Dubbningsrecension: Disney Infinity-spelen

Hej hallå allihopa!

Välkommna till en helt ny dubbningsrecension, idag har turen kommit till Disney Infinity-spelen. 🙂
År: 2013 (Disney Infinity 1.0), 2014 (Disney Infinity 2.0), 2015 (Disney Infinity (3.0)
Plattformar: Playstation 3, PC, Wii (endast första spelet), Xbox 360, Playstation 4, Wii U (endast de två sista spelen), iOS, Android, Playstation Vita, Nintendo 3DS, Xbox One
Genre: Sandbox-spel, familjespel

Röster:

Toybox-berättaren – Paul Haukka
Mr. Incredible – Allan Svensson
Elastaflickan – Sandra Caménisch
Violet Parr – Elina Raeder
Dash Parr – Julius Lindfors
Syndrome – Jakob Stadell
Edna Mode – Ewa Fröling
Mirage – Suzanna Dilber
Rick Dicker – Torsten Wahlund
James P. Sullivan – Allan Svensson
Mike Wazowski – Johan Ulveson
Randy Boggs – Jan Mybrand
Kladdis – Johan Lejdemyr
Art – Per Andersson
Don – Adde Malmberg
Terri & Terry – Karl Windén
Jack Sparrow – Jakob Stadell
Hector Barbossa – Steve Kratz
Davy Jones – Christian Fex
Mr. Gibbs – Lars Dejert
Woody – Jan Mybrand
Buzz Lightyear – Fredrik Dolk
Jessie – Anna Book
Hamm – Olli Markenros
Slinky Dog – Ole Ornered
Rex – Stefan Frelander
Blixten McQueen – Fredrik Lycke
Bärgarn – Jan Modin
Holley Blinkers – Lia Boysen
Francesco – Antonio Di Ponziano
Finn McMissile – Roger Storm
Luigi – Ole Ornered
Flo/Ärtan – Birgitte Söndergaard
Ramone – Pablo Cepeda
Fillmore – Niklas Engdahl
Chicks Hicks – Claes Ljungmark
The Lone Ranger – Niklas Engdahl
Tonto – Jakob Stadell
Sheriffen av Colby – Felix Engström
Rapunzel – Dominique Pålsson-Wiklund
Anna – Emelie Clausen
Elsa – Jessica Folcker
Phineas – Teodor Siljeholm
Jack Skellington – Göran Engman
Röjar-Ralf – Matti Boustedt
Vanilja von Sockertopp – Emilia Roosmann
Trollkarlens lärling (Musse Pigg) – Anders Öjebo
Spindelmannen – Adam Portnoff
Black Widow – Jennie Jahns
Kalle Anka – Andreas Nilsson
Aladdin – Albin Flinkas
Prinsessan Jasmine – Myrra Malmberg
Merida – Amy Diamond
Stitch – Andreas Nilsson
Tingeling – Linda Åslund
Maleficent – Jennie Jahns
Anakin Skywalker – Dick Eriksson
Yoda – Gunnar Ernblad
C-3Po – Joakim Jennefors
Glädje – Linda Olsson
Vemod – My Holmsten
Rädsla – Per Andersson
Ilska – Björn Gedda
Avsky – Cecilia Forss
Rassel – Lars-Göran Persson
Manlig hjärnarbetare – Leif Andrée
Kvinnlig hjärnarbetare – Charlott Strandberg
Mimmi Pigg – Lizette Pålsson
Mulan – Mikaela Tidermark
Olaf – Nassim Al Fakir

Hiro Hamada – Jonas Bane

Nick Wilde – Magnus Mark

Judy Hopps – Mikaela Tidermark

OBS! Då rösterna endast står i grupp i de tre spelen har rösterna tagits fram via röstidentifiering, således kan fel förekomma i listan. Jag har inte heller tillgång till alla karaktärer, så några av dem har lämnats utanför listan.

Disney_infinity_24
Disney Infinity är ett sandboxsspel, där man antingen kan spela en linjär story i form av ett playset, eller bygga egna världar i Toyboxen. Konceptet liknar de nyare Lego-spelen, men är mycket mer utväcklat, och i alla tre spelen förekommer det nya saker som gör spelen intressanta att spela. Jag upptäckte spelet själv sensommaren 2013, då jag såg en reklamteaser för spelet i en reklamtidning. Senare stötte jag också på en reklamapp för spelet, kallad ”Disney Infinity: Action”. som visade ett gäng animationer med de tre karaktärerna från startpaketet, Mr. Incredible, Sulley och Jack Sparrow.

