Vem är bäst? – Bo Peep

Hej hallå allihopa!

Varmt välkommna tillbaka till ”Vem är bäst?”.

Idag, på Luciadagen ska vi ta oss en titt på Bo Peep från Toy Story, så nu kör vi. 🙂

Bo-Peep
Lena Ericsson:

I de första två Toy Story-filmerna samt spelet Toy Story 2 är det Lena Ericsson (1952-) som gör rösten till Bo Peep. Inom dubbning har vi hört Lena Ericsson som Anki och Glittriga Gullan i DuckTales, Daphne i Scooby-Doo, Barbie i några dataspel, Sarah och May Kratz i Ed Edd & Eddy, Dee Dee i Dexters Labratorium, Blomman och Bubblan i Powerpuffpinglorna, och Lola Bunny i Space Jam, och dessutom var hon med och översatte sångerna i första Toy Story. Hon gör en bra insats och talar med bra inlevelse, men det går inte att komma ifrån att hon har på tok för mörk röst för att matcha originalets fantastiska röst Annie Potts. Annie Potts har också snäppet vassare inlevelse, men insatsen är ändå godkänd.

Anette Belander:

Medan Lena Ericsson fortfarande var Bos röst i tidiga trailers till filmen är det Anette Belander (1972-) som fick äran att axla manteln och göra rösten i den faktiska filmen. Anette har en ljusare och lenare röst än Lena Ericsson och låter mycket mer lik Annie Potts än vad Lena Ericsson gör. Dock ska jag villigt erkänna att Anette är mer lik Annie Potts som hon lät i de första två filmerna, Bo Peep har nämligen aningen mörkare röst i Toy Story 4, vilket kan bero på att Annie Potts var 43 när första Toy Story spelades in, och runt 65-66 när Toy Story 4 spelades in. Hon talar också med bra inlevelse och bibehåller röstkaraktären på ett bra sätt. 🙂

Topplistan:

Efter noga övervägande blir min topplista följande:

1. Anette Belander
2. Lena Ericsson
Vi ses i nästa omgång av ”Vem är bäst?” som kommer ut den 18 december 2019. 🙂

Mary Poppins – Dubbningsrecension (Julkalender 2018, lucka 24)

Hej hallå allihopa!

God Jul och välkommna till den sista delen av min julkalendersvit, och som utlovat blir det idag en dubbningssrecension. Imorgon, tisdag, kommer ju som bekant ”Mary Poppins kommer tillbaka” upp på svenska biografer, så därför tycker jag att det skulle passa ypperligt att recensera dubbningen av den första filmen. Så håll till godo!

År: 1964
Speltid: 2 timmar, 13 minuter
Dubbningsår: omkring hösten 1998-våren 1999.
Genre: Fantasy/Musikal/Komedi/Familjefilm
Regissör: Hamilton Luske och Robert Stevenson
Manus: Don Dagradi, Bill Walsh (baserat på originalboken av P.L. Travers.
Originalskådespelare: Julie Andrews, Dick van Dyke, David Tomlinson, Glynis Johns, Karen Dotrice, Matthew Garber, Ed Wynn, m.fl.
Originalmusik: Robert B. Sherman, Richard M. Sherman
Svenska röster:

Mary Poppins – Myrra Malmberg
Bert – Stefan Frelander
Herr Georg Back – Dan Bratt
Fru Winifred Back – Cecilia Hjalmarsson
Michael Back – Leo Hallerstam
Jane Back – Therese Reuterswärd
Farbror Albert – Mikael Roupé
Herr stål, den yngre – Fredrik Dolk
Herr stål, den äldre – Stefan Frelander
Admiral Boom – Håkan Mohede
Herr bryggare – Fredrik Dolk
Fru Timell – Gizela Rash
Ellen – Anna-Maria Barwe
Henrietta – Maud Cantoreggi
Konstapel Ljung – Mikael Roupé

Övriga röster: Lena Ericsson, Mikael Roupé, Håkan Mohede, Thomas Engelbrektson, Dan Bratt, m.fl.

Dialogregissör: Lena Ericsson
Översättning (dialog): Cecilia Molander
Översättning (sång): Lena Ericsson
Inspelning och redigering: Diresh Mirchandani
Mix: Lars Lundholm
Produktionsledning:Susanne Bonfils
Producent: Svend Christiansen
Studio: Sun Studio

mary-poppins-netflix-streaming
Vi befinner oss år 1910 i London, England, där familjen Back (Banks i originalversionen) bor. Pappa Georg är en strikt och noggran man som jobbar på stadens bank, medan mamma Winifred är aktivist för kvinnornas rättigheter. Båda två har knappt någon tid över för sina barn, så därför tas barnen för det mesta hand om av olika nannys. De flesta nanny-arna brukar dock lämna familjen då de anser att barnen är omöjliga att ta hand om, då de alltid rymmer eller ställer till med hyss. När barnen en dag åter har skrämt iväg en nanny, hamnar ett handskrivet brev med barnens önksemål om en ny nanny hos en mystisk figur vid namn Mary Poppins som bokstavligt talat svävar in i familjens liv. Hon tar hand om barnen och lär de olika läxor om livet tillsammans med sin vän Bert genom att lära barnen hur man förenar nytta med nöje. Herr Back är dock måttligt road över Mary Poppins metoder, men det visar sig att Mary Poppins och Bert också kan lära föräldrarna ett och annat…

För ovanlighetens skull är det här ingen film jag såg som barn. Tvärtom så såg jag filmen för första gången när jag var 20 år 2015, då på engelska första gången, och sedan på svenska. Mary Poppins är en mycket bra film med fin sensmoral och bra sånger, med specialeffekter som var enormt nyskapande på sin tid. Karaktärena är också fint skrivna, och även om jag inte läst originalboken så får jag gå emot originalförfattarinnans synpunkter och säga att Mary Poppins som karaktär också är skrivet på ett fint sätt, trots att hon kanske skiljer sig från bokkaraktären.

Filmen innehåller iochförsej även mer udda inslag, som Dick van Dykes fejkaccent, men i det fallet blir det så dåligt att det blir roligt. För att vara en familjefilm har den dessutom ovanligt lång speltid, en bra bit över två timmar. Om jag fattat det rätt ska uppföljaren också vara över två timmar lång, men när jag såg filmen så var det ingenting jag direkt störde mig på, även om ett par scener drar ut lite på tiden.

Med det sagt ska vi ta oss en titt på rösterna.

För ovanlighetens skull så är det inte KM Studio som dubbat den här filmen, utan Sun Studio. När filmen ursprungligen hade premiär på bio i Sverige under 1960-talet visades filmen endast med svensk text, något som sedan höll i sig i biovisningar och VHS-utgåvor fram tills VHS/DVD-utgåvan 1999, då filmen dubbades.

Som huvudkaraktären Mary Poppins hör vi Myrra Malmberg (1966-, som för övrigt fyllde 52 år i torsdags, grattis!), som inom dubbning gjort till exempel Lena i omdubbningen av Peter Pan samt uppföljaren, Busan i Långbens galna gäng, Sheego i sista säsongen av Kim Possible, Ariel i uppföljarna till Den Lilla Sjöjungfrun, Jasmine i Aladdin, Megara i Herkules, Andys mamma i Toy Story 3 och Angelique i Skönheten och Odjuret: Den förtrollade julen. Myrra Malmberg sjunger visserligen väldigt fint och har en bra röst, men som Mary Poppins passar hon inte riktigt. Hon är inte riktigt lik Julie Andrews och lyckas inte heller riktigt förmedla samma charm, värme och personlighet som Julie gör. Dessutom är inte heller inlevelsen lika bra som Julie Andrews, även om jag absolut hört sämre inlevelse tidigare. Det är dock inte värdens enklaste jobb att fylla Julie Andrews skor, och man kan i alla fall inte anklaga Myrra för att inte försöka.

Som Mary Poppins skojfriska kompis Bert hör vi dubbningsveteranen Stefan Frelander (1961-) för undertecknad mest känd som Ed och Eddy i Ed Edd & Eddy, men som också gjort rösten till Scooby-Doo, Johnny Bravo och förstås Rex i Toy Story-filmerna, en annan karaktär jag förknippar Stefan med. Som sagt så försökte ju Dick van Dyke att prata med en såkallad cockney-accent i originalfilmen, men misslyckades fatalt med detta. Den svenska dubbningen försökte göra ungefär samma sak genom att låta Stefan Frelander prata överdriven fejkstockholmska. Nu är Dick van Dykes accent ingen höjdare direkt, men Stefan Frelander låter om möjligt ännu mindre naturlig med sin accent. Jag skulle dock ljuga om jag sa att jag inte tyckte det lät roligt, men jag hade föredragit om Bert talat rikssvenska, liksom de flesta andra karaktärerna i filmen. Liksom i originalversionen där Dick van Dyke gestaltar både Bert och Herr Stål den äldre, så gör Stefan Frelander båda karaktärerna i den svenska dubbningen, och jag kan inte komma på att jag anmärkte på något särskilt i Stefans rolltolkning hos Herr Stål, den äldre.

Som barnen hör vi Leo Hallerstam (1986-) och Therese Reuterswärd (1981-) som båda gör fina insatser och talar med bra inlevelse. Jag vill dock minnas att Therese lät marginellt äldre än originalrösten, vilket kan bero på att Therese var ungefär 17-18 när hon spelade in sina repliker, medan originalskådespelaren endast var runt 8-9 när hon spelade Jane. Något stort problem är det dock inte, och det är inte direkt en stor distration.

