Dubbningsrecension: Disney Infinity-spelen

Hej hallå allihopa!

Välkommna till en helt ny dubbningsrecension, idag har turen kommit till Disney Infinity-spelen. 🙂
År: 2013 (Disney Infinity 1.0), 2014 (Disney Infinity 2.0), 2015 (Disney Infinity (3.0)
Plattformar: Playstation 3, PC, Wii (endast första spelet), Xbox 360, Playstation 4, Wii U (endast de två sista spelen), iOS, Android, Playstation Vita, Nintendo 3DS, Xbox One
Genre: Sandbox-spel, familjespel

Röster:

Toybox-berättaren – Paul Haukka
Mr. Incredible – Allan Svensson
Elastaflickan – Sandra Caménisch
Violet Parr – Elina Raeder
Dash Parr – Julius Lindfors
Syndrome – Jakob Stadell
Edna Mode – Ewa Fröling
Mirage – Suzanna Dilber
Rick Dicker – Torsten Wahlund
James P. Sullivan – Allan Svensson
Mike Wazowski – Johan Ulveson
Randy Boggs – Jan Mybrand
Kladdis – Johan Lejdemyr
Art – Per Andersson
Don – Adde Malmberg
Terri & Terry – Karl Windén
Jack Sparrow – Jakob Stadell
Hector Barbossa – Steve Kratz
Davy Jones – Christian Fex
Mr. Gibbs – Lars Dejert
Woody – Jan Mybrand
Buzz Lightyear – Fredrik Dolk
Jessie – Anna Book
Hamm – Olli Markenros
Slinky Dog – Ole Ornered
Rex – Stefan Frelander
Blixten McQueen – Fredrik Lycke
Bärgarn – Jan Modin
Holley Blinkers – Lia Boysen
Francesco – Antonio Di Ponziano
Finn McMissile – Roger Storm
Luigi – Ole Ornered
Flo/Ärtan – Birgitte Söndergaard
Ramone – Pablo Cepeda
Fillmore – Niklas Engdahl
Chicks Hicks – Claes Ljungmark
The Lone Ranger – Niklas Engdahl
Tonto – Jakob Stadell
Sheriffen av Colby – Felix Engström
Rapunzel – Dominique Pålsson-Wiklund
Anna – Emelie Clausen
Elsa – Jessica Folcker
Phineas – Teodor Siljeholm
Jack Skellington – Göran Engman
Röjar-Ralf – Matti Boustedt
Vanilja von Sockertopp – Emilia Roosmann
Trollkarlens lärling (Musse Pigg) – Anders Öjebo
Spindelmannen – Adam Portnoff
Black Widow – Jennie Jahns
Kalle Anka – Andreas Nilsson
Aladdin – Albin Flinkas
Prinsessan Jasmine – Myrra Malmberg
Merida – Amy Diamond
Stitch – Andreas Nilsson
Tingeling – Linda Åslund
Maleficent – Jennie Jahns
Anakin Skywalker – Dick Eriksson
Yoda – Gunnar Ernblad
C-3Po – Joakim Jennefors
Glädje – Linda Olsson
Vemod – My Holmsten
Rädsla – Per Andersson
Ilska – Björn Gedda
Avsky – Cecilia Forss
Rassel – Lars-Göran Persson
Manlig hjärnarbetare – Leif Andrée
Kvinnlig hjärnarbetare – Charlott Strandberg
Mimmi Pigg – Lizette Pålsson
Mulan – Mikaela Tidermark
Olaf – Nassim Al Fakir

Hiro Hamada – Jonas Bane

Nick Wilde – Magnus Mark

Judy Hopps – Mikaela Tidermark

OBS! Då rösterna endast står i grupp i de tre spelen har rösterna tagits fram via röstidentifiering, således kan fel förekomma i listan. Jag har inte heller tillgång till alla karaktärer, så några av dem har lämnats utanför listan.

Disney_infinity_24
Disney Infinity är ett sandboxsspel, där man antingen kan spela en linjär story i form av ett playset, eller bygga egna världar i Toyboxen. Konceptet liknar de nyare Lego-spelen, men är mycket mer utväcklat, och i alla tre spelen förekommer det nya saker som gör spelen intressanta att spela. Jag upptäckte spelet själv sensommaren 2013, då jag såg en reklamteaser för spelet i en reklamtidning. Senare stötte jag också på en reklamapp för spelet, kallad ”Disney Infinity: Action”. som visade ett gäng animationer med de tre karaktärerna från startpaketet, Mr. Incredible, Sulley och Jack Sparrow.

Några veckor efter att jag fyllde 18 år samma år, köpte jag startpaketet till Wii, som var den enda konsolen jag ägde då. Visserligen är Wii-versionen den (av de jag spelat i alla fall) sämsta porten av spelet (pga konsolens begränsningar), men spelet var ändå såpass roligt att jag ofta spelade det, och köpte nya figurer och playset. År 2015 sparade jag ihop till en playstation 3 och köpte sedan Disney Infinity 3.0, och fick senare också Disney Infinity 2.0.
Idag är jag fortfarande förtjust i spelen, och jag vågar mig på att säga att det kan vara Disneys bästa spel. Den kombinerar alla Disneys världar på ett bra sätt, och i Toyboxen kan man bygga med alla möjliga föremål och byggnader från Disneyfilmer och tv-serier, till exempel Svärdet i Stenen (som spelar en asfet musikjingel när man kommer nära den), Kung Louies tron, Rapunzels torn, Elsas slott, Lejonklippan och Farbror Joakims kassavalv, och dessutom finns det en mängd modeller av Disneyland-attraktioner som It’s A Small World, Splash Mountain, Haunted Mansion och Space Mountain. Det enda som jag tycker saknas i spelen är att man till exempel inte kan gå in i Monsters University-playsetet med Mr. Incredible. Jag förstår förvisso tanken, men jag tycker ändå att det blivit roligare om man kunde blanda figurerna i playseten som man ville.

