubbningsrecension

Produktionsår: 1962-1963 (serien), c. 1990 (dubbningen)

Originalröster:

Knasen, Generalen, Fänrik Fjun, Rocky, Pastorn och Otto – Howard Morris

Schassen, Nollan, Jägarn, Plato, Cosmo och Kaptenen – Allan Melvin

Bunny – June Foray

Svenska röster:

Knasen – Staffan Hallerstam

Schassen – Gunnar Ernblad

Generalen – Gunnar Ernblad

Jägarn – Fredrik Dolk

Plato – Fredrik Dolk

Nollan – Olav F. Andersen

Rocky – Fredrik Dolk

Cosmo – Fredrik Dolk

Fänrik Fjun – Olav F. Andersen

Kaptenen – Staffan Hallerstam

Pastorn – Olav F. Andersen

Kockis – Olav F. Andersen

Bunny – Louise Raeder

Övriga röster: Staffan Hallerstam, Louise Raeder, Fredrik Dolk, Olav F. Andersen, Gunnar Ernblad m.fl

Dubbningsbolag, regissör, översättare och tekniker är idagsläget okända. Vet du något om vem som regisserat, översatt och varit tekniker för denna dubbningen får du gärna skriva en kommentar.

 

 

Knasen är en amerikansk seriestripp som publicerats sedan 1950. Ursprungligen handlade strippen om en lat college-students olika upptåg, men redan 1951 lät seriens skapare Mort Walker Knasen rycka in armén, och resten är historia. Numera utspelar sig serien på det fiktiva armélägret Träsklägret, där Knasen alltid försöker smita undan jobb och slit, medan hans argsinte sergeant Schassen gör allt för att göra livet surt för Knasen.

Knasen (som faktiskt fortfarande produceras än idag) har även blivit tecknad film ett par gånger. Den första gången var på 1960-talet, då 50 stycken avsnitt på 5-10 minuter producerades. I Sverige har den serien aldrig visats på TV, men totalt 30 avsnitt har dubbats för tre stycken vhs-filmer som släpptes omkring 1990. Serien släpptes även på DVD i Sverige år 2010 i samband med Knasens 60-årsdag, men den serien innehöll endast engelskt tal med svensk text.

År 1989 producerades det även en cirka 30 minuter lång tecknad film med Knasen tillsammans med två filmer om Blondie och en film om vikingen Hagbard, som troligen var avsedda som pilotavsnitt till en tv-serie. Alla fyra filmerna släpptes på VHS år 1990, men samtliga var då i textad originalversion. Trots att den Knasen-filmen inte dubbades, har jag ändå för avsikt att recensera den i framtiden.

Jag har i ungefär 10 år älskat Knasen, och när jag fick reda på att serien existerade så började jag leta efter vhs-filmerna med serien, och trots att cirka 9-10 år har gått sedan jag fick reda på seriens existens, så har jag ännu bara fått tag i en av de tre vhs-filmerna, nämligen ”Träsklägrets stolthet”.

Själva serien är relativt vältecknad för sin ålder, men en del av karaktärerna görs inte riktigt rättvisa, personligen tycker jag till exempel att Knasen känns mer otrevlig i den här serien än i strippen, även om det inte stör mig så mycket i alla fall. Jag har inte heller någon aning om varför tre skådespelare samsas om alla rollerna, men gissningsvis var det en knaper budget som satte käppar i hjulen.

Den här filmen distributerades av Musikservice, och tyvärr så finns det ingen dubbcredits, vilket innebär att listan ovan (precis som många andra listor i den här bloggen) är framtagna med röstidentifiering. Detta betyder att jag inte vet vilket dubbningsbolag som dubbade serien, men jag misstänker att serien (liksom Mario vhs-dubbningen) dubbades av antingen Videobolaget eller Kit & C:o.

I rollen som huvudpersonen Knasen hör vi Staffan Hallerstam, kanske mest känd som Knattarna i DuckTales inom dubbning, medan Knasens originalröst görs av Howard Morris, känd som Sorken i Nalle Puh.  Personligen så har jag mycket svårt för originalrösten, då den låter alldeles för hög och irriterande, medan Staffan Hallerstam använder en mer passande röst till Knasen. Han talar med god inlevelse och bibehåller karaktärens charm utan att det blir för irriterande.

Som den argsinte Schassen hör vi Gunnar Ernblad, och ärligt talat undrar jag om det ens skulle gå att hitta någon som passade bättre som Schassen. Röstlikheten med Allan Melvin är visserligen inte slående, men inlevelsen är perfekt, och rösten passar karaktären som handen i handsken.

Generalen spelas även han av Gunnar Ernblad, och det verkar (i mina öron i alla fall) som att Howard Morris i originalet använder lite av vad som sedan blev Sorkens röst. Ernblad gör i alla fall även här en bra insats, passar bra i rollen, talar med god inlevelse, och bibehåller karaktärens charm.

Som Knasens korkade men godhjärtade lumparkompis Nollan hör vi röstskådespelaren och översättaren Olav F. Andersen, som gör en mycket bra rolltolkning. Han lyckas att låta lagom dum utan att det blir för löjligt, och inlevelsen är också mycket bra.

