Bananer i Pyjamas (tv-serie) – Dubbningsrecension

Bananer i Pyjamas

År: 1997-1999
Genre: Barn / Familj / Dockfilm / Animerat (delvis)
Engelska skådespelare: Ken Radley, Nicholas Opolski, Taylor Owynns, Mary-Anne Henshaw, m.fl

Svenska röster:

Berättaren – Peter Harryson/Hans Lindgren
B1 – Gunnar Ernblad
B2 – Bert-Åke Varg
Amy – Charlotte Ardai Jennefors
Lulu – Beatrice Järås
Morgan – Staffan Hallerstam
Herr Mus – Joakim Jennefors
Maggie – Beatrice Järås

Dubbningsstudio: PangLjud ab

bananerna
Bananer i Pyjamas är en australiensk tv-serie om handlar om just två bananer som bär pyjamas och deras vänner, tre stycken björnar och en listig (och ibland småtaskig) råtta som äger stadens butik. Serien kretsar kring de här sex karaktärerna och deras äventyr.

När jag var liten så tittade jag ofta på Lattjo Lajban där Bananer i Pyjamas sändes, och därför har programmet blivit nostalgi vid sidan av Teletubbies. Men till skillnad från Teletubbies så är faktiskt Bananer i Pyjamas fortfarande hyfsat kul att se på idag, som vuxen. Det är självklart inte 100% perfekt, men om man sett på skräckfilm eller på annat sett fått ett ångestanfall så är serien perfekt att glo på för att lugna ner sig.

Seriens intro består av en animerad film där bananerna jagar björnarna, men själva avsnitten utformas av skådespelare i dräkter, medan rösterna är pålagda i efterhand. Storyn varierar från avsnitt till avsnitt, och bara i enstaka fall förekommer avsnitt som är kopplade till varandra, bland annat ett som handlar om Bananernas födelsedag. Storyn (som för övrigt skrivs av olika personer i olika avsnitt) i avsnitten är inte direkt mästerverk, men de fungerar för ändamålet, utan att det blir för barnsligt alá Teletubbies och Musses Klubbhus. Dräkterna är mycket snygga, men man tror inte direkt på att de verkligen är bananer eller björnar. Rekvesitan är visserligen ganska bra (speciellt den gula brylé-puddingen), men en hel del av den är uppenbart fejkad, till exempel ser man tydligt att ett ätbart objekt i ett avsnitt är gjort av trä. Kulisserna är inte heller helt övertygande. Man ser till exempel att träden är en målad bakgrund, och att havet i själva verket är ett tygstycke. Men serien är ju faktiskt inte gjord för vuxna med personer med överdrivet detaljsinne som jag, och när jag var barn tänkte jag inte nämnvert på det som jag ser är uppenbart fejkat idag, och det får man ju se som ett gott betyg då serien riktar sig till just barn.

Idagsläget har undertecknad inte sett den engelska (australienska?) originalversionen och kommer således inte att jämföra rösterna med originalrösterna. Dubbningen av tv-serien gjordes av PangLjud (senare Pangstudios som gick ihop med ett annat företag och blev MorganKane som gick i konkurs för sisådär åtta år sedan), men jag har i skrivande stund ingen aning om exakt hur många avsnitt av serien som dubbats. Men då jag både sett tidiga och sena avsnitt av serien på svenska, så misstänker jag att i alla fall merparten av serien har dubbats.

B1 spelas i alla fall av dubbningsveteranen Gunnar Ernblad, som är känd för sina många skurkröster. Här använder han dock en väldigt ljus röst, som påminner om den lilla muppen i Pettson och Findus i Snickarbon (”Näää, den där var det ju inte!), och jag tycker personligen att han passar mycket bra om. Inlevelsen är också mycket bra, men Gunnar Ernblad brukar sällan svikta på den punkten.

Som B2 hör vi Bert-Åke Varg, även han en dubbningsveteran. Medan de flesta andra dubbningsfantasterna förknippar Bert-Åke med Asterix, så förknippar jag honom med B2. Liksom Ernblad, så passar Bert-Åke Varg mycket bra i rollen, och även här är inlevelsen mycket bra.

Som björnen Amy hör vi Charlotte Ardai Jennefors. Hon passar också mycket bra i rollen, och talar med bra inlevelse. Ingenting övrigt finns att tillägga här.

Som Lulu hör vi Beatrice Järås, och jag måste erkänna att som barn var jag inte vidare förtjust i hennes röst. Nu när jag är äldre så tycker jag dock att hon är riktigt bra i rollen som den eleganta Lulu. Även här är inlevelsen bra.

Som Morgan hör vi Staffan Hallerstam, för de flesta känd som Bosse i Karlsson på Taket och som Benke i Pippi Långstrump (tv-serien från 1969). Även här passar rösten utmärkt till karaktären, och det finns inte heller här någonting att orda om.

Som den listige Herr Mus hör vi Joakim Jennefors, som faktiskt är gift med Charlotte Ardai Jennefors (Amy). Precis som de övriga skådespelarna passar han utmärkt i rollen, som för övrigt är en stor kontrast mot hans roll som den godmodige och lätt naive Quasimodo i Disney’s Ringaren i Notre Dame.

Slutligen har vi berättarrösten som alternerar mellan Peter Harryson (ep. 1-100) och Hans Lindgren (ep 101-200). Av dessa båda herrar föredrar jag absolut Peter Harryson. Det är visserligen inget fel med Hans Lindgren, men Peter Harryson har helt enkelt bättre inlevelse och en intressantare röst.

Jag har i skrivande stund (Augusti 2016) sex stycken Bananer i Pyjamas filmer på VHS, och på dem är den svenska creditsversionen obefintlig. All credits i filmen är för den engelska versionen, och den enda informationen om rösterna kommer från baksidan av vhs-kassetterna, där merparten av rösterna står angivna. Av någon outgrundlig anledning så har rösten bakom Herr Mus (Joakim Jennefors) inte stått med på någon vhs-kassett, vilket känns aningen svagt då Joakim förtjänar att få credit för sin roll. Inte heller regissör, översättare eller tekniker står utsatta, och det enda man överhuvudtaget får reda på om dubbningen är att den är gjord av PangLjud (vars logga syns i introt till serien). Visserligen är rösterna självklart mest intressant för de flesta, men det är enligt mig riktigt dåligt att det ingen studiocredits existerar, inte ens efter att filmen tagit slut.

Utöver den här dubbningen finns det även en till äldre dubbning som använts på FilmNet, och där lästes alla röster av en (i skrivande stund) oidentifierad kvinna. Den här dubbningen verkar dock inte ha använts sedan dess, så därför har jag inte haft möjlighet att se den och jämnföra med den mer kända dubbningen. Däremot finns det en skiva där alla utom Peter Harryson och Bert-Åke Varg har bytt röst. (Om nu skivan inte spelades in innan tv-serien dubbades). Mer om den kommer ni få höra i framtiden.
Sammanfattningsvis är Bananer i Pyjamas en trevlig och välgjord serie som jag väl kan rekommendera till de minsta, och som ett alternativ till gulliga kattbilder efter att man blivit rädd. xD

Slutbetyg:

Serie/film: 4/5
Manus: 3/5
Röster: 4/5
Inlevelse: 4/5