Spelet har också bra grafik, underbar musik och bra kontroller.
Då ska vi ta oss en titt på rösterna, en franchise i taget.
Superhjältarna:

I Superhjältarna är Allan Svensson, Elina Raeder, Jakob Stadell, Ewa Fröling och Torsten Wahlund tillbaka som Mr. Incredible, Violet, Syndrome, Edna Mode respektive Rick Dicker, och alla de gör ett lika bra jobb som i filmen. Jag har när detta skrivs i början av september 2018 ännu inte sett Superhjältarna 2, men jag misstänker att de (med undantag för Syndrome som inte är med i uppföljaren av förståeliga själ) är lika bra i den filmen.

Bland de utbytta har vi först Elastaflickan som i både första och andra filmen spelas av Sara Lindh, men som i spelet blivit utbytt mot Sandra Caménisch (1972-) som inom dubbning tidigare gjort rösten till Aurora i Förtrollade Äventyr: Följ dina drömmar. Varför Elastaflickan bytt röst har jag ingen aning om, men det kan vara så att Sara Lindh hade förhinder när spelets dialog spelades in. Sandra Caménisch gör dock en godkänd insats, och det är tydligt att hon försöker efterlikna originalrösten Holly Hunter, men jag föredrar Sara Lindh framför henne.

Dash har av förståeliga själ också bytt röst, då hans röst Dennis Granberg (som tydligen är son till Annelie Berg, enligt Christian Hedlunds podcast Röstskådespelarna) sedan länge troligen kommit in i målbrottet, då han var 20 år när spelets dialog spelades in. I stället är det Julius Lindfors som gör Dashs röst, och han gör en bra insats och talar med bra inlevelse. Vissa stunder är rösten dock aningen för mörk, men det kan man leva med.

Slutligen har även Mirage bytt röst från Eva Röse till Suzanna Dilber (1976-), som gör en mycket bra insats, talar med bra inlevelse och bibehåller karaktärens andemening på ett bra sätt. Jag har ingen aning om varför Eva Röse inte repriserar sin roll som Mirage, men troligen är det även här en fråga om otillgänglighet från skådespelarens sida. Det här spelet var för övrigt sista gången som Mirages originalröst Elizabeth Peña spelade Mirage, då hon sorgligt nog avled 2014, endast 55 år gammal.

Monsters University:

I Monsters University är de flesta rösterna från den filmen också kvar. Mike Wazowski spelas dock här liksom i Monsters University av Johan Ulveson. Den enda som inte har samma röst som i filmen är Kladdis, som görs av Göran Gillinger (1973-) i stället för Olle Sarri. Han gör en mycket bra insats, och ärligt talat reagerade jag inte nämnvärt på att karaktären bytt röst. Det ska dock nämnas att jag inte sett filmen på ett tag, så jag kan inte garantera att jag inte hört något skillnad om jag hade haft filmen i färskt minne.
Pirates of the Carribean:

Då filmerna med Pirates of the Carribean aldrig har dubbats är det här spelet den första (och mig veterligen enda) gången som karaktärerna i filmen fått svenska röster. Jack Sparrow själv spelas av Jakob Stadell (1972-) som gör en bra insats och låter relativt lik Johnny Depp. Hector Barbossa och Davy Jones spelas av Steve Kratz (1961-) respektive Christian Fex (1957-) och båda gör bra insatser, men jag har idagsläget inte sett någon av Pirates of the Carribean-filmerna, så jag kan inte uttala mig om hur lika de låter sina Geoffrey Rush och Bill Nighty. Bland övriga karaktärer finns Tia Dalma som dubbas av Gladys Del Pilar Bergh (1967-) och Mr. Gibbs som spelas av Lars Dejert (1947-) som båda två också gör bra insatser. Jag har idagsläget ingen information om vem som gjorde Pintel och Ragettis röster.

Toy Story i Rymden:

I Toy Story-playsetet medverkar samtliga av skådespelarna från filmerna, med undantag för Guy de la Berg (Rune Ek i första filmen) som tyvärr avled året efter det första spelet släpptes. Han var tydligen sjuk de sista åren, så därför fick Ole Ornered (1964-) ta över rösten som Slinky, och jag misstänker därmed att han också får reprisera sin roll i Toy Story 4 nästa år. I övrigt finns inte mycket att kommentera, då rösterna som sagt är identiska med Toy Story 3. Jag har dock ingen aning om vem som gör Zurgs röst, men eventuellt kan Adam Fietz möjligen reprisera sin roll, då jag minns att han stod med i creditslistan för spelet.
Bilar:

I Bilar-playsetet har Bärgarn, Holley Blinkers, Francesco, Flo/Ärtan, Chicks Hicks och Luigi samma röster som i filmerna. Ramone har visserligen inte samma röst som i de första två filmerna, men i trean spelades han av Pablo Cepeda, precis som han gör i det här spelet. Blixten McQueen har i det här spelet blivit utbytt från Martin Stenmarck till Fredrik Lycke (1971-) som gör en bra insats och låter relativt lik Martin Stenmarcks tolkning. Som Finn McMissile hör vi Roger Storm (1956-) i stället för Göran Strangertz, men då jag inte sett Bilar 2 (som ska vara riktigt dålig) kan jag inte kommentera hans röst ytterligare. Fillmore har också bytt röst från Björn Thudén (som dock repriserade sin roll som Fillmore i Bilar 3) till Niklas Engdahl. Nu har jag inte sett Bilar på hur länge som helst, så jag minns inte riktigt hur mycket man hör av Björn Thudéns gotländska dialekt i rollen, men jag tycker ändå att Niklas Engdahl är helt okej som Fillmore.

The Lone Ranger:
Liksom Pirates of the Carribean har aldrig the Lone Ranger dubbats till svenska, och således blev det första gången som De karaktärerna fick röster här. Jag har hittils identifierat Niklas Engdahl som The Lone Ranger, Jakob Stadell som Tonto, Sharon Dyall som Red Harrington och Felix Engström som Sheriffen. Liksom POC-filmerna har jag aldrig sett The Lone Ranger och kan därmed inte bedömma rösterna rättvist.

