Vem är bäst? – Sorken (Julkalender 2018, lucka 7)

Hej hallå allihopa, och välkommen till dagens omgång av ”Vem är bäst?”.

Idag ska vi ta oss en titt på en av de sista karaktärerna från Nalle Puh, nämligen Sorken, som genom åren även kallats för bland annat Dumbom, Mulle Mullvad och Grävling.

Nu kör vi!

big_1409274682_1382479909_image

Hans Lindgren:

I de ursprungliga kortfilmerna från 1970-talet, samt nästan alla tillfällen fram tills omkring 2003-2005, var det dubbningsveteranen Hans Lindgren (1932-2012) som gjorde Sorkens röst. Hans Lindgren har vi stött på många gånger här i bloggen, han ligger bakom de svenska rösterna till exempel Glader (omdubbningen av Snövit), Herr Stork (1972 års suveräna omdubbning av Dumbo), Vita kaninen (omdubbningen av Alice i Underlandet), Smee (omdubbningen av Peter Pan), Kaa (Djungelboken), Roqefourt (Aristocats), Sixten Mus och Gamen Dum-Dum (Robin Hood), Bernard (Bernard & Bianca), men han är troligen mest känd som mångårig röst till Långben, en roll han gjorde i närmare 30 år. 😀

Hans Lindgren gör en mycket bra rolltolking som Sorken, och fungerar mycket bättre som honom än som Kanin som han också spelade i kortfilmerna på 1970-talet. Hans inlevelse är också bra, och röstkaraktären likaså. Det ska dock tilläggas att originalrösten pratar med någon form av läspning, och hur mycket Hans läspar varierar mellan produktionerna. För det mesta är det dock inga problem. 🙂
Ulf Peder Johansson:
I musiksagan ”Nalle Puh och den stormiga dagen” från 1988 har visserligen Sorken (som av någon underlig anledning kallas för Mulle Mullvad trots att det är helt fel djur), repliker, men rösten står inte angiven i boken, vilket även är fallet med ett par andra karaktärer om jag minns rätt. Det råder dock ingen tvekan som att det är Ulf Peder Johansson (1957-) som ligger bakom Sorkens röst här, och som även gör Nasses röst i samma musiksaga. Nu har Ulf visserligen inte så många repliker, och insatsen är visserligen skaplig, men enligt undertecknad så är Ulfs insats den svagaste av de Sorken-rösterna jag hört. Att Ulf är en bra skådespelare råder det dock ingen tvekan om, till exempel är han lysande som Heimlich i Ett småkryps liv, och som Rizzo i Mupparna. 🙂
Gunnar Uddén:
I datorspelet ”Nalle Puh: Skolstart” från år 2000, är det av okänd Ugglas skådespelare Gunnar Uddén (1935-) som gör Sorkens röst. Hans Lindgren var ju fortfarande aktiv vid detta tillfället, och spelade till och med Sorken efter spelet släpptes, så jag antar att Hans var sjuk eller hade förhinder när Sorkens repliker skulle spelas in. Gunnar Uddén gör dock en riktigt bra insats, bibehåller röstkaraktären hyfsat och låter också hyfsat lik Hans Lindgrens version, men samtidigt också originalrösten. I den här insatsen förekommer också de tidigare nämnda läspingarna. Med andra ord en bra insats, men inte Sorkens bästa röst.
Bert-Åke Varg:

I serien ”Små äventyr med Nalle Puh” från 2012 (dvs samma år som Hans Lindgren gick bort), som består av (om jag fattat det rätt) ihopklippt material från gamla filmer och serier med Nalle Puh, är det Bert-Åke Varg (1932-) som tagit över rollen som Sorken. Jag har i skrivande stund inte hört Bert-Åkes insats, då jag inte lyckats få tag i något avsnitt av serien på svenska, och kan således inte kommentera insatsen. Personligen hade jag dock castat Bert-Åke Varg som Uggla i stället, vilket också hade varit en fin homage till hans insats som Ugglan Helge i det populära barnprogrammet ”Från a till ö”. 🙂
Topplistan:

Efter noga övervägande blir topplistan följande:

1. Hans Lindgren
2. Gunnar Uddén
3. Ulf Peder Johansson
Ej tillämpbart: Bert-Åke Varg

Imorgon är jag tillbaka med en ny omgång av ”Vem är bäst?”, så vi syns då! 😀

Min topp 10 bästa dubbninginsatserna inom Disneyfilmer

Disney Wallpaper

Hej hallå allihopa!

 

Genom åren har det dubbats väldigt mycket i Sverige, både långfilmer, tv-serier, kortfilmer och annat. Därför tänker jag idag ta tillfället i akt att ge er en lista på de 10 bästa dubbningsinsatserna jag hört. För att få lite ordning tänkte jag enbart fokusera på dubbningsinsatser från Disney/Pixar. Visserligen finns det väldigt många bra dubbningsinsatser som inte är Disneyrelaterade, så därför kommer jag också att göra en ”Topp 10 bästa dubbningsinsatserna – Ej Disney” någon gång under 2018. När det blir kan jag inte lova än, men det är värt att se fram emot. 🙂

 

Innan vi börjar ska jag bara säga att jag kommer att börja bakifrån för att hålla spänningen. 🙂

 

#10: Margareta Sjödin som Duchess, ur Aristocats:

 

Margareta Sjödin har en underbart len och mjuk röst som passar utmärkt som Duchess, och även som Bianca i Bernard och Bianca. Hon gör en mycket fin rolltolkning och passar verkligen som kärleksfull mor, men det som hindrar henne från att ta sig högre upp på topplistan är att inlevelsen inte riktigt är helt hundra. Men förutom det är insatsen väldigt bra. 🙂

 

#9: Björn Skifs som Woody, ur Toy Story och Toy Story 2:

 

Björn Skifs förknippas nog med hits som ”Michelangelo”, ”Hooked on a Feeling” och ”Det blir alltid värre framåt natten”, samt kultfilmerna ”Strul”, ”Drömkåken” och ”Joker”, men för mig kommer han för alltid att förknippas med något helt annat, nämligen rösten till cowboydockan Woody i Toy Story. Personligen tycker jag att Björn Skifs lyckas väldigt bra med att få till Woodys varma personlighet, och inlevelsen är också riktigt bra. När Toy Story 3 kom ut år 2010, hoppades jag väldigt mycket på att Björn Skifs skulle återvända som Woody, men på grund av bråk med Disney (har jag för mig) hoppade han av (blev sparkad?) som Woody, och i stället tog Jan Mybrand över rollen i både Toy Story 3, kortfilmerna, de två 25-minuters filmerna, samt spelet Disney Infinity, och troligtvis får han även reprisera rollen i kommande Toy Story 4, som bör ha premiär nästa år, har läst lite olika releasedatum då filmen skjutits fram och tillbaka ett antal gånger. När jag såg Toy Story 3 var jag inte särskilt imponerad, och mycket av det kan ha och göra med min nostalgiska koppling till de första två filmerna och Björn Skifs insats som Woody. 🙂

 

#8: Robert Gustafsson som Mike Wazowski, ur Monsters Inc:

 

Robert Gustafsson har flera gånger utnämnts till sveriges roligaste man, och inom dubbning är han kanske mest förknippad med Sid i Ice Age-filmerna. Han har dessutom medverkat i de svenska dubbningarna av både Planet 51, Horton och Robotar. Men för mig är han mest känd som det klotrunda och enögda monstret Mike i Monsters Inc. Förra året var ju Mike Wazowski en av karaktärerna i min ”Vem är bäst?”-julkalender, så därför ska jag fatta mig kort här. Troligen beror Robert Gustafssons placering i listan till stor del på nostalgi till den första filmen. Sedan gör Robert Gustafsson också en riktigt bra insats, och är mycket roligare än det lilla jag hört av Billy Crystals insats, som också är bra. När jag hörde att Robert Gustafsson var utbytt i Monsters University (vilket troligen berodde på att han var upptagen med att spela in ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”, som delvis spelades in utomlands), var jag nära på att bojkotta filmen, men som jag skrev i ”Vem är bäst?” omgången så tycker jag ändå att Johan Ulveson är helt okej. 🙂

