Mary Poppins – Dubbningsrecension (Julkalender 2018, lucka 24)

Hej hallå allihopa!

God Jul och välkommna till den sista delen av min julkalendersvit, och som utlovat blir det idag en dubbningssrecension. Imorgon, tisdag, kommer ju som bekant ”Mary Poppins kommer tillbaka” upp på svenska biografer, så därför tycker jag att det skulle passa ypperligt att recensera dubbningen av den första filmen. Så håll till godo!

År: 1964
Speltid: 2 timmar, 13 minuter
Dubbningsår: omkring hösten 1998-våren 1999.
Genre: Fantasy/Musikal/Komedi/Familjefilm
Regissör: Hamilton Luske och Robert Stevenson
Manus: Don Dagradi, Bill Walsh (baserat på originalboken av P.L. Travers.
Originalskådespelare: Julie Andrews, Dick van Dyke, David Tomlinson, Glynis Johns, Karen Dotrice, Matthew Garber, Ed Wynn, m.fl.
Originalmusik: Robert B. Sherman, Richard M. Sherman
Svenska röster:

Mary Poppins – Myrra Malmberg
Bert – Stefan Frelander
Herr Georg Back – Dan Bratt
Fru Winifred Back – Cecilia Hjalmarsson
Michael Back – Leo Hallerstam
Jane Back – Therese Reuterswärd
Farbror Albert – Mikael Roupé
Herr stål, den yngre – Fredrik Dolk
Herr stål, den äldre – Stefan Frelander
Admiral Boom – Håkan Mohede
Herr bryggare – Fredrik Dolk
Fru Timell – Gizela Rash
Ellen – Anna-Maria Barwe
Henrietta – Maud Cantoreggi
Konstapel Ljung – Mikael Roupé

Övriga röster: Lena Ericsson, Mikael Roupé, Håkan Mohede, Thomas Engelbrektson, Dan Bratt, m.fl.

Dialogregissör: Lena Ericsson
Översättning (dialog): Cecilia Molander
Översättning (sång): Lena Ericsson
Inspelning och redigering: Diresh Mirchandani
Mix: Lars Lundholm
Produktionsledning:Susanne Bonfils
Producent: Svend Christiansen
Studio: Sun Studio

mary-poppins-netflix-streaming
Vi befinner oss år 1910 i London, England, där familjen Back (Banks i originalversionen) bor. Pappa Georg är en strikt och noggran man som jobbar på stadens bank, medan mamma Winifred är aktivist för kvinnornas rättigheter. Båda två har knappt någon tid över för sina barn, så därför tas barnen för det mesta hand om av olika nannys. De flesta nanny-arna brukar dock lämna familjen då de anser att barnen är omöjliga att ta hand om, då de alltid rymmer eller ställer till med hyss. När barnen en dag åter har skrämt iväg en nanny, hamnar ett handskrivet brev med barnens önksemål om en ny nanny hos en mystisk figur vid namn Mary Poppins som bokstavligt talat svävar in i familjens liv. Hon tar hand om barnen och lär de olika läxor om livet tillsammans med sin vän Bert genom att lära barnen hur man förenar nytta med nöje. Herr Back är dock måttligt road över Mary Poppins metoder, men det visar sig att Mary Poppins och Bert också kan lära föräldrarna ett och annat…

För ovanlighetens skull är det här ingen film jag såg som barn. Tvärtom så såg jag filmen för första gången när jag var 20 år 2015, då på engelska första gången, och sedan på svenska. Mary Poppins är en mycket bra film med fin sensmoral och bra sånger, med specialeffekter som var enormt nyskapande på sin tid. Karaktärena är också fint skrivna, och även om jag inte läst originalboken så får jag gå emot originalförfattarinnans synpunkter och säga att Mary Poppins som karaktär också är skrivet på ett fint sätt, trots att hon kanske skiljer sig från bokkaraktären.

Filmen innehåller iochförsej även mer udda inslag, som Dick van Dykes fejkaccent, men i det fallet blir det så dåligt att det blir roligt. För att vara en familjefilm har den dessutom ovanligt lång speltid, en bra bit över två timmar. Om jag fattat det rätt ska uppföljaren också vara över två timmar lång, men när jag såg filmen så var det ingenting jag direkt störde mig på, även om ett par scener drar ut lite på tiden.

Med det sagt ska vi ta oss en titt på rösterna.