Frost:

Från Frost dyker både Elsa, Anna och Olaf upp. Olaf dyker dock upp först i det sista spelet, och spelas då liksom i långfilmen av Nassim Al Fakir. Både Elsa och Anna har dock oväntat bytt röst i spelet. Elsa har bytts ut från Annika Herlitz till Jessica Folcker (1975-) vars röst passar karaktären förvånansvärt bra, trots att hon inte är särskilt lik Idina Menzel som jag har för mig har något ljusare röst. Varför Annika Herlitz byttes ut vet jag inte, men då hon även är musikalartist kan hon ha haft förhinder då spelets dialog spelades in. Annika Herlitz är dock fortfarande Elsas röst, då hon gjort hennes röst i en mängd projekt efter spelet kom ut, däribland Frostfeber och Olafs frostiga äventyr. Anna har också av oklar anledning bytt röst från Mimmi Sandén till Emelie Clausen (1987-) som gör ett riktigt bra jobb. Det är dock inte lätt att jämnföra henne med Mimmi Sandén, då jag ännu inte sett hela Frost på svenska, men av det lilla jag hört av Frosts svenska dubbning får jag ändå säga att Mimmi Sandén är strået vassare.

Röjar-Ralf:

Även karaktärerna i Röjar-Ralf har bytt röst. Ralf spelas här av Matti Boustedt (1974-) i stället för av Magnus Roosmann, och han gör en mycket bra insats, och låter (utifrån hur jag minns Magnus Roosmanns insats) relativt lik den föregående rösten. Vanilja har också bytt röst från Carla Abrahamsen till Emilia Roosmann (vågar man gissa på släktskap med den ovan nämnda Magnus Roosmann?), vilket är väldigt märkligt enligt undertecknad, då Carla Abrahamsen senare var med i Disney Infinity 3.0. Emilia gör dock en bra insats, och talar med bra inlevelse.

Trassel:

Från Trassel medverkar bara Rapunzel, som här spelas av Dominique Pålsson Wiklund (1994-), dotter till Lizette Pålsson, som nuförtiden verkar alternerera med Molly Sandén som Rapunzel. Dominique är helt okej i rollen, men det är svårt att bedömma då jag ärligt talat aldrig varit förtjust i Molly Sandéns röst. Fråga mig inte varför, men så är det. Som Rapunzel var hon dock bra, men jag vet inte om jag skulle säga att Dominique var bättre.

Phineas & Ferb:

Från Phineas & Ferb medverkar Phineas och Agent P. Det var från början tänkt att Ferb också skulle vara med, men han lämnades utanför. Phineas spelas av Teodor Siljeholm, som spelat Phineas i tv-serien, men då detta spelets dialog bör ha spelats in för i skrivande stund 5 år sedan, vet jag inte om Teodor fortfarande är Phineas röst. Jag har ingen kommentar om Phineas röst då jag bara sett ett avsnitt av serien, och det var för snart nio år sedan.

Nightmare Before Christmas:
Jack Skellington från Nightmare Before Christmas medverkar också i spelet, men trots att filmen aldrig dubbades var det inte första gången Jack fick en svensk röst. Bertil Engh sjöng nämligen in sången ”What’s this?” på en Disney Sing-A-Long Songs-vhs. Bertil Engh har dock (såvitt jag vet) inte dubbat så mycket (förutom Puff, som numera verkar göras av Dick Eriksson) på sistone, så det är inte så förvånande att han här är utbytt mot Göran Engman som gör en riktigt bra insats, talar med bra inlevelse och bibehåller röstkaraktären på ett bra sätt.
Spider-Man/Marvel:

Då jag fortfarande har svårt att koppla Marvel (och Star Wars med för den delen) med Disney så har jag inte brytt mig om att spela så mycket med de playseten, men Spider-Man (aka Spindelmannen) är ändå rolig att spela som. Han spelas av Adam Portnoff (1988-), men jag har inte särskilt stor erfarenhet av hans röst för att kunna kommentera insatsen närmare. Jag har även identifierat Jennie Jahns som Black Widow, och det skulle möjligen kunna vara Max Lorentz som Iron Man, men där är jag mycket osäker.

Maleficent:

Maleficent, som här är baserad på Angelina Jolies tolkning från 2014 års spelfilm Maleficent (och som även kallas för det namnet i den svenska dubbningen i stället för Den onda fén) spelas av Jennie Jahns (1969-) som gör en förvånansvärt bra insats. Hon är defenitivt inte den första jag skulle tänka på som Maleficent, men hon fungerar ändå över förväntan som Maleficent.

Aladdin:

Då jag redan kommenterat Albin Flinkass insats som Aladdin i ”Vem är bäst?” så hänvisar jag till den recensionen. 🙂

Modig:

Från Modig har vi Merida som liksom i filmen görs av Amy Diamond, som numera går under sitt riktiga namn Amy Deasismont, som gör en lika bra insats som i originalfilmen.

Lilo & Stitch:

Även här repriserar originalskådespelaren, i detta fallet Andreas Nilsson, sin roll. Precis som i Lilo & Stitch är han riktigt bra som Stitch.

Big Hero 6:

Liksom fallet med Frost och Röjar-Ralf är bägge karaktärernas röster utbytta. Baymax har bytt röst från Morgan Alling till Nick Atkinson, och även om Morgan Alling är bättre, så gör Nick Atkinson också en bra insats och somliga repliker (”Skannar systemets tillståååånd”) är levererade på ett riktigt roligt sätt. Han är dock inte särskilt lik Morgan Alling, så om man nyligen sett Big Hero 6 kan det bli irriterande.

Jag har tyvärr inte lyckats identifiera Hiros röst, men det är i varje fall inte Benjamin Ingrosso (Wahlgren) som gör rösten i spelet. Vem det en är så liknar han originalrösten Ryan Potter mycket mer än Benjamin, men enligt mig är Benjamin Ingrosso bättre i rollen då han låter närmare karaktärens faktiska ålder än originalrösten.

Tingeling:

Liksom i en del av filmerna (Marie Serneholt spelade Tingeling i de första filmerna) spelas Tingeling av Linda Åslund (1988-) som gör en bra insats. Jag har dock inte hört Marie Serneholt i rollen, så jag kan inte utala mig om hon är bäst.