 

#7: Ulla Skoog som Doris, ur Hitta Nemo och Hitta Doris:

 

Hitta Nemo är också väldigt nostalgisk, då jag såg den på bio med min 9 år äldre storasyster som 8-åring, hösten 2003, vilket faktiskt är det första biobesöket jag helt minns. Jag är rätt säker på att jag sett ett par andra filmer innan Hitta Nemo, men som sagt är Hitta Nemo den tidigaste filmen som jag vet 100% säkert att jag sett på bio. I den svenska dubbningen är det Leif Andrée, Ulla Skoog, Roger Storm och Björn Thudén som gör filmen, och av dem är det Ulla Skoog som drar det längsta strået, med Leif Andrée tätt efter. Skoogs placering på topplistan beror helt på att hon lyckas förmedla karaktären på ett bra sätt och dessutom har en riktigt bra komisk tajming. En annan sak som är oerhört imponerande är att både Skoog och Andrée är precis lika bra i uppföljaren Hitta Doris, trots att det är 13 år mellan dubbningarna, och att (av intervjuer med skådespelare av dömma) det verkar svårt att komma ihåg allt man gjort, och dessutom hur varje karaktär ser ut, är och låter. 🙂

 

#6: Dan Ekborg som Anden, ur Aladdin:

 

När jag skrev min topplista, funderade jag länge på om jag skulle ta med Dan Ekborgs insats som Anden ur Aladdin, eller som Hades i Herkules. Till slut föll mitt val på Dan Ekborg, som i podcasten Röstskådespelarna av någon anledning hela tiden blandas ihop med sin bror Anders Ekborg, som visserligen också dubbat, men inte i varesig i Aladdin eller i Herkules. I originalfilmen, samt ”Aladdin och rövarnas konung”, är det den (sorgligt nog) numera bortgångna komikerstjärnan Robin Williams som gör Andens röst, medan det är Dan Castellaneta, mest känd som rösten till Homer Simpson, som gör Andens röst i tv-serien samt i ”Jafars återkomst”. I fallet med Jafars återkomst beror Robin Williams frånvaro på en konflikt mellan honom och Disney, när Disney tog med hans insats som Anden i trailers och förhandsvisningar trots att han bad dem att inte göra det. Konflikten löstes dock, och Williams var tillbaka i Rövarnas konung. Jag vet inte om hans frånvaro i tv-serien också beror på konflikten, men jag skulle inte bli förvånad om så var fallet.

Det är i alla fall inte lätt att fylla varken Robin Williams eller Dan Castellanetas skor, men Dan Ekborg lyckas ändå förmedla Andens karaktär med både energi och komisk tajming. Dessutom använder han rösten på så många olika sätt för att matcha alla figurerna som Anden förvandlar sig till, något jag gillar skarpt. Trots att det är som Anden jag satt honom på topplistan, måste jag också säga att han är oerhört bra som Hades i Herkules också, där han också gör en mycket energisk och komisk insats. 🙂

 

#5: Sharon Dyall som Esmeralda, ur Ringaren i Notre Dame:

 

Tillsammans med Skönheten och Odjuret, Den Lilla Sjöjungfrun, Herkules, Insidan ut och Toy Story-filmerna, är Ringaren i Notre Dame en av mina favorit Disneyfilmer. Till skillnad från många andra Disneyfilmer, där kända ansikten har en förmåga att dyka upp i rollistan (te.x Molly Sandén och Måns Zelmerlöw i Trassel, Tommy Körberg och Claes Malmberg i Skönheten och Odjuret, Peter Jöback i Aladdin, Max von Sydow i Herkules, Povel Ramel och Lasse Berghagen i Tarzan, etc), består Ringaren i Notre Dame faktiskt av relativt okända personer för gemeneman, men för oss dubbningsfans veteraner som Joakim Jennefors, Monica Forsberg, Roger Storm och just Sharon Dyall. Undantaget i den här dubbningen är väl Lasse Kronér, och kanske möjligen Siw Malmkvist. Nu kan stora stjärnor faktiskt passa som röstskådespelare också, men då gäller det att rösten faktiskt passar karaktären, och att kändisen i fråga faktiskt har någon talang för skådespeleri. Sharon Dyall är kanske visserligen ingen superkändis, men innan Ringaren hade hon bland annat varit med i såpan ”Varuhuset” och tävlat i Melodifestivalen, och även dubbat lite i Oliver och Gänget. Personligen tycker jag att Sharon Dyall gör den bästa insatsen i filmen, tätt följd av Joakim Jennefors och Stefan Ljungqvist, som i sin tur ligger snäppet före Mikael Grahn och Roger Storm. Sharon Dyall gör rollen med väldigt stark känsla, och sjunger otroligt bra i ”Esmeraldas bön”, en låt som jag inte brydde mig så mycket om när jag var liten, men som jag börjat uppskatta mycket nu i vuxen ålder. En annan sak som jag gillar med insatsen är att jag verkligen till 100% tycker att rösten passar karaktären både till utseende och personlighet. Helt enkelt en riktigt bra insats, som klättrat både upp och ner i listan under skapandets gång, och som till slut landar precis i mitten. 🙂

Jag har dock ingen kommentar till insatsen i uppföljaren från 2002, då jag redan som 7-åring tyckte att filmen var fruktansvärt dålig och idagsläget inte har några planer på att se om den igen.

 

#4: Fredrik Hiller som Kronk, ur Kejsarens Nya Stil:

 

Fredrik Hiller har allt som oftast fått dubba karaktärer som den amerikanska skådespelaren Patrick Warburton spelat i originalversionen. Förutom i Kejsarens nya stil, har Fredrik Hiller också dubbat Warburton i bl.a Sanningen om Rödluvan, Kim Possible, Scooby-Doo! Mysteriegänget, Vilddjuren, Herr Peabody & Sherman och säkert vid fler tillfällen. Faktum är att han dubbat Patrick Warburton så många gånger att jag undrar om det är en slump? xD

Hursomhelst så är Kejsarens Nya Stil en nostalgisk barndomsfavorit för undertecknad, tillsammans med Atlantis: En försvunnen värld. Dessa två filmerna anses av många som några av de sämre Disneyfilmerna, i alla fall den sistnämnda, men för mig kommer de alltid vara favoritfilmer. I Kejsarens Nya Stil är det Fredrik Hiller som i princip gör filmen, även om Figge Norling (Kuzco), Allan Svensson (Pacha) och Siw Malmkvist (Yzma) också är riktigt bra i sina roller. Fredrik Hiller har dock en riktigt bra komisk tajming, och låter dessutom lik originalrösten. Dessutom är inlevelsen riktigt bra i såväl första filmen som uppföljaren ”Kejsarens nya stil 2: Kronks nya stil”. TV-Serien ”Kejsarens nya skola” har jag inte sett på säkert 8-10 år, men av det lilla jag kommer ihåg var han bra även där. 🙂

 

Nu kommer vi alltså till topp 3 i min lista, så håll till godo, som Maui skulle sagt. 😉

 

 

#3: Linda Olsson som Glädje, ur Insidan ut:

 

