Coco – Dubbningsrecension

Hej hallå allihopa, och välkommna till en ny dubbningsrecension!

Vi kör igång direkt!
År: 2018
Speltid: 1 timme, 45 minuter
Studio: Disney/Pixar
Genre: Animerat / Familj / Fantasy / Äventyr
Originalröster: Anthony Gonzalez, Benjamin Bratt, Gael Garcia Bernal, Alanna Ubach, Ana Ofelia Murguia, Selene Luna, m.fl.
Regissör: Lee Unkrich
Manus: Lee Unkrich, Jason Katz, Matthew Aldrich, Adrian Molina
Svenska röster:

Miguel – Adrian Macéus
Héctor – Jonas Malmsjö
Ernesto de la Cruz – Anders Öjebo
Mamá Imelda – Maria Möller
Abuelita Elena – Kajsa Reingardt
Mamá Coco – Mia Benson
Mamá Coco som ung – Ester Lejdemyr
Miguels mamma – Tove Edfeldt
Miguels pappa – Reuben Sallmander
Tant Rosita – Lizette Pålsson
Onkel Oscar & Felipe – Dick Eriksson
Papá Julio – Philip Zandén
Tant Victoria – Sharon Dyall
Kontorist – Per Andersson
Chicharrón – Johan Hedenberg
Frida Kahlo – Rachel Mohlin
Gustavo – Mauro Scocco
Onkel Berto – Göran Berlander
Mariachi på Plaza – Kim Sulocki
Konfrencier – Eva Dahlgren
Skrivbordspolis – Göran Berlander
Kvinnlig gränsvakt – Mikaela Tidermark
Manlig gränsvakt – Dick Eriksson
Don Hidalgo – Philip Zandén
Juan Ortodoncia – Dick Eriksson
Kvinnlig guide – Maria Rydberg

Övriga röster: Daniel Sjöberg, Magnus Rongedal, Joakim Jennefors, Anna Isbäck, Anton Olofson Raeder, Annica Edstam, Robin Rothlin-Svensson, m.fl.

Svensk dialog och sångregi: Charlotte Ardai Jennefors
Svensk dialog och sångöversättning: Robert Cronholt
Tekniker: Nils Manzuoli
Dubbstudio: SDI Media

Coco

(bilden tillhör Disney)
Vi befinner oss i staden Santa Cecilia i Mexico. Där bor den 12-årige pojken Miguel Rivera, vars största passion i livet är musik, och han drömmer om att en dag bli en lika stor musiker som Mexicos störste musiker genom tiderna, Ernesto de la Cruz. Problemet är bara att hans familj verkar vara den enda i hela Mexico som helt bannat musik, detta eftersom att en av Miguels förfäder lämnade sin familj för att bli musiker och aldrig kom hem. En dag under högtiden ”de dödas dag”, Mexicos motsvarighet till amerikas Halloween, hamnar Miguel i konflikt med resten av sin familj på grund av musikförbudet efter att Miguel upptäcker att Ernesto de la Cruz kan vara förfadern som försvann, men ett bråk om musiken uppstår med hans familj, som kulliminerar med att Miguels farmor slår sönder hans egengjorda gitarr vilket får Miguel förtvivlat springa iväg från sin familj och han bestämmer sig för att delta i en talangjakt som anordnats på de dödas dag. För att kunna ha något att spela på, bryter han sig motvilligt in i Ernesto de la Cruz museum, och bestämmer sig för att låna Ernestos gitarr. När Miguel slår första ackordet på gitarren, hamnar han på grund av en förbannelse i de dödas rike, där alla de avlidna bor i skepnad av ett skelett. Där träffar han också sina döda släktingar. Han får reda på att han måste få en död släktings välsignelse innan soluppgången för att ta sig tillbaka till de levandes värd igen, annars förvandlas han till ett skelett och blir fast i de dödas rike för evigt. När ingen av Miguels släktingar vill välsigna honom utan att han lovar att aldrig hålla på med musik igen, ger han sig av för att hitta Ernesto de la Cruz, och på vägen slår han följe med det charmiga lodisskelettet Héctor, och tillsammans upptäcker de att Miguels släkthistoria är mer komplicerad än vad Miguel någonsin kunnat ana.

Jag har alltid älskat Pixars filmer, och har sett ett stort antal av deras filmer på bio (i skrivande stund 9 av de 19 pixar-filmerna), men Coco såg jag aldrig på vita duken, då mitt intresse var något svagt för filmen. Jag hade visserligen sett ett klipp från filmen i förra årets ”Kalle Anka och hans vänner önskar god jul” (är det förresten någon som vet om det är samma röster i julaftonsklippet som i den faktiska filmen?), men då släkten alltid överröstar tv:n var det inte så lätt att höra vad som sades och bilda en uppfattning om klippet. När filmen släppts på DVD valde jag att äntligen ge filmen en chans, och liksom med Insidan ut blev jag extremt positivt överraskad. Det är en väldigt bra skriven film som verkligen berör än. Att göra film om ett så komplicerat ämne som döden är ju inte det lättaste, och om man sedan ska skriva en familjefilm om döden så är det nästan som att be om att få migrän. Men manusförfattarna lyckas att på ett bra och respektfullt sätt att hanskas med detta svåra ämnet.

Själva handlingen är bra skriven, och filmen är relativt oförutsägbar, även om det finns vissa saker som man förutsäga ska hända, det blir dock aldrig irriterande, även om Disney (och Pixar) på senare år börjat överanvända clichéen ”plot twist-skurken”, men i den här filmen gör det inte så mycket att så är fallet.

Karaktärerna är skrivna på ett bra sätt och de flesta känns djupa och trovärdiga, även om det förekommer fåtal undantag. Den bästa karaktären i filmen är enligt min åsikt hunden Dante, men det kan bero på att jag typ älskar hundar över alla andra djur på hela jorden. xD

De flesta sångerna är bra och minnesvärda, det finns enstaka sånger man inte direkt kommer ihåg när man sett filmen, men då jag lyssnat på dem igen i originalversion för att jämföra med den svenska dubbningen så har de låtarna (de flesta av dem i alla fall) också fastnat efter hand.

Den svenska dubbningen gjordes av SDI Media (fd. Sun Studio) och i huvudrollen som Miguel hör vi 13-årige musikalartisten Adrian Macéus som i år (2018) också ska medverka i SVTs julkalender. Han gör ett riktigt bra jobb för att vara barnskådespelare, talar med god inlevelse och sjunger riktigt bra. Förhoppningsvis får denna duktiga barnskådespelare fler roller i framtiden.

Som skelettet Héctor hör vi Jonas Malmsjö, som inom dubbning tidigare hörts bl.a i de första två Harry Potter-filmerna, och som också gjort den svenska rösten till Hattmakaren (Tim Burtons Alice i Underlandet), Åsnan (Shrek-filmerna), med mera. Hans dubbningsroller brukar antingen vara av det komiska slaget, eller slemmiga, luriga typer som Lucius Malfoy eller Kapten Krok. Han gör också en mycket bra insats, låter relativt lik originalrösten och sjunger också bra.

Som Miguels stora idol Ernesto de la Cruz hör vi ingen mindre än dubbningsveteranen Anders Öjebo, som nog inte behöver någon närmare presentation. Han har genom åren gjort karaktärer som Musse Pigg, grodan Kermit, Jago, Darkwing Duck, Timon, Pongo, Peter Pan, med flera. Han gör också en mycket bra insats, och trots att man hört honom på så många olika ställen så blir det ändå inte irriterande. Han sjunger också bra, men det har vi ju blivit varse om tidigare genom alla Disneyintron han sjungit genom åren. 🙂

Som Mamá Imelda, Miguels avlidna farmors mor, hör vi Maria Möller som inom dubbning kanske är mest känd som sjöstjärnan Stella i de två Hitta Nemo-filmerna, men som även medverkat i till exempel Husdjurens hemliga liv. Hon gör också en bra insats, även om jag vill minnas att originalrösten låter aningen äldre.

I övriga roller hör vi bland annat Lizette Pålsson som Miguels kramiga gammelfaster Rosita, Mia Benson som Miguels gammelfarmor Coco, och Kajsa Reingardt som Miguels farmor, en av dubbningens höjdpunkter är dock suveräne Per Andersson som en kontorist. Merparten av skådespelarna talar med bra inlevelse och passar i sina roller. Jag stördes inte av någon nämnvärd röst under filmens gång, och har inte heller reagerat på något särskilt när jag jämfört den svenska och engelska versionen.

Översättningen är också väldigt bra, och jag störde mig inte nämnvärt på något ord eller dylikt. Sångtexterna är också bra och får fram låtarnas budskap utan att vara för direkt översatta.

Sammanfattningsvis är det en riktigt bra film (defenitivt på min topp fem lista över Pixars filmer), med en riktigt bra dubbning, som jag varmt kan rekommendera att se. 🙂

miguel_héctor(bilden tillhör Disney)

Film/serie: 5/5
Röster: 4/5
Översättning: 4/5
Munrörelser: 4/5
Inlevelse: 5/5
Helhetsintryck: 5/5
Totalt: 4.8

Vem är bäst? – Kapten Haddock

Hej hallå allihopa!

 

För ett tag sedan så gjorde jag en omröstning här på bloggen, där jag lät er bestämma vilken karaktär jag skulle ta upp härnäst. Vinnaren blev Kapten Haddock från Tintin-franchisen, så därför hälsar jag er hjärtligt välkommna till den här omgången av Vem är bäst. 🙂

 

Innan vi drar igång så påminner jag återigen om att jag även bedömmer insatser i till exempel datorspel, musiksagor, med mera, då jag anser att en svensk röst alltid är en svensk röst, oavsett vad den kommer ifrån. 🙂

haddock

Åke Lindström:

 

Den första rösten som jag stött på för Kapten Haddock är Åke Lindström (1928-2002), som inom dubbning bland annat gjort Kung Triton i Den Lilla Sjöjungfrun, Majestix och Miraculix i ett par Asterix-filmer, samt haft roller i bland annat Starzinger, Sandybell, Det var en gång: Tidernas äventyr, Cobra och Rai Grottpojken. Åke spelade Haddock i Belvisions Tintin-serie, samt i originaldubbningen av Tintin i Hajsjön, och i de dramatiserade Tintin-historierna på LP (senare CD) med undantag för Tintin i Hajsjön.

Åke gör enligt undertecknad en bra insats, och bibehåller originalet på ett bra sätt. De flesta som gillar Tintin är antagligen uppväxt med Åke, men själv hörde jag honom inte ordentligt förän jag var kanske 20 år gammal, så därför har jag inga nostalgiska kopplingar till denna insatsen. Jag vet inte om jag tycker att Åke är bäst som Haddock, men han är utan tvekan duktig. 🙂

 

Bernt Lundquist:

 

I 1969 års originaldubbning av Tintin: Solens tempel, är det Bernt Lundquist (1939-) som spelar Haddock, och mig veterligen har Bernt inte medverkat i fler dubbningar. Tyvärr har den här dubbningen aldrig släppts på varesig VHS eller DVD, utan det enda sättet att höra dubbningen i dagens läge är att få tag i LP-skivan med Solens tempel. Det kompliceras ytterligare, då det också finns en annan skivinspelning med Solens tempel, där Tomas Bolme och gänget gör rösterna.

Tyvärr har jag idagsläget inte fått tag i LP-skivan, och har heller inte hört den på youtube. Därför kan jag idagsläget inte kommentera insatsen. 😦

Om någon dock har klipp på Bernt Lundquists insats som Haddock får ni gärna kommentera inlägget. 🙂

 

Tor Isedal:

 

I LP-versionen av Tintin i Hajsjön, är det Tor Isedal (1924-1990) som gör rösten till Kapten Haddock. Inom dubbning är Tor Isedal kanske mest känd som Guld-Ivar Flinthjärta i DuckTales, Nalle Puh i de gamla Nalle Puh-dubbningarna, Jack & Gus i omdubbningen av Askungen, samt som Kato i Mio min Mio.

Tor Isedal är en mycket bra skådespelare, och han har onekligen en röst som passar som Kapten Haddock. Problemet är bara att jag hela tiden associerar honom med Guld-Ivar Flinthjärta, vilket gör att jag inte tycker att han passar som Haddock. Han är dock inte dålig, och inlevelsen är riktigt bra, men tyvärr har han en något för speciell röst för att passa till 100%

 

Olof Thunberg:

 

I dubbningarna på Esseltes vhs-utgåvor är det Olof Thunberg (1925-) som gör Haddocks röst varvat med Axel ”Acke” Düberg. Olof har i dubbningssammanhang bland annat gjort rösten till Butter i Snövit och de sju dvärgarna, Shere Khan i Djungelboken, Trofast i båda dubbningarna av Lady & Lufsen, Rufus i Bernard och Bianca, Waternoose i Monsters Inc, och jag vill även minnas att han medverkar i originaldubbningarna av Taran och den magiska kitteln samt Oliver & Gänget. Dessutom är han ju välkänd som berättarrösten i Bamse. De dubbningarna är huvudsakligen omdubbningar av Tintin-filmerna från 60-70 talet, samt Belvisions tv-serie. Då dessa utgåvorna endast var hyr-vhser är det idagsläget väldigt svårt att få tag i dem. Omdubbningen av Tintin: Solens tempel från 1969 släpptes dock på DVD runt år 2004, men i den dubbningen är det såvitt jag kan höra Acke som gör rösten till Haddock, och således har jag aldrig hört Olof som Haddock. 😦

Men om någon, liksom fallet med Bernt Lundquist ovan, har tillgång till ett röstprov med Olof Thunberg som Haddock så får ni gärna kommentera så kommer jag att uppdatera med mina åsikter kring de insatserna, vilket jag självklart även kommer att göra om jag får tag i Esseltes vhs-utgåvor eller LP-skivan som nämndes ovan. ^^

 

Acke Düberg:

I några av dubbningarna på Esseltes vhs-utgåvor är det Axel ”Acke” Düberg (1927-2001) som gör rösten till Kapten Haddock. Den enda dubbningen jag fått tag i där han gör Haddocks röst är som sagt Tintin: Solens tempel.