Som barnens föräldrar hör vi Cecilia Hjalmarsson (1950-) respektive Dan Bratt (1956-). Dan Bratt gör förvisso en bra insats och låter relativt nära originalrösten, men Cecilia Hjalmarssons insats är tyvärr inte riktigt lika bra. Glynis Johns, som gör mamman i originalversionen har en väldigt karaktäristisk röst som dessutom låter väldigt naturlig. Cecilia Hjalmarsson däremot låter väldigt konstlad och tillgjord, och sjunger dessutom märkbart sämre i det här röstläget än vad Glynis Johns gör i originalversionen. Cecilia Hjalmarsson (som för övrigt var gift med avlide dubbningsskådespelaren Kenneth Milldoff en tid) är tyvärr en av dubbningens svagaste kort.

I övriga roller hör vi till exempel Mikael Roupé (1964-) som Farbror Albert och Konstapel Ljung, Fredrik Dolk som Herr Stål den yngre och Herr bryggare (även om wikipedia anger Thomas Engelbrektson som Herr stål den yngre vill jag absolut minnas att det var Fredrik Dolk som gjorde rösten till den yngre Herr Stål), samt Gizela Rasch, Maude Cantoreggi, Håkan Mohede och Anna-Maria Barwe. De flesta gör hyfsade insatser och passar relativt bra in i sina roller, men man hör tydligt att många skådespelare gör mer än en roll.

Översättningen är helt okej, men det märks att Lena Ericsson försökt hålla sångtexterna så långt ifrån de tidigare svenska översättningarna. Jag skulle säga att själva låttitlarna är översatta bättre i den här dubbningen, men resten av sångtexterna varierar mellan skapligt och underkänt. Jag reagerade också på att munrörelserna inte stämde överhuvudtaget. Nu är det visserligen inte så lätt att läppsynka spelfilmer, men det borde kunnat göra det bättre än vad det är i filmen.

Sammanfattningsvis är det en skaplig dubbning där huvudkaraktärernas röster tyvärr inte riktigt passar, och som kunde göras bättre.

Som sagt är ju dock dubbningen gjord för VHS, så jag misstänker att den blivit bättre om dubbningen fått högre budget och kanske dubbats för bio. Kanske hade dubbningen blivit bättre om den spelats in på 1960-talet med Martin Söderhjelm som regissör, och jag har även sett förslag på röster till en 60-tals dubbning av Mary Poppins på Dubbningshemsidans forum, som jag absolut tror kan fungera.

Det är också värt att nämna att KM Studio en gång dubbat sången ”Let’s fly a kite” till en Disney Sing-A-Long Songs video. Mary Poppins hade visserligen ingen dialog i klippet, men bland rösterna där återfanns Mia Kihl (Jane och Michael Banks), Monica Forsberg (Winifred Banks), Bertil Engh (George Banks), Ulf Källvik (Bert) och Ulf Peder Johansson (Konstapel Jones), och den dubbningen är också helt okej, även om Winifreds röst återigen inte riktigt passar. Det ska dessutom finnas en musiksaga med Mary Poppins, och jag vet också att det finns en LP-skiva från 1970-talet där bland annat Marianne Kock, Michael Wållgren, Margareta Bohman, Bernt Dahlbäck och Mats Hådell, samt ytterligare en LP-skiva med Bert-Åke Varg som berättaren och Bert. Jag har dock aldrig hört dessa, och vet inte heller vilka som medverkar i musiksagan, så om någon vet bättre än jag får ni gärna kommentera nedan.

Oscar-Winning-actresses-Musicals-Julie-Andrews
Betyg:

Film/serie: 8/10
Röster: 5/10
Inlevelse: 5/10
Översättning: 5/10
Munrörelser: 2/10
Sångtexter: 3/10
Helhetsintryck: 5/10

Slutbetyg på dubbningen: 4/10

Då var min julkalender slut för i år. Jag hoppas att ni haft kul denna julmånaden, så syns vi igen om ett tag.

För övrigt vill jag meddela att morgondagens jämförande recension av Musses Julsaga tyvärr har blivit inställd på grund av tidsbrist. Det var också från början tänkt att jag skulle recensera Zootropolis idag, men då uppföljaren till Mary Poppins kommer imorgon så valde jag att recensera den här filmen i stället.

Då återstår det bara för mig att önska er alla en god jul och ett gott nytt år, och så hoppas jag att ni alla får det fint och trevligt idag, och att alla kollar på Kalle Anka klockan tre. 🙂

Är det något ni undrar är det bara att kommentera, så ses vi!

Hej då, och tack för den här månaden! 😀

/Tony

Lista: Röstskådespelare i Melodifestivalen

Hej hallå allihopa!

Ikväll, den 10 mars 2018, äger finalen av Melodifestivalen 2018 rum. Därför tänkte jag ge er en lista med dubbningsskådespelare som tävlat i Melodifestivalen genom tiderna. 🙂

 

Annelie Berg Bhagavan (Jessie i Pokémon, Sailor Moon, m.m):

Tävlade som Li Berg i Melodifestivalen 1985 med låten ”Jag vet hur det känns” och kom 5:a.

 

Lizette Pålsson (Askungen, Prinsessan Atta, Fluttershy, Crysta i FernGully, m.m):

 

Tävlade i Melodifestivalen 1990 samt i Melodifestivalen 1992, och kom 6:a respektive 2:a. Låtarna hette Sången över havet (1990) och Som om himlen brann (1992).

Sharon Dyall (Daphne i Scooby-Doo, Esmeralda i Ringaren i Notre Dame):

 

Tävlade med låten ”Ge mig ett svar” år 1991, men slutade oplacerad.

 

Jakob Stadell (Syndrome i Superhjältarna, Nick Wilde i Zootropolis):

 

Kom 5:a i en deltävling år 2002 då han framträdde tillsammans med the Voice Boys och låten ”Ge mig mitt hjärta tillbaka”.

Myrra Malmberg (Prinsessan Jasmine, Megara i Herkules, Ariel, Mary Poppins, Lena Darling, m.m):

Tävlade med låten ”Julia” i Melodifestivalen 1998 och kom 4:a.

 

Lena Ericsson (Sarah i Ed Edd & Eddy, Anki i DuckTales, Bo Peep i Toy Story):

 

Tävlade med låten ”En enda jord” år 1974, samt med låten ”Någonting har hänt” år 1982. Bäst gick det 1982 då hon kom tvåa.

 

Per-Erik Hallin (spelade Kalle Anka):

Tävlade 1984 med låten Labyrint och 1985 med låten Kärleksluft, men slutade oplacerad båda gångerna.

 

Vicki Benckert (Velma i Valpen Scooby-Doo, Daisy Mayhem i Sportfånarna, Skugg-Ann i Nalle har ett stort blått hus, m.m):

 

Tävlade i Melodifestivalen 1984 med låten ”Livet är som ett träd” och slutade 5:a.

Karin Glenmark (Medverkade i KM Studio-dubbningar under 1980-talet):

 

Tävlade i Melodifestivalen 1984 med låten ”Kall som is” tillsammans med Anders Glenmark och slutade 4:a.

 

Haakon Pedersen (Sjöng bland annat introt till Bumbibjörnarna):

 

Tävlade i Melodifestivalen både 1988 och 1989. År 1988 hette låten ”Bang! En expolsion” och slutade 4:a, medan 1989 års låt hette ”Nattens drottning” och framfördes tillsammans med Elisabeth Berg och slutade 5:a.

 

Tommy Nilsson (John Smith i Pocahontas, Dodger i Oliver & Gängets originaldubbning, Hamilton Hill i Batman TAS, m.m):

Vann Melodifestivalen 1989 med låten ”En dag” och kom sist i Melodifestivalen 2007s final med låten ”Jag tror på människan”.

 

Frank Ådahl (Simba i Lejonkungen och titelrollen i Pingvinen och Lyckostenen):

Vann Melodifestivalen 1990 med ”Edin-Ådahl” och har sedan dess tävlat ett par gånger till.

Diana Nunez (Shenzi i Lejonkungen):

Tävlade 1991 med låten Kärlekens dans, men slutade oplacerad.

Monica Silverstrand (Stretch i Toy Story 3, samt roller i Hannah Montana):

 

Tävlade 1993 med låten Vågornas sång och kom 5:a. Ställde året efter upp igen med Tina Leijonberg.

 

Richard Carlsohn (Tito i originaldubbningen av Oliver & Gänget, samt roller i Barrefeldt Produktions dubbningar under 1990-talet):

Tävlade i Melodifestivalen 1993 med låten ”Ge mig din hand”.

 

Liza Öhman (Sarabi i Lejonkungen):

 

Tävlade 1980 med låten ”Hit men inte längre” och sedan 1982 med låten ”Hey Hi Ho”.

Ritz:

Gruppen Ritz, som består av kända KM Studio-röster som till exempel Peter Wanngren och Bertil Engh, har tävlat två gånger, senast i Melodifestivalen 1985 med låten ”Nu har det hänt igen”, som dock slutade oplacerad.

Annika Herlitz (Elsa i Frost):

Tävlade 2015 med låten ”Ett andetag” som dock slogs ut i deltävlingen.

 

Emmi Christenson (Belle i spelfilmsversionen av Skönheten och Odjuret):

Tävlade i år med låten ”Icarus” med slogs ut i deltävlingen.