År 2015 blev jag helt trollbunden av den då splitternya pixarfilmen Insidan ut. Den hade allt; komik, drama, spänning och hjärtskärande scenen. Trots att jag idagsläget inte hunnit se om filmen sedan jag såg den två gånger på bio för snart år tre år sedan (vilket är under all kritik, får ta och se om den inom en snar framtid), älskar jag den fortfarande, och mycket av det beror på de svenska rösterna, som bland annat innefattar Cecilia Forss (aka Ica-Cindy), den (sedan snart ett år tillbaka) bortgångne skådespelaren Björn Granath, komikern Ulla Skoog, Ulf Eklund (som dubbade en del för Barrefelt Produktion under 1990-talet), men favoriterna i dubbningen är komikern Per Andersson, och framför allt musikalstjärnan Linda Olsson (som för övrigt har ett förhållande med en annan person som dubbat tecknad film, nämligen Tommy Nilsson, som bland annat gjort John Smith i Pocahontas) som imponerade stort på mig som Glädje i såväl långfilmen som kortfilmen ”Jennys första dejt?” och spelet Disney Infinity 3.0. Insatsen är väldigt bra, matchar karaktären minst lika bra som Sharon Dyall och liksom Dan Ekborg sprudlar insatsen av energi och värme. Det som gör att hon hamnar såpass högt på listan är hur bra insatsen är, trots att Linda Olsson var såpass ny i dubbningsbranschen när filmen gjordes. Hon hade visserligen gjort några tv-serier, samt stod crediterad under övriga röster i ”Natt på muséet: Gravkammarens hemlighet”, och har kanske medverkat i andra produktioner som i skrivande stund inte finns på dubbningshemsidans creditslista, men det är i princip allt hon gjort. Direkt efter att jag sett Insidan ut första gången, hoppades jag på att få se Linda Olsson i fler dubbningar. Hittils har hon såvitt jag vet inte gjort något mer i dubbningsväg efter Insidan ut, men om någon därute vet någon produktion efter 2015 som hon dubbat, men som jag missat, får ni gärna hojta till i kommentarerna. 🙂

 

#2: Rikard Wolff som Scar, ur Lejonkungen:

I den kanske mest populära Disneyfilmen någonsin, nästan enbart med konkurens av Frost, finns det gott om bra insatser att välja, så som Anders Aldgård som Zazu, Peter Rangmar och Jan Rippe som Timon respektive Pumbaa, och Svante Thuresson som Rafiki. Andraplatsen på listan pryds dock av mannen bakom rösten till skurken i filmen, den nyligen bortgångne skådespelaren Rikard Wolff (Vila i frid), som gjorde Scars röst. Förutom Scar var han också med i dubbningen av ”Vägen till Eldorado” år 2000, samt som Absolem (alltså Larven) i 2010 års spelfilmsversion av Alice i Underlandet. Såvitt jag kan höra repriserade även Rikard Wolff rollen som Scar i Bloopers-reelen 2011 års Blu-Ray utgåva av Lejonkungen. I uppföljaren var det dock Johan Hedenberg som spelade Scar (en insats som jag ännu inte hört), och i och med Rikard Wolffs hastiga bortgång i november 2017, lär det inte bli han som gör rösten till Scar när karaktären ska gästspela i Lejonvakten. Rikard Wolff passar dock ypperligt som Scar, pratar med bra inlevelse och sjunger också riktigt bra. Han låter också precis så ruskig och likgiltig som karaktären ska göra, och fångar även karaktärens galnare stunder i slutstriden på ett bra sätt.

 

Nu har vi alltså kommit fram till första platsen, men innan jag avslöjar vem jag tycker har gjort den bästa dubbningsinsatsen i Sverige, ska jag ge lite hedersutnämnelser till insatser som var nära att komma in på listan, men som tyvärr inte nådde hela vägen fram:

Stefan Ljungqvist som Frollo i Ringaren i Notre Dame
Hans Josefsson som Gaston i Skönheten och Odjuret
Sissel Kyrkjebö som Ariel i Den Lilla Sjöjungfrun
Peter Harryson som Fille i Herkules
Jan Malmsjö som Lumiére i Skönheten och Odjuret
Svante Thuresson som Rafiki i Lejonkungen
Hans Lindgren som Roqfourt i Aristocats
Beppe Wolgers som Lille John i Robin Hood
Steve Kratz som Mekanikles i tv-serien Aladdin
Tommy Körberg som Odjuret i Skönheten och Odjuret
Peter Jöback som Aladdin i Aladdin
Mikael Samuelsson som Jafar i Aladdin
Claes Thelander som Grimsby i Den Lilla Sjöjungfrun
Åke Lagergren som Clocksworth i Skönheten och Odjuret
Claes Malmberg som LeFou i Skönheten och Odjuret

samt Joakim Jennefors som Quasimodo.

Med det sagt är det dags för att avslöja vem jag anser har gjort den bästa dubbningsinsatsen inom Disney. Några av er läsare har säkert redan listat ut vem jag satt på första plats, så utan vidare dröjesmål kommer nu ettan på min lista:

 

#1: Sofia Källgren som Belle, ur Skönheten och Odjuret:

 

Förstaplatsen på topplistan går inte helt oväntat till Sofia Källgrens insats som Belle i Skönheten och Odjuret, en insats hon repriserat nästan överallt, med undantag för Hos Musse och en Disney on Ice-föreställning. Hennes insats som Belle är riktigt bra, inlevelsen är bra, känslan mycket bra, och hon sjunger dessutom oerhört bra. Hon låter också mer naturligare som Belle än originalrösten Pagie O’Hara (för en gångs skull har jag faktiskt sett filmen på engelska xD), men det kan bero på att Pagie O’Hara var 35 år när hon spelade Belle, medan Sofia Källgren endast var 22 år när filmen dubbades till svenska år 1992, vilket är samma ålder som jag idagsläget är. Hursomhelst så är det värt att nämna att hon är precis lika bra samtliga gånger hon repriserat rollen. Även om ”Belles magiska värld” och ”Skönheten och Odjuret: Den förtrollade julen” inte direkt kommer i närheten av originalfilmen kvalitétsmässigt, blir de ändå något bättre med Sofia Källgren, och att kunna få en halvbra film bättre enbart genom en röstskådespelare, då är det riktigt bra. 🙂

 

Det här var alltså en lista på vad jag tycker är de 10 bästa dubbningsatserna inom Disney. Någon gång under 2018, kommer jag också att göra en topplista med karaktärer utanför Disney, men det kan jag inte lova när det blir. 🙂

Jag vill också passa på att be om ursäkt för den kraftiga förseningen av inlägget, som beror dels på en långvarig förkyldning och dels på glömska.

 

Skriv gärna en kommentar eller ett mail och berätta vilka dubbningsinsatser inom Disney som ni tycker är bäst. 🙂

Ni får också gärna rätta eventuella faktafel och dylikt, det också via kommentar eller mail. 🙂

 

Vi ses i nästa inlägg!

Julkalender 2017, Lucka 10: Vem är bäst? – Kanin från Nalle Puh

OBS! När denna omgången skrevs år 2017 var Charlie Elvegård fortfarande i livet. Omgången uppdaterades dock den 12 juni 2020, vilket var efter Charlie gått bort, vilket alltså är anledningen till att Charlies dödsår står med trots att inlägget skrevs drygt ett halvår innan han gick bort.

Hej hallå allihopa!

Rabbit_302.gif

Då var det dags för del 10 av min julkalendersvit, men innan jag börjar så ska jag bara göra några tillägg angående gårdagens omgång. 🙂

Först och främst har jag fått reda på att det är Monica Forsberg som gör Klarabella Kos röst i originaldubbningen av Prinsen & Tiggarpojken, samt att Charlotte Ardai Jennefors fortfarande är Klarabellas röst. Jag har även hört Monica Forsbergs insats som Klarabella Ko och tycker att den är helt okej, men hamnar ändå bakom Anna Norberg och Charlotte Ardai Jennefors.