Några veckor efter att jag fyllde 18 år samma år, köpte jag startpaketet till Wii, som var den enda konsolen jag ägde då. Visserligen är Wii-versionen den (av de jag spelat i alla fall) sämsta porten av spelet (pga konsolens begränsningar), men spelet var ändå såpass roligt att jag ofta spelade det, och köpte nya figurer och playset. År 2015 sparade jag ihop till en playstation 3 och köpte sedan Disney Infinity 3.0, och fick senare också Disney Infinity 2.0.
Idag är jag fortfarande förtjust i spelen, och jag vågar mig på att säga att det kan vara Disneys bästa spel. Den kombinerar alla Disneys världar på ett bra sätt, och i Toyboxen kan man bygga med alla möjliga föremål och byggnader från Disneyfilmer och tv-serier, till exempel Svärdet i Stenen (som spelar en asfet musikjingel när man kommer nära den), Kung Louies tron, Rapunzels torn, Elsas slott, Lejonklippan och Farbror Joakims kassavalv, och dessutom finns det en mängd modeller av Disneyland-attraktioner som It’s A Small World, Splash Mountain, Haunted Mansion och Space Mountain. Det enda som jag tycker saknas i spelen är att man till exempel inte kan gå in i Monsters University-playsetet med Mr. Incredible. Jag förstår förvisso tanken, men jag tycker ändå att det blivit roligare om man kunde blanda figurerna i playseten som man ville.

Spelet har också bra grafik, underbar musik och bra kontroller.
Då ska vi ta oss en titt på rösterna, en franchise i taget.
Superhjältarna:

I Superhjältarna är Allan Svensson, Elina Raeder, Jakob Stadell, Ewa Fröling och Torsten Wahlund tillbaka som Mr. Incredible, Violet, Syndrome, Edna Mode respektive Rick Dicker, och alla de gör ett lika bra jobb som i filmen. Jag har när detta skrivs i början av september 2018 ännu inte sett Superhjältarna 2, men jag misstänker att de (med undantag för Syndrome som inte är med i uppföljaren av förståeliga själ) är lika bra i den filmen.

Bland de utbytta har vi först Elastaflickan som i både första och andra filmen spelas av Sara Lindh, men som i spelet blivit utbytt mot Sandra Caménisch (1972-) som inom dubbning tidigare gjort rösten till Aurora i Förtrollade Äventyr: Följ dina drömmar. Varför Elastaflickan bytt röst har jag ingen aning om, men det kan vara så att Sara Lindh hade förhinder när spelets dialog spelades in. Sandra Caménisch gör dock en godkänd insats, och det är tydligt att hon försöker efterlikna originalrösten Holly Hunter, men jag föredrar Sara Lindh framför henne.

Dash har av förståeliga själ också bytt röst, då hans röst Dennis Granberg (som tydligen är son till Annelie Berg, enligt Christian Hedlunds podcast Röstskådespelarna) sedan länge troligen kommit in i målbrottet, då han var 20 år när spelets dialog spelades in. I stället är det Julius Lindfors som gör Dashs röst, och han gör en bra insats och talar med bra inlevelse. Vissa stunder är rösten dock aningen för mörk, men det kan man leva med.

Slutligen har även Mirage bytt röst från Eva Röse till Suzanna Dilber (1976-), som gör en mycket bra insats, talar med bra inlevelse och bibehåller karaktärens andemening på ett bra sätt. Jag har ingen aning om varför Eva Röse inte repriserar sin roll som Mirage, men troligen är det även här en fråga om otillgänglighet från skådespelarens sida. Det här spelet var för övrigt sista gången som Mirages originalröst Elizabeth Peña spelade Mirage, då hon sorgligt nog avled 2014, endast 55 år gammal.

Monsters University:

I Monsters University är de flesta rösterna från den filmen också kvar. Mike Wazowski spelas dock här liksom i Monsters University av Johan Ulveson. Den enda som inte har samma röst som i filmen är Kladdis, som görs av Göran Gillinger (1973-) i stället för Olle Sarri. Han gör en mycket bra insats, och ärligt talat reagerade jag inte nämnvärt på att karaktären bytt röst. Det ska dock nämnas att jag inte sett filmen på ett tag, så jag kan inte garantera att jag inte hört något skillnad om jag hade haft filmen i färskt minne.
Pirates of the Carribean:

Då filmerna med Pirates of the Carribean aldrig har dubbats är det här spelet den första (och mig veterligen enda) gången som karaktärerna i filmen fått svenska röster. Jack Sparrow själv spelas av Jakob Stadell (1972-) som gör en bra insats och låter relativt lik Johnny Depp. Hector Barbossa och Davy Jones spelas av Steve Kratz (1961-) respektive Christian Fex (1957-) och båda gör bra insatser, men jag har idagsläget inte sett någon av Pirates of the Carribean-filmerna, så jag kan inte uttala mig om hur lika de låter sina Geoffrey Rush och Bill Nighty. Bland övriga karaktärer finns Tia Dalma som dubbas av Gladys Del Pilar Bergh (1967-) och Mr. Gibbs som spelas av Lars Dejert (1947-) som båda två också gör bra insatser. Jag har idagsläget ingen information om vem som gjorde Pintel och Ragettis röster.