 

 

Sedan finns det ju givetvis personer som dubbat, och som tävlat i Melodifestivalen, men som inte är mest kända för röstskådespeleriet. Här kan nämnas Sofia Källgren, Tommy Körberg, Peter Jöback, Svante Thuresson, Lasse Kronér, Lasse Berghagen, Hasse ”Kvinnaböske” Andersson, Mendez, Loa Falkman, Björn Kjellman, Björn Skifs, Måns Zelmerlöw, Molly Sandén, Danny Saucedo, Loreen, Amy Diamond, Lill Lindfors, Ulrik Munther, Yohio, Sebastian Karlsson, Benjamin Ingrosso, David Lindgren, ja den listan kan göras lång, men jag väljer ändå att avrunda listan här. 🙂

 

Det här kanske inte var det mest strukturella inlägget eller det mest intressanta, men jag hoppas att i alla fall någon fick ut något av inlägget. 🙂

 

De flesta av bidragen jag nämnde ovan finns utlagda på youtube, så det är bara att surfa in där om ni vill se/höra dem. 🙂

Vi ses i nästa inlägg!”

 

Vem är bäst? – Daphne (från Scooby-Doo)

Hej hallå allihopa!

 

Varmt välkommna till en helt ny omgång av ”Vem är bäst?”.

Precis som jag sa i förra omgången så ska vi idag ta oss en titt på en annan Hanna-Barbera karaktär, nämligen Daphne från Scooby-Doo. Daphne har haft många röster genom åren, så därför kör vi igång direkt. 🙂

Dagens omgång är väldigt jämn, så det kommer bli svårt att utse en klar segrare. ^^

800px-Daphne_Blake[1]

Meg Westergren:

 

Den tidigaste rösten för Daphne jag har hittat är Meg Westergren (1932-) som gjorde rösten i fyra dramatiserade lp-skivor mellan år 1974-1979. Meg Westergren medverkade också i 1972 års (enligt mig bättre) omdubbning av Dumbo, och är dotter till den sedan länge bortgångne skådespelerskan Inga Tidblad (1901-1975) som gjorde Pinocchios röst i 1941 års originaldubbning av Pinocchio.

Ni som läste min omgång med Shaggys röster vet att jag tyckte att Leif Ahrle inte var något vidare som Shaggy. Meg Westergren gör nog dock en av de bättre insatserna på skivan. Hennes röst passar bra med karaktären, inlevelsen fungerar också bra och hon låter hyfsat lik originalrösterna. Nu vet jag ju som sagt inte om skådespelarna fick höra något av de engelska rösterna, men om de inte gjorde det så får jag ändå säga att hon gjorde ett förvånansvärt bra jobb. Det ska dock tilläggas att jag satt i ett högljutt badhus när jag lyssnade på hennes insats vilket han ha förstört ljudet lite grann, men jag misstänker att det inte förstört så mycket.

 

Agneta Olsson:

 

Agneta Olsson (19??-) är nästa Daphne-röst, som gjorde rollen på lp-skivan ”Scooby-Doo och den hemsökta studion” från runt 1982-1983. Jag har fortfarande inte fått tag på den skivan, så därför tvingas jag tyvärr lämna hennes insats utanför listan, men väljer att ändå omnämna den för att få allt så komplett så möjligt.

 

Gunilla Norling:

 

I Öga & Öras dubbningar av Scooby-Doo, som användes på SF/Transfers hyr-vhs:er samt Polar Bonniers vhs-filmer (alla mycket sällsynta) är det Gunilla Norling (1943-) som gjorde Daphnes röst. Inom dubbning är Gunilla Norling känd som rösten till te.x Drottningen i omdubbningen av Törnrosa, Kajsa Anka i originaldubbningen av Musses Julsaga, hennes roller i diverse anime-serier dubbade på 1980-talet, samt även som Frida i de tecknade Pelle Svanslös-filmerna, som förvisso inte är en dubbning, men väl röstskådespelad.

 

Gunillas insats är helt okej. Inlevelsen fungerar ganska bra, hon bibehåller karaktärens andemening helt okej, och i allmänt är det en helt okej insats. Den saknar dock det där lilla extra för att verkligen sticka ut, och hamnar därför längre ner på listan.

 

Beatrice Järås:

 

I dubbningen på Kanal 10s vhs-filmer, samt dubbningen på Musikservices vhs-filmer som jag misstänker är gjord av antingen Videobolaget eller Kit & Co, är det Beatrice Järås (1950-) som gör Daphnes röst. Beatrice är kanske mest känd som mamman i filmerna om Lotta på Bråkmakargatan, men har även varit röstskådespelare i bland annat Bananer i Pyjamas, Prinsen av Egypten, Rädda Willy, My Little Pony, Katten Nisse, med mera.

Beatrice Järås är en av de svagare rösterna till Daphne. Visserligen var jag inte överförtjust i hennes röst som barn, vilket kan spela in i hennes placering på listan, men hon låter enligt min mening aningen för gammal för klara rollen fullt ut. Hon borde visserligen varit runt 49-50 år gammal när hon gjorde rollen, men både Meg Westergren och Gunilla Norling var också över 40 när de gjorde rollen. Det är dock inte det värsta jag hört inom dubbning, men rösten här fungerar helt enkelt inte.

 

Malin Berghagen:

 

I Media Dubb/Mediadubb Internationals dubbningar av Scooby-Doo (med ett undantag) är det Malin Berghagen (1966-) som gör rösten till Daphne. I dubbning har Malin gjort bland annat Nakoma i Pocahontas, Sally i Bilar-filmerna (dock inte i den tredje då hon blivit utbytt mot Jennie Jahns), Bonnies mamma i Toy Story 3, Pip i Looney Tunes, med mera.

När jag var liten var Malins insats det största problemet jag hade med Media Dubbs suveräna Scooby-Doo-dubbningar. Men nu när jag är äldre så får jag ändå säga att Malin Berghagen är riktigt bra. När jag var liten tyckte jag att Malin Berghagen hade en aning för mörk röst gentemot originalrösten, men numera ser jag inga större problem på den fronten. Hennes insats är också riktigt bra i till exempel ”The New Scooby-Doo Mysteries”. Det enda felet, i alla fall i första säsongen av ”Scooby-Doo: Where are you?” är att hon någon enstaka gång kan brista lätt i inlevelsen, men på det stora hela är det ändå inget stort problem.

 

Vendela Duclos:

 

I ”The 13 Ghosts of Scooby-Doo” är det av någon anledning inte Malin Berghagen som gör Daphnes röst, utan skådespelerskan Vendela Duclos (1965-) som inom dubbning gjort Dennis mamma i omdubbningen av ”Dennis the Menace”. Jag misstänker även att hon är med på ett hörn i Digimon, men har inte lyckats bekräfta det än.

Vendela gör i alla fall en bra instats, och låter mer lik originalet än vad Malin Berghagen gör, och talar med ganska bra inlevelse. Däremot saknas det något i insatsen som gör den minnesvärd, vilket puttar ner den en aning.

 

Lena Ericsson:

 

I Sun Studios tidiga köpenhamnsbaserade dubbningar är det Lena Ericsson (1952-) som gör Daphnes röst.

 

Lena Ericsson har en otroligt len och varm röst och passar väldigt bra som Daphne. Det enda jag stört mig på när det gäller hennes insats som Daphne, är hennes väldigt stockholmska uttal på somliga ord, som till exempel ”Tävling”. Men det är egentligen inte hennes fel, utan beror nog snarare på att jag är något av en språkpedant. xD

Inlevelsen är också väldigt bra, men rösten är en aning mörkare än originalrösterna. Trots det bibehåller hon ändå karaktärens charm på ett bra sätt.

 

När den ursprungliga Sun Studio-ensamblen gjorde sina sista Scooby-Doo dubbningar (vilket bör ha varit en omdubbning av några säsong 1-avsnitt av ”Scooby-Doo – Where are you” talade mång av skådespelarna med sämre inlevelse än vanligt, och Velmas röst bytte helt tonläge. Såvitt jag minns (det var ett tag sedan jag såg just den omdubbningen) var Lena Ericsson dock lika bra som vanligt. 🙂

 

Elin Abelin:

 

I spelfilmen ”Scooby-Doo” från 2002, samt i den tecknade långfilmen ”Scooby-Doo och Legenden om Vampyren” är det Elin Abelin (1974-) som gör Daphnes röst. Inom dubbning har Elin Abelin bland annat medverkat i Bartok: En riktig hjälte, Flykten från hönsgården, Djungeldjuret Hugo, Powerpuffpinglorna, Ed Edd & Eddy, med mera, och hon är för övrigt gift med en annan skådespelare, nämligen Håkan Mohede (1949-).

I spelfilmen som jag faktiskt älskade som barn (egentligen älskade jag mest tvåan, men ettan gillade jag också efter ett tag) tyckte jag att Elin Abelin var irriterande och malplacerad i rollen. Sedan såg jag dock originalversionen och insåg att det var meningen att Daphne skulle låta irriterande. I den tecknade långfilmen var hon dock riktigt bra som Daphne, men gjorde en aning för svag insats för att nå upp till toppen. Inlevelsen var dock bra, liksom bibehållningen av karaktärscharmen.

 

Sharon Dyall:

 

Sedan 2003 då ”Våran Scooby-Doo” började dubbas, är det dubbningsveteranen Sharon Dyall (1962-) som gör Daphnes röst. Sharon är en av de bästa rösterna för Daphne, och det är riktigt imponerande att hon fortfarande klarar rollen så bra idag, då hon hunnit fylla 55 år. Inlevelsen är bra, rösten passar karaktären, och låten hyfsat lik nuvarande amerikanska rösten Grey DeLisle.

Det finns i allmänhet inte mycket att anmärka på här, så vi går vidare.

 

Anna Persson:

I datorspelet ”Scooby-Doo: Duell i Vilda Västern” är det Anna Persson (19??-) som gör Daphnes röst. Det var närmare 10 år sedan jag spelade spelet sist, då det numera är trasigt, men jag vill minnas att Perssons insats inte var något att hänga i julgranen.