Star Wars:

Liksom i fallet med Marvel har jag fortfarande svårt att koppla Star Wars med Disney, och har därför inte spelat det playsetet mycket heller. Jag har dock i introduktionen identifierat Joakim Jennefors som C-3PO (en bra insats, utifrån hur jag minns Anthony Daniels insats) och Dick Eriksson som Anakin Skywalker. Jag spelade även med Yoda i mobilversionen, och identifierade då Gunnar Ernblad som Yoda. Jag vill minnas att Gunnar Ernblad spelat Yoda tidigare, men jag är inte helt säker.

Insidan ut:

I Insidan ut är de flesta rösterna kvar från filmen, med undantag för Vemod och Ilska. Lyckligtvis är Linda Olsson (Glädje) och Per Andersson (Rädsla) fortfarande kvar i sina roller, vilket jag uppskattar då de var mina favoritskådespelare i filmen.

Vemod spelas i alla fall här av My Holmsten som i mitt tycke faktiskt är strået vassare än filmens röst Ulla Skoog, då My är mycket mer lik originalrösten Phyllis Smith. Ulla Skoog är dock på inget sätt dålig som Vemod, men jag tycker ändå att My är bättre.

Sedan har också Ilska bytt röst från Björn Granath (vila i frid) till Björn Gedda som gör en mycket bra insats och låter riktigt lik Björn Granaths röst. Ärligt talat fick jag anstränga mig hårt för att höra om det var Björn Gedda eller Björn Granath och det är ett mycket bra betyg.

Mulan:

Mulan spelas av Mikaela Tidermark (1986-) vars röst jag börjat uppskatta mer och mer. Hon passar bra som Mulan, även om jag alltid kommer förknippa Divina Sarkany med rollen.

Musse och hans vänner:

De sista karaktärerna vi kommer gå igenom är Musse Pigg (som medverkar två gånger, dels som Trollkarlens lärling i första spelet, och dels som sig själv i tredje spelet), Mimmi Pigg och Kalle Anka. Alla tre spelas i vanlig ordning av Anders Öjebo, Lizette Pålsson och Andreas Nilsson som i vanlig ordning gör en strålande insats.
Slutligen har vi Toybox-berättaren, vars röst görs av Paul Haukka och som är spelets största problem. Inte för att rösten är dålig, utan för att den är jäkligt irriterande, då hans röst hela tiden upprepas gång på gång, och till råga på allt finns det ingen funktion för att stänga av berättaren. Det blir lite tröttsamt när man har hört ”Ställ en playset-del på Disney Infinity-basen för att besöka det playsetet” ungefär 30-40 gånger. xD

Idagsläget har jag inte tillgång till bland annat Nick Wilde, Judy Hopps, Baloo, Doris, Nemo, Alice, Hattmakaren, Tiden, Pricken, m.m så därför kan jag inte kommentera deras röster, och jag har heller ingen information om vem som spelar Pleakley eller Merlin. En inte allt för vild gissning är dock att det kan vara Jakob Stadell som repriserar sin roll som Nick, då han redan är med i spelet som Syndrome, Jack Sparrow och Tonto.

Sammanfattningsvis har dock spelet en bra dubbning, och jag kan varmt rekommendera att ni försöker få tag i det. Man måste dock i så fall gå via begangnatmarknaden då alla Disney Infinity-produkter såvitt jag vet är utgångna idagsläget. Om någon vet om det finns någon sida där man fortfarande kan beställa Disney Infinity-produkter får ni gärna höra av er i kommentarerna.

Vi hörs i nästa inlägg!

/Tony

EDIT: 2018-12-02: Creditslistor till de första två spelen har lagts ut på en annan blogg, så därför har jag korrigerat namnen på de skådespelarna jag hade fel på. Jag ber också om ursäkt för att utseendet i listan med röster ser skumt ut vid somliga partier. Slutligen vill jag också säga att fel fortfarande kan förekomma i recensionen, så om ni ser något fel får ni gärna kontakta mig. 🙂

Julkalender 2017, Lucka 12: Vem är bäst? – Bagheera

Hej hallå allihopa!

Bagheera_The_Black_Panther_is_telling_Mowgli_to_go_on

Idag har vi kommit halvvägs i min julkalendersvit, snart 12 delar är klara, 12 delar återstår. 🙂

 

Innan vi börjar med dagens omgång, ska jag göra ett tillägg till en av mina tidigare omgångar av ”Vem är bäst?”:

 

Jag har via Tradera fått reda på att det inte är Monica Forsberg som gör Snövit i musiksagan ”Snövit och de magiska stenarna”, utan Karin Glenmark. Tyvärr har jag aldrig hört musiksagan, och har dessutom aldrig ens hört hennes röst överhuvudtaget. Därför vet jag inte om hon hade passat.

 

Idag ska vi ta oss en titt på karaktären Bagheera från Djungelboken. 🙂

 

Gösta Prüzelius:

 

I den första långfilmen, musiksagan ”Djungelboken 2 – Vad hände sedan?” samt ramberättelsen till Lilla Djungelboken är det Gösta Prüzelius (1922-2000) som gjorde Bagheeras röst. Det är även denna insatsen vi hör på julafton varje år.

 

Personligen så tycker jag att Gösta Prüzelius insats är tidlös och passande. Gösta talar även med mycket bra inlevelse och bibehåller karaktärens andemening.

 

Peter Wanngren:

 

I musiksagan ”Ur Djungelboken – Mowgli i Knipa” som enligt boken spelades in 1987, var det Peter Wanngren (1952-) som gjorde Bagheeras röst, och dessutom var berättare i musiksagan.

Peter Wanngren brukar göra ganska bra insatser, men här passar han tyvärr inte alls. Rösten låter mer som en rik och snobbig överklassman än en ståtlig och klok panter. Inlevelsen är helt okej, men rösten passar inte karaktären och misslyckas med att bibehålla karaktärens mycket speciella charm.