Toy Story i Rymden:

I Toy Story-playsetet medverkar samtliga av skådespelarna från filmerna, med undantag för Guy de la Berg (Rune Ek i första filmen) som tyvärr avled året efter det första spelet släpptes. Han var tydligen sjuk de sista åren, så därför fick Ole Ornered (1964-) ta över rösten som Slinky, och jag misstänker därmed att han också får reprisera sin roll i Toy Story 4 nästa år. I övrigt finns inte mycket att kommentera, då rösterna som sagt är identiska med Toy Story 3. Jag har dock ingen aning om vem som gör Zurgs röst, men eventuellt kan Adam Fietz möjligen reprisera sin roll, då jag minns att han stod med i creditslistan för spelet.
Bilar:

I Bilar-playsetet har Bärgarn, Holley Blinkers, Francesco, Flo/Ärtan, Chicks Hicks och Luigi samma röster som i filmerna. Ramone har visserligen inte samma röst som i de första två filmerna, men i trean spelades han av Pablo Cepeda, precis som han gör i det här spelet. Blixten McQueen har i det här spelet blivit utbytt från Martin Stenmarck till Fredrik Lycke (1971-) som gör en bra insats och låter relativt lik Martin Stenmarcks tolkning. Som Finn McMissile hör vi Roger Storm (1956-) i stället för Göran Strangertz, men då jag inte sett Bilar 2 (som ska vara riktigt dålig) kan jag inte kommentera hans röst ytterligare. Fillmore har också bytt röst från Björn Thudén (som dock repriserade sin roll som Fillmore i Bilar 3) till Niklas Engdahl. Nu har jag inte sett Bilar på hur länge som helst, så jag minns inte riktigt hur mycket man hör av Björn Thudéns gotländska dialekt i rollen, men jag tycker ändå att Niklas Engdahl är helt okej som Fillmore.

The Lone Ranger:
Liksom Pirates of the Carribean har aldrig the Lone Ranger dubbats till svenska, och således blev det första gången som De karaktärerna fick röster här. Jag har hittils identifierat Niklas Engdahl som The Lone Ranger, Jakob Stadell som Tonto, Sharon Dyall som Red Harrington och Felix Engström som Sheriffen. Liksom POC-filmerna har jag aldrig sett The Lone Ranger och kan därmed inte bedömma rösterna rättvist.

Frost:

Från Frost dyker både Elsa, Anna och Olaf upp. Olaf dyker dock upp först i det sista spelet, och spelas då liksom i långfilmen av Nassim Al Fakir. Både Elsa och Anna har dock oväntat bytt röst i spelet. Elsa har bytts ut från Annika Herlitz till Jessica Folcker (1975-) vars röst passar karaktären förvånansvärt bra, trots att hon inte är särskilt lik Idina Menzel som jag har för mig har något ljusare röst. Varför Annika Herlitz byttes ut vet jag inte, men då hon även är musikalartist kan hon ha haft förhinder då spelets dialog spelades in. Annika Herlitz är dock fortfarande Elsas röst, då hon gjort hennes röst i en mängd projekt efter spelet kom ut, däribland Frostfeber och Olafs frostiga äventyr. Anna har också av oklar anledning bytt röst från Mimmi Sandén till Emelie Clausen (1987-) som gör ett riktigt bra jobb. Det är dock inte lätt att jämnföra henne med Mimmi Sandén, då jag ännu inte sett hela Frost på svenska, men av det lilla jag hört av Frosts svenska dubbning får jag ändå säga att Mimmi Sandén är strået vassare.

Röjar-Ralf:

Även karaktärerna i Röjar-Ralf har bytt röst. Ralf spelas här av Matti Boustedt (1974-) i stället för av Magnus Roosmann, och han gör en mycket bra insats, och låter (utifrån hur jag minns Magnus Roosmanns insats) relativt lik den föregående rösten. Vanilja har också bytt röst från Carla Abrahamsen till Emilia Roosmann (vågar man gissa på släktskap med den ovan nämnda Magnus Roosmann?), vilket är väldigt märkligt enligt undertecknad, då Carla Abrahamsen senare var med i Disney Infinity 3.0. Emilia gör dock en bra insats, och talar med bra inlevelse.

Trassel:

Från Trassel medverkar bara Rapunzel, som här spelas av Dominique Pålsson Wiklund (1994-), dotter till Lizette Pålsson, som nuförtiden verkar alternerera med Molly Sandén som Rapunzel. Dominique är helt okej i rollen, men det är svårt att bedömma då jag ärligt talat aldrig varit förtjust i Molly Sandéns röst. Fråga mig inte varför, men så är det. Som Rapunzel var hon dock bra, men jag vet inte om jag skulle säga att Dominique var bättre.