 

Annelie Bhagavan:

I de två spelen ”Scooby-Doo: Fallet med den stygga stendraken” och ”Scooby-Doo: Den slemmiga skalbaggsmannen” är det Annelie Bhagavan (1966-) som gör Daphnes röst.

Ärligt talat hade det varit mer intressant om Louise Raeder, som också medverkade i spelen, hade gjort Daphnes röst i stället. Men jag får ändå erkänna att hon är helt okej som Daphne. Det låter dock väldigt ovant att höra henne i rollen, men jag tror säkert att jag hade kunnat vänja mig vid hennes röst om jag fått höra den mer.

 

Annika Barklund:

 

I de två live action-filmerna ”Scooby-Doo! Nu börjar mysteriet” samt uppföljaren från 2010, är det Annika Barklund (1987-) som gör Daphnes röst. Inom dubbning har Annika Barklund gjort bland annat Freida i Snobben, Gretchen i Rasten, Ginny Weasley i Harry Potter-filmerna, med mera. Hon är dessutom dotter till röstskådespelaren Susanne Barklund.

Annika Barklund gör en helt okej yngre version av Daphne men går inte riktigt rättvist att jämnföra med övriga skådespelarna. Hon gör dock en bra insats, men kommer att lämnas utanför topplistan på grund av ovanstående skäl.

 

Suzanna Dilber:

I långfilmen ”Scooby-Doo i Vilda Västern” som släpptes runt mars-april förra året (2017) var det Suzanna Dilber (1976-) som gjorde Daphnes röst. Jag har ännu inte riktigt fått klart för mig om Sharon Dyall fortfarande är Daphnes officiella röst, eller om Suzanna Dilber kommer ta över rollen i framtiden. Sharon Dyall har dock själv sagt till undertecknad via Facebook att hon fortfarande dubbade Daphne då. Detta var runt mars-april 2017, så jag vet inte om denna informationen fortfarande stämmer.

Suzanna Dilber (som bland annat gjort Mirage i Disney Infinity, samt Rita Skeeter i Harry Potter, och även medverkat i Hotell Transylvanien, Monsters University och Storkarna), gör dock en väldigt bra insats som Daphne. Normallt sätt har hon en ganska mörk röst, men försöker här prata med aningen ljusare röst. Det fungerar faktiskt ganska bra och låter inte så tillgjort som man kan tro. Om man lyssnar ordentligt hör man dock att hon inte använder sin vanliga talröst, men då får man lyssna ordentligt.

Inlevelsen är också väldigt bra, och hon låter också ganska lik Grey DeLisle som gjorde rollen i den engelspråkiga originalversionen. Jag hade således inte haft något emot det om hon tagit över rollen.

Övriga:

Då återstår kassettbandet ”Scooby-Doo” från 1987 som har samma ensamble som kassettbanden med Familjen Flinta. De kvinnliga skådespelarna som nämns där är Jessica Swanemar och Maria Lindkvist som också bör ligga bakom rösterna till Wilma och Betty i kassettbanden med Familjen Flinta. Det är dock inte känt vem av dem som spelar Daphne på kassettbandet, och jag har inte heller hört rösterna, då just det kassettbandet verkar vara väldigt sällsynt.

Topplistan:

 

Efter mycket noga övervägande och tänkande, blir min topplista följande:

 

1. Suzanna Dilber
2. Sharon Dyall
3. Lena Ericsson
4. Meg Westergren
5. Malin Berghagen
6. Annelie Berg Bhagavan
7. Elin Abelin
8. Vendela Duclos
9. Anna Persson
10. Beatrice Järås
Ej tillämpbart: Agneta Olsson
Ej tillämpbart: Annika Barklund

Julkalender 2017, Lucka 9: Specialavsnitt! – Vem är bäst?: Karaktärer från Musse Pigg och Kalle Ankas universum.

Hej hallå allihopa!

Varmt välkommna tillbaka till min julkalendersvit. Idag har vi kommit fram till den nionde omgången av ”Vem är bäst?”. Trots att det inte är någon speciell dag idag, så blir dagens omgång ändå en specialare. Idag ska jag nämligen ta mig en titt på ett gäng figurer ur Kalle Anka och Musse Piggs universum som inte har haft så många röster genom tiderna.

Först ut är Ludwig von Anka, en knasig professor från Österrike.

Hasse Jonsson (1957-) är Ludwigs första svenska röst, som gjorde rollen i DuckTales, där Ludwig hade ett gästspel som Joakims psykiatiker. Hasse gör en bra insats och låter relativt lik originalet, men han struntar i den tyska brytningen, vilket tyvärr ger honom minuspoäng. Annars en ganska bra insats.

Andreas Nilsson (1964-) är nästa röst, och han gjorde rösten i Bonkers. När jag år 2021 har uppdaterat en massa omgångar med röster som tidigare varit icke tillämpbara, så har jag dock ändå inte lyckats komma över något klipp på Andreas som Ludwig i Bonkers, därmed tvingas jag fortfarande att lämna honom utanför listan.

Bertil Engh (1952-) är nästa person som spelade Ludwig, och han gjorde rollen bland annat i Quack Pack och vissa ramberättelser i ”Bästa”-vhs-serien Han gör en bra insats, talar med bra brytning och låter lik originalet.

Gunnar Uddén (1935-) är nästa person, och kanske den som gjort rollen längst, nämligen från 1999 fram tills 2015. Han passar bra i rollen, låter hyfsat lik originalrösten och talar med bra brytning. Kanske är jag färgad av nostalgin, men detta är en mycket bra insats.

I kortfilmsserien Musse Pigg är det Jacob Nordenson (1953-) som gör Ludwigs röst, och han gör en bra insats. Hans insats har vissa likheter med Gunnar Uddén, men brytningen är något sämre. Ändå en helt godkänd insats.

I rebooten av DuckTales är det Daniel Goldmann (1968-) som gör Ludwigs röst i första och andra säsongen, och han gör en fullt godkänd insats, även om brytningen tyvärr låter mer fransk än tysk i den första säsongen. Han lyckas bättre med brytningen i andra säsongen, men där är rösten i stället för mörk.

Hasse Jonsson (1957-) är nästa röst, och ni kanske tror att jag skrivit fel. Men Hasse repriserar faktiskt sin roll som Ludwig i det avsnittet där karaktären medverkar. Till skillnad från 1989 så använder Hasse nu en tysk accent, och insatsen är därmed marginellt bättre. Det är därför som Hasse har två placeringar i topplistan.

Enligt uppgift ska Svante Thuresson ha gjort Ludwigs röst i DuckTales-rebooten. Karaktären har visserligen dialog i den tredje säsongen, vars avsnitt ännu inte ligger ute på Disney+ när denna uppdateringen skrivs (2021-01-17), därför vet jag inte med säkerhet om Svante verkligen gjort Ludwig.

Topplistan över Ludwigs röster blir:

  1. Gunnar Uddén
  2. Bertil Engh
  3. Jacob Nordenson
  4. Hasse Jonsson 2020
  5. Daniel Goldmann
  6. Hasse Jonsson 1989

Ej tillämpbart: Andreas Nilsson

Härnest på tur är Oppfinnar-Jocke.

Stig Grybe (1928-2017) är den första rösten, och gjorde rollen i bland annat DuckTales, skivan Stål-Kalle på Äventyr och några musiksagor. Stig passar mycket bra i rollen, talar med bra inlevelse och bibehåller röstkaraktären på ett bra sätt.

Anders Öjebo (1966-) är den andra rösten, och han gjorde rollfigurens få repliker i Sportfånen Långben som Fotbollstjärna. Anders gör en helt okej rolltolkning, även om det är svårt att bedöma på det lilla material han gjort som Jocke, men han passar ändå bra i rollen.

Gunnar Uddén (1935-) är den tredje rösten, och han gjorde rollen i spelet Kalle Anka: Quack Attack från 2000. Han gör en bra insats, talar med bra inlevelse och låter hyfsat lik originalrösten. Han är inte min favorit, men passar ändå ganska bra.

När Oppfinnar-Jocke dök upp i rebooten var det Niklas Engdahl (1974-) som gjorde rösten i två av avsnitten där karaktären medverkade. Nu är ju karaktären lite annourlundare i rebooten, men trots det tycker jag inte riktigt att Niklas passar som Jocke något vidare. Rösten är alldeles för mörk för min smak.

Den andra rösten i rebooten är Johan Hedenberg (1954-) som gör rösten i tre avsnitt. Nu är ju som sagt karaktären lite mer ”tuffare” i rebooten, men enligt mig är rösten lite för mörk och ”skurkaktig” trots det.

I omdubbningen av gamla DuckTales från 2020 är det Pontus Gustafsson (1955-) som gör Jockes röst, ett mycket klokt val enligt mig. Pontus gör rollen med bravur, låter hyfsat lik originalrösten, matchar Stig Grybe helt okej och bibehåller röstkaraktären på ett bra sätt.

Min topplista för Oppfinnar-Jockes röster blir följande:

  1. Stig Grybe
  2. Pontus Gustafsson
  3. Anders Öjebo
  4. Gunnar Uddén
  5. Niklas Engdahl
  6. Johan Hedenberg

Tredje figuren ut idag är Kalles odrägliga kusin Alexander Lukas.

Alexander Lukas första röst i Sverige är Hasse Jonsson, som gjorde Alexanders röst i några avsnitt av DuckTales. Den här versionen av Alexander Lukas var dock inte odräglig, egoistisk och osympatisk, utan snarare en artig och trevlig kille. Därför passar Hasse Jonssons tolkning inte riktigt ihop med hur jag ser Alexander Lukas, men insatsen är ändå relativt bra.