 

Gunnar Uddén:

 

I datorspelet ”Djungelboken Groove Party”, som bör ha släppts runt 1999-2000, är det Gunnar Uddén (1935-) som gjorde Bagheeras röst. Nu var det ett tag sedan jag hörde insatsen i fråga, men jag vill ändå minnas att den var helt okej, inte lika bra som Gösta Prüzelius, men inte heller lika dålig som Peter Wanngren. Uddén talar med bra inlevelse och bibehåller någorlunda karaktärens andemening. En helt okej insats helt enkelt. 🙂

 

Anders Byström:

 

I ”Djungelboken 2” som släpptes 2003 är det KM Studio-veteranen Anders Byström (1962-) som gjorde Bagheeras röst. Nu är han visserligen inte lika vass som Gösta Prüzelius, men han bibehåller ändå någorlunda karaktärens charm, men kanske inte fullt ut. Han talar dock med bra inlevelse och rösten passar karaktären. Mycket mer finns det inte att säga om denna insatsen.

 

Eva Bysing:

 

När jag bläddrade igenom spelfilmen ”Mowglis äventyr” från 1998, hörde jag även Bagheeras röst (dock inte Baloos), och i den filmen spelas Bagheera av en kvinnlig skådespelare, nämligen Eva Bysing (1943-) som gör en hyfsad insats. Rösten passar dock inte karaktären särskilt väl och är alldeles för femenin för att passa bra.

 

Övriga:

 

Då återstår Nick Atkinson som gjorde Bagheera som liten i Lilla Djungelboken, medan Mia Kihl gjorde rösten i trailern för VHS-kassetterna. Då det inte känns rättvist att ställa de här insatserna mot de äldre, har jag valt att lämna de utanför topplistan.

 

Topplistan:

 

Min topplista för Bagheeras röster blir:

 

1. Gösta Prüzelius
2. Gunnar Uddén
3. Anders Byström
4. Eva Bysing
5. Peter Wanngren
Ej tillämpbart: Nick Atkinson
Ej tillämpbart: Mia Kihl

 

Imorgon är det Lucia, och då är jag tillbaka med en ny omgång av ”Vem är bäst?”, så vi ses då. 🙂

Scooby-Doo i Vilda Västern – Dubbningsrecension

Produktionsår (film/serie): 2016

Produktionsår (dubbning): ca. 2016

Svenska röster:

Scooby-Doo – Steve Kratz

Shaggy – Jesper Adefelt

Velma – Jennie Jahns

Fred – Peter Sjöquist

Daphne – Suzanna Dilber

Tawny – Annika Herlitz

Buddy G – Knut Sjöberg Brise

Rafe – Adam Fietz

Kyle – Daniel Goldmann

Dave / David – Nicklas Berglund

Zeke – Peter Sjöquist

Andy – Nick Atkinson

Midge – Beata Harryson

Desdemona – Siri Bergsten

Carol – Annika Herlitz

Sharon – Beata Harryson

Övriga röster:

Steve Kratz

Knut Sjöberg Brise

Leon Pålsson Sälling

Ole Ornered

Jennie Jahns

Suzanna Dilber

Nicklas Berglund

Peter Sjöquist

Lovisa Blixt

Lily Wahlsteen

Nick Atkinson

Magnus Mark

 

Dialogregi: Joakim Elfgren

Översättare: Joakim Tidermark (Mediaplant)

Manusbearbetning: Joakim Elfgren

Producent: Niclas Ekstedt

Tekniker: Joakim Elfgren

Inspelat i: BTI Studios Sweden (fd. Dubberman)

scooby_doo_i_vilda_vastern

 

Scooby-Doo och hans vänner Shaggy, Velma, Fred och Daphne ska åka och hälsa på en Tawny, en avlägsen släkting till Shaggy, som bor på en ransch i bästa Vilda Västern-stil. När de anländer, blir dock alla i hela byn skräckslagna när de får syn på Shaggy. Det visar sig att spöket efter den ökände västern-banditen Stiliga Jack (som råkar vara en av Shaggys förfäder) precis har satt skräck i byn, och nu måste våra vänner lösa det här mysteriet för att inte Tawny ska förlora sin ransch.

Sedan jag var barn har jag alltid varit ett stort fan av Scooby-Doo, men då de senaste årens Scooby-serier och filmer hållt en varierande klass, hade jag inga större förväntningar inför den här filmen. Lyckligtvis är den här filmen riktigt bra, även om den naturligtvis inte är lika underbar som originalserien från 1969. En sak som är mycket trevligt att se, är att Scooby-franchisen fortfarande producerar tecknat material, och inte datoranimerat. Det är givetvis ingenting fel på datoranimation, men personligen så föredrar jag tecknat före dataanimerat, i alla fall när det gäller Scooby-Doo. J

Nu har jag tyvärr inte sett tv-serien ”Be Cool, Scooby-Doo!” eller någon av de filmerna som släppts efter 2012, men utifrån vad jag läst mig till, så verkar det som att i alla fall Daphnes personlighet är som i Be Cool, Scooby-Doo, även om jag inte är helt säker. Den bör i alla fall inte vara baserad på ”Scooby-Doo! Mystery Incorperated” (som jag inte är förtjust i), då till exempel Fred inte är riktigt lika pantad som i den tv-serien, och ingen av de kvinnliga medlemmarna i Mysteriegänget verkar stöta på de manliga medlemmarna. Då jag som sagt inte är särskilt förtjust i Scooby-Doo! Mystery Incorperated, så är jag väldigt glad att man slopat personligheterna och själva stilen från den filmen.

Filmen dubbades av BTI Studios, som var den studion som förut hette Dubberman, och regissör (samt även manusbearbetare och tekniker för dubbningen) är den för mig helt okände Joakim Elfgren.

Då Stefan Frelander (som dubbade Scoobys röst i nästan 25 år) lämnade dubbningsbranschen för ett par år sedan, så är det gamla goda hederliga Steve Kratz som återigen spelar Scooby. En mycket bättre Scooby-röst än honom går det nog inte att hitta på svenska, och jag måste säga att jag är imponerad att han än idag klarar att göra rollen lika bra som för 25 år sedan, då han gjorde rollen för första gången. Inlevelsen är utmärkt, rösten passar perfekt, och man hör tydligt vad Steve säger.