Phineas & Ferb:

Från Phineas & Ferb medverkar Phineas och Agent P. Det var från början tänkt att Ferb också skulle vara med, men han lämnades utanför. Phineas spelas av Teodor Siljeholm, som spelat Phineas i tv-serien, men då detta spelets dialog bör ha spelats in för i skrivande stund 5 år sedan, vet jag inte om Teodor fortfarande är Phineas röst. Jag har ingen kommentar om Phineas röst då jag bara sett ett avsnitt av serien, och det var för snart nio år sedan.

Nightmare Before Christmas:
Jack Skellington från Nightmare Before Christmas medverkar också i spelet, men trots att filmen aldrig dubbades var det inte första gången Jack fick en svensk röst. Bertil Engh sjöng nämligen in sången ”What’s this?” på en Disney Sing-A-Long Songs-vhs. Bertil Engh har dock (såvitt jag vet) inte dubbat så mycket (förutom Puff, som numera verkar göras av Dick Eriksson) på sistone, så det är inte så förvånande att han här är utbytt mot Göran Engman som gör en riktigt bra insats, talar med bra inlevelse och bibehåller röstkaraktären på ett bra sätt.
Spider-Man/Marvel:

Då jag fortfarande har svårt att koppla Marvel (och Star Wars med för den delen) med Disney så har jag inte brytt mig om att spela så mycket med de playseten, men Spider-Man (aka Spindelmannen) är ändå rolig att spela som. Han spelas av Adam Portnoff (1988-), men jag har inte särskilt stor erfarenhet av hans röst för att kunna kommentera insatsen närmare. Jag har även identifierat Jennie Jahns som Black Widow, och det skulle möjligen kunna vara Max Lorentz som Iron Man, men där är jag mycket osäker.

Maleficent:

Maleficent, som här är baserad på Angelina Jolies tolkning från 2014 års spelfilm Maleficent (och som även kallas för det namnet i den svenska dubbningen i stället för Den onda fén) spelas av Jennie Jahns (1969-) som gör en förvånansvärt bra insats. Hon är defenitivt inte den första jag skulle tänka på som Maleficent, men hon fungerar ändå över förväntan som Maleficent.

Aladdin:

Då jag redan kommenterat Albin Flinkass insats som Aladdin i ”Vem är bäst?” så hänvisar jag till den recensionen. 🙂

Modig:

Från Modig har vi Merida som liksom i filmen görs av Amy Diamond, som numera går under sitt riktiga namn Amy Deasismont, som gör en lika bra insats som i originalfilmen.

Lilo & Stitch:

Även här repriserar originalskådespelaren, i detta fallet Andreas Nilsson, sin roll. Precis som i Lilo & Stitch är han riktigt bra som Stitch.

Big Hero 6:

Liksom fallet med Frost och Röjar-Ralf är bägge karaktärernas röster utbytta. Baymax har bytt röst från Morgan Alling till Nick Atkinson, och även om Morgan Alling är bättre, så gör Nick Atkinson också en bra insats och somliga repliker (”Skannar systemets tillståååånd”) är levererade på ett riktigt roligt sätt. Han är dock inte särskilt lik Morgan Alling, så om man nyligen sett Big Hero 6 kan det bli irriterande.

Jag har tyvärr inte lyckats identifiera Hiros röst, men det är i varje fall inte Benjamin Ingrosso (Wahlgren) som gör rösten i spelet. Vem det en är så liknar han originalrösten Ryan Potter mycket mer än Benjamin, men enligt mig är Benjamin Ingrosso bättre i rollen då han låter närmare karaktärens faktiska ålder än originalrösten.

Tingeling:

Liksom i en del av filmerna (Marie Serneholt spelade Tingeling i de första filmerna) spelas Tingeling av Linda Åslund (1988-) som gör en bra insats. Jag har dock inte hört Marie Serneholt i rollen, så jag kan inte utala mig om hon är bäst.

Star Wars:

Liksom i fallet med Marvel har jag fortfarande svårt att koppla Star Wars med Disney, och har därför inte spelat det playsetet mycket heller. Jag har dock i introduktionen identifierat Joakim Jennefors som C-3PO (en bra insats, utifrån hur jag minns Anthony Daniels insats) och Dick Eriksson som Anakin Skywalker. Jag spelade även med Yoda i mobilversionen, och identifierade då Gunnar Ernblad som Yoda. Jag vill minnas att Gunnar Ernblad spelat Yoda tidigare, men jag är inte helt säker.

Insidan ut:

I Insidan ut är de flesta rösterna kvar från filmen, med undantag för Vemod och Ilska. Lyckligtvis är Linda Olsson (Glädje) och Per Andersson (Rädsla) fortfarande kvar i sina roller, vilket jag uppskattar då de var mina favoritskådespelare i filmen.