I spelet Kalle Anka: Quack Attack var det Roger Storm som gjorde Alexanders röst. Det här spelet porträtterar Alexander Lukas mer som den odrägliga och osympatiska figur han oftast är i serietidningarna, vilket jag uppskattar. Därför tycker jag att Roger Storm gör Alexander Lukas bättre, då hans Alexander låter otrevligare och snobbigare.

Sedan har vi rebooten, där Anton Körberg gör Alexanders röst. Han gör en mycket bra insats och bibehåller karaktären på ett bra sätt, men är inte riktigt lika träffsäker som Roger Storm, inte riktigt lika bra som Andreas Nilsson, omen bättre än Hasse Jonsson. Därmed tar han tredje platsen framför Hasse Jonsson men bakom Roger och Andreas.

Till sist har vi Andreas Nilsson (1964-) som gör rösten i omdubbningen av gamla DuckTales. Han gör en ypperlig insats, passar bra i rollen och talar med bra inlevelse. Ursprungligen var Roger Storm på första platsen, men Andreas knuffar ner honom till en andra plats i stället.

Min topplista för Alexander Lukas blir följande:

  1. Andreas Nilsson
  2. Roger Storm
  3. Anton Körberg
  4. Hasse Jonsson

Härnest ska vi ta oss en titt på Klarabella Ko, som liksom Alexander Lukas enbart har haft tre röster, i alla fall som jag känner till.

Först ut är Monica Forsberg (1950-) som gjorde Klarabellas röst i originaldubbningen av Prinsen och Tiggarpojken. Monica är förvisso en duktig skådespelerska, men hennes insats som Klarabella är inte den bästa. Klarabella har dock inte särskilt många repliker i filmen, så det är inget stort problem egentligen, men Monica hamnar tyvärr bakom både Anna och Charlotte.

Sen har vi Anna Norberg, som gjorde rollen från 1990-talets andra hälft till och med 2000-talets andra hälft. Hon gjorde rollen i bland annat omdubbningen av Prinsen och Tiggarpojken, Hos Musse, Musses Verkstad, De tre musketörerna och första säsongen av Musses Klubbhus. Personligen tycker jag att hon gör en mycket bra insats som Klarabella och talar med bra inlevelse. Röstkaraktären är också mycket bra, och hon låter också relativt lik originalets April Winchell.

Sedan har vi Charlotte Ardai Jennefors som började spela Klarabella i den andra säsongen av Musses Klubbhus. Karaktären har senare varit med i kortfilmsserien ”Musse Pigg”, och jag tror (eftersom att Klasse Häst är med) att hon också är med i ”Musse och Rallygänget”. Jag har dock ingen koll på om det fortfarande är Charlotte Ardai Jennefors som gör Klarabella röst där, så någon med mer kunskap om det får gärna upplysa mig mer.

Charlotte gör också en mycket bra insats, och låter faktiskt ganska lik Anna Norberg. Nu är ju jag välbekant med hennes röst, så det är inga problem för mig att höra att det är hon och inte Anna Norberg, men för barn så är det nog svårare att höra skillnad mellan insatserna. Även här är inlevelsen och röstkaraktären bra.

Då återstår originaldubbningen av Prinsen och Tiggarpojken. I dagsläget har jag inte sett den, och Klarabellas röst står inte utsatt på till exempel Dubbningshemsidan. Det skulle ju kunna vara Anna Norberg, men jag har tyvärr ingen aning om hon redan var Klarabellas röst när filmen dubbades för första gången, vilket bör ha varit runt 1994-1996. Därför får ni återigen gärna säga till om ni vet mer om Klarabellas röst där.

Min topplista för Klarabella blir i alla fall följande:

1. Anna Norberg
2. Charlotte Ardai Jennefors

3. Monica Forsberg

Nu ska vi ta oss en titt på ett par skurkar. Först ut är trollpackan Magica de Hex.

Magicas första röst är sångerskan Siw Malmkvist. Siws röst som hon använder här passar utan tvekan till häxor, det är bara ett problem. Serielegenden Carl Barks, som skapade Magica, sade uttryckligen att han skapade Magica för att gå emot trenden med att häxor är gamla och fula. Således tycker jag att en gammal häxlik röst inte riktigt passar på Magica, som ska föreställa vara yngre och vackrare än vanliga häxor. Inlevelsen och själva insatsen är det väl inget fel på egentligen, men jag tycker helt enkelt inte att Siw Malmkvist passar så bra i rollen. I säsong 1 alternerar Siw Malmkvist med Lena Ericsson i rollen som Magica. Lena Ericssons insats, om än fortfarande för ”häxlik” låter yngre och mer passande. Nu vet jag inte om det var ljudkvalitén eller Lenas fel, men stundtals var det lite svårt att höra vad hon sa. Det ska dock tilläggas att jag har en medfödd hörselskada, så det kan mycket väl vara den som spökar. Inlevelsen och röstkaraktären är det dock inget fel på.

I KM Studios dubbning av DuckTales, samt musiksagan ”Magica de hex jagar turkronan” och spelet ”Kalle Anka: Quack Attack” är det Birgitta Fernström som gör Magicas röst. Tyvärr har jag ännu inte fått tag på säsong 2 av DuckTales, och har inte heller fått tag i musiksagan som Fernström gör Magica i, och således får jag göra min bedömning efter hennes insats i det tidigare nämnda spelet. Liksom Malmkvist låter hon lite för häxlik, men ändå bättre och yngre. Inlevelsen är det inget fel på heller. Det är dock lite svårt att bedömma insatsen, då man lagt på en massa eko-effekter på hennes röst, men då jag som sagt inte har tillgång till någon annan produktion där Magica görs av Birgitta Fernström, var jag så illa tvungen att bedömma efter spelet.

I rebooten och i omdubbningen av gamla DuckTales är det Ayla Kabaca (1978-) som gör rösten. När jag först hörde det blev jag fundersam på om det skulle fungera, men det fungerar i alla fall i omdubbningen. Hon gör en bra insats, och förmedlar både karaktären i DuckTales, och karaktären som Carl Barks skapade, och talar med bra inlevelse. Därmed tar hon första platsen framför Lena Ericsson.

Min topplista för Magica blir i alla fall följande:

  1. Ayla Kabaca
  2. Lena Ericsson
  3. Birgitta Fernström
  4. Siw Malmkvist

Sista karaktären för idag blir Guld-Ivar Flinthjärta, som har flest röster av de vi går igenom idag.

Guld-Ivars första röst är Tor Isedal, som gjorde honom i första säsongen av DuckTales. Nu har jag inte hört orginalets Hal Smith, men rösten passar ändå mycket bra med karaktären, och inlevelsen är också bra. Jag skulle också säga att Tor Isedals något skrovliga röst passar bättre till Guld-Ivar än till Nalle Puh, i alla fall den rösten Isedal hade i Nya Äventyr med Nalle Puh.

Efter Isedal var det Steve Kratz som tog över. Han gör också en mycket bra insats och låter också lagom skrovlig. Inlevelsen och röstkaraktären är också bra. I ett avsnitt av säsong 1 (nämligen Horse Scents) är det Peter Harryson som gör Guld-Ivars röst, vilket är lite lustigt då hans far John Harryson spelade Joakim von Anka, Guld-Ivars ärkerival i serien. Peter Harryson är helt okej i rollen, men hans röst är för förknippad med Shaggy för att riktigt passa som ondskefull. Jag kan dock tänka mig att han passar bättre som Guld-Ivar för dem som (till skillnad från mig) är uppvuxen med Harryson som Miles Mayhem i ”M.A.S.K.”

I KM Studios dubbning av DuckTales var det knasigt nog Per Sandborgh som gjorde Guld-Ivars röst, trots att han blivit kickad som både Sigge McKvack och de andra karaktärena han spelade. Per Sandborgh låter inte riktigt lika skrovlig som Isedal, Kratz och Harryson, men gör trots det en godkänd insats, och talar med bra inlevelse. Per Sandborgh gör även Guld-Ivar i den nya DuckTales-rebooten, och där passade han mycket bättre som Guld-Ivar. Han gjorde även Guld-Ivars röst i omdubbningen av DuckTales, och passade bra även där.

Av någon outgrundlig anledning valde Disney att låta KM Studio dubba om ett par avsnitt från säsong 1 till vhs-filmen ”Vattenankor”, och då var det Gunnar Uddén som gjorde Guld-Ivars röst. Den här insatsen är också hyfsad, men är inte i toppstriden. Insatsen får dock ett pluspoäng på grund av VHS-filmens nostalgifaktor. Trots nostalgin tycker jag ändå att det var konstigt att man valde att dubba om några av avsnitten. Omdubbningen finns för övrigt med på ett avsnitt på dvd:n ”Knatte, Fnatte & Tjatte på Äventyr: Volym 2”.

Till sist har vi den enda icke-DuckTales rösten, nämligen Ulf Källvik som gjorde rösten i musiksagan ”Farbror Joakims skattjakt”, baserad på ett av pilotavsnitten av DuckTales. Han gör en hyfsad inlevelse, och låter hyfsat lik Tor Isedal, om än betydligt mindre skrovligare och ondskefullare. Källviks inlevelse har jag ingen kommentar om. Insatsen är dock väldigt mycket svagare än de andra rösterna.