Acke gör en bra insats, och påminner en aning om Tor Isedal, dock inte så mycket. Inlevelsen är också bra, och röstkaraktären bibehålls på ett bra sätt. I det stora hela en bra insats. 🙂

 

Kenneth Milldoff:

 

I Nelvanas serie ”Tintins Äventyr” från 1991, som förresten är den Tintin-serien jag är uppvuxen med, är det Kenneth Milldoff (1947-2015) som gjorde Haddocks röst, och bland hans många dubbningsroller kan nämnas Mr. Arrow i Skattkammarplaneten, Bert och Kakmonstret i Elmo på Äventyr i Grouchland, Leonardo, Michelangelo och Shredder i videodubbningen av TMNT, Delfy i serien med samma namn samt titelrollen i Sun Studios dubbning av Babar Till skillnad från de andra skådespelarna som gjort Haddocks röst, så talar Kenneth med göteborgsk dialekt, vilket jag tycker passar utmärkt till en gammal sjöbjörn. Inlevelsen är dessutom av högsta kvalité, vilket är ovanligt när det handlar om tidiga Sun Studio-dubbningar. Rösten passar också karaktären på ett bra sätt, och Kenneth gör en väldigt bra insats. 🙂

 

Johan Hedenberg:

 

I Peter Jacksons ”Tintins Äventyr: Enhörningens hemlighet” är det Johan Hedenberg (1954-) som liksom Gunnar Ernblad är känd för sina många skurkröster, som spelar Kapten Haddock. Johan Hedenberg gör en bra insats som Kapten Haddock, men kommer inte riktigt upp i lika hög klass som varesig Kenneth Milldoff eller Åke Lindström. Inlevelsen är dock bra, röstkaraktären likaså, och Johan Hedenberg får fullt godkänt. 🙂

 

Topplistan:

Efter noga övervägning blir min topplista följande:

 

1. Kenneth Milldoff
2. Åke Lindström
3. Johan Hedenberg
4. Acke Düberg
5. Tor Isedal
Ej tillämpbart: Olof Thunberg
Ej tillämpbart: Bernt Lundquist

 

Det var allt för den här gången. Någon gång inom den närmsta framtiden (kanske till och med i helgen om vi har tur) kommer jag att lägga upp en ny omröstning med temat Disney-figurer. Har ni några förslag är det bara att hojta till! 🙂

 

Julkalender 2017, Lucka 20: Vem är bäst? – Mortimer Mus

Hej hallå allihopa!

Varmt välkommna tillbaka till min julkalendersvit, som nu så sakterliga börjar närma sig sitt slut.

Idag ska vi ta oss en titt på en av Musses rivaler, nämligen Mortimer Mus.

Mortimer_Mickey's_Mouse_Works

 

Johan Hedenberg:

 

I båda dubbningarna av kortfilmen ”Mickey’s Rival” samt i Musses Klubbhus och Musse och Racergänget, är det Johan Hedenberg (1954-) som gör Mortimers röst. Johan Hedenberg passar någorlunda bra i rollen, bibehåller röstkaraktären hyfsat och får också fram karaktärens charm på ett bra sätt. Bäst är han dock inte, men ändå godkänd i rollen.

 

Roger Storm:

 

I ”Musse Pigg och hans vänner firar jul” från 1999, är det Roger Storm (1956-) som gör Mortimers röst. Mortimers karaktär är här lite annourlundare, och i stället för att vara Musses taskiga rival, är han Mimmis snobbiga chef. Personligen tycker jag att Roger Storm fungerar något sämre än Johan Hedenberg, men är aningen bättre än Peter Sjöquist.  Insatsen är i alla fall ganska bra. Inlevelsen är helt okej, och Roger lyckas någorlunda med att fånga karaktärens charm.

 

Peter Kjellström:

 

I tv-serierna ”Musses verkstad” och ”Hos Musse”, är det KM Studio-veteranen Peter Kjellström (1967-) som gör Mortimers röst. På grund av nostalgi är Peter Kjellström min favorit som Mortimer. Han passar mycket bra in i rollen, talar med god inlevelse och bibehåller originalets charm på ett bra sätt.
Överlag, så är det mycket bra insats. 🙂

 

Peter Sjöquist:

I ytterligare en dubbning av Mickey’s Rival, närmare bestämt den som förekommer som del av ett avsnitt av ”Sing me a story with Belle”, är det Peter Sjöquist (1964-) som gör Mortimers röst.  Han gör den svagaste insatsen av Mortimers röster, och passar inte riktigt in i rollen. Mortimer har dock inte särskilt många repliker, så det är egentligen inget stort problem.

 

 

Topplista:

 

Min topplista för Mortimers röster är följande:

1. Peter Kjellström

2. Johan Hedenberg

3.  Roger Storm

4. Peter Sjöquist

 

Imorgon är jag tillbaka med en ny omgång av ”Vem är bäst?”, så vi ses då. 🙂

Julkalender 2017, Lucka 9: Specialavsnitt! – Vem är bäst?: Karaktärer från Musse Pigg och Kalle Ankas universum.

Hej hallå allihopa!

Varmt välkommna tillbaka till min julkalendersvit. Idag har vi kommit fram till den nionde omgången av ”Vem är bäst?”. Trots att det inte är någon speciell dag idag, så blir dagens omgång ändå en specialare. Idag ska jag nämligen ta mig en titt på ett gäng figurer ur Kalle Anka och Musse Piggs universum som inte har haft så många röster genom tiderna.

Först ut är Ludwig von Anka, en knasig professor från Österrike.

Hasse Jonsson (1957-) är Ludwigs första svenska röst, som gjorde rollen i DuckTales, där Ludwig hade ett gästspel som Joakims psykiatiker. Hasse gör en bra insats och låter relativt lik originalet, men han struntar i den tyska brytningen, vilket tyvärr ger honom minuspoäng. Annars en ganska bra insats.

Andreas Nilsson (1964-) är nästa röst, och han gjorde rösten i Bonkers. När jag år 2021 har uppdaterat en massa omgångar med röster som tidigare varit icke tillämpbara, så har jag dock ändå inte lyckats komma över något klipp på Andreas som Ludwig i Bonkers, därmed tvingas jag fortfarande att lämna honom utanför listan.

Bertil Engh (1952-) är nästa person som spelade Ludwig, och han gjorde rollen bland annat i Quack Pack och vissa ramberättelser i ”Bästa”-vhs-serien Han gör en bra insats, talar med bra brytning och låter lik originalet.

Gunnar Uddén (1935-) är nästa person, och kanske den som gjort rollen längst, nämligen från 1999 fram tills 2015. Han passar bra i rollen, låter hyfsat lik originalrösten och talar med bra brytning. Kanske är jag färgad av nostalgin, men detta är en mycket bra insats.

I kortfilmsserien Musse Pigg är det Jacob Nordenson (1953-) som gör Ludwigs röst, och han gör en bra insats. Hans insats har vissa likheter med Gunnar Uddén, men brytningen är något sämre. Ändå en helt godkänd insats.

I rebooten av DuckTales är det Daniel Goldmann (1968-) som gör Ludwigs röst i första och andra säsongen, och han gör en fullt godkänd insats, även om brytningen tyvärr låter mer fransk än tysk i den första säsongen. Han lyckas bättre med brytningen i andra säsongen, men där är rösten i stället för mörk.

Hasse Jonsson (1957-) är nästa röst, och ni kanske tror att jag skrivit fel. Men Hasse repriserar faktiskt sin roll som Ludwig i det avsnittet där karaktären medverkar. Till skillnad från 1989 så använder Hasse nu en tysk accent, och insatsen är därmed marginellt bättre. Det är därför som Hasse har två placeringar i topplistan.

Enligt uppgift ska Svante Thuresson ha gjort Ludwigs röst i DuckTales-rebooten. Karaktären har visserligen dialog i den tredje säsongen, vars avsnitt ännu inte ligger ute på Disney+ när denna uppdateringen skrivs (2021-01-17), därför vet jag inte med säkerhet om Svante verkligen gjort Ludwig.

Topplistan över Ludwigs röster blir:

  1. Gunnar Uddén
  2. Bertil Engh
  3. Jacob Nordenson
  4. Hasse Jonsson 2020
  5. Daniel Goldmann
  6. Hasse Jonsson 1989

Ej tillämpbart: Andreas Nilsson

Härnest på tur är Oppfinnar-Jocke.

Stig Grybe (1928-2017) är den första rösten, och gjorde rollen i bland annat DuckTales, skivan Stål-Kalle på Äventyr och några musiksagor. Stig passar mycket bra i rollen, talar med bra inlevelse och bibehåller röstkaraktären på ett bra sätt.

Anders Öjebo (1966-) är den andra rösten, och han gjorde rollfigurens få repliker i Sportfånen Långben som Fotbollstjärna. Anders gör en helt okej rolltolkning, även om det är svårt att bedöma på det lilla material han gjort som Jocke, men han passar ändå bra i rollen.

Gunnar Uddén (1935-) är den tredje rösten, och han gjorde rollen i spelet Kalle Anka: Quack Attack från 2000. Han gör en bra insats, talar med bra inlevelse och låter hyfsat lik originalrösten. Han är inte min favorit, men passar ändå ganska bra.

När Oppfinnar-Jocke dök upp i rebooten var det Niklas Engdahl (1974-) som gjorde rösten i två av avsnitten där karaktären medverkade. Nu är ju karaktären lite annourlundare i rebooten, men trots det tycker jag inte riktigt att Niklas passar som Jocke något vidare. Rösten är alldeles för mörk för min smak.

Den andra rösten i rebooten är Johan Hedenberg (1954-) som gör rösten i tre avsnitt. Nu är ju som sagt karaktären lite mer ”tuffare” i rebooten, men enligt mig är rösten lite för mörk och ”skurkaktig” trots det.

I omdubbningen av gamla DuckTales från 2020 är det Pontus Gustafsson (1955-) som gör Jockes röst, ett mycket klokt val enligt mig. Pontus gör rollen med bravur, låter hyfsat lik originalrösten, matchar Stig Grybe helt okej och bibehåller röstkaraktären på ett bra sätt.

Min topplista för Oppfinnar-Jockes röster blir följande:

  1. Stig Grybe
  2. Pontus Gustafsson
  3. Anders Öjebo
  4. Gunnar Uddén
  5. Niklas Engdahl
  6. Johan Hedenberg

Tredje figuren ut idag är Kalles odrägliga kusin Alexander Lukas.

Alexander Lukas första röst i Sverige är Hasse Jonsson, som gjorde Alexanders röst i några avsnitt av DuckTales. Den här versionen av Alexander Lukas var dock inte odräglig, egoistisk och osympatisk, utan snarare en artig och trevlig kille. Därför passar Hasse Jonssons tolkning inte riktigt ihop med hur jag ser Alexander Lukas, men insatsen är ändå relativt bra.

I spelet Kalle Anka: Quack Attack var det Roger Storm som gjorde Alexanders röst. Det här spelet porträtterar Alexander Lukas mer som den odrägliga och osympatiska figur han oftast är i serietidningarna, vilket jag uppskattar. Därför tycker jag att Roger Storm gör Alexander Lukas bättre, då hans Alexander låter otrevligare och snobbigare.

Sedan har vi rebooten, där Anton Körberg gör Alexanders röst. Han gör en mycket bra insats och bibehåller karaktären på ett bra sätt, men är inte riktigt lika träffsäker som Roger Storm, inte riktigt lika bra som Andreas Nilsson, omen bättre än Hasse Jonsson. Därmed tar han tredje platsen framför Hasse Jonsson men bakom Roger och Andreas.

Till sist har vi Andreas Nilsson (1964-) som gör rösten i omdubbningen av gamla DuckTales. Han gör en ypperlig insats, passar bra i rollen och talar med bra inlevelse. Ursprungligen var Roger Storm på första platsen, men Andreas knuffar ner honom till en andra plats i stället.