Vemod spelas i alla fall här av My Holmsten som i mitt tycke faktiskt är strået vassare än filmens röst Ulla Skoog, då My är mycket mer lik originalrösten Phyllis Smith. Ulla Skoog är dock på inget sätt dålig som Vemod, men jag tycker ändå att My är bättre.

Sedan har också Ilska bytt röst från Björn Granath (vila i frid) till Björn Gedda som gör en mycket bra insats och låter riktigt lik Björn Granaths röst. Ärligt talat fick jag anstränga mig hårt för att höra om det var Björn Gedda eller Björn Granath och det är ett mycket bra betyg.

Mulan:

Mulan spelas av Mikaela Tidermark (1986-) vars röst jag börjat uppskatta mer och mer. Hon passar bra som Mulan, även om jag alltid kommer förknippa Divina Sarkany med rollen.

Musse och hans vänner:

De sista karaktärerna vi kommer gå igenom är Musse Pigg (som medverkar två gånger, dels som Trollkarlens lärling i första spelet, och dels som sig själv i tredje spelet), Mimmi Pigg och Kalle Anka. Alla tre spelas i vanlig ordning av Anders Öjebo, Lizette Pålsson och Andreas Nilsson som i vanlig ordning gör en strålande insats.
Slutligen har vi Toybox-berättaren, vars röst görs av Paul Haukka och som är spelets största problem. Inte för att rösten är dålig, utan för att den är jäkligt irriterande, då hans röst hela tiden upprepas gång på gång, och till råga på allt finns det ingen funktion för att stänga av berättaren. Det blir lite tröttsamt när man har hört ”Ställ en playset-del på Disney Infinity-basen för att besöka det playsetet” ungefär 30-40 gånger. xD

Idagsläget har jag inte tillgång till bland annat Nick Wilde, Judy Hopps, Baloo, Doris, Nemo, Alice, Hattmakaren, Tiden, Pricken, m.m så därför kan jag inte kommentera deras röster, och jag har heller ingen information om vem som spelar Pleakley eller Merlin. En inte allt för vild gissning är dock att det kan vara Jakob Stadell som repriserar sin roll som Nick, då han redan är med i spelet som Syndrome, Jack Sparrow och Tonto.

Sammanfattningsvis har dock spelet en bra dubbning, och jag kan varmt rekommendera att ni försöker få tag i det. Man måste dock i så fall gå via begangnatmarknaden då alla Disney Infinity-produkter såvitt jag vet är utgångna idagsläget. Om någon vet om det finns någon sida där man fortfarande kan beställa Disney Infinity-produkter får ni gärna höra av er i kommentarerna.

Vi hörs i nästa inlägg!

/Tony

EDIT: 2018-12-02: Creditslistor till de första två spelen har lagts ut på en annan blogg, så därför har jag korrigerat namnen på de skådespelarna jag hade fel på. Jag ber också om ursäkt för att utseendet i listan med röster ser skumt ut vid somliga partier. Slutligen vill jag också säga att fel fortfarande kan förekomma i recensionen, så om ni ser något fel får ni gärna kontakta mig. 🙂

Julkalender 2017, Lucka 3: Vem är bäst? – Nalle Puh

Hej hallå allihopa!

Då har det blivit dags för den tredje delen av min julkalendersvit, där jag kör en figur varje dag fram tills julafton.

 

Innan vi börjar så måste jag bara säga att jag har lagt om uppläget lite, så att jag inte bara kommer att köra figurer som har julankytning, orsaken till det är att jag vill vara säker på att kunna få ihop tillräckligt många figurer för att kunna fylla hela decembermånaden. Dessutom kommer jag antagligen köra enbart Disneyfigurer i alla fall, eftersom att Disney ändå är så förknippat med julen, jag hoppas därför att ni kan ha överseende med det.

Dessutom kan jag lägga till en kort parantes angående det första inlägget om Snövit, Jenny Wåhlander har inte spelat Snövit någon gång, och det ska enligt säkra källor inte finnas någon som helst ny Snövit-röst på 2010 års dvd och Blu-ray utgåva av filmen. Tack till Alexander för den informationen. 🙂

 

Dagens karaktär som vi ska gå igenom är en björn med en mycket liten hjärna, nämligen Nalle Puh, och som vanligt ska vi börja med originalrösterna:

 

Sterling Holloway – I de ursprungliga tre kortfilmerna från 1964, 1968 och 1974, samt i långfilmen med kortfilmerna från 1977.
Hal Smith – Bland annat i Welcome to Pooh Corner
Jim Cummings – I de flesta sammanhangen sedan slutet av 1980-talet. Numera gör Cummings även Tiggers originalröst.