För ovanlighetens skull så är det inte KM Studio som dubbat den här filmen, utan Sun Studio. När filmen ursprungligen hade premiär på bio i Sverige under 1960-talet visades filmen endast med svensk text, något som sedan höll i sig i biovisningar och VHS-utgåvor fram tills VHS/DVD-utgåvan 1999, då filmen dubbades.

Som huvudkaraktären Mary Poppins hör vi Myrra Malmberg (1966-, som för övrigt fyllde 52 år i torsdags, grattis!), som inom dubbning gjort till exempel Lena i omdubbningen av Peter Pan samt uppföljaren, Busan i Långbens galna gäng, Sheego i sista säsongen av Kim Possible, Ariel i uppföljarna till Den Lilla Sjöjungfrun, Jasmine i Aladdin, Megara i Herkules, Andys mamma i Toy Story 3 och Angelique i Skönheten och Odjuret: Den förtrollade julen. Myrra Malmberg sjunger visserligen väldigt fint och har en bra röst, men som Mary Poppins passar hon inte riktigt. Hon är inte riktigt lik Julie Andrews och lyckas inte heller riktigt förmedla samma charm, värme och personlighet som Julie gör. Dessutom är inte heller inlevelsen lika bra som Julie Andrews, även om jag absolut hört sämre inlevelse tidigare. Det är dock inte värdens enklaste jobb att fylla Julie Andrews skor, och man kan i alla fall inte anklaga Myrra för att inte försöka.

Som Mary Poppins skojfriska kompis Bert hör vi dubbningsveteranen Stefan Frelander (1961-) för undertecknad mest känd som Ed och Eddy i Ed Edd & Eddy, men som också gjort rösten till Scooby-Doo, Johnny Bravo och förstås Rex i Toy Story-filmerna, en annan karaktär jag förknippar Stefan med. Som sagt så försökte ju Dick van Dyke att prata med en såkallad cockney-accent i originalfilmen, men misslyckades fatalt med detta. Den svenska dubbningen försökte göra ungefär samma sak genom att låta Stefan Frelander prata överdriven fejkstockholmska. Nu är Dick van Dykes accent ingen höjdare direkt, men Stefan Frelander låter om möjligt ännu mindre naturlig med sin accent. Jag skulle dock ljuga om jag sa att jag inte tyckte det lät roligt, men jag hade föredragit om Bert talat rikssvenska, liksom de flesta andra karaktärerna i filmen. Liksom i originalversionen där Dick van Dyke gestaltar både Bert och Herr Stål den äldre, så gör Stefan Frelander båda karaktärerna i den svenska dubbningen, och jag kan inte komma på att jag anmärkte på något särskilt i Stefans rolltolkning hos Herr Stål, den äldre.

Som barnen hör vi Leo Hallerstam (1986-) och Therese Reuterswärd (1981-) som båda gör fina insatser och talar med bra inlevelse. Jag vill dock minnas att Therese lät marginellt äldre än originalrösten, vilket kan bero på att Therese var ungefär 17-18 när hon spelade in sina repliker, medan originalskådespelaren endast var runt 8-9 när hon spelade Jane. Något stort problem är det dock inte, och det är inte direkt en stor distration.

Som barnens föräldrar hör vi Cecilia Hjalmarsson (1950-) respektive Dan Bratt (1956-). Dan Bratt gör förvisso en bra insats och låter relativt nära originalrösten, men Cecilia Hjalmarssons insats är tyvärr inte riktigt lika bra. Glynis Johns, som gör mamman i originalversionen har en väldigt karaktäristisk röst som dessutom låter väldigt naturlig. Cecilia Hjalmarsson däremot låter väldigt konstlad och tillgjord, och sjunger dessutom märkbart sämre i det här röstläget än vad Glynis Johns gör i originalversionen. Cecilia Hjalmarsson (som för övrigt var gift med avlide dubbningsskådespelaren Kenneth Milldoff en tid) är tyvärr en av dubbningens svagaste kort.

I övriga roller hör vi till exempel Mikael Roupé (1964-) som Farbror Albert och Konstapel Ljung, Fredrik Dolk som Herr Stål den yngre och Herr bryggare (även om wikipedia anger Thomas Engelbrektson som Herr stål den yngre vill jag absolut minnas att det var Fredrik Dolk som gjorde rösten till den yngre Herr Stål), samt Gizela Rasch, Maude Cantoreggi, Håkan Mohede och Anna-Maria Barwe. De flesta gör hyfsade insatser och passar relativt bra in i sina roller, men man hör tydligt att många skådespelare gör mer än en roll.