Lägrets rebell Rocky spelas av Fredrik Dolk, och även här är rösten mycket passande. Inlevelsen är också bra, men Fredrik Dolk har sällan problem på den fronten.

Både Jägarn och Plato har inte många repliker i den vhs-filmen jag har i min ägo, men såvitt jag kan avgöra dubbas de båda två av Fredrik Dolk. Tyvärr har de såpass få repliker (och Jägarn har knappt någon screentime alls i vhs-filmen jag har) för att jag på riktigt ska kunna avgöra hur bra Fredrik Dolk är som de här karaktärerna, men jag kan säga som så att jag i alla fall inte störde mig på deras röster.

Även Cosmo (som också kallats för Klirr i Sverige) dubbas av Fredrik Dolk, och liksom de andra karaktärerna så gör han bra ifrån sig här.

Som officeraren Fänrik Fjun, Kockis och Pastorn hör vi Olav F. Andersen, och som Kaptenen hör vi Staffan Hallerstam. Båda två gör bra ifrån sig i de här rollerna, även om de här karaktärerna har väldigt små roller på den vhs-kassetten jag äger.

Till sist har vi Knasens flickvän som spelas av Louise Raeder, men den karaktären var tyvärr inte med på den vhs-filmen jag äger.

Översättningen är enligt mig ganska bra, och det finns inte mycket att anmärka på den punkten.

Sammanfattningsvis är det en underhållande tv-serie med en hyfsat bra dubbning som går an att se på när man vill ha en stunds underhållning.

Fotnot: Det är fullt möjligt att en del rollkaraktärer kanske byter röster mellan vhs-filmerna, men som sagt har jag bara tillgång till en av vhs-filmerna. Jag minns dock att jag såg vhs:en ”Storkanonen och andra lekar” i skolan när jag var ungefär 12 år gammal, och jag minns då att jag trodde att Bert-Åke Varg spelade Generalen. Även om jag misstänker starkt att jag blandade ihop honom med Ernblad, så kan jag inte utesluta att någon annan gjort rollen också.

BBStill4.jpg

Betyg:

Film/serie: 7/10

Röster: 9/10

Inlevelse: 8/10

Översättning: 6/10

Munrörelser: 6/10

 

Totalt betyg: 7,5/10

Foton från: boavideo.com, beetlebailey.com

The Super Mario Bros. Super Show – TV-Dubb recension

The Super Mario Bros Super Show (TV Dubb) – Dubbningsrecension

Produktionsår: 1989-1990 (serien), c. 1992-1993 (dubbningen)

Svenska röster:

Mario – Steve Kratz

Luigi – Johan Hedenberg

Flugis – Hasse Jonsson

Prinsessan – Louise Raeder

Koopa – Gunnar Ernblad

Mouser – Peter Sjöquist

Övriga röster: Hasse Jonsson, Maria Weisby, Louise Raeder, Johan Hedenberg, Steve Kratz, Peter Sjöquist, Annica Smedius, m.fl

Dubbningsbolag: Eurotroll AB

Regissör, översättare och tekniker är för närvarande okända.

Mario Igen

Som jag nämnde i recensionen av tv-dubbningen så är Super Mario en gigantisk franchise som fick sin början via arkadspelet Donkey Kong där Mario medverkade under namnet Jumpman. Ett par år senare fick Mario ett stort genombrott i och med spelet Super Mario Bros, som än idag (2017) är det mest sålda tv-spelet. I slutet av 1980-talet och början av 1990-talet producerades det flera animerade tv-serier med Mariobröderna, och av en dem var The Super Mario Bros Super Show (även kallad Super Mario Brödernas Supershow på svenska), som bestod till hälften av tecknad film (avsnitt med Mario och the Legend of Zelda), samt otecknade bitar, där Mario (spelad av brottaren Captain Lou Albano) och Luigi (spelad av Danny Wells) stöter på olika udda karaktärer när de driver sin rörmokarfirma i Brooklyn.

Det existerar två stycken svenska dubbningar av serien. Jag har inte 100% koll på exakt vilken som dubbades först, men jag misstänker att den första dubbningen som gjordes är den som användes på merparten av vhs-filmerna från Wendros, jag kan dock mycket väl ha fel. I den dubbningen (som jag redan recenserat) medverkade bland annat Hasse Jonsson, Staffan Hallerstam, Johan Hedenberg med flera. Jag har ingen aning om vilket dubbningsbolag som gjorde den dubbningen, men den användes i alla fall på de flesta vhs-kassetterna. (Värt att tänka på är att även Mario-vhserna från Videopocketklubben och Cartoon som i princip är samma material som Wendros-filmer bör ha den dubbningen). Den största skillnaden mellan dubbningarna är att de otecknade delarna av någon okänd anledning inte dubbades i vhs-dubbningen. I stället återgavs de i textad originalversion. I Eurotrolls dubbning, som gjordes för tv-visningar på den numera nedlagda kanalen FilmNet, är dock både de otecknade och de tecknade bitarna dubbade. Värt att nämna är också att jag vet att åtminstonde en av vhs-kassetterna från Wendros ska ha tv-dubbningen, men jag vågar inte uttala mig om det finns mer än en vhs-film med den dubbningen.