Winnie the Pooh Seasons of Giving-03

Med det sagt ska vi nu ta oss en titt på Nalle Puhs röster genom tiderna i Sverige:

 

Tor Isedal:

 

I de tre gamla kortfilmerna ”Nalle Puh på Honungsjakt”, ”Nalle Puh och den stormiga dagen” samt ”Nalle Puh och den skuttande tiggern”, samt i kortfilmen ”Nalle Puh och I-ors stora dag” från 1983, Media Dubbs dubbning av ”Nya Äventyr med Nalle Puh” och minst två musiksagor så är det Tor Isedal (1924-1990) som gör Nalle Puhs röst. Inom dubbning har Isedal också gjort Jack och Gus i 1967 års omdubbning av Askungen, samt Guld-Ivar Flinthjärta i den första säsongen av DuckTales. Han har även varit med i många lp-skivor, bland annat som Kapten Haddock i LP-versionen av ”Tintin i Hajsjön”. Nu lär de flesta som är födda innan 1990-talet föredra Tor Isedal som Nalle Puh, och personligen så måste jag säga att han är helt okej i rollen. När jag var liten och hörde musiksagan ”Nalle Puh och Tigger” där Tor Isedal var Puhs röst, minns jag att jag tyckte att Puhs röst lät mörk och konstig. Det ska dock nämnas att hans insats på 1960-talet är något annourlunda jäntemot insatsen från Media Dubbs dubbning av ”Nya Äventyr med Nalle Puh”. När jag hörde den sistnämnda insatsen första gången som ett ljudklipp, förväxlade jag rösten med Charlie Elvegård (som gör rösten till Kanin i nästan alla Nalle Puh-dubbningar, med undantag för de innan Nya Äventyr med Nalle Puh), och trodde att han hoppat in som Nalle Puh någon gång. Riktigt så var det ju inte, men jag får ändå hålla med mitt 13-åriga jag att det finns en liten likhet mellan Tor Isedal i Nya Äventyr med Nalle Puh och Charlie Elvegårds röst. I alla fall så tycker jag att rösten passar ganska bra, men jag kan inte riktigt sätta den i toppen då den inte riktigt känns helt hundra för mig. Men dålig är han absolut inte.

 

Ulf Källvik:

I tre stycken musiksagor, ”Nalle Puh och Honungsträdet”, ”Nalle Puh och den stormiga dagen” samt ”Nalle Puh och I-ors födelsedag”, är det KM Studio-veteranen Ulf Källvik (1949-) som gör rösten till Nalle Puh. Tidigare har jag bedömt hans insatser som Svarte Petter och Baloo, och nu har turen kommit tills han insats som Nalle Puh. Personligen tycker jag att Källviks insats som Nalle Puh är en av de svagare insatserna. Röstkaraktären bibehålls inte riktigt, och liksom i Källviks insats som Baloo, så lyckas inte Ulf Källvik fånga Nalle Puhs mycket speciella röst. Det är dock inte den värsta insatsen jag någonsin hört, men personligen skulle jag ändå inte vilja höra Källvik i rollen mer ändå.

Jan Nygren:

I tecknade specialfilmen ”Nalle Puh och årstiderna” (originaltitel: Winnie the Pooh discovers the seasons) är det Jan Nygren (1934-) som spelar Nalle Puh. Denna dubbningen är väldigt intressant då den enbart har förekommit på en vhs-utgåva som endast har funnits för skolbruk. Tack vare Daniel Hofverberg på Dubbningshemsidan har jag dock fått höra merparten av insatserna i dubbningen, vars skådespelare inte är samma som i någon annan dubbning av Nalle Puh. Puh själv spelas som sagt av Jan Nygren, som bland annat gjort rösten till Trigger i Robin Hood, Mr. Snoops i Bernard och Bianca, Amos Slade i Micke & Molle, berättaren i Häxor, Jättar och Troll, Jägaren i omdubbningen av Snövit, med mera. Han är dessutom Benjamin i datorspelet Den fantastiska kroppen.

När jag först hörde talas om att Jan Nygren spelat Nalle Puh blev jag dels förvånad och dels skeptisk. Jag måste dock säga att Jan var betydligt bättre som Puh än vad jag trodde. Han är givetvis inte riktigt lika bra som Guy de la Berg, men jag tycker ändå att han bitvis lik Guy i insatsen. Personligen hade jag faktiskt hellre sett honom ta över som den officiella rösten till Puh än nuvarande Jan Jönsson som tyvärr inte passar särskilt bra i rollen.