Sedan kan jag berätta att jag fått höra ett bättre klipp på Birgitta Fernströms insats som Magica de Hex. Hennes placering i topplistan har dock inte ändrats, och hon ligger därmed kvar på samma plats som igår.

Till sist har jag fått reda på att ett avsnitt med Alexander Lukas har sänts av den nya DuckTales-serien, där Jakob Stadell gör Alexanders röst. Nu har jag inte sett avsnittet än, men jag kan defentivt tänka mig Stadell som Alexander Lukas.

Nu är det i alla fall dags för ännu en omgång av ”Vem är bäst?” och idag ska vi ta oss en titt på Kanin från Nalle Puh. 🙂

I originalversionerna har Kanins röst gjort av Junius Matthews, Ray Erlenborn, Will Ryan, Ken Samsom och Tom Kenny.

Hans Lindgren:

I de tre ursprungliga kortfilmerna ”Nalle Puh på Honungsjakt” (1964), ”Nalle Puh och den stormiga dagen” (1968) samt ”Nalle Puh och den skuttande tiggern” (1974) och även i ”Nalle Puh och I-ors stora dag” från 1983, är det dubbningsveteranen Hans Lindgren (1932-2012) som gjorde Kanins röst. Hans Lindgren är en mycket duktig skådespelare som gjort många intressanta rolltolkningar genom åren, men som Kanin tycker jag inte han passar. I stället föredrar jag honom i rollen som Sorken/Dumbom/Grävling/Mulle Mullvad i samma franchise. Helt åt skogen är insatsen inte, och har ett visst nostalgiskt värde tack vare musiksagan ”Nalle Puh och Tigger”, men i närheten av förstaplatsen är han inte.

Leif Svensk:

I filmen ”Nalle Puh upptäcker årstiderna” är det Leif Svensk (1950-) som gör rösten till Kanin. Vad som är intressant med denna dubbningen är att den endast finns/funnits tillgänglig som undervisningsmaterial, och troligen har SVT ett finger med i dubbningen. Rösterna i denna dubbningen (som jag gissar utfördes under första halvan av 1980-talet) är inte samma som i någon annan produktion, och Kanin görs som sagt av Leif Svensk. Leif är dock tyvärr ingen höjdare i rollen och har alldeles på tok för mörk röst för rollen. Det låter ärligt talat som en helt annan karaktär när han gör rollen. Därför är det oundvikligt att Leif får något annat än sistaplatsen i omgången.

Peter Wanngren:

I musiksagan ”Nalle Puh på Honungsjakt” från 1986 är det Peter Wanngren (1952-) som gör Kanins röst, och i samma musiksaga gör han faktiskt också rösten till Uggla. Som jag nämnde i ett tidigare inlägg är musiksagor alltid intressanta, särskilt om de innehåller skådespelare som gör röster de inte tidigare gjort. Den här musiksagan är inget undantag. Personligen tycker jag att Peter Wanngren är helt okej i rollen, men mycket svagare än Hans Lindgren.

Hans Gustafsson:

I musiksagan ”Nalle Puh och I-ors födelsedag” från 1988, är det Hans Gustafsson (1945-) som gör Kanins röst. Hans Gustafssons rolltolkning av Kanin är faktiskt förvånansvärt bra. Han har rätt surhet och inlevelse i rösten och passar bra i rollen. Bäst är han självklart inte, men han är ganska bra för att vara en musiksagoröst. I samma musiksaga gör Hans Gustafsson dessutom berättarrösten, och när jag var liten tänkte jag inte nämnvärt på att både Berättarrösten och Kanin hade samma röst, även om jag självklart hör det utan problem idag. Det måste ses som ett gott betyg då musiksagor trots allt är riktade till barn.

Charlie Elvegård:

Sedan ”Nya Äventyr med Nalle Puh” dubbades av Media Dubb med start 1990, är det Charlie Elvegård (1943-2018) som gjort Kanins röst i samtliga dubbningar, oavsett dubbningsbolag och tidsålder. Charlie Elvegård är praktiskt taget oslagbar som Kanin, och är precis lika duktig i rollen idag som för nästan 30 år sedan. Nu när Charlie är borta tror jag därför att det blir svårt att hitta en ny röst till Kanin, då hans insats är så pass ikonisk.

Daniel Goldmann:

Efter att Charlie Elvegård gått bort tidigare samma år var det oundvikligt att Kanin skulle behöva rollsättas med en ny röst, och det blev Daniel Goldmann (1968-) som fick ta över rollen. Daniel Goldmann har medverkat i till exempel Disney Infinity 2.0 och spelat Ludwig von Anka i DuckTales-rebooten, och jag misstänker att han kan vara far till Malva Goldmann, mest känd som Unga Elsa i Frost, och som titelrollen i Sofia den första. Att ersätta Charlie Elvegård är givetvis ingen lätt uppgift, särskilt svårt blir det då Charlie Elvegård ju gjorde rollen i nästan 30 år. Han är givetvis inte på samma nivå som Charlie Elvegård, men trots det är hans insats inte helt åt skogen. Daniel kommer före de flesta av de som gjort Kanin i Sverige, men då ribban för Kanins röst i Sverige inte är särskilt hög så säger det mer om Kanins röst än om Daniel Goldmanns insats som Kanin.

Topplistan:

Efter noga övervägande blir min topplista, inte helt oväntat följande:

  1. Charlie Elvegård
  2. Hans Gustafsson
  3. Daniel Goldmann
  4. Hans Lindgren
  5. Peter Wanngren
  6. Leif Svensk

Då var det slut för den här gången, men imorgon är det en ny dag, och då blir det en ny omgång av ”Vem är bäst?”, så vi ses då. 🙂

Vem är bäst? – Långben

langbein

Varmt välkommna till en helt ny omgång av ”Vem är bäst?”. Idag ska vi ta oss en titt på den kanske mest klumpiga och roliga hunden genom tiderna, Långben! Som vanligt så kommer jag även att räkna skådespelarinsatser från musiksagor, datorspel och i vissa fall också trailerröster, då jag anser att en svensk röst är en svensk röst, oavsett var den kommer ifrån. Men det vet ni ju redan, så det kanske börjar bli lite tjatigt att jag nämner det hela tiden, men det är för att nya läsare ska förstå varför jag tar med dom insatserna. 🙂

Långben debuterade redan 1932, då under namnet Dippy Dawg, men bytte ganska snart namn till Goofy. Här i Sverige har han kallts Janne Långben, men kallas numera oftast enbart för Långben.

I USA har följande personer varit Långbens röst:

 

Pinto Colvig – Spelade Långben i större delen av kortfilmerna från 1930-talet till 1960-talet, dock hamnade han under en period tydligen i konflikt med Disney, och då löstes det genom att använda arkivinspelningar av Colvigs röst, samt att använda andra skådespelare.

George Johnson – Spelade rollen i ett antal kortfilmer från 1939 fram tills mitten av 1940-talet, bland annat i Långbens första solofilm, ”Goofy and Wilbur”.

Bob Jackman – Ska ha gjort Långbens röst under 1950-talet, men jag har mig veterligen aldrig sett honom crediterad som Långben i någon kortfilm ännu.

Jack Bailey – Ska också ha gjort Långbens röst i någon kortfilm, men jag har aldrig sett honom crediterad för rollen någonstans heller.

Hal Smith – I bland annat Musses julsaga, samt vid några andra få tillfällen.

Will Ryan – I några produktioner på 1980-talet.

Tony Pope – Bland annat i ”Sportfånen Långben som fotbollsstjärna” samt ”Vem satte dit Roger Rabbit?”

Bill Farmer – I de flesta sammanhangen sedan 1990-talet.

Med reservation för att jag glömt någon i hastigheten.

 

Med det i åtanke så ska vi ta oss en titt på Långbens svenska röster genom tiderna.