Min topplista för Alexander Lukas blir följande:

  1. Andreas Nilsson
  2. Roger Storm
  3. Anton Körberg
  4. Hasse Jonsson

Härnest ska vi ta oss en titt på Klarabella Ko, som liksom Alexander Lukas enbart har haft tre röster, i alla fall som jag känner till.

Först ut är Monica Forsberg (1950-) som gjorde Klarabellas röst i originaldubbningen av Prinsen och Tiggarpojken. Monica är förvisso en duktig skådespelerska, men hennes insats som Klarabella är inte den bästa. Klarabella har dock inte särskilt många repliker i filmen, så det är inget stort problem egentligen, men Monica hamnar tyvärr bakom både Anna och Charlotte.

Sen har vi Anna Norberg, som gjorde rollen från 1990-talets andra hälft till och med 2000-talets andra hälft. Hon gjorde rollen i bland annat omdubbningen av Prinsen och Tiggarpojken, Hos Musse, Musses Verkstad, De tre musketörerna och första säsongen av Musses Klubbhus. Personligen tycker jag att hon gör en mycket bra insats som Klarabella och talar med bra inlevelse. Röstkaraktären är också mycket bra, och hon låter också relativt lik originalets April Winchell.

Sedan har vi Charlotte Ardai Jennefors som började spela Klarabella i den andra säsongen av Musses Klubbhus. Karaktären har senare varit med i kortfilmsserien ”Musse Pigg”, och jag tror (eftersom att Klasse Häst är med) att hon också är med i ”Musse och Rallygänget”. Jag har dock ingen koll på om det fortfarande är Charlotte Ardai Jennefors som gör Klarabella röst där, så någon med mer kunskap om det får gärna upplysa mig mer.

Charlotte gör också en mycket bra insats, och låter faktiskt ganska lik Anna Norberg. Nu är ju jag välbekant med hennes röst, så det är inga problem för mig att höra att det är hon och inte Anna Norberg, men för barn så är det nog svårare att höra skillnad mellan insatserna. Även här är inlevelsen och röstkaraktären bra.

Då återstår originaldubbningen av Prinsen och Tiggarpojken. I dagsläget har jag inte sett den, och Klarabellas röst står inte utsatt på till exempel Dubbningshemsidan. Det skulle ju kunna vara Anna Norberg, men jag har tyvärr ingen aning om hon redan var Klarabellas röst när filmen dubbades för första gången, vilket bör ha varit runt 1994-1996. Därför får ni återigen gärna säga till om ni vet mer om Klarabellas röst där.

Min topplista för Klarabella blir i alla fall följande:

1. Anna Norberg
2. Charlotte Ardai Jennefors

3. Monica Forsberg

Nu ska vi ta oss en titt på ett par skurkar. Först ut är trollpackan Magica de Hex.

Magicas första röst är sångerskan Siw Malmkvist. Siws röst som hon använder här passar utan tvekan till häxor, det är bara ett problem. Serielegenden Carl Barks, som skapade Magica, sade uttryckligen att han skapade Magica för att gå emot trenden med att häxor är gamla och fula. Således tycker jag att en gammal häxlik röst inte riktigt passar på Magica, som ska föreställa vara yngre och vackrare än vanliga häxor. Inlevelsen och själva insatsen är det väl inget fel på egentligen, men jag tycker helt enkelt inte att Siw Malmkvist passar så bra i rollen. I säsong 1 alternerar Siw Malmkvist med Lena Ericsson i rollen som Magica. Lena Ericssons insats, om än fortfarande för ”häxlik” låter yngre och mer passande. Nu vet jag inte om det var ljudkvalitén eller Lenas fel, men stundtals var det lite svårt att höra vad hon sa. Det ska dock tilläggas att jag har en medfödd hörselskada, så det kan mycket väl vara den som spökar. Inlevelsen och röstkaraktären är det dock inget fel på.

I KM Studios dubbning av DuckTales, samt musiksagan ”Magica de hex jagar turkronan” och spelet ”Kalle Anka: Quack Attack” är det Birgitta Fernström som gör Magicas röst. Tyvärr har jag ännu inte fått tag på säsong 2 av DuckTales, och har inte heller fått tag i musiksagan som Fernström gör Magica i, och således får jag göra min bedömning efter hennes insats i det tidigare nämnda spelet. Liksom Malmkvist låter hon lite för häxlik, men ändå bättre och yngre. Inlevelsen är det inget fel på heller. Det är dock lite svårt att bedömma insatsen, då man lagt på en massa eko-effekter på hennes röst, men då jag som sagt inte har tillgång till någon annan produktion där Magica görs av Birgitta Fernström, var jag så illa tvungen att bedömma efter spelet.

I rebooten och i omdubbningen av gamla DuckTales är det Ayla Kabaca (1978-) som gör rösten. När jag först hörde det blev jag fundersam på om det skulle fungera, men det fungerar i alla fall i omdubbningen. Hon gör en bra insats, och förmedlar både karaktären i DuckTales, och karaktären som Carl Barks skapade, och talar med bra inlevelse. Därmed tar hon första platsen framför Lena Ericsson.

Min topplista för Magica blir i alla fall följande:

  1. Ayla Kabaca
  2. Lena Ericsson
  3. Birgitta Fernström
  4. Siw Malmkvist

Sista karaktären för idag blir Guld-Ivar Flinthjärta, som har flest röster av de vi går igenom idag.

Guld-Ivars första röst är Tor Isedal, som gjorde honom i första säsongen av DuckTales. Nu har jag inte hört orginalets Hal Smith, men rösten passar ändå mycket bra med karaktären, och inlevelsen är också bra. Jag skulle också säga att Tor Isedals något skrovliga röst passar bättre till Guld-Ivar än till Nalle Puh, i alla fall den rösten Isedal hade i Nya Äventyr med Nalle Puh.

Efter Isedal var det Steve Kratz som tog över. Han gör också en mycket bra insats och låter också lagom skrovlig. Inlevelsen och röstkaraktären är också bra. I ett avsnitt av säsong 1 (nämligen Horse Scents) är det Peter Harryson som gör Guld-Ivars röst, vilket är lite lustigt då hans far John Harryson spelade Joakim von Anka, Guld-Ivars ärkerival i serien. Peter Harryson är helt okej i rollen, men hans röst är för förknippad med Shaggy för att riktigt passa som ondskefull. Jag kan dock tänka mig att han passar bättre som Guld-Ivar för dem som (till skillnad från mig) är uppvuxen med Harryson som Miles Mayhem i ”M.A.S.K.”

I KM Studios dubbning av DuckTales var det knasigt nog Per Sandborgh som gjorde Guld-Ivars röst, trots att han blivit kickad som både Sigge McKvack och de andra karaktärena han spelade. Per Sandborgh låter inte riktigt lika skrovlig som Isedal, Kratz och Harryson, men gör trots det en godkänd insats, och talar med bra inlevelse. Per Sandborgh gör även Guld-Ivar i den nya DuckTales-rebooten, och där passade han mycket bättre som Guld-Ivar. Han gjorde även Guld-Ivars röst i omdubbningen av DuckTales, och passade bra även där.

Av någon outgrundlig anledning valde Disney att låta KM Studio dubba om ett par avsnitt från säsong 1 till vhs-filmen ”Vattenankor”, och då var det Gunnar Uddén som gjorde Guld-Ivars röst. Den här insatsen är också hyfsad, men är inte i toppstriden. Insatsen får dock ett pluspoäng på grund av VHS-filmens nostalgifaktor. Trots nostalgin tycker jag ändå att det var konstigt att man valde att dubba om några av avsnitten. Omdubbningen finns för övrigt med på ett avsnitt på dvd:n ”Knatte, Fnatte & Tjatte på Äventyr: Volym 2”.

Till sist har vi den enda icke-DuckTales rösten, nämligen Ulf Källvik som gjorde rösten i musiksagan ”Farbror Joakims skattjakt”, baserad på ett av pilotavsnitten av DuckTales. Han gör en hyfsad inlevelse, och låter hyfsat lik Tor Isedal, om än betydligt mindre skrovligare och ondskefullare. Källviks inlevelse har jag ingen kommentar om. Insatsen är dock väldigt mycket svagare än de andra rösterna.

Min topplista för Guld-Ivar Flinthjärta blir följande:

1. Tor Isedal
2. Steve Kratz
3. Per Sandborgh
4. Gunnar Uddén
5. Peter Harryson
6. Ulf Källvik

Så, det var alltså dagens del av julkalendersviten. Nu är jag nyfiken på att höra hur ni tyckte att det här specialavsnittet var, ska jag göra flera sådana i framtiden, där jag pratar om fler karaktärer i ett inlägg, eller ska jag bara köra en karaktär i varje omgång? Skriv gärna förslag och förbättringar. 🙂

Imorgon blir det i alla fall en ny omgång av ”Vem är bäst?”, missa för all del inte det. 😉

Julkalender 2017, Lucka 2: Vem är bäst? – Baloo från Djungelboken

Hej hallå allihopa, och välkommna till lucka 2 i min julkalendersvit, där jag kör en omgång av ”Vem är bäst?” varje dag fram tills julafton, jag kommer då att köra en figur som har någon sorts anknytning till julen, och det kommer bli både Disney och icke-Disney figurer. 😀

 

Igår tog vi oss en titt på Snövit från Snövit och de sju dvärgarna, och idag ska vi ta oss en titt på Baloo från Disneys Djungelboken, som ju alltid är med på julafton, och framför sången ”Var nöjd med allt som livet ger”.

I USA så har Baloo bland annat gjorts av Phil Harris (i originalfilmen), Ed Gilbert (i Luftens Hjältar) och av John Goodman (i Djungelboken 2), men det finns självklart andra som gjort Baloo också.

Baloo

Beppe Wolgers:

 

Först ut av Baloos svenska röster är Beppe Wolgers (1928-1986), som gjorde Baloos röst i originalfilmen samt i de två musiksagorna ”Djungelboken 2 – Vad hände sedan?” och ”Djungelboken 3 – Djungelskolan”.

Då jag är uppvuxen med originalfilmen ligger självklart Beppe Wolgers insats som Baloo mig varmt om hjärtat, rösten är varm och härlig, och lyckas dessutom göra karaktärens komiska sidor väldigt bra. Inlevelsen är också mycket bra, och det finns i allmänhet inte så mycket mer att säga. Precis samma gäller egentligen för Lille John som också görs av Beppe Wolgers i Sverige (originalrösten till Baloo, Phil Harris, gjorde också Lille John i Robin Hood, snacka om slump? xD), och som ju är väldigt lik Baloo, både till sättet och designen. Värt att nämna är dock att Baloo inte görs av Beppe Wolgers i sång, utan av Rolf Bengtsson, som även (om jag minns rätt) gjorde Baloos sångröst i musiksagan ”Djungelboken 2 – Vad hände sedan?”, och jag måste säga att röstbytet fungerar över förväntan. Visst, om man lyssnar noga hör man att rösten byts ut, men när jag var liten hörde jag inte alls att rösten byttes ut, och jag minns att när jag för första gången fick reda på att Baloo inte hade samma röst i sång i tidiga tonåren, så blev jag genuint förvånad, då jag inte alls hört det fast jag hört låtarna från Djungelboken så många gånger. Det får ändå ses som ett gott betyg.

Överlag så älskar jag Beppes insats, men så verkar ju Beppe också ha varit en väldigt härlig och varm människa också. 🙂

 

Ulf Källvik:

 

I musiksagan ”Ur Djungelboken – Mowgli i Knipa”, samt musikkassetten ”Digga med Musse och Kalle” är det Ulf Källvik (1949-) som gör Baloos röst. Den här insatsen är inte allt för lyckad. Ulf är visserligen en väldigt duktig skådespelare som gjort många fina roller, men han lyckas inte riktigt förmedla Baloos mycket speciella karaktär. Dessutom passar inte röstkaraktären särskilt väl heller. Det är dock inte riktigt fullt så illa som till exempel Anders Byström som Homer Simpson, eller E.H. Brochmann som Kalle Anka, men faktum kvarstår att rösten inte passar särskilt bra. Lite plus i kanten får han dock för att inlevelsen ändå är ganska bra.

 

Jan Koldenius:

 

I tv-serien Luftens Hjältar är det Jan Koldenius (1939-) som gör rösten till Jan Koldenius. Även om Koldenius inte når riktigt upp till Beppe Wolgers nivåer måste jag säga att Jan Koldenius ändå kommer närmast. Koldenius röst passar karaktären väldigt bra, och inlevelsen är också mycket bra. Överlag så finns det inte mycket mer att språka om, det kan dock tilläggas att jag blivit aningen mer förtjust i insatsen som äldre, även om jag också tyckte bra om den som yngre.

 

Claes Janson:

 

I ramberättelsen till Lilla Djungelboken är det Claes Janson (1947-) som gör rösten till Baloo. I samma serie är det Alexander Lundberg som gör rösten till Unga Baloo, men då det inte går att jämnföra hans insats rättvist jäntemot de andra skådespelarna, så har jag valt att lämna den utanför listan och endast koncentrera mig på rösten i ramberättelsen.

Ärligt talat så finns det inte mycket att säga om Claes Jansons insats, annat än att den är något för mörk. Den är dock betydligt bättre än Ulf Källviks insats.