Min topplista för Guld-Ivar Flinthjärta blir följande:

1. Tor Isedal
2. Steve Kratz
3. Per Sandborgh
4. Gunnar Uddén
5. Peter Harryson
6. Ulf Källvik

Så, det var alltså dagens del av julkalendersviten. Nu är jag nyfiken på att höra hur ni tyckte att det här specialavsnittet var, ska jag göra flera sådana i framtiden, där jag pratar om fler karaktärer i ett inlägg, eller ska jag bara köra en karaktär i varje omgång? Skriv gärna förslag och förbättringar. 🙂

Imorgon blir det i alla fall en ny omgång av ”Vem är bäst?”, missa för all del inte det. 😉

Gamla recensioner #1 – DuckTales (Media Dubb)

DuckTales_Opening_Title.png

Redan 2011, när jag var 16 år, började jag skriva recensioner på olika dubbningar. Där och då hade jag givetvis inga planer på att publicera mina verk online, utan skrev det mest för skojs skull. Nu, 6 år senare, tänker jag släppa recensionerna som jag skrev då, med färska kommentarer om vad jag tycker om dubbningen idagsläget.

Samtliga recensioner i den här serien kommer att vara inklippta direkt från Microsoft Word, komplett med felstavningar och dylikt, allt för att efterlikna originalet så mycket så möjligt.

I och med DuckTales-rebooten som har premiär samma dag som det här skrivs, så ska vi ta oss en titt på recensionen jag skrev av Media Dubbs dubbning av DuckTales.

Innan jag klistrar in den så ska jag bara upplysa, att Media Dubb dubbade säsong 1 (alltså avsnitt 1-65), medan KM Studio dubbade de restrerande avsnitten, som därmed utgör säsong 2. KM Studio dubbade dessutom om ett par avsnitt som Media Dubb redan dubbat för videofilmen Vattenankor, men större delen av första säsongen har enbart en dubbning.

 

Svenska Röster:

Knattarna – Staffan Hallerstam
Farbror Joakim – John Harryson
Sigge – Per Sandborgh
Oppfinnar-Jocke – Stig Grybe
Fru Matilda – Irene Lindh
Anki – Lena Ericsson
Albert – Gunnar Ernblad
Guld-Ivar Flinthjärta – Tor Isedal / Per Sandborgh / Steve Kratz / Peter Harryson
Alexander Lukas – Hasse Jonsson
Kalle Anka – Andreas Nilsson
Magica De Hex – Siw Malmqvist / Birgitta Fernström
Dufus – Hasse Jonsson
Spökplumpen – Gunnar Ernblad
Björnbusar – Calle Reblihander / Per Sandborgh / Gunnar Ernblad / Bertil Engh

Disneys serie med Farbror Joakim och Knattarna i spetsen började 1987. I Sverige finns det två dubbningar. En av Media Dubb (den som jag kommer att recensera här) och en av KM Studio som bland annat används på videofilmen Vattenankor och på ett avsnitt på dvd:n Knatte, Fnatte och Tjatte på äventyr – vol 2. Denna dubbningen åsyftar som sagt Media Dubbs klassiska dubbning av serien. I rollen som Knattarna hör vi Staffan Hallerstam (som bland annat spelade Bosse i Karlsson på Taket). Han passar bra i rollen även om han låter en aning burkig då hans röst troligen förvrängts elektroniskt. I rollen som miljadären Joakim von Anka hör vi ingen mindre än John Harryson. Han spelar inte Farbror Joakim, han praktist taget ÄR Farbror Joakim. Han passar perfekt i rollen och talar med utmärkt inlevelse och utmanar till och med Orginalrösten Alan Young. I rollen som Farbror Joakims pilot (senare Darkwing Ducks) Sigge McQuack hör vi dubbningsveteranen Per Sandborgh. Han passar mycket bra i rollen och vinner lätt över Ulf Källvik som tog över rollen när KM Studio tog över dubbningen. Per talar också med bra inlevelse. Per medverkar för övrigt inte bara som Sigge utan även som Guld-Ivar Flinthjärta och som en björnbuse. I rollen som Hushållerskan Matilda hör vi veteranen Irene Lindh, som här använder en rätt jobbig röst, men hon är godkänd. I rollen som Oppfinnar-Jocke hör vi Stig Grybe som precis som John Harryson är sin rollfigur. Stig passar utmärkt i rollen, och talar med god inlevelse i alla fall i dom avsnitten jag har sett. Som Guld-Ivar Flinthjärta hör vi inte mindre än 4 stycken skådespelare (!), först Tor Isedal som jag inte har hört, sedan av Per Sandborgh, Steve Kratz och till slut av Peter Harryson i avsnittet ”Hästkapplöpningen”: Jag har personligen inte hört alla fyra, men av dom jag hört (Per Sandborgh och Peter Harryson) är Per Sandborgh bättre. I rollen som lilla Anki hör vi Lena Ericsson. Hon passar bra i rollen som ynklig och talar med god inlevelse. Som Kalle Anka som ibland medverkar som gästroll hör vi Andreas Nilsson (Som för övrigt gjorde Kalle för första gången här), som alltid är duktig, förutom att han här talar otydligt ibland. Som Magica de Hex hör vi ingen mindre än Siw Malmqvist. Såvitt jag kan bedöma passar hon bra i rollen, men jag har personligen inte hört Lena Ericsson och Birgitta Fernströms insatser. Förutom dessa medverkar för det mästa bra skådisar som till exempel Hasse Jonsson (Alexander Lukas, Dufus), Gunnar Ernblad (Spökplumpen, Albert, Björnbuse) och Calle Rebhiander (Björnbuse). Dom flesta passar bra in i sina roller och dom flesta talar med god, bra eller utmärkt inlevelse. Serien är välgjord och rolig och jag rekommenderar den verkligen för dom som vill njuta av Knattarna, Farbror Joakim, Kalle Anka, Oppfinar-Jocke, Björnligan och Alexander Lukas. Serien från 10/!0 och dubbningen får 9/10. *********

 

Kommentar:

För det första, så kan man se en hel del fel i själva röstlistan ovan. Dels stavar jag Carl-Johan Rehbinder som ”Calle Reblihander” och dels så crediterar jag Bertil Engh som en av björnbusarna, trots att han bara gör rösten i KM Studios dubbning. Jag crediterar även Birgitta Fernström som Magica de Hex, trots att hon också bara medverkar i KM Studios version. Dessutom så spelar Per Sandborgh bara Guld-Ivar i säsong två också, men där kan jag ändå förstå att jag skrev som jag skrev, eftersom att jag då inte visste i vilka avsnitt som Guld-Ivar hade vilken röst.

Om vi bortser från att jag stavat fel på en del skådespelare och crediterat fel, så måste jag ändå säga att jag håller med det mesta jag skrev om i recensionen. Dock så ställer jag mig frågande till vad jag menar med att Irene Lindh ”talar med en ganska jobbig röst” ? Såvitt jag minns hade Irene Lindh ungefär samma röstläge som Matilda i ”Kurage, den hariga hunden”, som inte direkt är jobbig, utan mest tantig. Jag trodde först att jag råkat skriva fel, och egentligen menade Ankis röst, men inte heller hennes röst är särskilt irriterande i mina öron. Dessutom så undrar jag också om ”ynklig” verkligen är rätt ord för Anki. Personligen så skulle jag säga att Lena Ericsson inte låter ynklig. Däremot skulle jag säga att hon lyckas låta så liten som karaktären ska vara.

För övrigt, så tror jag att jag inte alls hade hört Per Sandborgh som Guld-Ivar Flinthjärta när jag skrev recensionen. I stället tror jag att jag syftade på Tor Isedal, eftersom att det är han som gör rösten till Guld-Ivar i avsnitten på DuckTales dvd:erna som släpptes för snart 10 år sedan. Det ska dock tilläggas att ett avsnitt på den andra dvd:n är med KM Studios dubbning, och där spelar Gunnar Uddén Guld-Ivar i stället. Jag är även 100% säker på att jag hört Gunnar Uddéns tolkning av Guld-Ivar Flinthjärta när recensionen skrevs, då jag hade videofilmen ”Vattenankor” som barn, trots att jag skrev motsatsen i inlägget.

Jag har ingenting att kommentera vad gäller det jag skrev om Farbror Joakim och Knattarnas röster, och inte heller om Stig Grybes insats som Oppfinnar-Jocke. Däremot är jag förvånad att jag bara nämnde Gunnar Ernblads insats som Albert som hastigast, då Ernblad gör en mycket bra insats i den här serien, både som Albert och som en rad andra figurer. Som parantes kan jag nämna att Gunnar Ernblad var utbytt som Albert i långfilmen baserad på DuckTales, och där var det Roger Storm som spelade Albert i stället. Det var inte helt lyckat, även om Roger Storm absolut är en bra skådespelare.

Jag älskar förresten hur osäker jag var på Magica de hex röst, eftersom att jag skrev ”såvitt jag kan bedömma passar hon bra i rollen”. Egentligen var jag inte alls säker på hennes röst. Idagsläget så måste jag tyvärr säga att jag inte riktigt tycker att Siw Malmqvist passar som Magica de Hex. Magica spelas dock inte bara av Siw Malmqvist i första säsongen. Efter att ha skummat igenom avsnitten som Magica medverkar, kan jag konstatera att i de sju avsnitten hon medverkar i, så gör Siw Malmqvist rösten i fyra avsnitt, och Lena Ericsson i de övriga tre. Personligen tycker jag att Lena Ericsson fungerar mycket bättre som Magica än Siw Malmqvist, men troligen så är jag nog ensam om att tycka det. xD

För övrigt har jag läst att Media Dubbs version ska ha väldigt dåligt ljud. När jag såg serien på VHS och DVD som yngre tänkte jag inte på det, men när jag nu såg om serien så tyckte även jag att ljudet inte var något att hänga i julgranen vid somliga partier. Det kan dock bero på källan som avsnitten komifrån. Den källan har jag ingen aning om, eftersom att jag sett avsnitten på nätet.