 

Folke Rydberg:

 

Först ut är den tidigaste svenska Långben-rösten jag kunnat hitta, nämligen Folke Rydberg (1900-1969), som gjorde Långbens röst i 1950 års svenska originaldubbning av ”Pank & Fågelfri”, även känd som ”Bongo och Musse och Bönstjälken”. Som jag sa i omgången med Kalle Anka, så har jag ännu inte fått tag på 1950-års originaldubbning, men jag har på dubbningshemsidans forum hittat ett ljudklipp på Folke Rydbergs insats som Långben, som för övrigt kommer från frågesportsspelet på Dubbningshemsidan. Det klippet skapades av Daniel Hofverberg, och kan hittas på länken nedan:

http://www.dubbningshemsidan.se/forum/index.php?topic=594.msg9366#msg9366 (klicka på första bilagan i inlägget)

 

Tidigare har jag ju kommenterat såväl Rune Halvarssons (Musse) som E.H. Brochmanns (Kalle) insatser i den här dubbningen, och nu har turen alltså kommit till Folke Rydberg som Långben. Medan Brochmann som Kalle Anka inte var något vidare, var Halvarsson helt okej som Musse Pigg. Vad gäller Folke Rydberg så är jag lite mer kluven.

Hans insats är inte direkt dålig, men rösten låter en aning för mörk och djup för att passa. Man skulle kunna säga att rösten låter ungefär som dumma och tjocka ”comic relief” karaktärer i tv-serier och filmer, men inte med lika fet röst. Ett exempel är Anders Byströms allt annat än lyckade insats som Homer Simpson i den svenska dubbningen av ”The Simpsons Movie”.

Nu är ju Långben inte särskilt smart, men i jämförelse med Långbens andra svenska röster så är insatsen ändå inte något att hänga i julgranen. Med viss tvekan ger jag därför Folke Rydberg godkänt, men det är precis på gränsen till det.

 

Bernt Dahlbäck (?):

 

Dubbningshemsidan är en hemsida om dubbningar som ständigt nämns här på min blogg, främst på grund av att det i princip är där jag lärt mig allt jag kan om dubbning. Jag har hängt där sedan jag upptäckte hemsidan som 9-åring våren 2005, samma år som jag fyllde 10 år. När jag var 12 så registrerade jag mig på forumet, och nu, som 22-åring är jag fortfarande kvar där. Det var tack vare det forumet som jag lärde mig om nästa Långben-röst.

Enligt Daniel Hofverberg, hemsidans webbmaster, så kan Bernt Dahlbäck (1939-1978) eventuellt varit Långbens röst i en kortfilmssamling som visades på bio under 1980-talet, men som troligen gjordes under sena 1960-talet, då Bernt Dahlbäck inte längre var i livet under 1980-talet (han avled 1978). Kortfilmsamlingen har mig veterligen aldrig utgivits på VHS, utan finns bara att se på utvalda biblotek i sverige av Kungliga Bibloteket, och går inte att låna hem. Därför kan jag inte kommentera Bernt Dahlbäck (om det nu är han) och hans insats. Däremot har jag hört hans röst i Disneyklassikern ”Robin Hood” där han var sångröst till Lille John, samt på skivan ”Pinocchio”, vars röster var allt annat än lyckade. Där spelade han Pinocchio, Geppetto, Stromboli och Kusken. Utifrån hur hans röst lät där har jag svårt att tro att han skulle passa som Långben, även om det var ett tag sedan jag hörde insatserna, men jag har som sagt aldrig sett Bernt Dahlbäcks eventuella tolkning av Långben, och kan därmed inte uttala mig om denna Långben-rösten.

 

Ted Åström:

I den synnerligen intressanta skivan ”Sångpartaj i Ankeborg” från 1980, är det Ted ”Olyckan” Åström (1945-) som gör rösten till Långben. Jag har ännu inte lyckats hitta åt skivan igen, men jag hittade den på internet (på en nu icke-fungerade länk) runt 2012-2013, och lyssnade då på den.

Medan jag inte hittat särskilt mycket från skivan på nätet, så har jag ändå hittat två sånger på youtube, och i en av dem hör man Ted Åströms tolkning av Långben alldeles i början av klippet som jag länkar nedan:

 

Personligen så tycker jag att Ted Åströms tolkning påminner en del om Folke Rydbergs tolkning, dock lite bättre. Åström talar liksom Rydberg med mörk och smådum röst, men till skillnad från Rydberg ligger dock Åströms insats snäppet närmare Långbens senare svenska röster, men det som ändå sänker honom och enligt mig placerar honom bakom Rydberg är att jag tycker att rösten påminner smått om Jan Modins tolkning av Långben, som inte var särskilt lyckad. Den var visserligen inte urdålig heller, och man måste förvisso lyssna rätt noga för att höra likheten, men det är ändå tillräckligt för att sänka honom något.

Åströms Långben är dock en av de betydligt bättre insatserna på skivan, tillsammans med Sonja Bojadzijews tolkning av Mimmi Pigg.

Det är dock som sagt synd att inte mer av skivan är tillgänglig på nätet. Om någon har skivan, och har lust att te.x slänga upp den på youtube eller liknande, så får ni gärna skicka länk i kommentarerna. 🙂

I överlag får Åströms insats godkänt, även om han inte är bäst.

 

Hans Lindgren:

 

Den meste Långben-rösten är nog antagligen Hans Lindgren (1932-2012), som förutom Långben även ligger bakom rösten till Disneykaraktärer som Kaa i Djungelboken, Herr Stork i 1972 års (betydligt bättre) dubbning av Dumbo, Roqfourt i Aristocats, Dinky Sparv i Micke & Molle och Bernard i Bernard & Bianca-filmerna. Han var även rösten till Kanin i de ursprungliga kortfilmerna med Nalle Puh, och spelade sedan Sorken i nästan alla sammanhang från kortfilmerna på 1960/1970-talen, fram tills 2000-talet.

Som Långben har vi kunnat höra Hans Lindgren i bland annat den utmärkta originaldubbningen av ”Musses Julsaga” från 1983, Originaldubbningen av ”Prinsen och tiggarpojken”, diverse kortfilmer och långfilmer från 1960-talet fram tills 1990-talet, men den produktionen jag för alltid kommer att förknippa med Hans Lindgren är utan tvekan den (för mig) sjukt nostalgiska serien ”Långbens galna gäng”, som jag hela tiden kollade på när jag var liten, då den gick strax innan jag skulle till skolan.

Hans Lindgren är nog min absoluta favorit som Långben. Han passar utmärkt i rollen, talar med bra inlevelse och liknar originalrösten mycket bra, men gör ändå sin egen grej av rollen, vilket jag uppskattar. Jag tror att jag talar för de flesta dubbningsfansen när jag säger att Hans Lindgren är klart bäst som Långben.

 

 

Peter Wanngren:

 

I ett antal musiksagor samt cd-skivor, bland annat i ”Våra vänner i Ankeborg” och ”Digga med Musse & Kalle” (den sistnämnde spelade dem för övrigt på gymnastiken när jag gick på dagis, och jag minns att jag tyckte den var obehaglig och vägrade vara med. xD), är det Peter Wanngren (1952-) som gör rösten till Långben. Jag trodde att jag inte skulle hitta något material med Peter Wanngren som Långben, men hittade en låt från Digga med Kalle och Musse” som jag länkar nedan:

Jag hade inga direkta förväntingar på Långbens röst, då hans insats som Musse Pigg (se ”Vem är bäst?: Musse Pigg) inte var superlyckad. Men jag måste säga att rösten överraskade mig positivt. Rösten passade någorlunda, och även om den inte direkt var identisk, så låg rösten ändå hyfsat nära Hans Lindgrens insats. Nu hade jag visserligen en del bakgrundsljud i rummet när jag lyssnade första gången, och rösten var lite småsvår att höra under den hetsiga musiken, men jag tycker ändå att Peters insats var helt okej. I samma låt kan man även svagt höra Peters version av Musse Pigg, som här (i alla fall i mina öron) lät aningen bättre än i musiksagorna ”Musses nya frack” och ”Kalle Ankas hundtvätt”, vilket också överraskade mig.