Som Mario hör vi i den här dubbningen Steve Kratz, som enligt mig gör en mycket bra rolltolkning. Röstlikheten med Lou Albano fungerar fint, även om det inte är perfekt, och inlevelsen är även den mycket bra. I övrigt finns det inte mycket att anmärka på här.

Som Luigi hör vi Johan Hedenberg, som spelade Toad och Koopa i vhs-dubbningen. Medan jag tycker att han var hyfsad som Toad och riktigt bra som Koopa, så tycker jag att hans Luigi fungerar snäppet bättre än både hans Toad och hans Koopa, även om avståndet mellan hans Koopa och hans Luigi inte direkt är jättelångt. Han pratar med bra inlevelse, har en bra röstkaraktär, och bibehåller originalets charm.

Som Toad (som här kallas för Flugis) hör vi Hasse Jonsson, som dubbade Mario i den andra dubbningen. Visserligen är John Stockers originalröst till Toad mycket mörkare, då detta var innan kvinnliga skådespelare började göra rösten till Toad, så måste jag säga att Jonsson är riktigt bra som Toad. Visserligen kan man ibland urskilja röster som tillhör andra karaktärer han gjort om man lyssnar på insatsen, men något stort problem är det i alla fall inte för mig. Hasse talar med utmärkt inlevelse, och även om röstlikheten med John Stocker inte är helt hundra, så är jag ändå riktigt nöjd med insatsen.

Som Prinsessan Flugsvamp (som vid det här laget fortfarande kallades för Princess Toadstool i USA i stället för Princess Peach) hör vi Louise Raeder, som återkommer i rollen efter att ha gjort den i de sista fem avsnitten av vhs-dubbningen. Precis som där så är Louise Raeder lysande, och som sagt så säger jag det inte bara för att jag älskar Louise Raeders röst, utan för att hon har klart bäst inlevelse av de tre damerna som spelat Peach genom Sverige. Hennes röst passar dessutom bäst jämnfört med originalrösterna, och karaktärens charm bibehålls på ett skickligt sätt. Mycket bättre kan det ärligt talat inte bli när det kommer till Peachs röst.

Som Kung Koopa (som egentligen heter Bowser, men då hans design i den här serien är mycket annorlundare än i spelen, så kan jag inte utesluta att det ska föresälla en helt annan karaktär) hör vi Gunnar Ernblad, som spelade Luigi i de sista fem avsnitten av vhs-dubbningen. Precis som jag nämnde i recensionen av tv-dubbningen så håller jag Gunnar Ernblad som snäppet vassare än Johan Hedenberg, då Ernblad passar snäppet bättre jämnfört med originalrösten. Han har dessutom en snäppet bättre komisk timing, men som sagt så är Johan Hedenberg inte mycket sämre han.

I övriga roller hör vi Louise Raeder, Maria Weisby, Hasse Jonsson, Johan Hedenberg med flera. I de otecknade partierna spelar Louise Raeder de flesta kvinnliga karaktärerna, och jag kan förstå om man liksom i ”Denver – den siste dinosaurien” stör sig på att Raeder nästan är den enda kvinnliga skådespelaren i dubbningen, så måste jag erkänna att jag inte störde mig nämnvärt på att hon medverkade så mycket, men det kan å andra sidan ha med att göra att jag som sagt älskar Louise Raeders röst.  J

En annan som medverkar flitigt i de otecknade bitarna är Hasse Jonsson, som bland annat repriserar sin roll som Kommissarie Gadget i ett avsnitt. Precis som med Raeder så stör i alla fall inte jag mig nämnvärt på att man ofta hör Jonssons röst, men jag kan förstå ifall man stör sig på det frekventa användandet av de här skådespelarna.

Översättningen är mycket bra, och precis som i vhs-dubbningen har man översatt Toads namn. Personligen är jag näsan alltid skeptisk till att översätta karaktärsnamn om man inte måste, men jag måse säga att översättningen ”Flugis” ändå passar ganska bra. Det passar i min mening i alla fall bättre än namnet Champ som användes i vhs-dubbningen. Kung Koopa, som i vhs-dubbningen fick namnet Kung Krut, har i den här dubbningen fått behålla sitt originalnamn, vilket jag anser är bättre, då jag inte direkt är genomförtjust i översättningen ”Kung Krut”.

I övrigt är översättningen som sagt mycket bra, och det finns inte mycket att orda om. Munrörelserna j de tecknade sekvensera är helt okej, men precis som de flesta andra dubbningarna av otecknade filmer och serier, stämmer munrörelserna tyvärr lite si och så i de otecknade delarna, och om man är känslig för dåliga munrörelser kan det nog bli frustrerande att kolla på. Jag störde mig dock inte nämnvärt på det, men som sagt är jag övertygad om att det inte gäller för alla.

Jag har tyvärr aldrig sett serien på FilmNet (det var lite innan min tid), så jag har ingen koll på hurvida det visades dubbcredits där, men när serien visades på Fox Kids är jag nästan helt hundra på att inga röster sattes ut. Precis som jag nämnt i andra recensioner så tycker jag att det är svagt att inte sätta ut credits, men Fox Kids är långtifrån ensamma om att inte göra det.