Som Shaggy hör vi (precis som i Scooby-Doo! Mystery Incorporated) Jesper Adefelt, kanske mest känd som den svenska rösten till Ron Weasley i Harry Potter. Här är jag väldigt kluven i hur jag tycker. Å ena sidan tycker jag att Jesper Adefelt är en mycket bra skådespelare som passar mycket bra som unga och tonåriga karaktärer, och dessutom talar han med bra inlevelse. Å andra sidan så ligger hans röst tyvärr lite för långt ifrån de tidigare svenska rösterna. Jämnför man till exempel Jesper Adefelts insats som Shaggy med Peter Harryson eller Thomas Engelbrektson, så är det som att jämnföra natt och dag. Däremot så är hans Shaggy-röst inte helt olik Bobo Eriksson som spelade Shaggy fram tills 2009 (dock så är Bobo artist till yrket, vilket innebär att han ofta inte kunde spela Shaggy under sin period. Då brukade Kristian Ståhlgren oftast ta över rollen, men mer om det en annan gång); men inte tillräckligt för att skulle kunna blanda ihop dem. Personligen anser jag att Jesper Adefelt inte är den bästa rösten till Shaggy, men inte heller den sämsta. Jag skulle nog placera honom någonstans i mitten.

Som Velma hör vi fortfarande Jennie Jahns, precis som vi gjort de senaste 15 åren, och jag måste säga att hon fortfarande fungerar finfint som Velma, även om Annica Smedius är och förblir min favorit Velma-röst. Det enda jag kan anmärka på här, är att Velmas röst låter ganska högt pitchad. Missförstå mig inte, Velma har en högt pitchad röst i originalet, men i den här dubbningen låter det vid ett par tillfällen aningen onaturligt, främst i början. Jag vet inte om det har med Jennie att göra, eller om problemet ligger i tekniken.

Som Fred hör vi fortfarande Peter Sjöquist, och han gör som alltid ett bra jobb. Han talar med bra inlevelse, bibehåller röstkaraktären och låter hyfsat lik originalrösten. Mer finns det egentligen inte att säga, då Peter Sjöquist redan spelat Fred i så många sammanhang att man redan är van.

Daphne har under de senaste 15 åren spelats av Sharon Dyall (även om Elin Abelin var med på ett hörn som Daphne inom den här tidsramen), men i denna filmen är hon nu utbytt mot Suzanna Dilber. Jag har ingen aning om Dilber bara hoppade in tillfälligt, eller om Sharon Dyall faktiskt har slutat som Daphne, men det var i alla fall av den här anledningen som jag bestämde mig för att se filmen. Suzanna Dilber passar väldigt bra som Daphne, talar med god inlevelse och bibehåller röstkaraktären. Hon matchar ocks Grey DeLisle (eller Grey Griffin som hon heter numera) väldigt bra. Jag vet dock inte om jag skulle sträcka mig så långt som att säga att hon är bäst, men hon är defenitivt bland de bättre Daphne-rösterna.

Som Shaggys avlägsna släktig Tawny hör vi Annika Herlitz, mest känd som Elsa i den svenska dubbningen av monsterhitten Frost. När jag läste hennes namn i credistlistan, var jag en smula orolig att jag skulle höra Annika Herlitz, och inte karaktären, då Annika Herlitz har en ganska distinkt röst som jag lätt känner igen. Glädjande nog så störde jag mig inte alls. Annika talar med bra inlevelse och passar bra i rollen, även om jag ännu inte sett originalversionen.

I övriga roller hör vi bland annat Ole Ornered, Knut Sjöberg Brise, Beata Harryson, Nick Atkinson, Magnus Mark, Adam Fietz, och även de skådespelarna som spelar Mysteriegänget (med undantag för Jesper Adefelt), det är speciellt intressant att Beata Harryson medverkar, då hennes far Peter Harryson är och förblir den bästa Shaggy-rösten i Sverige. Som gammalt fan av dubbningen till ”Scooby-Doo: Var är du?” så var det även väldigt trevligt att höra Peter Sjöquist som en del biroller, och inte minst Steve Kratz som Scooby-Doo.

Jag har som sagt inte sett originalversionen ännu, men det verkar i alla fall inte vara några större brister i översättningen. Däremot irriterade jag mig över att det på omslaget till filmen stod ”En hel långfilm” (troligen översatt från ”A Full-length movie”). Det kan vara jag som är petig när det gäller stavning och språk, men jag hade föredragit om det stod enbart Långfilm på omslaget.

Då kommer vi till creditsversionerna. Genom större delen av filmen märkte jag inte av några skyltar eller dylikt, men de få som fanns lästes upp av skådespelarna som om deras karaktärer läste upp skyltarna, vilket jag tycker är ett mycket klokt sätt att översätta just det på, vilket jag även nämnde i min recension av Scooby-Doo: Var är du?

Jag kollade visserligen inte igenom eftertexterna, men jag tvivlar på att rösterna står angivna i slutet, då Warner Bros inte brukar vara så duktiga på den fronten. Men då Daniel Hofverberg trots allt lyckades få tag på en creditslista (vilket han troligen inte lyckats på de senaste årens Scooby-filmer) så är det inte helt omöjligt att credits finns utsatt på filmen.

Sammanfattningsvis är det en välgjord dubbning med passande röster, till en mysig Scooby-Doo film med hjärtat på rätta stället. J

scoobydoowestern.jpg

Betyg:

Film/serie: 7/10

Röster: 8/10

Inlevelse: 9/10

Översättning: 7/10

Munrörelser: 7/10

 

Totalt betyg: 7,5/10

 

 

LazyTown – Dubbningsrecension

LazyTown – Dubbningsrecension

Produktionsår: 2004-2014 (serien), c. 2006-2007 (dubbningen)

Originalskådespelare: Magnús Scheving, Julianna Rose Mauriello, Stefán Karl Stefánsson, m.fl

 

Svenska röster:

Sportacus – Michael Blomqvist

Stephanie – Simona Holmström

Robbie Rutten – Niclas Ekholm

Ziggy – Gabriel Odenhammar

Stingy – Nick Atkinson

Pixel – Anton Mencin

Trixie – Nina Gunnarsdotter

Borgmästare Bastian Bussig – Anders Öjebo

Nora Nyfiken – Gunilla Orvelius

Lilla Sportacus – Hannes Edenroth

Den lata anden – Anders Öjebo

 