Nu ligger detta lite utanför ämnet eftersom att jag för närvarande recenserar Långbens röster, men jag har via tradera nyss upptäckt att Sven-Erik Vikström faktiskt medverkat i minst ett kassettband, nämligen ”Mysterier med Kalle och Musse”. Nu vet jag ju inte om han faktiskt spelar Musse där, men hans namn står i alla fall på kassettbandet. Anledningen till att jag tar upp detta är att jag hört att Sven-Erik aldrig ska ha spelat Musse på kassettband, förutom återanvänt ljud från biovisningar, te.x musiksagan med ”Musses Julsaga”:

Nåja, tillbaka till Långbens röster. Peter Wanngren överraskade mig rejält som Långben, men jag skulle vilja höra mer av insatsen för att få grepp om insatsen. ^^

 

Jan Modin:

 

Nästa Långben-röst är Jan Modin (1951-) som förutom Långben även gjort bl.a George Jetson (kallad för Haley Jetson i den dubbningen) i Jetsons, Bärgarn i Bilar, Rowan Atkinsons karaktär Mondavarious i oteckande Scooby-Doo, Benjamin Syrsa i 1995 års omdubbning av Pinocchio, med mera. Jan Modin kunde vi höra som Långben i bland annat ”Janne Långben: The Movie”, ramberättelserna till ”Musses bästa”, ”Kalles bästa”, ”Mimmis bästa” och ”Pluto’s bästa” (varför släpptes för övrigt inte Långbens bästa? 😦 ) samt i några kortfilmer. Jag är till 90% säker på att jag hört Modin som Långben i kortfilmen ”Clock Cleaners”, men jag har inte kunnat hitta någon källa på det, och den dubbningen jag fått tag på har nuvarande Johan Lindqvist i rollen.

Medan jag gillar Jan Modin i te.x Jetsons och Bilar (även om jag är mer förtjust i själva karaktären Bärgarn än Bilar-filmerna i allmänhet) så tycker jag inte att Jan Modin är någon höjdare som Långben. Visserligen har insatsen ett visst nostalgiskt värde i och med hans medverkan i ”Janne Långben: The Movie” som jag älskade som barn, men nu när jag lyssnar på rösten som äldre, så får jag erkänna att rösten inte låter direkt ”Långben-ig”, det enda jag kan ge honom credit för är att hans Långben-skratt ändå är hyfsat okej. Som sagt är Jan Modin verkligen ingen dålig skådespelare, men som Långben passar han helt enkelt inte.

Jag har dock hört betydligt värre insatser inom dubbning, och Jan Modin är absolut inte så dålig att jag inte står ut att höra den. Men som sagt så saknar han en del charm och röstlikhet för att verkligen passa Långben. Inlevelsen är det dock inget fel på, kan tilläggas.

 

Johan Lindqvist:

 

Sedan omkring 1999 är det Johan Lindqvist (1969-) som är Långbens svenska röst. För övrigt känns det som att jag bara sett hans namn crediterad ihop med Långben, faktum är att den enda gången jag kan komma på (även om det säkerligen finns fler exempel) att han gjort en annan roll än Långben är som Ned Flanders i ”Simpsons: Filmen”, samt som speakerrösten i början av ”Gnottarna”.

Johan Lindqvist har som sagt spelat Långben sedan omkring 1999, och har därmed gjort honom i bland annat ”Hos Musse”, ”Musses Klubbhus”, ”Musse och Rallygänget”, ”En extremt långbent film”, ”De tre musketörerna”, samt i spel som ”Långbens extrema skateboarding” och ”Musse: Dagens hjälte” samt vid diverse andra tillfällen, som te.x i ”Disney on Ice”, och jag misstänker även att det var han som gjorde Långben ifall karaktären medverkade i ”Disney Live!” när den föreställningen (föreställningarna?) kom till Sverige.

Det verkar som att det råder delade åsikter om Johans insats som Långben. Somliga tycker att han inte direkt är bra, men att han ändå är ett bättre alternativ jämfört med Jan Modin, andra tycker att insatsen är bra. Personligen så får jag nog säga att jag lutar mer åt det andra alternativet. Efter Hans Lindgren så är nog Johan Lindqvist den bästa skådespelaren i modern tid, och har ett mycket passande Långben-skratt. Likheten med originalrösten är också ganska bra, och inlevelsen är det heller inget fel på. Han kommer givetvis inte i närheten av Hans Lindgrens insats, men jag skulle ändå säga att han kommer som god tvåa efter Hans Lindgren.

Det ska nämnas att även Johan Lindqvist är delvis nostalgisk för mig, främst tack vare produktioner som ”Musses verkstad”, ”De tre musketörerna” och ”Hos Musse”, även om Hans Lindgren drar ett högsta strået i och med ”Långbens galna gäng”.

 

Min rangordning av Långbens röster blir därför följande:

1. Hans Lindgren
2. Johan Lindqvist
3. Peter Wanngren
4. Folke Rydberg
5. Ted Åström
6. Jan Modin
Ej tillämpbart: Bernt Dahlbäck

Det var alltså alla Långbens röster som jag känner till. Om jag har missat någon, eller om ni känner till någon annan Långben-röst så får ni jättegärna skriva i kommentarerna. Ni är också välkommna att säga vem som är eran favorit-röst till Långben i kommentarerna. 🙂

Jag kan inte lova i vilken ordning jag kommer göra omgångarna, men under 2017 planerar jag att även recensera rösterna till Farbror Joakim, Knattarna, Nalle Puh, Nasse, Ariel, med flera.

Dessutom planerar jag att göra ett specialinlägg med karaktärer som inte haft så många svenska röster, däribland Alexander Lukas, Oppfinnar-Jocke, Farmor Anka, Klasse Häst och Klarabella Ko, så det blir också något att se fram emot. 🙂

Jag tar för övrigt även tacksamt emot önskemål på fler karaktärer att recensera rösterna på, tänk bara på att karaktären ska ha haft minst två olika svenska röster för platsa i serien. 🙂

Önska kan ni antingen göra i kommentarerna här på bloggen, i ett privat meddelande till mig på dubbningshemsidans forum (mitt användarnamn är TonyTonka) eller på min mail, tonyjahnke1995@gmail.com

Vi hörs i nästa inlägg! 🙂

Vem är bäst? – Kalle Anka

Vem är bäst? – Kalle Anka

donald

Varmt välkommna till en ny omgång av ”Vem är bäst?”, en serie inlägg där jag tar mig en titt på karaktärer som haft minst två svenska röster genom tiderna, för att sedan ge mina omdömmen på skådespelarna i fråga för att kunna berätta för er vem jag tycker är bäst. Som ni säkert vet så tar jag även med skådespelare från datorspel, musiksagor, och i vissa fall även trailerröster i omgångarna, då jag anser att en svensk röst är en svensk röst, oavsett var den kommer ifrån.

Dagens recensionsoffer är den kanske mest populära ankan i hela världen, en anka som till slut puttade ner Musse från pedistalen som den mest populära Disney-figuren, nämligen Kalle Anka!

Låt oss börja med originalrösterna. Kalle har i regel haft två engelska röster, först Clarence Nash från Kalles debut 1934, fram tills Clarence dog i leukumi år 1985, och sedan dess Tony Anselmo, som gör rösten med start i DuckTales. I år (2017) har Kalle även fått en ny tillfällig originalröst, nämligen Daniel Ross, som tillfälligt hoppade in i ”Musse och racergänget”; då Anselmo var upptagen med att spela in den nya DuckTales-serien. Sedan har säkert fler hoppat in någon enstaka gång, jag har bl.a hört att Jack Wagner skulle gjort Kalles röst i nöjesparker, men de här tre herrarna är de som är de mesta Kalle-rösterna i USA.