Sammanfattningsvis så är recensionen relativt välskriven, om än för kort. Den innehåller många nybörjarfel, som felstavningar, felcrediteringar, minnesförlust, med mera, men jag skulle ändå säga att den fortfarande representerar relativt väl vad jag tycker om dubbningen.

 

I nästa omgång av ”gamla recensioner” kommer vi ta en titt på min recension av KM Studios första dubbning av Nya Äventyr med Nalle Puh. Den omgången kommer släppas i november i år, så missa inte det. 🙂

 

Ed Edd & Eddy – Dubbningsrecension

Ursprungsland: Canada
År: 1999-2007
Skapad av: Danny Antonucci
Genre: Animerat / Familj / Komedi

 

Orginalröster:

Ed – Matt Hill
Edd (Dubbel-D) – Samuel Vincent
Eddy – Tony Sampson
Kevin – Kathleen Barr
Rolf – Peter Kelamis
Sarah – Janyse Jaud
Nazz (Tess) – Tabitha St. Germain/Erin Fitzgerald/Jenn Forgine
Jimmy – Keenan Christenson
Jonny 2×4 – David Paul Grove (ibland crediterad som Buck)
May Kanker – Erin Fitzgerald/Jenn Forgine
Marie Kanker – Kathleen Barr
Lee Kanker – Janyse Jaud
Mr. Sun – Danny Antonucci
Laughing Townspeople – Keenan Christenson

 

Svenska röster:

Ed – Stefan Frelander
Edd (Dubbel-D) – Mikael Roupé
Eddy – Stefan Frelander
Kevin – Gizela Rasch
Rolf/Reinar – Håkan Mohede
Sarah – Lena Ericsson
Tess – Gizela Rasch
Jimmy – Dan Bratt/Håkan Mohede
Jonny 2×4 – Johan Wikström
May Kratz – Lena Ericsson
Marie Kratz – Gunilla Herminge
Lee Kratz – Gizela Rasch
Farbror Sol – Håkan Mohede
m.fl

Översättning (ej alla avsnitt): Lars-Ivar Mohede
Studio: Sun Studio, Köpenhamn.

ed-edd-n-eddy-wallpaper-1-600x400

På en återvändsgata kallad Cul-De-Saac i staden Peach Creek, bor tre killar i 12-års åldern med nästan samma namn, men med helt skilda personligheter. Den förste av dem, Ed är ganska korkad och smutsig, men ändå snäll och stark. Den andra, Edd (som oftast kallas Dubbel-D för att inte blandas ihop med Ed) är extremt renlig och smart, och den tredje, Eddy, är girig, självisk och kaxig. Tillsammans drar de runt på gatan och försöker lura de andra barnen på pengar, så att de kan köpa de hett eftertraktade jättekaramellerna från stadens godisaffär. Det går dock inte alltid som planerat, och Eddarna blir ganska ofta tomhänta. Trots det, så ger de aldrig upp, och Eddy har hur många idéer som helst på lager…

 

Ed Edd & Eddy visades ursprungligen på Cartoon Network mellan 1999 och 2007, och visades i sex säsonger. Serien är än idag en av de populäraste ”Old School”-serierna, och har flera gånger visats i repris på kanalen. Här i Sverige har Ed Edd & Eddy också visats på Cartoon Network (samt även TV3 och Kanal 5), men Cartoon Network är den kanalen som huvudsakligen har visat serien.

Som barn älskade jag Ed Edd & Eddy, och har idag extremt starka nostalgiska band till serien. Därför kan det vara lite svårt för mig att döma serien opartiskt, men jag ska i alla fall göra ett tappert försök.

Serien består av ungefär 130 avsnitt på vardera 11 minuter, samt 4-5 specialavsnitt och en långfilm, ”Filmen om Ed Edd & Eddy” som fungerade som seriens avslutning. Den filmen kom 2009, och kanske kommer jag att recensera den filmen någon gång också. Varje avsnitt som visades på Cartoon Network bestod av två eller tre avsnitt, och vad jag vet visades serien inte i någon särskild ordning här i Sverige. I stället, hoppade man helt random mellan säsonger och avsnitt hela tiden. Senast gången jag såg en tablå för Cartoon Network (vilket var hösten 2016) visades serien fortfarande på Cartoon Network, då väldigt sent på natten, men då det nästan är ett år sedan kan jag inte utesluta att serien inte längre går där. Jag har dock fått tag i ett stort antal svenskdubbade avsnitt på nättet, och kan tack vare det göra den här recensionen.

 

Själva serien är relativt snyggt ritad, och animeringarna har en ganska fin gimmick att karaktärerna och föremålen har siluetter bakom sig som rör sig hela tiden. Det kan låta störande, men faktum är att det bara är charmigt. Själva storyn varierar från avsnitt till avsnitt, och i de flesta avsnitten är storyn relativt väl genomarbetad och intressant. Jag har även fått höra att ett av avsnitten, ”Here’s mud in your Ed” från säsong 4, är baserad på en idé från ett fan av serien, vilket är ganska coolt enligt mig. Serien har sex säsonger, men undertecknad är bara uppvuxen med de fyra första säsongerna. De två återstående säsongerna (den sista säsongen består egentligen bara av 2 avsnitt), började inte visas på Cartoon Network för än runt 2008-2009, vilket var den tiden då jag började kolla på kanalen mer sällan, så därför har jag inte sett några avsnitt av de säsongerna för den här recensionen. Säsong 5 (och 6) är dock inte dåliga, men de föll mig helt enkelt inte i smaken lika mycket som de andra säsongerna.

Bakgrundsmusiken, som till största delen består av Jazz, är väldigt bra enligt min mening, och fyller sin funktion perfekt. Jag kan inte komma på några exempel där musiken inte fungerade, och ljudvolymen är också såpass bra att den inte döljer dialogen. Det gäller för övrigt både den svenska dubbningen och det engelskspråkiga originalet.

Precis som de flesta andra programmen på Cartoon Network (såsom Johnny Bravo, Powerpuffpinglorna, Dexters Labratorium, Cow & Chicken, m.fl) dubbades Ed Edd & Eddy av Sun Studios köpenhamnsfilial. Enligt Mikael Roupé (som spelar Edd i serien) så hade inte dubbningen någon egentlig regissör på grund av budgeten (på den tiden var det tydligen bara långfilmer från Sun Studio som hade regissörer).

I rollen som Ed hör vi i alla fall Stefan Frelander (känd som Rex i Toy Story, rösten till Johnny Bravo och Bartok i Anastasia) i den svenska dubbningen och Matt Hill i det engelska originalet. Stefan Frelander gör en mycket bra insats, talar med bra inlevelse och bibehåller röstkaraktären någorlunda. Han låter dock något äldre än originalrösten. Jag är dock kluven till om han är bättre än Matt Hill, då Stefan Frelander förvisso har en inlevelse som låter roligare, men Matt Hill har en röst som passar Ed något bättre. I slutändan får jag nog säga att det blir oavgjort, trots att jag är uppvuxen med Stefan Frelanders insats.

Som Edd (aka Dubbel-D) hör vi som sagt Mikael Roupé (som bland mycket annat gjort rösten till Snurre Sprätt och Daffy Anka), och även han passar bra i rollen. Han talar dessutom med riktigt bra inlevelse, men Mikael Roupé brukar sällan svikta på den punkten. Rösten låter dock påtagligt mer ”maskulin” än originalrösten, som (trots att skådespelaren är manlig) balanserar på gränsen till att låta femenin. Även om jag är nöjd med Mikael Roupés insats, hade det ändå varit intressant att höra en något ljusare röst för Edd. Som sagt, så är det inget stort problem, och Mikael Roupé får fullt godkänt.

Som Eddy hör vi också Stefan Frelander, och något som bra är att man inte hör att Stefan gör både Ed och Eddy om man inte lyssnar noga. Stefan talar även här med riktigt bra inlevelse, dock är rösten inte direkt snarlik originalets Tony Sampson. Rösten är nämligen för ljus och ”skränig” om man säger så. Stefan talar också med märkbart högre röst än Tony Sampson, i alla fall i den första säsongen. Från den andra säsongen och framåt så verkar det i alla fall som att Frelander sänkte rösten lite, vilket jag uppskattar. Frelander bibehåller dock röstkaraktären någorlunda väl, och får även han godkänt.

 

Som tuffingen Kevin hör vi Gizela Rasch, kanske mest känd som rösten till Dexter i Dexters Labratorium. Hon gör en mycket bra insats, talar med bra inlevelse och bibehåller röstkaraktären väl. Det ska dock poängteras att hon låter aningen femenin, medan originalets Kathleen Barr (som även hon är kvinna) är extremt trovärdig när hon lånar ut sin röst till denna pojk-karaktär. Det gör dock inte Gizela Raschs insats dålig, och jag gillar henne precis lika mycket som originalrösten.

Som invandrarkillen Reinar (som kallas för originalnamnet Rolf i den första säsongen) hör vi Håkan Mohede, för undertecknad mest känd som Scrappy-Doo i Sun Studios dubbningar av Scooby-Doo (för äldre är han kanske mest känd från videodubbningen av Turtles, dubbningen av Super Mario Bros 3 eller som Dupontarna och Nestor i Tintin). Håkan gör en mycket bra insats och talar med bra inlevelse, men har en märkbart mörkare röst än originalets Peter Kelamis. Såvitt jag kan höra så har Peter Kelamis även en betydligt bredare brytning än Håkan, men personligen så tycker jag ändå att Håkan bryter lagom mycket utan att det blir svårt att förstå vad han säger.