Titelsång: Carl Utbult

Körssång: Åsa Bergfalk

 

Dialogregi: Christian Jernbro (Säsong 1), Oskar Skarp (Säsong 2)

Översättning: Johan Wilhemsson

Sångtexter: Mats Wänblad

Tekniker: Christian Jernbro, Daniel Bergfalk, Andreas Eriksson, Oskar Skarp

Inspelat i: KM Studio AB (Säsong 1), Dubberman (Säsong 2)

LazyTown är en stad som ligger vid en ospecificerad plats i världen, och där bor bland annat spelfreaken Pixel, godisälskaren Ziggy, den girige Stingy och bråkstake Trixie.  Dit kommer den spralliga rosahåriga flickan Stephanie för att bo med sin morbror, som även är stadens borgmästare. Hon upptäcker dock snart att barnen i staden inte verkar vara det minsta intresserade av att leka utomhus eller röra på sig, i stället sitter de innomhus och spelar spel och äter godis. När den blåklädda superhjälten Sportacus dyker upp i staden, börjar det dock hända saker, och snart inspereras barnen att leka utomhus, och det dröjer inte länge innan Sportacus blir hela stadens favorithjälte. Eller, inte riktigt hela staden. Det finns nämligen en person vid namn Robbie Rutten som inte tycker om att Sportacus befinner sig i staden. Han vill nämligen att staden ska vara lika lat som han är, men med Sportacus i farten får han aldrig lugn och ro..

LazyTown är ett isländskt barnprogram som ursprungligen visades i Island mellan år 2004-2007, innan serien pausades. År 2012 började man återigen producera avsnitt, då med en ny skådespelare för Stephanie, då den första (Julianna Rose Mauriello) hade blivit för gammal. Serien skapades av Magnús Scheving (som också spelar Sportacus i serien) för att få barn att röra på sig mer och äta nyttigare. Serien har funnits i många skepnader i sitt hemland, men själv såg jag serien för första gången när jag var ungefär 10-11 år gammal och kollade på Lattjo Lajban på TV4, jag minns dock inte mycket av den gången, utan de egentliga första minnena kommer när jag fick volym 1 och 2 av LazyTown av min moster när jag fyllde 11 år.

Serien är ju i första hand riktad till yngre barn, så jag har nog aldrig varit den rätta åldersgruppen, men än idag, som 21-åring tycker jag fortfarande att serien är underhållande. Visst, den är inte helt perfekt, men det fungerar ändå som underhållning för stunden.

 

Själva serien är snyggt filmad och klippt, och även om en hel del saker (te.x godiset och grönsakerna) är uppenbart gjorda av plast så är det ändå ganska bra. Endast tre av karaktärerna är Live Action, nämligen Stephanie, Sportacus och skurken Robbie Rutten. De andra karaktärerna är dockor, vars utseende håller varierad klass.  Även om en del av dockorna kan se lite småcreepy ut ibland, så är det fortfarande JÄVLIGT mycket behagligare att kolla på i den färdiga serien än i pilotavsnittet med Shelby Young. Xd

Det är också väldigt mycket musik i serien. De flesta låtarna håller god kvalité, och något som måste ses som ett plus är att man nästan inte glömmer bort en enda låt man hört i serien. Några guldkorn inkluderar ”Cooking by the book”; ”You are a Pirate”, ”Gizmo Guy” och ”We are number one”. Den sistnämnda har dock inte fått någon svensk version såvitt jag vet.

Jag har visserligen sett delar av ett svenskdubbat säsong 3-avsnitt, men jag misstänker att säsong 1 och säsong 2 är de enda kompletta säsongerna som dubbats. Den första säsongen dubbades av KM Studio i Karlskoga, medan den andra dubbningen spelades in i Dubberman. Rösterna är dock identiska i båda dubbningarna, det enda som skiljer dem åt är regissör, översättare och tekniker.

 

Den första säsongen regisserades av Christian Jernbro, och i rollen som Sportacus hör vi Michael ”Nasse” Blomqvist. Han talar med bra inlevelse och passar fint i rollen. Hans sångröst är också bra, men så är han ju sångare till yrket egentligen. I den engelska originalversionen talar Sportacus med påtaglig isländsk brytning, men det beror på att Magnús Scheving inte kunde engelska så bra innan serien drog igång. Den svenska rösten talar dock utan brytning.

Som den rosa, glada tjejen Stephanie hör vi Simona Holmström, som mig veterligen inte dubbat så himla mycket. Förutom Stephanie är väl hennes mest kända roll som Bridgette i Total Drama Island, som visades på Cartoon Network år 2008. Simona talar med bra inlevelse och sjunger mycket bra, dock så är hennes röst aningen för djup, och låter något för gammal. Det beror dock på att Julianna Rose Mauriello bara var 13 när hon spelade in LazyTown, medan Simona var minst 18 år när hon spelade in dubbningen. Även om det inte är det som räknas, måste jag säga att Simonas röst verkligen passar ihop med karaktärens ansikte, även om röstlikheten inte är 100%.

Som stadens buse Robbie Rutten hör vi Niclas Ekholm, som bland annat dubbat rösten till Optimus Prime (bra!) och till Action Man i den (ö)kända filmen Action Man: Robot Atak (inte fullt så lika bra! 😦 ) Niclas passar bra i rollen, även om hans röst är något för ljus jämfört med originalrösten Stefán Karl Stefánsson. Inlevelsen är också bra, och sångrösten är det inget fel på. Även här kan man höra isländsk brytning i originalet, dock inte lika påtagligt som i fallet med Sportacus, och i de senare säsongerna är det nästan inga problem alls.

Som den godisälskande lille Ziggy hör vi Gabriel Odenhammar, mest känd för sin roll som Håkan Bråkan i Sunes Jul (och Sunes Sommar) samt Max i Svensson Svensson. Han dubbade även Andy i första Toy Story. Hans röst ligger ganska nära originalets Gudmundor Thor. Inlevelsen sitter också bra, men sånginsatsen är inte riktigt hundra. Jag har dock i ärlighetens namn inte hört Odenhammar sjunga i något annat sammanhang, så jag kan tyvärr inte uttala mig om hurvida han är en bra sångare egentligen.