Med det sagt så går vi direkt in på de svenska rösterna.

Rune Halvarsson:

Den allra första Kalle-rösten jag stött på är Rune Halvarsson (1911-1969) som gjorde rösten till Kalle i kortfilmen ”Chef Donald” år 1942 enligt Svensk filmdatabas. Samma kille spelade för övrigt även Musse i 1950 års originaldubbning av Pank & Fågelfri (se ”Vem är bäst?: Musse Pigg”). Kortfilmen Chef Donald släpptes 2009 på DVD i Sverige i utgåvan ”Kalle Ankas 75-års jubileum”, men var där omdubbad. Således har jag tyvärr aldrig hört Halvarssons insats som Kalle, men jag tar ändå med honom och andra röster jag inte hört för att göra det så komplett så möjligt. Det är i nuläget i alla fall oklart hurvida Halvarsson gjorde Kalles röst vid fler tillfällen, eller om ”Chef Donald” var en engångs-förtelse. Med största sannolikhet så var nog dock insatsen inte något speciellt, då Halvarsson säkerligen skulle blivit uppmärksammad och ihågkommen om han på egen hand skulle kunna få till Kalles röst.

E.H. Brochmann:

I 1950 års svenska originaldubbning av Pank & Fågelfri (eller Bongo och Musse och Bönsjälken som den ursprungligen hade som svensk titel), är det den för mig okände E.H. Brochmann som gör rösten till Kalle. Nu har jag egentligen inte sett hela ”Musse och bönsjälken” med originaldubbningen (vilket jag gärna skulle vilja), men jag har på Dubbningshemsidan hört ett ljudklipp på hans insats här, som jag länkar så att ni ska kunna höra eländet: http://www.dubbningshemsidan.se/kalle-brochman.mp3

Som ni kanske hör så är E.H. Brochmann ingen höjdare som Kalle Anka. Det är smärtsamt uppenbart att rösten förvrängts på elektronisk väg. Nu förstår jag att teknologin inte var sådär jättebra på 1950-talet, men ändå.

Själva skådespeleriet och inlevelsen är väldigt svår att kommentera över, då den elektroniska bearbetningen gör det oerhört svårt att höra hur mycket känsla som lagts i rösten. Dessutom låter rösten direkt obehaglig vid somliga tillfällen.

Jag har som sagt inte sett hela filmen med den svenska originaldubbningen, men användaren ddubbning på Dubbningshemsidans forum, skrev i en tråd att Brochmanns röst förändrades märkbart senare i filmen när Kalle blir piggare, samt att rösten låter en smula femenin vid sång. I det klippet jag har hört och länkat till ovan, så är rösten så hårt bearbetad att jag inte alls kan uppfatta könet på skådespelaren i fråga. Som parantes kan nämnas att Kalles nederländska röst i flera år (och görs fortfarande kanske?) av en kvinna, så allt är möjligt.

I alla fall så är insatsen inget vidare, och klart den sämsta som jag har hört.

Hans Lindgren:

I ett gäng kortfilmssamlingar från sent 1970-tal till tidigt 1980-tal var det Hans Lindgren (1932-2012) som gjorde Kalles röst. Fram tills 2017, då detta inlägget ursprungligen skrevs, var det enda sättet att höra Lindgrens insats som Kalle genom att kolla på en vhs-trailer som förekom på VHS-filmerna ”En dag med Kalle Anka”, ”Pluto och hans kompisar” och ”Långbens snurriga värld”, där man kunde höra en kort replik. Jag vet inte om de dubbningarna ens ligger på svenska Disney+, men år 2020 så dök två dubbningar med Hans Lindgren överraskande upp på Disney+, nämligen de till ”Bearly Asleep” och ”Grand Canyonscrape”. I den först nämnda låter han bara som Hans Lindgren på helium, och i den andra låter han som Hans Lindgren som försöker låta som en blandning av Mr. Smee och Scooby-Doo på fyllan. Alltså inte särskilt lyckat.

Ted Åström:

I den synnerligen intressanta skivan/kassettbandet ”Sångpartaj i Ankeborg” från 1980, är det Ted Åström (1945-) som spelar Kalle Anka, och även Musse Pigg och Långben. Nu var det ärligt talat ganska länge sedan jag hörde hans insats (det var i skrivande stund 4-5 år sedan), men jag minns att hans insats mest bestod av en massa obegripligt kvackande. När han sedan sjöng en sång som Kalle, vill jag minnas att den lät hes och halvkvävd. Kvackandet var helt okej, men som sagt så var det enbart kvackande, och som jag minns det var sånginsatsen allt annat än vacker, trots att Åström sjöng bra i andra låtar på skivan. Som sagt har jag inte sett insatsen på ett par år nu, men som jag minns den var den inte lyckad.

Per-Erik Hallin:

Mellan 1983-1994, från 1987 varvat med Andreas Nilsson, var det Per-Erik Hallin (1951-) som var Kalle Ankas svenska röst. Vi kan bland annat höra Per-Erik i orginaldubbarna av ”Musses Julsaga” och ”Prinsen & Tiggarpojken”, samt i de flesta kortfilmssamlingarna på VHS mellan 1989-1993. Hans insats är ganska bra, inlevelsen fungerar finfint, men i ärlighetens namn är det stundtals en aning svårt att höra var Per-Erik säger. I det stora hela så är ändå Hallins insats fullt godkänd.

Andreas Nilsson:

Sedan 1987 är det i princip Andreas Nilsson (1964-) som gjort Kalle Anka i det flesta produktionerna. Hans första gång som Kalle Anka var i DuckTales år 1987 (precis som Tony Anselmo), och spelade Kalle i bl.a Hos Musse, Quack Pack, De tre musketörerna, Musses Klubbhus, Musses Verkstad och datorspelet ”Kalle Anka: Quack Attack”. Detta var egentligen bara ett urval, och han har gjort Kalles röst i ett antal andra filmer, tv-serier, datorspel och skivor, och dessutom vid andra tillfällen, som te.x på Disney on Ice.

Andreas Nilsson är utan tvekan den bästa Kalle Anka-rösten. Precis som Hallin är inlevelsen mycket bra, rösten passar, men det som gör att Nilsson vinner över Hallin är att den förstnämnde talar mer tydligt (jag får hålla med den ovan nämnde Daniel Hofverberg att Andreas Nilsson till och med talar tydligare än originalrösterna), även om jag har hört att han ska ha talat mer otydligt de tidigare åren, te.x i DuckTales. Nu har jag inte sett DuckTales-avsnitten med Kalle Anka på år och dar, så jag vet inte om jag skulle hålla med, men nuförtiden talar han i alla fall mycket tydligt.

Som parantes kan jag nämna att Kalles ursprungliga originalröst Clarence Nash spelat Kalle Anka vid två tillfällen, nämligen de mycket okända dubbningarna av ”Saludos Amigos” och ”The Three Caballeros”, som dubbades i USA. Clarence Nash lärde sig då svenska fonetiskt, så att han kunde uttala orden någorlunda på svenska. Jag har på Dubbningshemsidan hört ett ljudklipp på honom som svensk röst till Kalle, och tycker att insatsen varierar mellan otydligt och skapligt, även om jag inte kan förneka att rösten är väldigt lik originalrösten. 😛

Efter mycket funderade blir min lista över de bästa Kalle-rösterna så här:

  1. Andreas Nilsson
  2. Per-Erik Hallin
  3. Ted Åström
  4. Hans Lindgren
  5. E.H. Brochmann

Självklart kan jag inte utesluta att Kalle haft fler svenska röster, har bland annat hört att en insats i Brochmann-stil förekom i en kortfilmssamling på 1980-talet, trots att Kalles röst för det mesta var odubbad på den tiden. Känner ni till några fler svenska röster för Kalle, får ni gärna skriva dem i kommentarerna.