 

Rolf Lassgård:

 

I Djungelboken 2 från 2003 (icke att förväxla med den tidigare nämnda musiksagan) är det den välkända skådespelaren Rolf Lassgård (1955-) som gör rösten till Baloo. Insatsen är väldigt bra, men absolut inte bäst. Inlevelsen är ganska bra, röstkaraktären helt okej och i allmänhet är det en bra insats. Insatsen saknar dock det lilla ”speciella” som får det att lysa om insatsen, och därför blir den en aning blek och intetsägande. Men som sagt helt okej ändå.

Värt att nämna är att Benke Skogholt gör Baloos röst i trailern till filmen. Liksom Claes Janson är han något för mörk, men ändå bättre än Claes Janson. 🙂

 

Johan Hedenberg:

I spelet Disney Infinity 3.0 är det Johan Hedenberg (1954-) som gör rösten till Baloo. Ärligt talat är inte Johan Hedenberg den första jag skulle komma att tänka på som röst till Baloo,  snarare tror jag att Allan Svensson skulle kunna göra rollen bra. Därför var jag skeptisk när jag läste att det var Hedenberg som gör Baloos röst i spelet. Men nu när jag hört insatsen får jag erkänna att den faktiskt är ganska bra. Den är inte lika bra som Beppe Wolgers, men Johan Hedenberg bibehåller ändå röstkaraktären hyfsat och talar med god inlevelse. Trots Hedenbergs något mediokra placering i topplistan så hade jag inte haft något emot om han gör rollen i fortsättningen. 🙂

 

Övriga:

Då återstår spelfilmen Mowglis Äventyr från 1998, där Baloo görs av Jan Åström. Jag har tyvärr inte sett den filmen (i alla fall inte någon scen med Baloo) och tvingas därför att lämna insatsen utanför topplistan.  Jag har heller ingen aning om vem som gör rösten till Baloo i datorspelet ”Djungelboken Groove Party”, men om någon har information (eller klipp) om de här insatserna kan ni skriva i kommentarerna.

 

Topplistan:

Efter noga övervägning blir min topplista följande:

1. Beppe Wolgers (sångröst: Rolf Bengtsson)
2. Jan Koldenius
3. Rolf Lassgård
4. Johan Hedenberg

5. Claes Jansson
6. Benke Skogholt

7. Ulf Källvik.
Ej tillämpbart: Alexander Lundberg
Ej tillämpbart: Jan Åström
Ej tillämpbart: Rösten från Djungelboken Groove Party

 

Vi hörs igen imorgon, på första advent, då jag kommer skriva om en ny figur. Vilken det blir får ni se imorgon. 🙂

Vem är bäst? – Shaggy

shaggy.gif

Hej och välkomna till ännu en omgång av ”Vem är bäst?”, där jag tar en figur som haft minst två svenska röster genom tiderna, och ger er mina omdömmen om varje skådespelares insats.

I de tidigare omgångarna (som behandlat Mimmi Pigg, Kajsa Anka, Tigger, Musse Pigg och Svarte Petter) har jag enbart tagit mig en titt på enbart Disney-figurer. Nu har det dock blivit hög tid för mig att behandla den första ”icke” Disney-karaktären i den här serien, nämligen Scooby-Doos bäste vän Norville Rogers, för det mesta kallad Shaggy.

Innan vi börjar så måste jag återigen påminna er om att jag även räknar in insatser från musiksagor, datorspel, dramatiserade lp-skivor, och i vissa fall även trailer och reklamröster, då jag anser att en svensk röst är en svensk röst oavsett var den kommer ifrån.

Innan vi går in på Shaggys svenska röster, så ska jag ger er en snabb överblick på Shaggys originalröster genom tiderna.

Casey Kasem: Originalrösten till Shaggy. Casey spelade Shaggy från originalserien 1969 fram tills 1997. Sedan återkom han till rollen 2002, och spelade den sedan fram tills 2009, då han officiellt pensionerade sig från Shaggy-rollen.

Billy West: Enbart i långfilmen ”Scooby-Doo på Zombieön”

 

Scott Innes: Långfilmerna ”Scooby-Doo och Inkräktarna från rymden”, ”Scooby-Doo och Häxans spöke” samt ”Scooby-Doo och Cyberjakten”. Han har även gjort Shaggys röst i några reklamfilmer, parodiserier (Harvey Birdman bland annat), leksaker, datorspel och annat.

Scott Menville: Endast i ”Shaggy and Scooby-Doo, Get a clue!” från 2006-2008.

Matthew Lillard: Är Shaggys officiella röst sedan 2010. Redan 2002 spelade han dock Shaggy i spelfilmsversionen, en roll som han repriserade i uppföljaren från 2004. Sedan 2010 är han dock som sagt även den officiella röstskådespelaren för karaktären, och har således spelat honom i samtliga produktioner sedan dess.

 

Med det i åtanke ska vi nu ta oss en titt på Shaggys svenska röster.

 

Leif Ahrle:

 

Den första svenska Shaggy-rösten jag har hittat, är Leif Ahrle (1943-) som gjorde rollen i fyra stycken dramatiserade lp-skivor mellan 1974-1979. De var uppbyggda på ungefär samma sätt som de legendariska Tintin-ljudböckerna, med bl.a Tomas Bolme, Åke Lindström, m.fl

Inom dubbning har Leif Ahrle, förutom Shaggy i dessa lp-skivorna, även medverkat i såväl Fantastiska Wilbur (som titelrollen Wilbur) som några filmer med Lucky Luke (även där i titelrollen).

Personligen så är jag inte särskilt förtjust i Leif Ahrles tolkning av Shaggy. Enligt min mening låter rösten alldeles för alldaglig och ospeciell. Inlevelsen är dock ganska bra, men som sagt så passar hans röst inte Shaggy något vidare. Dessutom tycker jag att hans insats verkligen skriker svenskt 70-tal, medan Shaggys karaktär mer är amerikanskt 70-tal.

Enligt säkra källor så är merparten av de dramatiserade lp-skivorna baserade på avsnitt ur ”The Scooby-Doo Show” med vissa undantag. Därför kan man undra om skådespelarna fick höra originalrösterna i den tv-serien innan de skulle spela in skivan, eller om de helt enkelt fick tänka ut rösterna själva. Om det sistnämnda var fallet så förstår jag att Ahrles insats ligger såpass långt från Casey Kasem.

 

Peter Harryson:

Den mesta Shaggy-rösten är ingen mindre än Peter Harryson (1948-) son till en annan röstlegend, John Harryson (1928-2008), mest känd som Dr. Snuggles och Joakim von Anka.

Peter Harryson gjorde Shaggys röst redan i Öga & Öras dubbning av Scooby-Doo, där Stellan Skarsgård (!) spelade Scooby-Doo. Den dubbningen användes på SF/Transfers hyr-vhser under tidigt 1980-tal, och samma dubbning användes även på Polar Bonniers vhs-filmer.

Peter Harryson spelade även Shaggy i dubbningen på Kanal 10’s Scooby-Doo filmer, och slutligen i samtliga Media Dubb och Mediadubb International produktioner av Shaggy, med ett undantag, nämligen Valpen Scooby-Doo.

Peter Harryson är min personliga favorit som Shaggy. Han tillför en enorm energi, särskilt i första säsongen av ”Scooby-Doo: Where are you?” och ”Scooby-Doo i Hollywood”, och leverar Shaggys repliker perfekt. Dessutom stämmer rösten väldigt väl med gamla goda Casey Kasem, och det är ju alltid ett plus. Tillsammans med Steve Kratz, som dubbade Scooby-Doo i Media Dubb/Mediadubbs produktioner, så är de ett oslagbart Scooby & Shaggy-team.

 

Fredrik Dolk:

När avsnitt ur ”The New Scooby-Doo Movies” och ”Scooby-Doo & Scrappy-Doo” släpptes på VHS av Musikservice under 1990-talet, var det dubbningsveteranen Fredrik Dolk (1961-) som gjorde Shaggys röst i de flesta filmerna.

Jag skulle absolut inte placera Fredrik Dolk bland de bästa Shaggy-rösterna, men ärligt talat så är han inte helt åt skogen i rollen. Inlevelsen är bra, och rösten passar någorlunda. Det som sänker insatsen är att rösten inte passar karaktären till fullo, samt att man är så van vid Fredrik Dolk i andra roller att man liksom inte kan tänka sig honom som Shaggy.

På det stora hela får han i alla fall fullt godkänt.

Som parantes kan jag nämna att han oväntat återkom i rollen som Shaggy i PC-Spelet ”Scooby-Doo och fallet med den stygga stendraken”, som släpptes omkring 2004-2005.

 

Stig Engström:

I en av Musikservices VHS-kassetter, ”Scooby-Doo som tjurfäktare” är Fredrik Dolk av någon okänd anledning utbytt mot skådespelaren Stig Engström (1942-), som flitigt medverkat i Videobolagets dubbningar, samt dubbningar i överlag under 1980-talet.

Som jag sa i min recension av dubbningen på Musikservices vhs-filmer, så är Stig Engström antagligen den minst lyckade Shaggy-rösten, om än något bättre än Leif Ahrle. Rösten är på tok för skrovlig och mörk, och låter dessutom för gammal. Nu lät ju visserligen inte Peter Harryson som någon tonåring heller, men i Stig Engströms fall är det om möjligt ännu tydligare att det är en för gammal skådespelare i rollen. Till råga på allt så verkar det som att Engström inte försöker göra till rösten alls, vilket får hans insats att låta väldigt långt från Shaggys mycket speciella röst.

Jag har hört betydligt värre dubbningsinsatser tidigare (E.H. Brochmann, någon?), men det här är tyvärr inte alls lyckat. Inlevelsen är däremot ganska bra, men det räcker tyvärr inte för att ge Engström godkänt. 😦

 

Mats Qviström:

I mitten på 1990-talet släpptes vhs-filmen ”Scooby-Doo på nya äventyr” av Egmont, en vhs-kassett som innehöll 6-minuters avsnitten av ”Scooby-Doo and Scrappy-Doo”. De flesta avsnitten på den vhs:en hade Media Dubbs gamla klassiska dubbning av serien, med bl.a Steve Kratz, Peter Harryson, Staffan Hallerstam, m.fl i rollerna. Men ett antal av avsnitten hade även en specialdubb, utförd av Salut Video i Danmark, som för det mesta (precis som Sun Studio Köpenhamn gjorde) anlita Malmöskådisar.

Nu har ju Sun Studio dubbat Scooby-Doo många gånger i Sverige, både Köpenhamnsfilialen och den svenska filialen, men trots det är det bara Scrappys röst som är samma som i Sun Studios dubbningar.

I den här dubbningen spelas Shaggy av Mats Qviström (1958-) som antagligen är mest känd som rösten till Tintin i dubbningen av 1991 års Tintin-serie, samt för sina roller i Sun Studios dubbning av Babar.

I skrivande stund (oktober 2017) har jag ännu inte den filmen i min ägo, men tack vare Daniel Hofverberg på Dubbningshemsidans forum, som runt 2010-2011 lade upp röstprover på rösterna i vhs-filmen, så har jag ändå hört litegrann av Qviströms insats.

Här är det inte heller särskilt lyckat. Mats Qviström är förvisso mer ”Shaggy-lik” än till exempel Leif Ahrle och Stig Engström, men han talar med uppenbart tillgjord röst. Dessutom är inlevelsen inte särskilt bra, trots att Qviström inte alls sviktade på den punkten i till exempel Tintin. Nu var det ju som sagt bara några repliker jag hörde, och det är fullt möjligt att han låter bättre i de andra avsnitten, men jag är i alla fall inte imponerad av det jag hört hittils.

Han får dock med viss tveksamhet godkänt.

 

Johan Hedenberg:

I nästan alla av Media Dubb och Mediadubb Internationals dubbningar så var det gamla goda Peter Harryson som spelade Shaggy, förutom i ”Valpen Scooby-Doo”, där rösten i ställes dubbades av Johan Hedenberg (1954-), känd för sina många skurkröster.

Nu är inte Johan Hedenberg den första personen jag skulle tänka på som röst till Shaggy, men jag måste ändå säga att han passar över förväntan. Nu är det ju dock som så att hans insats (och även Mattias Knaves insats för delen) är pitchade för att låta ljusare och yngre, och det kan faktiskt göra en del.

Det finns inte särskilt mycket att anmärka på vad gäller inlevelse och röstkaraktär, men båda fungerar, den förstnämnda bättre än den sistnämnda, men det är ändå bra överlag.

Trots vissa brister, så har jag dock inga problem alls med Hedenbergs insats som Shaggy, utan ger den fullt godkänt.