På grund av creditsavsaknaden, så har rollistan ovan satts ihop via röstidentifiering, så fel kan givetvis förekomma, men då de medverkande skådespelarna har ganska säregna och välbekanta röster så är det svårt att ta miste på dem. 😉

Sammanfattningsvis så är den här dubbningen den bättre av de två, även om vhs-dubbningen inte på något sätt är dålig. Det som gör att tv-dubbningen i mina öron är bättre, är att inlevelsen är bättre, rösterna mer passande, och att de otecknade delarna också är dubbade.

mario-gänget

Betyg:

Film/serie: 6/10

Röster: 8/10

Inlevelse: 9/10

Översättning: 8/10

Munrörelser: 6/10

Totalt betyg: 7/10

Fotnot: Introsången och den klassiska outrosången (”Do the Mario!”) är tyvärr kvar på engelska i båda dubbningarna.  😦

Fotnot 2: Avsnitten av serien där den tecknade Zelda-serien visades enligt uppgift aldrig på Fox Kids/Jetix, utan dubbningen av de avsnitten har troligen bara förekommit på FilmNet.

The Super Mario Bros. Super Show! – VHS Dubb Recension

The Super Mario Bros Super Show (VHS Dubb) – Dubbningsrecension

Svenska röster:
Mario – Hasse Jonsson

Luigi – Staffan Hallerstam/Gunnar Ernblad

Toad – Johan Hedenberg

Peach – Jane Björck/Louise Raeder

Koopa – Johan Hedenberg/Sture Ström

Mouser – Staffan Hallerstam

 

Övriga röster: Johan Hedenberg, Staffan Hallerstam, Louise Raeder, m.fl

Dialogregissör, översättare, tekniker och dubbningsstudio är i dagsläget okända.

Super Mario Bros är en spelserie som kretsar kring två stycken italienska (ibland är dem dock från Brooklyn) rörmokare som allt som oftast måste rädda Svamprikets vackra prinsessa Peach undan den onde Bowser, eller Koopa som han ocskå har kallats. Mario själv debuterade år 1981 i spelet Donkey Kong, då under namnet Jumpman, och även om Mario hade några spel redan innan, kom hans stora genombrott år 1985, då spelet Super Mario Bros (som en idag är det mest sålda tv-spelet) släpptes, och sedan dess har det rullat på. I slutet av 1980-talet och början av 1990-talet producerades det flera animerade tv-serier med Mario-bröderna, och en av dem var ”The Super Mario Bros. Super Show”, eller ”Super Mario-brödernas supershow” som den också kallats i Sverige. Serien bestod av dels tecknade filmer med Mario & C:o (vilka ibland var utbytta mot avsnitt ur Legenden om Zelda), och dels av live action-segment där Mario och Luigi träffar olika skumma typer när de driver sin rörmokarfirma i brooklyn.

I Sverige har serien två dubbningar. Den ena (som är den vi ska koncentrera oss på i den här recensionen) gjordes för ett par vhs-filmer under 1990-talet, och på de var inte live action-delarna dubbade, utan återgavs i textad originalversion. Den andra dubbningen (eller kanske den första?) gjordes av Eurotroll för visningar på den nu nedlagda kanalen FilmNet, och visades även på Fox Kids. Den dubbningen släpptes även på åtminstonde en vhs-film. I den dubbningen var live action-delarna också dubbade.

VHS-dubbningen förekom alltså på videofilmerna utgivna av Wendros (kassetter med ”Videopocketklubben” eller ”Cartoon” har också denna dubbningen), och precis som med de flesta andra vhs-filmerna från det här bolaget så finns det ingen credits, därför har rösterna identifierats via avlyssning och mail till skådespelarna.

Som Mario hör vi Hasse Jonsson, som även dubbat två andra spelhjältar, nämligen Sonic the Hedgehog och Link i Zelda. Till skillnad från i nutid, då Mario nästan utan undantag brukar bryta kraftigt på italienska, så har Mario i originalversionen i stället en Brooklyn-accent, i den svenska dubbningen pratar dock Jonsson utan någon särskild dialekt eller brytning. Hasse passar bra i rollen och bibehåller precis rätt röstkaraktär. Han talar dessutom med mycket bra inlevelse.

Som Marios långe och något fege bror Luigi hör vi Staffan Hallerstam, som även han gör ett bra jobb. Röstlikheten med originalrösten Danny Wells är inte direkt slående, men han talar ändå med bra inlevelse och har ändå en fullt godkänd röstkaraktär.

Som Toad hör vi Johan Hedenberg, och det är faktiskt ganska intressant, då Toad numera alltid spelas av en kvinnlig skådespelare, dock ska det påpekas att Toads originalröst i serien också är manlig. Johan Hedenberg är visserligen fullt godkänd som Toad, men Hasse Jonsson som tog över rollen i tv-dubbningen är snäppet vassare i rollen.