Som parantes kan nämnas att Rolf i avsnittet ”Read All About Ed” spelas av Mikael Roupé i stället för Håkan Mohede. Rolf har dock endast en replik i det avsnittet, så troligen rör det sig om ett inhopp. Roupé gör dock en hyfsat bra insats där. I avsnittet ”Ed or Tails” är Håkan också utbytt, dock endast i en replik, vilket återigen troligen beror på inhopp. Vem som spelar Rolf i den repliken har jag dock ingen aning om.

Som Sara hör vi Lena Ericsson, och här har vi ett bra exempel på när en röstskådespelar som jag älskar använder en röst som jag hatar. Här använder nämligen Lena Ericsson en extremt hög och gäll röst som gör att man vill såga av sig öronen. Det är dock egentligen ingenting negativt, då en del av Saras karaktär är att hon skriker och gapar hela tiden. Även i originalet är Saras röst ganska irriterande, men som sagt så är det ju poängen med rösten. Lena talar i alla fall med bra inlevelse, men låter inte riktigt lik originalrösten. Hon har nämligen en något ljusare röst än originalet, och låter marginellt yngre (trots att originalrösten Janyse Jaud är ungefär 17 år yngre än Lena Ericsson), men trots det så är hon fullt godkänd.

Som blonda tjejen Tess (vars originalnamn är Nazz) som i princip alla killar utom Reinar och Jimmy är kär i, hör vi Gizela Rasch, som även spelar Kevin. Precis som med Stefan Frelander hör man inte direkt att Kevin och Tess har samma röst om man inte lyssnar noga. I originalet så har Tess tre röster, så därför har jag inte orkat att jämnföra Gizela med alla tre rösterna. Hon låter dock aningen ”mognare” och äldre än den rösten jag hört, men hon är ändå fullt godkänd.

Som Jimmy hör vi faktiskt två röster. I merparten av serien är det Dan Bratt (aka Professor Kalkyl) som gör rösten, medan det är Håkan Mohede som gör rösten i vissa avsnitt i säsong 2, däribland ”Hot Buttered Ed” och ”High Healed-Ed”. Anledningen till röstbytet är att Bratt var frånvarande på grund av en operation, så därför fick Håkan Mohede hoppa in i några avsnitt. Till skillnad från de flesta andra karaktärernas röster är jag inte särskild nöjd med Jimmys röst, i alla fall inte med Dan Bratts insats. Inlevelsen är visserligen mycket bra, men rösten låter på tok för gammal och tillgjord. Nu är det i och försej inte direkt lätt att matcha Jimmys röst, då originalrösten Keenan Christenson endast var 15 år gammal när serien började, vilket innebär att han hade en mer naturligare röst, åtminstone i början. Det är dock ingenting jag beskyller Dan Bratt för, då han troligen gjorde vad han kunde med rollen. Trots att jag inte alls är nöjd så får han ändå godkänt. Håkan Mohedes insats i svårare att kommentera, då man knappt hör att det är han. Den enda anledningen till att jag vet att det är Mohede som gör rösten är att antingen Mikael Roupé eller Dan Bratt en gång berättade det via mail. När jag var liten reagerade jag faktiskt ofta på att Jimmy bytte röst, men jag störde mig faktiskt inte. Mohedes tolkning låter ganska pitchad, och i dagsläget vet jag inte om han gjorde till rösten på egen hand eller om man bearbetade rösten elektroniskt i efterhand. Jag provade dock att leka lite med Mohedes version av Jimmy i Audacity, men fick inte fram något som stödjer teorin att rösten är elektroniskt bearbetad. Mohede låter i alla fall något mer lik originalrösten än Dan Bratt, men låter samtidigt för burkig för att vara helt perfekt. Även Mohede är dock godkänd.

Som ensamvargen Jonny 2×4, som alltid bär runt på sin planka hör vi Johan Wikström, kanske mest känd som berättarrösten i den svenska dubbningen av Powerpuffpinglorna. Även om röstlikheten med originalrösten David Paul Grove inte är perfekt så passar Johan ändå väldigt bra i rollen och talar med god inlevelse. Jag tycker dock att rösten ändrar sig lite mellan varven, men det kanske beror på att alla säsongerna inte dubbades på en gång, så att Johan inte riktigt kom ihåg hur Jonnys röst lät. Det är dock inte något stort problem och förekommer väldigt sällan. I det stora hela så är rösten fullt godkänd.

Till sist har vi då de elaka systrarna Kratz (aka Eddarnas ofrivilliga flickvänner) som spelas av Lena Ericsson (May), Gizela Rasch (Lee) och Gunilla Herminge (Marie), den sistnämnda mest känd som Buttran i Powerpuffpinglorna. Jag har inga direkta kommentarer om deras insatser, förutom att inlevelsen är bra, men jag kan poängtera att man inte tänker på att Lena Ericsson även spelar Sara när man hör Majs röst. Det är dock ganska lätt att höra att Lee och Kevins röster är samma, dock så är det svårare att höra att Gizela också spelar Tess.

Då det inte finns några officiella creditslistor för serien från Cartoon Network så kommer de uppgifterna jag har från Mikael Roupé. Enligt honom så översatte Håkan Mohedes bror ett antal avsnitt, dock inte alla. Jag har tyvärr ingen information om vem som översatte resten av avsnitten eller vem som agerade tekniker, men tydligen så fick skådespelarna själva hjälpa till och hålla koll så att till exempel ingen karaktär byter namn mitt under avsnittet.

Översättningen på avsnitten är av ganska bra kvalité, och till skillnad från ett par av Sun Studios dubbningar (Haley Jetson, någon?) så behåller faktiskt merparten av karaktärerna sina originalnamn. Undantagen är Nazz, vars svenska namn är Tess och Rolf, vars svenska namn är Reinar. Förutom det så är även ”Double D” och systrarna May, Lee och Maries efternamn ”Kanker” översatta till ”Dubbel-D” respektive ”Kratz”. Översättningen på Double D och Kanker har jag ingen kommentar till, men Rolfs svenska namn är dock mycket intressant. I hela den första säsongen kallas karaktären nämligen för originalnamnet Rolf, men fro.m säsong 2 så kallas karaktären för Reinar. Ärligt talat så har jag ingen aning om varför det är så, men om jag får spekulera så gissar jag att det beror på att Rolf är ett såpass vanligt namn här i Sverige att det inte klingar särskilt utländskt, vilket karaktären är. Men som sagt så är det bara rena spekulationer och gissningar från min sida, och den egentliga anledningen till namnbytet kan vara något helt annat.

Till största delen så stämmer i alla fall översättningen relativt väl, även om en del ordskämt och roliga poänger tyvärr går förlorade på grund av att det svenska språket inte riktigt fungerar på samma sätt som originalspråket.

I original så kallas gatan där karaktärerna bor på för ”Cul-De-Saac” och själva staden för ”Peach Creek”, men så vitt jag har hört så används aldrig de namnen i den svenska dubbningen. I stället så används ord som ”Gatan”, ”Kvarteret” och ”Stan”, vilket ändå är en acceptabel lösning. Det är ju i alla fall bättre än att försöka direktöversätta det.

I originalet så försöker ju Eddarna alltid att köpa sina ”Jawbreakers”, men då den godissorten mig veterligen inte direkt finns i Sverige, så fanns det troligen ingen regelrätt översättning på ordet. För det mesta så översätts ”Jawbreakers” till ”Jättekarameller”, vilket ändå är en fullt acceptabel översättning. Då och då översätts dock ”Jawbreakers” med bara ”godis”, och i första avsnittet så översattes ”Jawbreakers” till ”Polkagrisar”. Den första översättningen (godis) är väl rätt okej, men ”polkagrisar” tycker jag inte är en särskild lämplig översättning. Tack och lov så har jag dock inte stött på något ytterligare avsnitt där den översättningen förekommer. I övrigt så är dock översättningen fullt godkänd.

Munrörelserna stämmer relativt väl, och för det mesta så stör man sig inte på dem. Någon enstaka gång i bland så rör sig munnarna någon sekund efter att karaktären slutat prata, men det händer väldigt sällan, så det är egentligen inte något stort problem.

Ljudkvalitén på dubbningen är också ganska bra. Större delen är det inget problem att höra vad karaktärerna säger, vilket det dock är i originalversionen. Nu har jag i och försej nersatt hörsel på ena örat, men jag tycker ändå att karaktärerna pratade otydligt vid en del tillfällen.

En sak som jag upptäckt när jag kollat igenom serien är att man vid ett par tillfällen (mest noterbart i avsnittet ”Avast Yer Eds” från säsong 1) glömt dubba in en replik, vilket betyder att karaktären rör på munnen utan ljud, och att en annan karaktär svarar utan att den första karaktären sagt något. Det är förstås inte roligt, men då serien enligt Mikael Roupé spelades in på knaper budget i ganska hög hastighet så får man ändå ha överseende med en del misstag.

Sammanfattningsvis så är den svenska dubbningen av Ed Edd & Eddy inte perfekt, men jag skulle ändå säga att den är en av Sun Studios starkare dubbningar. En del av rösterna passar inte riktigt, översättningen har sina brister på en del ställen, men trots det så är det ändå en bra dubbning. Som sagt så är det inte perfekt, men den är väldigt nostalgisk.

Om nu någon skulle fråga mig vilken version jag skulle rekommendera att se, så skulle jag svara att båda är lika bra.

A-Case-of-Ed-ed-edd-and-eddy-6819237-500-365

Betyg:

Film/serie: 10/10
Röster: 7/10
Inlevelse: 9/10
Översättning: 6/10
Munrörelser: 8/10
Helhetsintryck: 8/10

Totalt betyg: 8 av 10.

Tack till Mikael Roupé för information om dubbningen. 🙂