 

Olli Markenros:

 

I KM Studios dubbning av Nya Äventyr med Nalle Puh, samt omdubbningen av de ursprungliga kortfilmerna (aka Filmen om Nalle Puh) samt Nalle Puh och Jakten på Christoffer-Robin, är det Olli Markenros (1961-) som gör rösten till Nalle Puh. Markenros har för det mesta hörts i Malmö-baserade dubbningar av Sun Studio, och är inom dubbning kanske mest känd som spargrisen Hamm i de tre (snart fyra) Toy Story-filmerna, en enligt mig mycket bra rolltolkning. Hans insats som Nalle Puh råder det delade åsikter om. Somliga kallar honom för Puhs värsta röst, andra hyllar honom som nostalgi, vilket också är fallet med Tiggers röst i samma dubbning, Peter Wanngren, här är dock åsikterna ännu mer varierande. Personligen får jag nog se mig som något av ett mellanting. För mig är Olli Markenros extremt mycket nostalgi, även om han inte riktigt lyckas fånga Puhs mycket speciella röst. Inlevelsen är också helt okej, även om rösten (som många andra poängterat) är något för ljus och gnällig. Som sagt gör dock Olli Markenros en hyfsad insats, och tar därför andraplatsen för mig. Det ska dock tilläggas att det inte är för att han är så bra, utan för att de andra som gjort honom bakom ettan är sämre.

 

Guy de la Berg:

 

Mellan 2000 och 2010, bland annat i ”Tigers film”, ”Nasses stora film”, ”Puhs film om heffaklumpen”, ”Mina vänner Tiger & Puh” samt KM Studios omdubbning av de avsnitten som Media Dubb ursprungligen dubbade med Tor Isedal som Puh, är det dubbningsveteranen Guy de la Berg (1937-2014) som gjorde rösten till Nalle Puh. Detta var dock endast ett axplock av tillfällen som Guy gjorde Puhs röst. Guy de la Berg är min personliga favorit som Nalle Puh. Han kanske låter något för gammal, men han lyckas ändå fånga karaktärens värme och hjärta på ett mycket bra sätt. Han låter också relativt lik originalrösten Jim Cummings (som han för övrigt också dubbade i Djungelboken 2), och dessutom är inlevelsen också mycket bra. Det är därför mycket synd att Guy sedan några år tillbaka inte längre är i livet. 😦

 

Jan Jönsson:

 

I senaste långfilmen ”Nalle Puhs film – Nya äventyr i sjumilaskogen”, tv-serien ”Små äventyr med Nalle Puh” (i grund och botten klipp från tidigare filmer och tv-serier), samt karaktärens gästspel i ”Doc McStuffins”, är det Jan Jönsson (1947-) som gjorde Puhs röst, detta för att Guy de la Berg (som då filmen dubbades fortfarande levde) var för sjuk för att kunna spela Puh, enligt Sharon Dyall som regisserade dubbningen. Personligen tycker jag att Jan Jönsson tillsammans med Ulf Källvik är bland de svagare som Puh. Nu har jag visserligen bara hört honom i långfilmen från 2011, så jag vet inte hur insatsen låter i de andra produktionerna, men personligen tycker jag att han inte passar nämnvärt. Inlevelsen är väl skaplig, men han lyckas inte alls fånga karaktärens mycket speciella röst och värme. Han påminner en aning om Olli Markenros, men till skillnad från Olli har Jan ingen nostalgisk koppling att luta sig mot, och därför faller insatsen ännu mera. Jag skulle inte säga att detta är en av de sämsta dubbningsprestationerna i värdshistorien, men bra är insatsen defentivit inte, och jag hoppas därför på att Nalle Puh i framtiden får en ny röst.

Efter att omgången skrevs så såg jag trailern för Christoffer-Robin och Nalle Puh, och där lät Jan Jönsson aningen bättre som Puh än i filmen från 2011. Han stannar dock på samma placering i listan som förut.

 

Topplistan:

Efter noga bedömning blir min topplista över Nalle Puhs röster följande:

 

  1. Guy de la Berg
  2. Jan Nygren
  3. Olli Markenros
  4. Tor Isedal
  5. Ulf Källvik
  6. Jan Jönsson

 

Imorgon, den 4 december 2017, återkommer jag med ännu en ”Vem är bäst?” omgång. Vi ses då! 🙂

Obs! Detta inlägget uppdaterades 27 maj 2019.