Som Prinsessan Peach (eller Prinsessan Flugsvamp som hon egentligen kallas för i serien) spelas av en person som inte medverkat i många dubbningar. Mig veterligen har hon bara medverkat i en dubbning förutom den här, nämligen som Smurfan i specialavsnittet ”Smurfolympiaden” från Smurfarna, som dubbades för Lilla Aktuellt, då med sportkommentatorer i rollerna. Peach spelas alltså av Jane Björck, och det är onekligen mycket intressant och förvånande, då hon ju till yrket är sportjournalist. Jane Björck har visserligen en mycket bra röst, men det hörs tyvärr alldeles för väl att hon inte är van vid dubbning, då inlevelsen sviktar med jämna mellanrum, vilket är väldigt synd, då hon ändå låter mycket bra som Peach.

Som Bowser hör vi Johan Hedenberg, som dubbat många andra spelskurkar genom tiderna (bla. Dr Robotnik, Ganon, m.fl), och precis som de rollerna passar Johan utmärkt i rollen, och talar med bra inlevelse. Personligen håller jag dock Gunnar Ernblad, som gjorde motsvarande roll i tv-dubbningen som snäppet bättre, men mycket sämre är inte Hedenberg.

Totalt så dubbades tio stycken avsnitt med de här rösterna, men från avsnitt 5 och framåt så byter merparten av karaktärerna röster. Mario spelas fortfarande av Hasse Jonsson, och Johan Hedenberg lånar fortfarande ut sin röst till Toad, men Luigi är nu utbytt mot Gunnar Ernblad. Ernblad är väl inte mitt förstahandsval som Luigi, men han passar ändå förvånansvärt bra i rollen.

Peach byer också röst i och med avsnitt fem, och spelas i de restrerande avsnitten av Louise Raeder, som senare spelade rollen i tv-dubbningen, och personligen så är Louise Raeder min personliga favorit i rollen som Peach (och det säger jag inte bara för att jag älskar Louise Raeders röst), hon talar med bra inlevelse, bibehåller rätt röstkaraktär och i ärlighetens namn finns det inte mycket att anmärka på här.

Koopa har även han bytt röst i de fem sista avsnitten, och hörs då av Sture Ström i stället för Johan Hedenberg, vilket undertecknad är väldigt konfunderad över, då Hedenberg fortfarande är kvar som Toad.  Till skillnad från de andra röstbytena, som trots allt fungerar även om det blir förvirrande, så fungerar det inte riktigt lika bra här. Sture Ström är visserligen en riktigt bra röstskådespelare, men tyvärr så passar hans röst inte riktigt till Bowser.

I övriga roller hör vi de nyss nämnda skådespelarna, alltså Hasse Jonsson, Johan Hedenberg, Staffan Hallerstam, Louise Raeder, Gunnar Ernblad med flera. De flesta talar med utmärkt eller bra inlevelse.

Översättningen av serien är till största delen bra, men jag ställer mig frågande till att Toads namn har översatts till Champ. Jag kan ha missat någonting, och om jag har det så ber jag om ursäkt, men jag kan inte komma på någon logisk anledning till att kalla Toad för Champ. En annan karaktär som fått sitt namn översatt är Kung Koopa, som i den här dubbningen kallas för Kung Krut. Jag är personligen inte vidare förtjust i den här översättningen, och hade hellre sett att man gjorde som i tv-dubbningen, nämligen att använda originalnamnet.  I övrigt så är översättningen relativt välgjord, och jag störde mig inte nämnvärt på någon konsig meningsuppbyggnad eller dålig översättning.

Då vhs-filmerna som sagt saknar dubbningscredits är det inte känt vilket dubbningsbolag som faktiskt gjorde den här dubbningen, men utifrån rösterna och tidsepoken gissar jag spontant på att det är Videobolaget eller Kit & Co som gjort dubbningen. Jag känner inte heller till vem som regisserat, översatt och agerat tekniker i dubbningen, men om någon vet det får ni jättegärna skriva i kommentarerna.

Sammanfattningsvis är det här en helt okej dubbning, även om jag personligen föredrar Eurotrolls dubbning.

Mario-Luigi.jpg

Betyg:

Film/Serie: 7/10

Röster: 6/10

Inlevelse: 5/10

Munrörelser: 6/10

Översättning: 7/10

 

Totalt betyg: 6/10

Scooby-Doo (Musicservice) – Dubbningsrecension

Produktionsår: 1969-1982

Utgivningsår: 1990

Genre: Animerat, Barn, Komedi, Mysterium

Engelska originalskådespelare: Don Messick, Casey Kasem, Frank Welker, Nicole Jaffe, Indira Christopherson, Heather North, Larry Storch, Olan Soule, Daws Butler, m.fl

 

Svenska röster:

 

Scooby-Doo – Gunnar Ernblad

Shaggy – Fredrik Dolk/Stig Engström

Daphne – Beatrice Järås

Velma – Louise Raeder

Fred – Staffan Hallerstam

Scrappy-Doo – Staffan Hallerstam

Batman – Fredrik Dolk

Robin – Staffan Hallerstam

Jokern – Gunnar Ernblad

Pingvinen – Staffan Hallerstam

Cher – Beatrice Järås

Sonny – Staffan Hallerstam

 

Övriga röster: Gunnar Ernblad, Fredrik Dolk, Louise Raeder, Staffan Hallerstam, Olav F. Andersen, Beatrice Järås, m.fl

 

 

Jag har alltid gillat Scooby-Doo, och då särskilt originalserien ”Scooby-Doo – Where are you?” som jag redan recenserat. I den recensionen så nämnde jag ju att ett av avsnitten ur den serien dubbats för vhs-filmen ”Hannah-Barberas personliga favoriter” och det är just den dubbningen vi ska ta oss en titt på idag.