 

Thomas Engelbrektson:

 

I Sun Studios köpenhamns baserade dubbningar av Scooby-Doo, som bland annat innefattar de fyra långfilmerna från 1998-2001, de tre filmerna med bara Scooby, Shaggy och Scrappy från 1987-1988, The Scooby-Doo Show, några enstaka avsnitt av ”Scooby-Doo & Scrappy” och ”Scooby-Doo: Where are you?” samt Cartoon Network-serien ”Johnny Bravo”, så är det Thomas Engelbrektson (1951-) som gör rollen som Shaggy. Inom dubbning är Thomas Engelbrektson förmodligen mest känd som Mr. Potato Head i Toy Story-serien, och han har även hörts i ett antal program på Cartoon Network, bland annat i ”Ko och Kyckling” (som den röde killen), ”Dexters Labratorium” (som Mandark) och ”Johnny Bravo” (som Carl, varvat med Olli Markenros), och som Fred Flinta i Sun Studios dubbning av Familjen Flinta.

Näst efter Peter Harryson är Thomas Engelbrektson, främst på grund av nostalgiska själ. Jag såg nämligen ”Scooby-Doo möter Bröderna Bu” samt Sun Studios dubbning av ”The Scooby-Doo Show” väldigt ofta som barn, och det är tack vare det den dubbningen som jag föredrar av ”The Scooby-Doo Show”, trots att den suveräna Peter Harryson dubbar Shaggy i Media Dubbs version.

När jag var liten tyckte jag att Thomas Engelbrektsons insats var väldigt lik Peter Harrysons, och även om jag inte tror att någon håller med mig, så måste jag ändå hålla med mitt unga jag, då det onekligen finns en liten likhet dem emellan. De är dock inte snarlika, och jag kan utan problem sära på dem. Då är det värre med Annelie Bhagavan och Charlotte Ardai Jennefors, som jag fortfarande måste tänka till för att skilja på när jag identiferar röster, men det är en annan sak.

Engelbrektsons inlevelse varierar från produktion till produktion. I Sun Studios omdubbning av cirka 3-4 avsnitt av ”Scooby-Doo: Where are you?” är jag inte imponerad av inlevelsen, medan den är väldigt bra i te.x ”Scooby-Doo möter Bröderna Bu”, ”The Scooby-Doo Show” och ”Scooby-Doo och Ghoulskolan”.

Självklart finns det också brister i insatsen. Rösten är inte alls särskilt lik Casey Kasem, men fungerar dock bättre mot Billy West i ”Scooby-Doo på Zombieön”. Han är dock inte särskilt lik Scott Innes som tog över rollen i de tre efterkommande filmerna.

Överlag så gillar jag ändå Thomas Engelbrektsons tolkning av Shaggy.

Liksom Fredrik Dolk, så återkom Thomas Engelbrektson som Shaggy i ett datorspel, nämligen ”Scooby-Doo: Duell i spökstaden” som bör ha släppts runt 2005-2006.

 

Bobo Eriksson:

 

Mellan 2002 och 2009 var det artisten Bobo Eriksson (1972-) som gjorde rösten till Shaggy. Eriksson debuterade i rollen i och med spelfilmen från 2002, och spelade sedan rollen i bland annat uppföljaren till spelfilmen, ”Våran Scooby-Doo”, omdubbningen av ”The New Scooby-Doo Movies”, samt ett avsnitt av säsong 2 av ”Scooby-Doo: Where are you?”.

Personligen så tycker jag att Bobo Erikssons insats som Shaggy är ganska bra. I somliga produktioner (te.x andra säsongen av ”Scooby-Doo: Where are you?”) är rösten på tok för gäll och ljus, medan den i andra produktioner (te.x spelfilmerna och ”Våran Scooby-Doo”) passar väldigt bra. Han är även ganska lik originalrösten Casey Kasem, vilket är ett stort plus. Erikssons inlevelse är också väldigt bra, och överlag så finns det inte mycket att språka om här.

 

Kristian Ståhlgren:

Då Bobo Eriksson ofta var upptagen med bland annat turnéer under sin tid som Shaggy, var det nästan mer regel än undantag att Kristian Ståhlgren (1971-) hoppade in som Shaggy. Han spelade Shaggy bland annat i större delen av säsong 2 av ”Scooby-Doo: Where are you?”, de flesta Scooby-Doo filmerna 2005-2009, samt i ”Scooby-Doo och Shaggy spanar vidare”.

När jag var liten (ungefär 12-13 år) fullkomligt avskydde jag Ståhlgrens insats som Shaggy. Som vuxen så måste jag ändå säga att Kristian Ståhlgrens insats är godkänd, även om den inte är något utöver det vanliga. Om jag förstått det rätt så anlitades han för att hoppa in för Bobo Eriksson, så därför tycker jag att det är värt att nämna att jag inte direkt tycker att Bobo Eriksson och Kristian Ståhlgrens insatser låter lika.

Ståhlgrens inlevelse är ganska bra, men röstkaraktären sitter inte riktigt, och han är inte heller särskilt lik Casey Kasem.

Även om jag fortfarande inte är överförtjust i Ståhlgrens insats, så ger jag som sagt ändå insatsen godkänt.

 

Jesper Adefelt:

Allt sedan spelfilmen ”Scooby-Doo! Nu börjar mysteriet” från 2009, är det Jesper Adefelt (1989-) som är den officiella Shaggy-rösten, och han har såvitt jag vet gjort rösten i samtliga sammanhang efter det. Inom dubbning har Jesper Adefelt bland (mycket annat) gjort Hicke i Draktränaren-filmerna, Ron Weasley i Harry Potter-filmerna, Jack Frost i Rise of the Guardians, och Tintin i ”Tintins Äventyr: Enhörningens hemlighet”.

Ärligt talat så är jag väldigt kluven till Adefelts insats. Å ena sidan så låter Adefelt precis så ung som karaktären ska föreställa att vara, röstkaraktären är okej, och inlevelsen är bra. Men å andra sidan så är rösten lite för olik Shaggys tidigare röster för att jag ska kunna bli helt nöjd.

Dock så dubbade han ju Shaggy i ”Scooby-Doo! Mysteriegänget”, en serie som jag hatar, vilket också kan vara en bidragande orsak till varför jag är kluven till Adefelts insats.

Att han dubbade just den serien är ju dock inte Jesper Adefelts fel, som ändå gör en godkänd rolltolkning. Personligen skulle jag placera honom i mitten på min lista.

 

Då återstår två till röster som jag tyvärr inte har fått tag i något röstprov på.

Den första är Anders Glenmark (!) som gjorde Shaggys röst i en svenskproducerad LP-Skiva från tidigt 1980-tal, och den andra är Bert-Åke Varg som gjorde rollen på ett kassettband från 1987. Nu har jag inte direkt någon superkoll på Anders Glenmarks röst, men personligen så har jag ändå mycket svårt att tänka mig någon av dem som Shaggy.

 

Sammanfattningsvis så har Shaggys röster genom åren haft blandad kvalitét. En del har varit bra, andra inte.

Efter mycket tänkande, så är det här min topplista över Shaggy-röster:

 

1. Peter Harryson
2. Thomas Engelbrektson
3. Bobo Eriksson
4. Johan Hedenberg
5. Fredrik Dolk
6. Jesper Adefelt
7. Kristian Ståhlgren
8. Mats Qviström
9. Stig Engström
10. Leif Ahrle

Det var min topplista över Shaggy-röster. Skriv gärna i kommentarerna vilken Shaggy-röst ni föredrar. 🙂

Jag har för övrigt laddat upp ett youtube-klipp med de Shaggy-rösterna jag kunde få tag i, dvs alla som jag recenserat i detta inlägget, så gå gärna in och lyssna och bilda era egna uppfattningar. 🙂

I nästa omgång av ”Vem är bäst?” så ska vi åter bege oss in till Disneys magiska värld, och ta oss en titt på den kanske mest älskade ankan i världen: Kalle Anka. Vi hörs då! 🙂

 

Vem är bäst? – Svarte Petter

Vem är bäst? – Svarte Petter

svartepetter

Varmt välkomna tillbaka till serien där jag väljer ut en figur som haft mer än en svensk röst i Sverige genom tiderna, för att sedan bedömma de olika skådespelarnas insatser.

Tidigare har vi tittat på Mimmi Pigg, Kajsa Anka, Tigger och Musse Piggs röster genom tiderna, och vi fortsätter på Disney-spåret genom att jag idag tänker ta mig en titt på den allra första disneyskurken. Då pratar jag inte om Drottningen i Snövit, utan om Musse Piggs ärkefiende Svarte Petter.

 

Svarte Petter debuterade redan 1925, och skapades alltså redan innan Musse Pigg dök upp, vilket var 1928. I USA har han haft flera olika röster, nämligen:

 

Billy Bletcher: I de flesta kortfilmerna mellan 1928-1950
John McLeish: I kortfilmen ”Bellboy Donald”
Will Ryan: I ett antal produktioner på 1980-talet, bl.a Musses Julsaga och DuckTales
Arthur Burghart: I ett par produktioner på 1990-talet, bland annat Prinsen och tiggarpojken
Jim Cummings: Sedan omkring 1992, har gjort rollen i bl.a Långbens galna gäng, Hos Musse, Musses Klubbhus, m.fl

Jag har säkert missat någon amerikansk Svarte Petter-röst i hastigheten, men såvitt jag vet så är de här herrarna de som varit den huvudsakliga röster till Svarte Petter genom tiderna.

Innan vi börjar med jämförelserna av de svenska rösterna, så ska jag ännu en gång tillägga att jag även räknar röster från musiksagor och dataspel (och i vissa fall trailerröster) när jag gör jämförelser, då jag anser att en svensk röst är en svensk röst, oavsett var den kommer ifrån. 🙂

 

Björn Gedda:

Den allra första svenska Svarte Petter rösten som jag hittat åt är Björn Gedda (1942-), som gjorde rollen i den utmärkta originaldubbningen av Musses Julsaga från 1983. I filmen medverkar Svarte-Petter som den framtida julens ande, och har bara en replik, vilket gör min bedömning lite svår. Men Björn Gedda låter helt okej i den repliken, och låter faktiskt aningen ruskigare än originalrösten Will Ryan.

 

Carl-Johan Rehbinder:

När Svarte-Petter medverkade i DuckTales, hade han olika skådespelare i alla fyra avsnitten som han var med i. Först ut är Carl-Johan Rehbinder (1962-), kanske mest känd för rollen som Kräng i just DuckTales, samt för sina många roller i Smurfarna. Carl-Johan Rehbinder är inte direkt den första dubbaren jag kommer att tänka på när jag tänker mig Svarte Petters röst, men trots det så måste jag säga att han ändå fungerar hyfsat. Jag skulle dock inte säga att han har något i toppstriden om bästa Svarte Petter-röster att göra, men jag skulle ändå säga att rolltolkningen är godkänd.

 

Gunnar Ernblad:

Den andra Svarte Petter rösten i DuckTales tillhör Gunnar Ernblad (1946-), som i samma serie även spelar Albert och Big Bäng. Gunnars tolkning är enligt min mening den bästa av de tre DuckTales-rösterna. Dock så brukar ju Ernblad ofta dubba skurkar (te.x Dr. Robotnik, Koopa från Mario, Dr. Claw i Kommissarie Gadget, osv), så därför kunde man inte vänta sig något annat än en bra prestation. Trots att han är den bästa av de fyra skådespelarna ur DuckTales, är han dock inte i närheten av de två toppkandidaterna.

 

Hasse Jonsson:

Den tredje av Petter-rösterna i DuckTales är Hasse Jonsson (1957-), inom dubbning känd som bland (mycket) annat Chuckie i Rugrats, Elroy i Jetsons och Poetsmurfen i Smurfarna. Av de tre DuckTales-rösterna är Hasse den svagaste enligt min åsikt, men det innebär inte att han är dålig. Rösten är dock aningen för ljus och liten för att passa Svarte Petter. Som sagt är det ändå inget fel på hans instats, men tyvärr är han som sagt fortfarande den svagaste av de tre DuckTales-rösterna.

När DuckTales dubbades om 2020 återkom Hasse i en del avsnitt som Petter. I avsnittet ”Pearl of Wisdom” låter han marginellt dummare 2020 än 1989, men någon större skillnad är det inte. I avsnittet ”Time Teasers” använder Hasse en något annourlundare röst som är ungefär samma röst som Hasse vanligen använder vid de tillfällen han spelar skurkar. 

Per Sandborgh:

Den fjärde och sista Svarte Petter-rösten i DuckTales är Per Sandborgh (1945-) som i samma serie bland annat spelade Sigge McKvack och Benzino Gasolini. Han gör en bra insats, och är näst bäst efter Gunnar Ernblad bland DuckTales-rösterna. Insatsen låter ganska lik originalrösten, och passar bra med karaktären. 🙂

Ulf Källvik:

I musiksagan ”Kalle Ankas hundtvätt” från sent 1980-tal, är det Ulf Källvik (1949-), kanske mest känd som Sigge McKvack i DuckTales och Darkwing Duck, som spelar Petter. Enligt min åsikt är de flesta musiksagorna från sent 1980-tal till tidigt 1990-tal väldigt intressanta, då skådespelare ofta får spela roller de inte spelat på film eller tv. I den kategorin fungerar Ulf Källvik perfekt. Nu pratar vi inte direkt ett mästerverk, men faktum är att Petters röst i musiksagan faktiskt inte är helt åt skogen. Den passar någourlunda bra ihop med karaktären, men det finns ändå en del brister som sänker ner insatsen något. Till exempel är rösten något för ljus, och vid vissa tillfällen (främst i de scener då det låter som att han talar in i en megafon) låter rösten en aning annourlunda gentemot hur den tidigare lät. För att vara en musiksagoröst så är insatsen dock ganska bra.