Looney Tunes (VHS, SF) – Dubbningsrecension

 

År: 2002 (releasedatum), 1950-1965 (produktionsår)
Genre: Animerat, Komedi, Kortfilmer, Slapstick

Engelska röster: Mel Blanc, Arthur Q. Bryan, m.fl

 

Svenska röster:

 

Snurre Sprätt – Olli Markenros

Daffy Anka – Håkan Mohede

Elmer Fudd – Kenneth Milldoff/Håkan Mohede

Pelle Gris – Kenneth Milldoff

 

Övriga röster: Kenneth Milldoff, Håkan Mohede, Anja Schmidt, m.fl

 

 

 

Looney Tunes är en samlig kortfilmer med kända figurer såsom Snurre Sprätt, Daffy Anka och katten Sylvester som jämt jagar den stackars fågeln Pip.  Looney Tunes kortfilmer har släppts på vhs-er både i dubbad form och i textad form. Kassetterna som vi ska koncentrera oss på i denna recensionen är ”Daffys knasiga äventyr” och ”Elmer med vänner” som släpptes av SF Film i serien ”Hollywood Classics” under 2002.  Förutom de filmerna släpptes även ”Daffy Anka  med vänner”, ”Rosie och charmören”, ”Karl-Alfred i Högform” och ”Katten Felix”.

 

Till skillnad från övriga Looney Tunes produktioner som vid den här tidpunkten dubbades hos Sun Studio, så dubbades den här filmen av Salut Video/Audio som för det mesta gjort dubbningar som Sun Studio och Sun Studios köpenhamnsfilial inte haft tid att göra. Förutom den här dubbningen ligger dem även bakom specialdubben för videofilmen ”Scooby-Doo på Nya Äventyr” som jag kommer att prata om en annan gång.

 

Då Salut Video ofta använder sig av samma skådisar som Sun Studio Köpenhamn, medverkar därför en del skådespelare från Sun Studios Köpenhamns dubbningar, dock i andra roller, men innan vi går på dubbningen ska vi ta oss en titt på kassettens innehåll.

 

VHS-kassetterna innehåller ungefär 5-10 kortfilmer och presenteras komplett med förtexter och outros.  Nu vet jag inte om det är videobandets fel eller om min video är kass, men bildkvalitén var inte mycket att hurra för på kassetten. För det mesta är allt dubbat på kassetten, men vissa inslag, såsom karaktärernas skratt och skrik, och Porky Pigs ”T-T-That’s all folks!” har försetts med lektordubb, vilket betyder att man hör den engelska originalrösten bakom den svenska rösten, ungefär som Kalle Anka på julafton.  Lektordubb är aldrig roligt, och här är inget undantag. Lyckligtvis har ju större delen av filmen ingen lektordubb, men personligen så tycker jag att man skulle lämnat kvar de lektordubbade partierna på engelska, då jag antar att skratten, skriken och Porkys slutreplik ligger i M&E (Music & Effects)-spåret vilket gör det omöjligt att dubba, vilket dem verkar ha försökt sig på att göra ändå.

 

Snurre Sprätt spelas i alla fall i de få kortfilmerna han är med i av Olli Markenros, som i Sun Studios dubbningar spelat Elmer Fudd. Han gör en hyfsad rolltolkning, och bibehåller någorlunda karaktärens charm. Snurres övriga röster i Sverige har varit Staffan Hallerstam, Steve Kratz, Mikael Roupé och har varit dubbad i några vhs-filmer som undertecknad inte känner till rösterna i. Markenros lyckas dock inte slå någon av ovanstående, men är något bättre än Snurre-rösten jag minns på kassetten ”En snurrig hare” som jag en dag också kommer att recensera.

 

Som Daffy Anka hör vi Håkan Mohede, och Daffy har genom åren spelats av Johan Hedenberg, Mikael Roupé, Göran Gillinger samt Andreas Nilsson. Den sistnämnda hoppade dock bara in i sju avsnitt av Duck Dodgers då Micke Roupé inte kunde.  Håkan gör en hyfsad insats, men lyckas inte riktigt att bibehålla karaktärens charm och röstkaraktär.

 

Som Elmer Fudd alternerar Kenneth Milldoff och Håkan Mohede.  Båda tvås insatser är helt okej, men inte mer än så.

 

 

Till sist har vi Porky Pig (eller Pelle Gris som han kallas på svenska) som spelas av Kenneth Milldoff. Jag måste medge att Kenneth inte är den första personen jag kommer att tänka på när jag tänker på Porkys röst, men han passar ändå någorlunda bra i rollen och bibehåller karaktärens charm hyfsat, även om jag tycker att en del av stamningen låter lite för tillgjord.

 

I övriga roller hör vi Anja Schmidt, Håkan Mohede, Kenneth Milldoff, med flera. Alla talar med bra eller skaplig inlevelse.7

 

Översättningen verkar vara helt okej, men då jag inte har sett originalversionen av någon av kortfilmerna ännu, kan jag inte riktigt uttala mig rättvist om översättningen.  Munrörelserna stämmer någorlunda, och man stör sig inte nämnvärt på dem.

 

Sammanfattningsvis är vhs-kassetterna hyfsat sevärda även om bildkvalitén är ganska dålig och dubbningen har inslag av lektordubb.

 

 

Slutbetyg:

 

Film/serie: 5/10

Röster: 5/10

Inlevelse: 4/10

Munrörelser: 6/10