 

Musicservice är en svensk distributör som under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet släppte en rad olika filmer med till exempel Yogi Björn, Karl-Alfred, Knasen, Familjen Flinta, Huckleberry Hound, Top Cat, Quick Draw McGraw och Dastardly & Muttley. De släppte även fem vhs:er med Scooby-Doo, och utöver Hannah-Barberas Personliga favoriter släpptes ”Den dynamiska Scooby-affären”, ”Röde baronens spöke”, ”Spökena på Maud Frickets farm” och ”Scooby som tjurfäktare”. Alla fem innehåller samma dubbning, en dubbning som troligtvis antingen dubbades av Videobolaget eller av Kit&Co.

 

Varje kassett (utom Hannah-Barberas personliga favoriter) innehåller ett avsnitt av serien ”The New Scooby-Doo Movies” och ett avsnitt av ”Scooby-Doo & Scrappy-Doo” (serien med kortare avsnitt utan Fred, Daphne och Velma), medan Hannah-Barberas personliga favoriter innehåller ett avsnitt av ”Scooby-Doo, where are you?” (dock med The New Scooby-Doo Movies introsång), ett avsnitt av “The New Scooby-Doo Movies” och två avsnitt av “Scooby-Doo and Scrappy-Doo”. Vad jag tycker om serierna kommer jag att berätta senare då båda serierna har mer än en dubbning som jag kommer att recensera senare.

 

Jag har i skrivande stund inte fått tag på Spökena på Maud Frickets farm ännu, men jag misstänker att kvalitén på dubbningen på den kassetten är i princip samma som de övriga serien.

 

I rollen som Scooby-Doo själv hör vi dubbningsveteranen Gunnar Ernblad, som för övrigt gjorde samma roll i dubbningen på Kanal 10s videofilmer. Han gör visserligen sitt bästa, men tyvärr passar han inte riktigt som Scooby. Hans inlevelse är visserligen god, och han bibehåller röstkaraktären hyfsat bra, men tyvärr så kan jag inte ge insatsen något högre betyg än skapligt.

 

Shaggys röst alternerar mellan kassetterna, men i de allra flesta kassetterna är det Fredrik Dolk (känd som Buzz Lightyear i Toy Story) som gör rösten till Shaggy. Fredrik är helt okej i rollen, talar med bra inlevelse och bibehåller röstkaraktären hyfsat, men även här så fungerar det inte riktigt. Personligen så tycker jag att det inte råder någon som helst tvekan om att Peter Harryson är överlägsen som Shaggy, och att klå honom är lättare sagt än gjort.

 

I videofilmen ”Scooby som tjurfäktare” (och kanske i Spökena på Maud Frickets farm) så är Fredrik Dolk utbytt mot Stig Engström i stället. Inlevelsen är visserligen helt okej, men Stig passar inte som Shaggy över huvud taget.  Rösten är alldeles för mörk och raspig för att fungera, och röstlikheten med originalets Casey Kasem är nästan obefintlig.  Stig är visserligen en väldigt duktig skådespelare, men som Shaggy fungerar det helt enkelt inte. Jag har tyvärr inte hittat någon information om  varför Fredrik Dolk alternerar med Stig Engström, men då Fredrik Dolk inte verkar medverka på kassetten där Stig Engström spelar Shaggy överhuvudtaget så gissar jag på att Fredrik antingen var sjuk eller hade förhinder att vara med. Resten av rollbesättningen medverkar dock i alla filmerna, så jag antar det var någon form av tillfälligt inhopp från Engströms sida.

 

Som Daphne hör vi Beatrice Järås som liksom Gunnar Ernblad medverkade som samma roll i Kanal 10s videofilmer. När jag först såg den här dubbningen (vilket idag, Augusti 2016 bör vara ungefär 5-6 år sedan) var det mycket svårt för mig att vänja mig vid Beatrice Järås som Daphne, men jag måste ändå ge henne godkänt. Inlevelsen är godkänd även om röstlikheten med Indira Christopherson och Heather North inte är direkt slående.

 

Som Velma hör vi en av mina personliga favorit röstskådespelare på den kvinnliga fronten, nämligen Louise Raeder. Personligen tycker jag att Velma och Daphne skulle bytt röster med varandra, då jag tror att Louise Raeder hade passat bättre som Daphne medan Beatrice Järås hade gjort ett bättre jobb som Velma.  Louise är dock alltid lika duktig, och röstlikheten med Nicole Jaffe och Pat Stevens är faktiskt ganska bra. Inlevelsen är också mycket bra, även om jag inte riktigt tycker att Louises röst passar Velma, men det kunde varit mycket värre.