Roger Storm:

I minst två av Disneys klassiska kortfilmer, ”Mickey’s Amateurs” och ”Trombone Trouble”, är det Roger Storm (1956-) som dubbar honom. Rogers insats placerar jag väldigt långt ner på listan av Petter-rösterna, på grund av den enkla anledningen att rösten låter aningen för alldaglig och ospeciell för att passa Svarte Petter. Som sagt så har jag ändå inget emot honom, men faktumet kvarstår att rösten inte passar karaktären något vidare alls.

 

Hans Gustafsson:

I ett par kortfilmer, bland annat i ”Hembryggt mod” och ”Musse Pigg åker tåg”, spelas Petter av Hans Gustafsson (1945-), som var en frekvent berättare i KM Studios musiksagor på 1980-talet tillsammans med Ingemar Carlehed och Monica Forsberg. Av de olika rösterna Petter haft i kortfilmerna, är faktiskt Hans Gustafsson en av de bättre. Rösten passar karaktären, inlevelsen är helt okej och i allmänhet så fungerar det bra. Hans saknar dock det lilla extra som bland annat Stephan Karlsén har, vilket tyvärr sänker ner insatsen något. Dock så ger jag ändå rolltolkningen godkänt.

 

Anders Lönnbro:

I den (för mig) extremt nostalgiska serien Långbens galna gäng, samt i kortfilmerna ”Bellboy Donald” (där den tidigare nämnda Hans Gustafsson faktiskt spelar Petter Junior) på vhs-filmen ”Här kommer Kalle”, samt ”Moving Day” på vhs-filmen ”Här kommer Musse”, båda släppta omkring 1993, var det Anders Lönnbro (1945-), som spelade Svarte Petter. En liten kul detalj är att Lönnbro faktiskt var dramalärare på det gymnasiet som jag gick på, i alla fall första terminen. Tyvärr så hade jag dock aldrig någon lektion med honom.

Anders Lönnbro är min absoluta favoritröst som Svarte Petter, men i ärlighetens namn så kan jag inte förneka att mycket av det ligger i mitt nostalgiska band till Långbens galna gäng. Nu är det ju också som så att Petters karaktär är något annourlunda än vad karaktären brukar vara, då Petter är mycket snällare, om än fortfarande en taskmört.

I de två kortfilmerna fungerar insatsen således lite annourlunda, då Svarte Petter i de kortfilmerna är en ond skurk i stället för en taskig snåljåp. Trots det så passar Anders Lönnbro riktigt bra som Svarte Petter även där. Röstlikheten med Jim Cummings (Petters originalröst i Långbens galna gäng) är också riktigt bra.

Stephan Karlsén:

Stephan Karlsén (1945-) är troligen den som dubbat mest material med Svarte Petter. Redan 1984 dubbade han Petter i kortfilmssamlingen ”Kalle Ankas födelsedagskalas”, men det dröjde ungefär tio år innan han blev Svarte Petters röst på riktigt. Stephan spelar Petter i bland annat Hos Musse, Prinsen & Tiggarpojken (båda dubbningarna), omdubbningen av Musses Julsaga, Janne Långben: The Movie, En extremt långbent film, julfilmen Musse Pigg och hans vänner firar jul, Musses verkstad, datorspelet ”Musse: Dagens hjälte” från 2000, samt ett antal klassiska kortfilmer.

Tillsammans med Anders Lönnbro är Stephan den rösten jag är uppvuxen med och mest van vid. Trots att jag är något nostalgisk för båda dessa herrarnas insatser som Petter, så tycker jag ändå att de två är de bästa Petter-rösterna.

Stephans insats är bra, rösten passar karaktären, inlevelsen är också bra, och i allmänhet är insatsen väldigt bra.

 

Benke Skogholt:

Sedan omkring 2004 är den Bengt ”Benke” Skogholt (1953-) som är Petters officiella svenska röst. Han har bland annat dubbat Petter i ”Musse, Kalle & Långben: De tre musketörerna” samt ”Musses Klubbhus”. I ärlighetens namn så är jag inte helt säker på vad jag tycker om Benkes insats som Petter. Förvisso så passar rösten någorlunda bra ihop med karaktären, och röstlikheten med Jim Cummings är också bra. Men det är ändå någonting med Benkes insats som inte är riktigt hundra enligt mig. Jag tycker dock absolut att han är en värdig ersättare som Petter, men det känns också som att det skulle finnas bättre alternativ till Petters röst. Men trots det så ger jag honom ändå godkänt.

Johan Hedenberg:

I DuckTales-avsnittet ”The Duck with the Iron Mask” som dubbades 2020 är det Johan Hedenberg (1954-) som gör Svarte Petters röst, och han gör en ganska bra insats. Rösten passar karaktären bra, och trots att han inte gjorde rollen i den gamla DuckTales-dubbningen är han helt klart den bästa Petter-rösten i DuckTales.

Jan Åström:

I Disney+ serien Musse Piggs fantastiska värld, som är en fortsättning på kortfilmsserien ”Musse Pigg”, så är det Jan Åström (1960-) som gör Petters röst. En väldigt bra insats, inlevelsen är bra och rösten matchar karaktären. Jag skulle inte ha något emot om Jan tog över efter Benke Skogholt. 🙂

 

Övriga röster:

Då återstår en person som jag inte är säker på om han har spelat Petter. Det är Jan Koldenius (1939-), troligen mest känd som Baloo i Luftens Hjältar och som Bernhard i Bumbibjörnarna. Enligt Disneys officiella credits ska Koldenius spela Svarte Petter i kortfilmen ”Musse Pigg åker tåg” (originaltitel: Mr. Mouse takes a trip), men i mina öron råder det ingen som helst tvekan om att det är Hasse Gustafsson som spelar Petter där. Följaktligen är jag mycket osäker på hurvida han faktiskt har spelat Petter, eller om han helt enkelt crediterats som Petter av misstag.

Då var det dags att sammanfatta det hela. Efter noga övervägning placerar jag Petters svenska röster så här:

  1. Anders Lönnbro
  2. Stephan Karlsén
  3. Jan Åström
  4. Johan Hedenberg
  5. Björn Gedda
  6. Per Sandborgh
  7. Gunnar Ernblad
  8. Carl-Johan Rehbinder
  9. Hans Gustafsson
  10. Ulf Källvik
  11. Benke Skogholt
  12. Hasse Jonsson
  13. Roger Storm

Det var allt för den här gången. I nästa omgång av ”Vem är bäst?” kommer jag för första gången att inte recensera en disneyfigur. I stället ska jag ta mig en titt på Scooby-Doos alltid lika hungrige vän Shaggy, missa inte det!

Om jag missat någon Petter-röst får ni jättegärna kommentera nedan. Ni får också jättegärna kommentera vem av Petters röster som är er favorit. 🙂

 

The Super Mario Bros. Super Show – TV-Dubb recension

The Super Mario Bros Super Show (TV Dubb) – Dubbningsrecension

Produktionsår: 1989-1990 (serien), c. 1992-1993 (dubbningen)

Svenska röster:

Mario – Steve Kratz

Luigi – Johan Hedenberg

Flugis – Hasse Jonsson

Prinsessan – Louise Raeder

Koopa – Gunnar Ernblad

Mouser – Peter Sjöquist

Övriga röster: Hasse Jonsson, Maria Weisby, Louise Raeder, Johan Hedenberg, Steve Kratz, Peter Sjöquist, Annica Smedius, m.fl

Dubbningsbolag: Eurotroll AB

Regissör, översättare och tekniker är för närvarande okända.

Mario Igen

Som jag nämnde i recensionen av tv-dubbningen så är Super Mario en gigantisk franchise som fick sin början via arkadspelet Donkey Kong där Mario medverkade under namnet Jumpman. Ett par år senare fick Mario ett stort genombrott i och med spelet Super Mario Bros, som än idag (2017) är det mest sålda tv-spelet. I slutet av 1980-talet och början av 1990-talet producerades det flera animerade tv-serier med Mariobröderna, och av en dem var The Super Mario Bros Super Show (även kallad Super Mario Brödernas Supershow på svenska), som bestod till hälften av tecknad film (avsnitt med Mario och the Legend of Zelda), samt otecknade bitar, där Mario (spelad av brottaren Captain Lou Albano) och Luigi (spelad av Danny Wells) stöter på olika udda karaktärer när de driver sin rörmokarfirma i Brooklyn.

Det existerar två stycken svenska dubbningar av serien. Jag har inte 100% koll på exakt vilken som dubbades först, men jag misstänker att den första dubbningen som gjordes är den som användes på merparten av vhs-filmerna från Wendros, jag kan dock mycket väl ha fel. I den dubbningen (som jag redan recenserat) medverkade bland annat Hasse Jonsson, Staffan Hallerstam, Johan Hedenberg med flera. Jag har ingen aning om vilket dubbningsbolag som gjorde den dubbningen, men den användes i alla fall på de flesta vhs-kassetterna. (Värt att tänka på är att även Mario-vhserna från Videopocketklubben och Cartoon som i princip är samma material som Wendros-filmer bör ha den dubbningen). Den största skillnaden mellan dubbningarna är att de otecknade delarna av någon okänd anledning inte dubbades i vhs-dubbningen. I stället återgavs de i textad originalversion. I Eurotrolls dubbning, som gjordes för tv-visningar på den numera nedlagda kanalen FilmNet, är dock både de otecknade och de tecknade bitarna dubbade. Värt att nämna är också att jag vet att åtminstonde en av vhs-kassetterna från Wendros ska ha tv-dubbningen, men jag vågar inte uttala mig om det finns mer än en vhs-film med den dubbningen.

Som Mario hör vi i den här dubbningen Steve Kratz, som enligt mig gör en mycket bra rolltolkning. Röstlikheten med Lou Albano fungerar fint, även om det inte är perfekt, och inlevelsen är även den mycket bra. I övrigt finns det inte mycket att anmärka på här.

Som Luigi hör vi Johan Hedenberg, som spelade Toad och Koopa i vhs-dubbningen. Medan jag tycker att han var hyfsad som Toad och riktigt bra som Koopa, så tycker jag att hans Luigi fungerar snäppet bättre än både hans Toad och hans Koopa, även om avståndet mellan hans Koopa och hans Luigi inte direkt är jättelångt. Han pratar med bra inlevelse, har en bra röstkaraktär, och bibehåller originalets charm.

Som Toad (som här kallas för Flugis) hör vi Hasse Jonsson, som dubbade Mario i den andra dubbningen. Visserligen är John Stockers originalröst till Toad mycket mörkare, då detta var innan kvinnliga skådespelare började göra rösten till Toad, så måste jag säga att Jonsson är riktigt bra som Toad. Visserligen kan man ibland urskilja röster som tillhör andra karaktärer han gjort om man lyssnar på insatsen, men något stort problem är det i alla fall inte för mig. Hasse talar med utmärkt inlevelse, och även om röstlikheten med John Stocker inte är helt hundra, så är jag ändå riktigt nöjd med insatsen.

Som Prinsessan Flugsvamp (som vid det här laget fortfarande kallades för Princess Toadstool i USA i stället för Princess Peach) hör vi Louise Raeder, som återkommer i rollen efter att ha gjort den i de sista fem avsnitten av vhs-dubbningen. Precis som där så är Louise Raeder lysande, och som sagt så säger jag det inte bara för att jag älskar Louise Raeders röst, utan för att hon har klart bäst inlevelse av de tre damerna som spelat Peach genom Sverige. Hennes röst passar dessutom bäst jämnfört med originalrösterna, och karaktärens charm bibehålls på ett skickligt sätt. Mycket bättre kan det ärligt talat inte bli när det kommer till Peachs röst.

Som Kung Koopa (som egentligen heter Bowser, men då hans design i den här serien är mycket annorlundare än i spelen, så kan jag inte utesluta att det ska föresälla en helt annan karaktär) hör vi Gunnar Ernblad, som spelade Luigi i de sista fem avsnitten av vhs-dubbningen. Precis som jag nämnde i recensionen av tv-dubbningen så håller jag Gunnar Ernblad som snäppet vassare än Johan Hedenberg, då Ernblad passar snäppet bättre jämnfört med originalrösten. Han har dessutom en snäppet bättre komisk timing, men som sagt så är Johan Hedenberg inte mycket sämre han.

I övriga roller hör vi Louise Raeder, Maria Weisby, Hasse Jonsson, Johan Hedenberg med flera. I de otecknade partierna spelar Louise Raeder de flesta kvinnliga karaktärerna, och jag kan förstå om man liksom i ”Denver – den siste dinosaurien” stör sig på att Raeder nästan är den enda kvinnliga skådespelaren i dubbningen, så måste jag erkänna att jag inte störde mig nämnvärt på att hon medverkade så mycket, men det kan å andra sidan ha med att göra att jag som sagt älskar Louise Raeders röst.  J

En annan som medverkar flitigt i de otecknade bitarna är Hasse Jonsson, som bland annat repriserar sin roll som Kommissarie Gadget i ett avsnitt. Precis som med Raeder så stör i alla fall inte jag mig nämnvärt på att man ofta hör Jonssons röst, men jag kan förstå ifall man stör sig på det frekventa användandet av de här skådespelarna.