Det var allt för den här gången. I nästa omgång, som kommer att släppas mellan den 14 oktober 2017, och den 20 oktober 2017, så kommer vi att ta oss en titt på Janne Långbens röster genom tiderna, så missa inte det! 🙂

Bananer i Pyjamas (tv-serie) – Dubbningsrecension

Bananer i Pyjamas

År: 1997-1999
Genre: Barn / Familj / Dockfilm / Animerat (delvis)
Engelska skådespelare: Ken Radley, Nicholas Opolski, Taylor Owynns, Mary-Anne Henshaw, m.fl

Svenska röster:

Berättaren – Peter Harryson/Hans Lindgren
B1 – Gunnar Ernblad
B2 – Bert-Åke Varg
Amy – Charlotte Ardai Jennefors
Lulu – Beatrice Järås
Morgan – Staffan Hallerstam
Herr Mus – Joakim Jennefors
Maggie – Beatrice Järås

Dubbningsstudio: PangLjud ab

bananerna
Bananer i Pyjamas är en australiensk tv-serie om handlar om just två bananer som bär pyjamas och deras vänner, tre stycken björnar och en listig (och ibland småtaskig) råtta som äger stadens butik. Serien kretsar kring de här sex karaktärerna och deras äventyr.

När jag var liten så tittade jag ofta på Lattjo Lajban där Bananer i Pyjamas sändes, och därför har programmet blivit nostalgi vid sidan av Teletubbies. Men till skillnad från Teletubbies så är faktiskt Bananer i Pyjamas fortfarande hyfsat kul att se på idag, som vuxen. Det är självklart inte 100% perfekt, men om man sett på skräckfilm eller på annat sett fått ett ångestanfall så är serien perfekt att glo på för att lugna ner sig.

Seriens intro består av en animerad film där bananerna jagar björnarna, men själva avsnitten utformas av skådespelare i dräkter, medan rösterna är pålagda i efterhand. Storyn varierar från avsnitt till avsnitt, och bara i enstaka fall förekommer avsnitt som är kopplade till varandra, bland annat ett som handlar om Bananernas födelsedag. Storyn (som för övrigt skrivs av olika personer i olika avsnitt) i avsnitten är inte direkt mästerverk, men de fungerar för ändamålet, utan att det blir för barnsligt alá Teletubbies och Musses Klubbhus. Dräkterna är mycket snygga, men man tror inte direkt på att de verkligen är bananer eller björnar. Rekvesitan är visserligen ganska bra (speciellt den gula brylé-puddingen), men en hel del av den är uppenbart fejkad, till exempel ser man tydligt att ett ätbart objekt i ett avsnitt är gjort av trä. Kulisserna är inte heller helt övertygande. Man ser till exempel att träden är en målad bakgrund, och att havet i själva verket är ett tygstycke. Men serien är ju faktiskt inte gjord för vuxna med personer med överdrivet detaljsinne som jag, och när jag var barn tänkte jag inte nämnvert på det som jag ser är uppenbart fejkat idag, och det får man ju se som ett gott betyg då serien riktar sig till just barn.

Idagsläget har undertecknad inte sett den engelska (australienska?) originalversionen och kommer således inte att jämföra rösterna med originalrösterna. Dubbningen av tv-serien gjordes av PangLjud (senare Pangstudios som gick ihop med ett annat företag och blev MorganKane som gick i konkurs för sisådär åtta år sedan), men jag har i skrivande stund ingen aning om exakt hur många avsnitt av serien som dubbats. Men då jag både sett tidiga och sena avsnitt av serien på svenska, så misstänker jag att i alla fall merparten av serien har dubbats.

B1 spelas i alla fall av dubbningsveteranen Gunnar Ernblad, som är känd för sina många skurkröster. Här använder han dock en väldigt ljus röst, som påminner om den lilla muppen i Pettson och Findus i Snickarbon (”Näää, den där var det ju inte!), och jag tycker personligen att han passar mycket bra om. Inlevelsen är också mycket bra, men Gunnar Ernblad brukar sällan svikta på den punkten.

Som B2 hör vi Bert-Åke Varg, även han en dubbningsveteran. Medan de flesta andra dubbningsfantasterna förknippar Bert-Åke med Asterix, så förknippar jag honom med B2. Liksom Ernblad, så passar Bert-Åke Varg mycket bra i rollen, och även här är inlevelsen mycket bra.

Som björnen Amy hör vi Charlotte Ardai Jennefors. Hon passar också mycket bra i rollen, och talar med bra inlevelse. Ingenting övrigt finns att tillägga här.

Som Lulu hör vi Beatrice Järås, och jag måste erkänna att som barn var jag inte vidare förtjust i hennes röst. Nu när jag är äldre så tycker jag dock att hon är riktigt bra i rollen som den eleganta Lulu. Även här är inlevelsen bra.

Som Morgan hör vi Staffan Hallerstam, för de flesta känd som Bosse i Karlsson på Taket och som Benke i Pippi Långstrump (tv-serien från 1969). Även här passar rösten utmärkt till karaktären, och det finns inte heller här någonting att orda om.

Som den listige Herr Mus hör vi Joakim Jennefors, som faktiskt är gift med Charlotte Ardai Jennefors (Amy). Precis som de övriga skådespelarna passar han utmärkt i rollen, som för övrigt är en stor kontrast mot hans roll som den godmodige och lätt naive Quasimodo i Disney’s Ringaren i Notre Dame.

Slutligen har vi berättarrösten som alternerar mellan Peter Harryson (ep. 1-100) och Hans Lindgren (ep 101-200). Av dessa båda herrar föredrar jag absolut Peter Harryson. Det är visserligen inget fel med Hans Lindgren, men Peter Harryson har helt enkelt bättre inlevelse och en intressantare röst.

Jag har i skrivande stund (Augusti 2016) sex stycken Bananer i Pyjamas filmer på VHS, och på dem är den svenska creditsversionen obefintlig. All credits i filmen är för den engelska versionen, och den enda informationen om rösterna kommer från baksidan av vhs-kassetterna, där merparten av rösterna står angivna. Av någon outgrundlig anledning så har rösten bakom Herr Mus (Joakim Jennefors) inte stått med på någon vhs-kassett, vilket känns aningen svagt då Joakim förtjänar att få credit för sin roll. Inte heller regissör, översättare eller tekniker står utsatta, och det enda man överhuvudtaget får reda på om dubbningen är att den är gjord av PangLjud (vars logga syns i introt till serien). Visserligen är rösterna självklart mest intressant för de flesta, men det är enligt mig riktigt dåligt att det ingen studiocredits existerar, inte ens efter att filmen tagit slut.

Utöver den här dubbningen finns det även en till äldre dubbning som använts på FilmNet, och där lästes alla röster av en (i skrivande stund) oidentifierad kvinna. Den här dubbningen verkar dock inte ha använts sedan dess, så därför har jag inte haft möjlighet att se den och jämnföra med den mer kända dubbningen. Däremot finns det en skiva där alla utom Peter Harryson och Bert-Åke Varg har bytt röst. (Om nu skivan inte spelades in innan tv-serien dubbades). Mer om den kommer ni få höra i framtiden.
Sammanfattningsvis är Bananer i Pyjamas en trevlig och välgjord serie som jag väl kan rekommendera till de minsta, och som ett alternativ till gulliga kattbilder efter att man blivit rädd. xD

Slutbetyg:

Serie/film: 4/5
Manus: 3/5
Röster: 4/5
Inlevelse: 4/5