 

Som Fred hör vi dubbningsveteranen Staffan Hallerstam som liksom Järås och Ernblad spelade sin roll i den här dubbningen i Kanal 10s videofilmer. Han medverkade även som Fred i Öga & Öras dubbning av Scooby-Doo som användes på SF/Transfers samt Polar Bonniers videofilmer med Scooby-Doo.  Han passar faktiskt mycket bra som Fred och är en av de bättre rösterna i den här (förmodrade) lågbudgetdubbningen. Han talar med god inlevelse och bibehåller röstkaraktären väl även om röstlikheten med Frank Welker inte direkt är slående här heller. Hallerstam gör dock en fullt godkänd insats och är utan tvekan bäst i den här dubbningen.

 

Som Scooby-Doos brorson Scrappy-Doo, tillika den mest avskydda karaktären i Scooby-franchisen hör vi Staffan Hallerstam som gjorde samma roll i Transfers och Kanal 10s videofilmer samt i Media Dubbs dubbningar av Scooby-Doo. Han passar mycket bra som Scrappy även om jag (p.g.a nostalgi) föredrar Håkan Mohede från Sun Studios tidiga dubbningar av Scooby-Doo i rollen. Staffan talar i alla fall med god inlevelse, bibehåller röstkaraktären bra och röstlikheten med Lennie Weinrib och Don Messick är helt okej i mina öron.

 

I övriga röster hör vi i princip de skådespelerna vi redan gått i genom, alltså Gunnar Ernblad, Fredrik Dolk, Staffan Hallerstam, Louise Raeder, Olav F. Andersen, Sture Ström och Beatrice Järås. Allihopa är väldigt duktiga, men ibland kan man tydligt höra att samma skådespelare gör rösten till mer än en figur i samma avsnitt, men då dubbningen troligen gjordes med ganska knaper budget så är dubbningen ändå hyfsad med tanke på de rådande omständigheterna.

 

Översättningen är helt okej såvitt jag kan bedömma, jag har jämnfört översättningen av ”What a night for a Knight” på ”Hannah-Barberas personliga favoriter” med Media Dubbs översättning av samma avsnitt, och personligen så måste jag säga att jag föredrar Media Dubbs översättning bättre, även om det verkar som att översättningen på Musicservices videofilm ligger närmare originaltalet.

 

Munrörelserna är helt okej och jag störde mig inte nämnvärt över något på den fronten.

 

Så kommer vi till den svenska creditsversionen. All information om svenska röster, översättning, regi och dylikt lyser med sin frånvaro, vilket innebär att listan ovan satts ihop med röstidentifiering och mail till de inblandade skådespelerna.  Det här är visserligen inget ovanligt när det gäller Musicservices vhs-filmer, men jag tycker personligen att det är svagt att inte ens sätta ut rösterna i grupp. L

 

Sammanfattningsvis är det här en hyfsat bra dubbning som lider av stora ”miscasting”-problem.  Jag vet inte riktigt om jag skulle rekommendera den, men den är i alla fall inte lika dålig som dubbningen av Dingo Pictures filmer. (usch! L )

 

 

Slutbetyg:

 

Dubbning: 5/10

Röster: 4/10

Inlevelse: 6/10

Översättning: 6/10

Bananer i Pyjamas (tv-serie) – Dubbningsrecension

Bananer i Pyjamas

År: 1997-1999
Genre: Barn / Familj / Dockfilm / Animerat (delvis)
Engelska skådespelare: Ken Radley, Nicholas Opolski, Taylor Owynns, Mary-Anne Henshaw, m.fl

Svenska röster:

Berättaren – Peter Harryson/Hans Lindgren
B1 – Gunnar Ernblad
B2 – Bert-Åke Varg
Amy – Charlotte Ardai Jennefors
Lulu – Beatrice Järås
Morgan – Staffan Hallerstam
Herr Mus – Joakim Jennefors
Maggie – Beatrice Järås

Dubbningsstudio: PangLjud ab

bananerna
Bananer i Pyjamas är en australiensk tv-serie om handlar om just två bananer som bär pyjamas och deras vänner, tre stycken björnar och en listig (och ibland småtaskig) råtta som äger stadens butik. Serien kretsar kring de här sex karaktärerna och deras äventyr.

När jag var liten så tittade jag ofta på Lattjo Lajban där Bananer i Pyjamas sändes, och därför har programmet blivit nostalgi vid sidan av Teletubbies. Men till skillnad från Teletubbies så är faktiskt Bananer i Pyjamas fortfarande hyfsat kul att se på idag, som vuxen. Det är självklart inte 100% perfekt, men om man sett på skräckfilm eller på annat sett fått ett ångestanfall så är serien perfekt att glo på för att lugna ner sig.