Översättningen är mycket bra, och precis som i vhs-dubbningen har man översatt Toads namn. Personligen är jag näsan alltid skeptisk till att översätta karaktärsnamn om man inte måste, men jag måse säga att översättningen ”Flugis” ändå passar ganska bra. Det passar i min mening i alla fall bättre än namnet Champ som användes i vhs-dubbningen. Kung Koopa, som i vhs-dubbningen fick namnet Kung Krut, har i den här dubbningen fått behålla sitt originalnamn, vilket jag anser är bättre, då jag inte direkt är genomförtjust i översättningen ”Kung Krut”.

I övrigt är översättningen som sagt mycket bra, och det finns inte mycket att orda om. Munrörelserna j de tecknade sekvensera är helt okej, men precis som de flesta andra dubbningarna av otecknade filmer och serier, stämmer munrörelserna tyvärr lite si och så i de otecknade delarna, och om man är känslig för dåliga munrörelser kan det nog bli frustrerande att kolla på. Jag störde mig dock inte nämnvärt på det, men som sagt är jag övertygad om att det inte gäller för alla.

Jag har tyvärr aldrig sett serien på FilmNet (det var lite innan min tid), så jag har ingen koll på hurvida det visades dubbcredits där, men när serien visades på Fox Kids är jag nästan helt hundra på att inga röster sattes ut. Precis som jag nämnt i andra recensioner så tycker jag att det är svagt att inte sätta ut credits, men Fox Kids är långtifrån ensamma om att inte göra det.

På grund av creditsavsaknaden, så har rollistan ovan satts ihop via röstidentifiering, så fel kan givetvis förekomma, men då de medverkande skådespelarna har ganska säregna och välbekanta röster så är det svårt att ta miste på dem. 😉

Sammanfattningsvis så är den här dubbningen den bättre av de två, även om vhs-dubbningen inte på något sätt är dålig. Det som gör att tv-dubbningen i mina öron är bättre, är att inlevelsen är bättre, rösterna mer passande, och att de otecknade delarna också är dubbade.

mario-gänget

Betyg:

Film/serie: 6/10

Röster: 8/10

Inlevelse: 9/10

Översättning: 8/10

Munrörelser: 6/10

Totalt betyg: 7/10

Fotnot: Introsången och den klassiska outrosången (”Do the Mario!”) är tyvärr kvar på engelska i båda dubbningarna.  😦

Fotnot 2: Avsnitten av serien där den tecknade Zelda-serien visades enligt uppgift aldrig på Fox Kids/Jetix, utan dubbningen av de avsnitten har troligen bara förekommit på FilmNet.

The Super Mario Bros. Super Show! – VHS Dubb Recension

The Super Mario Bros Super Show (VHS Dubb) – Dubbningsrecension

Svenska röster:
Mario – Hasse Jonsson

Luigi – Staffan Hallerstam/Gunnar Ernblad

Toad – Johan Hedenberg

Peach – Jane Björck/Louise Raeder

Koopa – Johan Hedenberg/Sture Ström

Mouser – Staffan Hallerstam

 

Övriga röster: Johan Hedenberg, Staffan Hallerstam, Louise Raeder, m.fl

Dialogregissör, översättare, tekniker och dubbningsstudio är i dagsläget okända.

Super Mario Bros är en spelserie som kretsar kring två stycken italienska (ibland är dem dock från Brooklyn) rörmokare som allt som oftast måste rädda Svamprikets vackra prinsessa Peach undan den onde Bowser, eller Koopa som han ocskå har kallats. Mario själv debuterade år 1981 i spelet Donkey Kong, då under namnet Jumpman, och även om Mario hade några spel redan innan, kom hans stora genombrott år 1985, då spelet Super Mario Bros (som en idag är det mest sålda tv-spelet) släpptes, och sedan dess har det rullat på. I slutet av 1980-talet och början av 1990-talet producerades det flera animerade tv-serier med Mario-bröderna, och en av dem var ”The Super Mario Bros. Super Show”, eller ”Super Mario-brödernas supershow” som den också kallats i Sverige. Serien bestod av dels tecknade filmer med Mario & C:o (vilka ibland var utbytta mot avsnitt ur Legenden om Zelda), och dels av live action-segment där Mario och Luigi träffar olika skumma typer när de driver sin rörmokarfirma i brooklyn.

I Sverige har serien två dubbningar. Den ena (som är den vi ska koncentrera oss på i den här recensionen) gjordes för ett par vhs-filmer under 1990-talet, och på de var inte live action-delarna dubbade, utan återgavs i textad originalversion. Den andra dubbningen (eller kanske den första?) gjordes av Eurotroll för visningar på den nu nedlagda kanalen FilmNet, och visades även på Fox Kids. Den dubbningen släpptes även på åtminstonde en vhs-film. I den dubbningen var live action-delarna också dubbade.

VHS-dubbningen förekom alltså på videofilmerna utgivna av Wendros (kassetter med ”Videopocketklubben” eller ”Cartoon” har också denna dubbningen), och precis som med de flesta andra vhs-filmerna från det här bolaget så finns det ingen credits, därför har rösterna identifierats via avlyssning och mail till skådespelarna.

Som Mario hör vi Hasse Jonsson, som även dubbat två andra spelhjältar, nämligen Sonic the Hedgehog och Link i Zelda. Till skillnad från i nutid, då Mario nästan utan undantag brukar bryta kraftigt på italienska, så har Mario i originalversionen i stället en Brooklyn-accent, i den svenska dubbningen pratar dock Jonsson utan någon särskild dialekt eller brytning. Hasse passar bra i rollen och bibehåller precis rätt röstkaraktär. Han talar dessutom med mycket bra inlevelse.

Som Marios långe och något fege bror Luigi hör vi Staffan Hallerstam, som även han gör ett bra jobb. Röstlikheten med originalrösten Danny Wells är inte direkt slående, men han talar ändå med bra inlevelse och har ändå en fullt godkänd röstkaraktär.

Som Toad hör vi Johan Hedenberg, och det är faktiskt ganska intressant, då Toad numera alltid spelas av en kvinnlig skådespelare, dock ska det påpekas att Toads originalröst i serien också är manlig. Johan Hedenberg är visserligen fullt godkänd som Toad, men Hasse Jonsson som tog över rollen i tv-dubbningen är snäppet vassare i rollen.

Som Prinsessan Peach (eller Prinsessan Flugsvamp som hon egentligen kallas för i serien) spelas av en person som inte medverkat i många dubbningar. Mig veterligen har hon bara medverkat i en dubbning förutom den här, nämligen som Smurfan i specialavsnittet ”Smurfolympiaden” från Smurfarna, som dubbades för Lilla Aktuellt, då med sportkommentatorer i rollerna. Peach spelas alltså av Jane Björck, och det är onekligen mycket intressant och förvånande, då hon ju till yrket är sportjournalist. Jane Björck har visserligen en mycket bra röst, men det hörs tyvärr alldeles för väl att hon inte är van vid dubbning, då inlevelsen sviktar med jämna mellanrum, vilket är väldigt synd, då hon ändå låter mycket bra som Peach.

Som Bowser hör vi Johan Hedenberg, som dubbat många andra spelskurkar genom tiderna (bla. Dr Robotnik, Ganon, m.fl), och precis som de rollerna passar Johan utmärkt i rollen, och talar med bra inlevelse. Personligen håller jag dock Gunnar Ernblad, som gjorde motsvarande roll i tv-dubbningen som snäppet bättre, men mycket sämre är inte Hedenberg.

Totalt så dubbades tio stycken avsnitt med de här rösterna, men från avsnitt 5 och framåt så byter merparten av karaktärerna röster. Mario spelas fortfarande av Hasse Jonsson, och Johan Hedenberg lånar fortfarande ut sin röst till Toad, men Luigi är nu utbytt mot Gunnar Ernblad. Ernblad är väl inte mitt förstahandsval som Luigi, men han passar ändå förvånansvärt bra i rollen.

Peach byer också röst i och med avsnitt fem, och spelas i de restrerande avsnitten av Louise Raeder, som senare spelade rollen i tv-dubbningen, och personligen så är Louise Raeder min personliga favorit i rollen som Peach (och det säger jag inte bara för att jag älskar Louise Raeders röst), hon talar med bra inlevelse, bibehåller rätt röstkaraktär och i ärlighetens namn finns det inte mycket att anmärka på här.

Koopa har även han bytt röst i de fem sista avsnitten, och hörs då av Sture Ström i stället för Johan Hedenberg, vilket undertecknad är väldigt konfunderad över, då Hedenberg fortfarande är kvar som Toad.  Till skillnad från de andra röstbytena, som trots allt fungerar även om det blir förvirrande, så fungerar det inte riktigt lika bra här. Sture Ström är visserligen en riktigt bra röstskådespelare, men tyvärr så passar hans röst inte riktigt till Bowser.

I övriga roller hör vi de nyss nämnda skådespelarna, alltså Hasse Jonsson, Johan Hedenberg, Staffan Hallerstam, Louise Raeder, Gunnar Ernblad med flera. De flesta talar med utmärkt eller bra inlevelse.

Översättningen av serien är till största delen bra, men jag ställer mig frågande till att Toads namn har översatts till Champ. Jag kan ha missat någonting, och om jag har det så ber jag om ursäkt, men jag kan inte komma på någon logisk anledning till att kalla Toad för Champ. En annan karaktär som fått sitt namn översatt är Kung Koopa, som i den här dubbningen kallas för Kung Krut. Jag är personligen inte vidare förtjust i den här översättningen, och hade hellre sett att man gjorde som i tv-dubbningen, nämligen att använda originalnamnet.  I övrigt så är översättningen relativt välgjord, och jag störde mig inte nämnvärt på någon konsig meningsuppbyggnad eller dålig översättning.

Då vhs-filmerna som sagt saknar dubbningscredits är det inte känt vilket dubbningsbolag som faktiskt gjorde den här dubbningen, men utifrån rösterna och tidsepoken gissar jag spontant på att det är Videobolaget eller Kit & Co som gjort dubbningen. Jag känner inte heller till vem som regisserat, översatt och agerat tekniker i dubbningen, men om någon vet det får ni jättegärna skriva i kommentarerna.

Sammanfattningsvis är det här en helt okej dubbning, även om jag personligen föredrar Eurotrolls dubbning.

Mario-Luigi.jpg

Betyg:

Film/Serie: 7/10

Röster: 6/10

Inlevelse: 5/10

Munrörelser: 6/10

Översättning: 7/10

 

Totalt betyg: 6/10

Scooby-Doo – Where are you?: Första säsongen – Dubbningsrecension

Scooby-Doo – Var är du? (Första säsongen) – Dubbningsrecension

 

Produktionsår: 1969-1970

Svensk verison inspelad: 1996-1997

Genre: Animerat, Barn, Familj, Komedi, Mysterium

Engelska originalröster: Don Messick, Casey Kasem, Frank Welker, Nicole Jaffe, Stephianna Christopherson, Heather North, Hal Smith, Jean Vander Pyl, John Stephenson, m.fl

 

Svenska röster:

 

Scooby – Steve Kratz

Shaggy – Peter Harryson

Velma – Annica Smedius/Annelie Bhagavan

Daphne – Malin Berghagen

Fred – Mattias Knave/Jan Simonsson

 

Övriga röster: Peter Sjöquist, Irene Lindh, Susanne Barklund, Johan Hedenberg, Mattias Knave, Jan Simonsson, Annica Smedius, Fredrik Dolk

Titelsång: Tommy Nilsson samt Annelie Bhagavan

scooby_doo_where_are_you_sasong_1_2_disc

 

Av alla de karaktärerna som Hannah-Barbera skapade är utan tvekan den fega och matälskande hunden Scooby-Doo den mest kända figuren av alla. Scooby-Doo skapades 1969, och den första serien han var med i är den vi ska recensera idag, dock så måste jag poängtera att det enbart är den första säsongen vi ska ta en titt på idag. Den andra säsongen har nämligen flera olika dubbningar, varav en är svår att få tag i idag, så därför får vi ta en titt på den senare.

 

Den första säsongen av Scooby-Doo – Var är du? Består i alla fall av 17 avsnitt. Till skillnad från de flesta andra tv-serierna med Scooby-Doo (med undantag för Våran Scooby-Doo samt Scooby-Doo! Mystery Incorperated) har den här serien faktiskt släppts komplett på dvd. Det skedde 2005, men tyvärr verkar båda säsongerna vara utgångna på en del ställen, så om ni ser dem i affären, tveka inte att köpa dem. 😉

 

Om nu någon mot all förmodran inte vuxit upp med Scooby så ska jag kort sammanfatta serien för er.