Som den girige Stingy hör vi Nick Atkinson, som i denna serien väljer att använda sin bitchröst, vilken är ungefär samma röst han använde till Bloo i Fosters hem för påhittade vänner och Gus i Robotboy. Hans inlevelse passar rollen mycket bra, även om röstlikheten med originalet inte är helt slående. Sångrösten är dock inte riktigt bra här heller, särskilt i Stingys egna sång ”The Mine Song”. Vanligtvis är Atkinson mycket bra på att sjunga, vilket vi bland annat hört i Janne Långben – The Movie och Gnottarna, även om hans karaktär i bl.a Herkules och Musses Jul i Ankeborg har en annan skådespelare vid sång. Jag misstänker starkt att anledningen till att hans röst inte håller vid sång i den här dubbningen, beror på att rösten Atkinson använder som Stingy inte är den lättaste att sjunga med. Ingen skugga över Nick dock, han gjorde vad han kunde.

Som Trixie hör vi Nina Gunnarsdotter, som inom dubbning är mest känd som Timmy Turner i FairlyOdd Parents och som Cassandra i Sabrinas hemliga liv. Hon gör en bra insats, talar med god inlevelse och bibehåller originalets charm. Stundtals kan hennes Örebro-dialekt bli lite väl påtaglig, men för det mesta är det ingenting man tänker på. Vad gäller hennes sånginsats så måste jag säga att den är väldigt bra, men tyvärr sjunger Trixie inte i så värst många låtar.

Som techo-freaket Pixel hör vi den fd. Barnskådespelaren Anton Mencin, som faktiskt spelat en annan lat teknik-nörd i en svensk dubbning, nämligen Wade i Kim Possible. Han blev dock utbytt av Jesper Adefelt i senare avsnitt. Mencin har också dubbat bland annat Oliver och Gänget (där han gjorde Oliver i 1997 års omdubbning av filmen) och i 101 dalmatinerna: serien (där han spelade Mulle) och i den här serien gör han en mycket bra insats och talar med bra inlevelse. Jag har dock inte hört honom i särskilt många dubbningar på senare år, då KM Studio inte verkar dubba så mycket nuförtiden. Hans sångröst är ganska bra, men inte något utöver det vanliga. Liksom med Gunnarsdotter kan man höra spår av Mencins Örebro-dialekt, men något stort problem är det inte här heller.

Som borgmästaren Bastian Bussig hör vi dubbningsveteranen Anders Öjebo (som bla dubbat krabban Sebastian, Timon från Lejonkungen, Iago från Aladdin och Musse Pigg sedan 1990) och som vanligt gör han en strålande insats med bra inlevelse. Värt att nämnda är att hans karaktär är den enda som aldrig hörs sjunga (även om han någon enstaka gång kan höras nynna) under seriens gång.

Som borgmästarens crush, Nora Nyfiken (i somliga avsnitt kallad för Fröken Näsvis av någon anledning) hör vi Gunilla Orvelius, som liksom Nina Gunnarsdotter medverkat i FairlyOdd Parents, där som fén Wanda. Hon var även med i den ökända (?) dubbningen av Simpsons: Filmen där hon lånade ut sin röst till Marge Simpson. Här är hennes insats och inlevelse mycket bra. Hon bibehåller även karaktärens charm utan problem.  Lite oväntat så är Orvelius sångröst överlägsen originalets sångröst, vilket är ganska ovanligt när det kommer till KM Studio dubbningar efter 2003. Värt att nämna är att Nora Nyfikens originalröst har en viss brittisk accent i sig, men liksom med Sportacus och Robbie Rutten används ingen dialekt eller brytning i den svenska versionen.

Översättningen är helt okej, även om det finns några detaljer här och var som blivit tveksamt översatta. Sångtexterna är också mycket bra, även om man märker att det var svårt att översätta låtarna så att det går att sjunga texten, samtidigt som den behåller originaltextens andemening, men för det mesta går i alla fall låtens poäng hem även på svenska.

Munrörelserna stämmer sisådär hos de riktiga skådespelarna (något som tyvärr är väldigt vanligt när det kommer till dubbad spelfilm), medan det inte finns så mycket att anmärka på när det gäller munrörelserna hos dockorna. På det stora hela är det ändå helt okej, även om det självklart kunde varit bättre.

Så kommer vi till de svenska creditsversionerna. Såvitt jag har sett har inte mycket text (på te.x böcker, skyltar m.m) översatts, det sker främst när texten som förekommer är viktig för handlingen. När det händer är det för det mesta översatt via att en av skådespelarna läser upp det som står skrivet.

Till skillnad från många andra produktioner är faktiskt de svenska rösterna utsatta efter att originalcreditsen tagit slut. Visserligen så står det inte angivet vem som spelar vem, utan rösterna står i stället i grupp. Det kan tyckas vara lite frustrerande, men det är ju inte illa att de trots allt har satt ut credits överhuvudtaget.

Den första säsongen släpptes på 10 stycken dvd-filmer under hösten 2006, och på dem finns inga creditslistor utsatta på omslaget, däremot är fortfarande rösterna utsatta under slutcreditsen. Säsong två har också utgivits på dvd, vilket skedde runt 2012-2013, då av SF Film i stället för Scanbox Entertainment, och på alla säsong 2-dvd:erna är credits angivna på baksidan av fodralet. Både säsong 1-dvd:erna och säsong 2-dvd:erna är i dagsläget utgångna på de flesta håll, men kikar man på tradera kan man ha tur. När detta skrivs (maj 2017) är alla säsong 1-avsnitt av serien (utom ett, LazyTowns nya superhjälte del 2) utlagda på YouTube med svenskt tal, men jag har ingen aning om hur länge de kommer ligga ute där.

Sammanfattningsvis är det en välgjord dubbning till en trevlig och välgjord serie som jag troligen kommer titta på många gånger även i framtiden. 🙂

lazy_1647350c.jpg

Betyg:

Film/serie: 7/10

Röster: 8/10

Inlevelse: 7/10

Översättning: 6/10

Munrörelser: 5/10

Sångtexter: 6/10