Seriens intro består av en animerad film där bananerna jagar björnarna, men själva avsnitten utformas av skådespelare i dräkter, medan rösterna är pålagda i efterhand. Storyn varierar från avsnitt till avsnitt, och bara i enstaka fall förekommer avsnitt som är kopplade till varandra, bland annat ett som handlar om Bananernas födelsedag. Storyn (som för övrigt skrivs av olika personer i olika avsnitt) i avsnitten är inte direkt mästerverk, men de fungerar för ändamålet, utan att det blir för barnsligt alá Teletubbies och Musses Klubbhus. Dräkterna är mycket snygga, men man tror inte direkt på att de verkligen är bananer eller björnar. Rekvesitan är visserligen ganska bra (speciellt den gula brylé-puddingen), men en hel del av den är uppenbart fejkad, till exempel ser man tydligt att ett ätbart objekt i ett avsnitt är gjort av trä. Kulisserna är inte heller helt övertygande. Man ser till exempel att träden är en målad bakgrund, och att havet i själva verket är ett tygstycke. Men serien är ju faktiskt inte gjord för vuxna med personer med överdrivet detaljsinne som jag, och när jag var barn tänkte jag inte nämnvert på det som jag ser är uppenbart fejkat idag, och det får man ju se som ett gott betyg då serien riktar sig till just barn.

Idagsläget har undertecknad inte sett den engelska (australienska?) originalversionen och kommer således inte att jämföra rösterna med originalrösterna. Dubbningen av tv-serien gjordes av PangLjud (senare Pangstudios som gick ihop med ett annat företag och blev MorganKane som gick i konkurs för sisådär åtta år sedan), men jag har i skrivande stund ingen aning om exakt hur många avsnitt av serien som dubbats. Men då jag både sett tidiga och sena avsnitt av serien på svenska, så misstänker jag att i alla fall merparten av serien har dubbats.

B1 spelas i alla fall av dubbningsveteranen Gunnar Ernblad, som är känd för sina många skurkröster. Här använder han dock en väldigt ljus röst, som påminner om den lilla muppen i Pettson och Findus i Snickarbon (”Näää, den där var det ju inte!), och jag tycker personligen att han passar mycket bra om. Inlevelsen är också mycket bra, men Gunnar Ernblad brukar sällan svikta på den punkten.

Som B2 hör vi Bert-Åke Varg, även han en dubbningsveteran. Medan de flesta andra dubbningsfantasterna förknippar Bert-Åke med Asterix, så förknippar jag honom med B2. Liksom Ernblad, så passar Bert-Åke Varg mycket bra i rollen, och även här är inlevelsen mycket bra.

Som björnen Amy hör vi Charlotte Ardai Jennefors. Hon passar också mycket bra i rollen, och talar med bra inlevelse. Ingenting övrigt finns att tillägga här.

Som Lulu hör vi Beatrice Järås, och jag måste erkänna att som barn var jag inte vidare förtjust i hennes röst. Nu när jag är äldre så tycker jag dock att hon är riktigt bra i rollen som den eleganta Lulu. Även här är inlevelsen bra.

Som Morgan hör vi Staffan Hallerstam, för de flesta känd som Bosse i Karlsson på Taket och som Benke i Pippi Långstrump (tv-serien från 1969). Även här passar rösten utmärkt till karaktären, och det finns inte heller här någonting att orda om.

Som den listige Herr Mus hör vi Joakim Jennefors, som faktiskt är gift med Charlotte Ardai Jennefors (Amy). Precis som de övriga skådespelarna passar han utmärkt i rollen, som för övrigt är en stor kontrast mot hans roll som den godmodige och lätt naive Quasimodo i Disney’s Ringaren i Notre Dame.

Slutligen har vi berättarrösten som alternerar mellan Peter Harryson (ep. 1-100) och Hans Lindgren (ep 101-200). Av dessa båda herrar föredrar jag absolut Peter Harryson. Det är visserligen inget fel med Hans Lindgren, men Peter Harryson har helt enkelt bättre inlevelse och en intressantare röst.

Jag har i skrivande stund (Augusti 2016) sex stycken Bananer i Pyjamas filmer på VHS, och på dem är den svenska creditsversionen obefintlig. All credits i filmen är för den engelska versionen, och den enda informationen om rösterna kommer från baksidan av vhs-kassetterna, där merparten av rösterna står angivna. Av någon outgrundlig anledning så har rösten bakom Herr Mus (Joakim Jennefors) inte stått med på någon vhs-kassett, vilket känns aningen svagt då Joakim förtjänar att få credit för sin roll. Inte heller regissör, översättare eller tekniker står utsatta, och det enda man överhuvudtaget får reda på om dubbningen är att den är gjord av PangLjud (vars logga syns i introt till serien). Visserligen är rösterna självklart mest intressant för de flesta, men det är enligt mig riktigt dåligt att det ingen studiocredits existerar, inte ens efter att filmen tagit slut.

Utöver den här dubbningen finns det även en till äldre dubbning som använts på FilmNet, och där lästes alla röster av en (i skrivande stund) oidentifierad kvinna. Den här dubbningen verkar dock inte ha använts sedan dess, så därför har jag inte haft möjlighet att se den och jämnföra med den mer kända dubbningen. Däremot finns det en skiva där alla utom Peter Harryson och Bert-Åke Varg har bytt röst. (Om nu skivan inte spelades in innan tv-serien dubbades). Mer om den kommer ni få höra i framtiden.
Sammanfattningsvis är Bananer i Pyjamas en trevlig och välgjord serie som jag väl kan rekommendera till de minsta, och som ett alternativ till gulliga kattbilder efter att man blivit rädd. xD

Slutbetyg:

Serie/film: 4/5
Manus: 3/5
Röster: 4/5
Inlevelse: 4/5