 

Serien handlar om vännerna Shaggy, Velma, Fred och Daphne som tillsammans med sin hund Scooby-Doo reser runt i sin mysteriebil och stöter på mysterier. Varje avsnitt följer nästan en mall. Först kommer gänget till något hemsökt/övergivet/läskigt ställe där de stöter på ett monster (typ ett museum, en skidanläggning, ett nöjesfält, en cirkus osv), sedan delar de upp sig, och Scooby och Shaggy stöter på monstret medan övriga i gänget hittar ledtrådar. Mot slutet sätter de alltid upp någon form av fälla, monstret fångas och det visar sig vara en skurk med kostym och mask som försökt skrämma bort personer för egen vinning (te.x hitta en skatt, få personer att gå i konkurs så att de tvingas sälja sin egendom billigt, osv). Utifrån den här beskrivningen kan det låta som att serien är väldigt enformig, förutsägbar och tråkig.  Förutsägbart är det väl då man ganska snart fattar att vad gänget än stöter på så är det en snubbe (eller kvinna) i mask, och själva upplägget kan bli något enformigt, men tråkigt blir det absolut inte, då till exempel Scooby och Shaggy (och ibland även Daphne)s upptåg ibland gör så att planerna inte går riktigt som mysteriegänget tänkt sig. Trots detta så är storyn inte jättedjup, men den fungerar i alla fall, men ibland kan det finnas ett par logiska luckor kring olika saker, men det är ingenting man tänker på hela tiden.  Animeringen är finfin för att vara från 1969, men ibland kan man se färgmisstag och andra egendomliga animeringsglitchar. I det andra avsnittet (A clue for Scooby-Doo) får Shaggy till exempel Freds hårfärg under några sekunder, och då och då verkar Velma få läppstift trots att hon aldrig bär det i den här serien. Det är snarare Daphne som alltid bär läppstift (jag utgår i alla fall från det eftersom att hon har rosa läppar medan Velmas läppar är hudfärgade), och hur man skulle kunna missta Velma för Daphne är bortom mitt förstånd. 😉

 

Trots detta så är dock animeringen bra för att vara från 1969, och med tanke på åldern så är det inte rätt att klaga allt för mycket på animeringen. Trots allt finns det mycket värre animering här i världen, (Dingo Pictures, någon?) det är något som är säkert.

 

Hela ”Scooby-Doo – Var är du?” dubbades av Lasse Svenssons gamla bolag Media Dubb, innan det blev Eurotroll. Den första säsongen dubbades runt 1996-1997, medan den andra säsongen av någon outgrundlig anledning dubbades redan 1992. Jag har ingen aning om varför, men gissningsvis så köpte TV3 (där båda säsongerna visades på svenska för första gången) upp den andra säsongen innan den första säsongen. Personligen så skulle jag nog köpt in säsong 1 först då den har 17 avsnitt medan den andra säsongen bara har 8 avsnitt. Dock så har avsnitten inte så mycket att göra med varandra, så det är väl inget stort problem egentligen.). Det är den dubbningen som förekommer på dvd:n med den första säsongen. Media Dubb dubbade även den andra säsongen (åtminstonde delar av den), men av någon anledning är den säsongen omdubbad av Sun Studio på dvd:n.  Förutom Media Dubb har även Sun Studios köpenhamnsfilial dubbat ”Scooby-Doo – Var är du?”, men inte hela serien. Mig veterligen har de bara dubbat fem avsnitt, nämligen ”Hassle in the Castle”, ”Mine your own business”, ”Go away, Ghost ship”, ”A night of fright is no delight” samt ett avsnitt från säsong två, ”Haunted House Hang Up”.  Fyra av avsnitten dubbades för dvd och video-filmen ”Scooby-Doo: Rysligaste historierna), och i den dubbningen medverkar bl.a Stefan Frelander, Thomas Engelbrektson, Gizela Rasch och Lena Ericsson. Utöver det här så dubbades även ett avsnitt (det första) för videofilmen ”Hannah-Barberas personliga favoriter” som släpptes 1990. Den dubbningen gjordes av antingen Videobolaget eller Kit&Co, och där medverkade bland annat Gunnar Ernblad, Fredrik Dolk, Stig Engström, Louise Raeder, Beatrice Järås och Staffan Hallerstam. Dubbningen vi ska koncentrera oss på är dock den som gjordes av Media Dubb för visningar på TV3.

 

Som titelrollen i denna dubbningen, Scooby-Doo himself hör vi Steve Kratz, som även spelat bl.a Wilbur i Bernard och Bianca och Tigger i Nalle Puh. Personligen tycker jag att han är den som gjort rollen klart bäst i Sverige, och nu när Stefan Frelander verkar ha lämnat dubbningsbranschen för gott så har Steve Kratz tagit över rösten igen, vilket är mycket glädjande. Steve passar perfekt som Scooby, han bibehåller röstkaraktären perfekt, inlevelsen sitter som en smäck och röstlikheten med Don Messick är också mycket bra. Dessutom så har de andra skådespelarna som spelat Scooby i Sverige (Gunnar Ernblad, Stefan Frelander, Kenneth Milldoff, Stellan Skarsgård (!) m.fl) haft en tendens att stundtals prata väldigt otydligt, men det är inga problem att höra vad Steve säger, i alla fall inte för mig. J

 

Som Scoobys bästa vän, den alltid lika hungrige Shaggy hör vi en annan dubbningslegend, nämligen Peter Harryson, vars far John Harryson är och förbli den bästa rösten till Joakim von Anka. Precis som Johns insats som Farbror Joakim är odödlig, är Peters insats som Shaggy också odödlig. Enligt min åsikt så råder det ingen som helst tvekan om att Peter Harryson är den bästa svenska rösten till Shaggy genom tiderna. Röstlikheten med Casey Kasem är bra, Peter bibehåller röstkaraktären galant och ger karaktären mycket inlevelse och en enorm energi och glöd som saknas i de andra Shaggy-rösterna i Sverige. Mycket bättre kan det ärligt talat inte bli, och personligen tycker jag att det är mycket tråkigt att den andra säsongen inte fick behålla sin ursprungliga dubbning med Steve Kratz som Scooby och Peter Harryson som Shaggy. Som parantes kan jag också nämna att Peter Harryson även gjorde rösten till Shaggy i Öga & Öras dubbning av Scooby-Doo (som användes på SF/Transfers video-filmer samt dubbningen (vars dubbningbolag är okänt) som användes på Kanal 10s videofilmer.

 

Som gruppens snille Velma hör vi faktiskt två skådespelare. Annica Smedius gör rösten i nästan alla avsnitt, medan Annelie Bhagavan (a.k.a Annelie Berg) hoppade in för Smedius i avsnittet ”Scooby-Doo and a Mummy too!”, kanske då hennes dotter Matilda Smedius föddes (vilket var runt 1997 då dubbningen spelades in).  Annica Smedius passar mycket bra i rollen som Velma, men har en påtagligt mycket mörkare röst än originalets Nicole Jaffe som har en väldigt hög röst. Faktum är att alla som gjort rösten till Velma i Sverige (utom nuvarande rösten Jennie Jahns och Gizela Rasch i de senare dubbningarna hon medverkade i) har använt en ganska mörk röst för Velma, men hon bibehåller ändock rätt röstkaraktär och inlevelse.  Annelie Bhagavan gör också en fin insats som Velma, men trots att jag älskar henne i nästan allt annat hon  gjort i dubbningsväg, så passar inte Annelie riktigt som Velma. Hon har dock också bra inlevelse, och så vitt jag kan bedöma så är hon även körssångare i introsången.

 

 

Som gruppens snyggare tjej Daphne hör vi en annan dubbningsveteran, nämligen Malin Berghagen, dotter till Lasse Berghagen och Lill-Babs. När jag var liten tyckte jag inte om hennes insats speciellt mycket, men nu när jag blivit äldre så tycker jag att Malin passar mycket bra som Daphne. I original har faktiskt Daphne två röster, Indira Christopherson i säsong 1 och Heather North i säsong 2. Tyvärr har jag inte sett Media Dubbs dubbning av säsong 2, men röstlikheten med Indira Christopherson är okej, även om Malin har en aning djupare röst än Indira. Inlevelsen är för det mesta mycket bra, men kan svikta någon enstaka gång ibland, men något stort problem är det dessbättre inte.

 

Som gruppens ledare Fred ”Freddie” Jones hör vi också två röster. I alla avsnitt utom ett spelas Fred av Mattias ”Brock” Knave, och i avsnittet ”A gaggle of galloping ghosts” spelas han av Jan Simonsson, för undertecknad mest känd som Gabumon i Digimon. Mattias gör en riktigt bra insats som Fred. Stefan Frelander (som gjorde rösten i Sun Studios köpenhamndubbning) är visserligen mycket mer lik originalrösten Frank Welker, men Knave har 10 gånger bättre inlevelse än Stefan Frelander. Fyra avsnitt som verkligen visar prov på Knaves goda inlevelse är ”A clue for Scooby-Doo”, ”Hassle in the Castle”, ”Foulplay in Funland” och ”Spooky Space Kook”. Jan Simonsson gör en helt okej insats, och hans inlevelse är okej, men liksom Bhagavan så passar han inte riktigt in i rollen och har liksom henne en röst som ligger för långt ifrån huvudskådisens röst (Smedius och Knave), men något stort problem är det dock inte.

 

I övriga roller hör vi andra bra skådespelare såsom Peter Sjöquist, Johan Hedenberg, Irene Lindh, Susanne Barklund och Johan Hedenberg. Den mest frekventa övriga rösten är dock Peter Sjöquist. Lyckligtvis är dock Sjöquist såpass bra på att göra till rösten så att man inte tänker på att han gör rösten till merparten av de andra figurerna. Alla röster talar med god eller suverän inlevelse, och det finns inte så mycket annat att anmärka på i röstväg.

 

Översättningen är helt okej såvitt jag kan bedömma, men det verkar i alla fall i mina öron som att översättaren haft problem med att översätta avsnittstitlarna på somliga avsnitt, då många av avsnitten har en rimmande titel i original. (Te.x Hassle in the Castle, The Backstage Rage, A night of fright is no delight, etc), Rim är iochförsej mycket svåra att få till på svenska, så jag förstår att de haft de svårt. I två fall har de dock lyckats rimma, nämligen i ”En marionett utan vett” (The Backstage Rage) och ”Scooby-Doo och mumien som vill sno”.  Dock så undrar jag hur i hela friden översättaren kunde få ”What the Hex is going on?” till ”Scooby ser spöken”. Titeln är knappt ens relaterad till avsnittet, då det inte ens är ett spöke som är skurken i avsnittet utan en vålnad. Dessutom ser inte bara Scooby vålnaden, så hur den titeln kom till är bortom mitt förstånd. Jag tycker även att översättaren av titelsången stundtals översatt sången lite väl fritt, men det får man leva med då sångtexter är såpass svåra att skriva, då orden måste gå att sjungas på svenska. Jag vett att det finns en annan översättning av titelsången som används på de gamla dramatiserade lp-skivorna med Scooby-Doo, men jag har tyvärr inte hört den låttexten ännu och kan därmed inte uttala mig hurvida den hade passat bättre i tv-serien än den använda versionen.

 

Så kommer vi till den svenska creditsversionen. Om jag har förstått det rätt så visades serien med de svenska rösterna utsatta i grupp under introt när den sändes på TV3. Så har i alla fall varit fallet på en del andra Scooby-Doo produktioner som visats på TV3, bl.a Scooby-Doo i Hollywood. På dvd:n är det dock värre. Skyltar, tidningstexter, etc är visserligen skickligt översatta så att karaktäterna läser upp dem utan att det blir förvirrande. Men inga svenska röster nämns någonstans i avsnitten. På dvd-baksidan är det dock ännu värre, då den anger rösterna i Sun Studios dåvarande ensamble, Stefan Frelander, Kristian Ståhlgren, Jennie Jahns, Sharon Dyall och Peter Sjöquist som bara gäller för den andra säsongen. Hur man kan göra en sådan miss är enligt mig ett stort mysterium. Dessutom är det inte första gången det hänt, då även baksidorna av dvd-utgåvorna av ”Scooby-Doo möter Bröderna Bu” och ”Scooby-Doo och Cyberjakten” visar fel röster. Den sistnämnda slår dock någon slags rekord då ett antal av skådespelerna på baksidan aldrig ens medverkat i någon version av Scooby. Spontant så gissar jag på att den creditslistan tillhör en Pokémon-film, då merparten av alla skådespelerna på den baksidan gör rösten till huvudfigurerna i Pokémon. Personligen tycker jag att det är mycket dåligt att ingen credit ges till skådespelarna i dubbningen. Dock så är ju Peter Harrysons röst svår att ta miste på, så att han spelar Shaggy har nog inte många missat. 😉

 

Sammanfattningsvis är den en bra och välgjord serie för både små och stora, med en utmärkt dubbning som helt klart klår alla andra svenska dubbningar av Scooby-Doo med hästlängder.

 

Slutbetyg:

 

Film/serie: 9/10

Röster: 8/10

Inlevelse: 10/10

Översättning: 6/10