Översättningen är helt okej, men det märks att Lena Ericsson försökt hålla sångtexterna så långt ifrån de tidigare svenska översättningarna. Jag skulle säga att själva låttitlarna är översatta bättre i den här dubbningen, men resten av sångtexterna varierar mellan skapligt och underkänt. Jag reagerade också på att munrörelserna inte stämde överhuvudtaget. Nu är det visserligen inte så lätt att läppsynka spelfilmer, men det borde kunnat göra det bättre än vad det är i filmen.

Sammanfattningsvis är det en skaplig dubbning där huvudkaraktärernas röster tyvärr inte riktigt passar, och som kunde göras bättre.

Som sagt är ju dock dubbningen gjord för VHS, så jag misstänker att den blivit bättre om dubbningen fått högre budget och kanske dubbats för bio. Kanske hade dubbningen blivit bättre om den spelats in på 1960-talet med Martin Söderhjelm som regissör, och jag har även sett förslag på röster till en 60-tals dubbning av Mary Poppins på Dubbningshemsidans forum, som jag absolut tror kan fungera.

Det är också värt att nämna att KM Studio en gång dubbat sången ”Let’s fly a kite” till en Disney Sing-A-Long Songs video. Mary Poppins hade visserligen ingen dialog i klippet, men bland rösterna där återfanns Mia Kihl (Jane och Michael Banks), Monica Forsberg (Winifred Banks), Bertil Engh (George Banks), Ulf Källvik (Bert) och Ulf Peder Johansson (Konstapel Jones), och den dubbningen är också helt okej, även om Winifreds röst återigen inte riktigt passar. Det ska dessutom finnas en musiksaga med Mary Poppins, och jag vet också att det finns en LP-skiva från 1970-talet där bland annat Marianne Kock, Michael Wållgren, Margareta Bohman, Bernt Dahlbäck och Mats Hådell, samt ytterligare en LP-skiva med Bert-Åke Varg som berättaren och Bert. Jag har dock aldrig hört dessa, och vet inte heller vilka som medverkar i musiksagan, så om någon vet bättre än jag får ni gärna kommentera nedan.

Oscar-Winning-actresses-Musicals-Julie-Andrews
Betyg:

Film/serie: 8/10
Röster: 5/10
Inlevelse: 5/10
Översättning: 5/10
Munrörelser: 2/10
Sångtexter: 3/10
Helhetsintryck: 5/10

Slutbetyg på dubbningen: 4/10

Då var min julkalender slut för i år. Jag hoppas att ni haft kul denna julmånaden, så syns vi igen om ett tag.

För övrigt vill jag meddela att morgondagens jämförande recension av Musses Julsaga tyvärr har blivit inställd på grund av tidsbrist. Det var också från början tänkt att jag skulle recensera Zootropolis idag, men då uppföljaren till Mary Poppins kommer imorgon så valde jag att recensera den här filmen i stället.

Då återstår det bara för mig att önska er alla en god jul och ett gott nytt år, och så hoppas jag att ni alla får det fint och trevligt idag, och att alla kollar på Kalle Anka klockan tre. 🙂

Är det något ni undrar är det bara att kommentera, så ses vi!

Hej då, och tack för den här månaden! 😀

/Tony

Dubbningsrecension: Disney Infinity-spelen

Hej hallå allihopa!

Välkommna till en helt ny dubbningsrecension, idag har turen kommit till Disney Infinity-spelen. 🙂
År: 2013 (Disney Infinity 1.0), 2014 (Disney Infinity 2.0), 2015 (Disney Infinity (3.0)
Plattformar: Playstation 3, PC, Wii (endast första spelet), Xbox 360, Playstation 4, Wii U (endast de två sista spelen), iOS, Android, Playstation Vita, Nintendo 3DS, Xbox One
Genre: Sandbox-spel, familjespel

Röster:

Toybox-berättaren – Paul Haukka
Mr. Incredible – Allan Svensson
Elastaflickan – Sandra Caménisch
Violet Parr – Elina Raeder
Dash Parr – Julius Lindfors
Syndrome – Jakob Stadell
Edna Mode – Ewa Fröling
Mirage – Suzanna Dilber
Rick Dicker – Torsten Wahlund
James P. Sullivan – Allan Svensson
Mike Wazowski – Johan Ulveson
Randy Boggs – Jan Mybrand
Kladdis – Johan Lejdemyr
Art – Per Andersson
Don – Adde Malmberg
Terri & Terry – Karl Windén
Jack Sparrow – Jakob Stadell
Hector Barbossa – Steve Kratz
Davy Jones – Christian Fex
Mr. Gibbs – Lars Dejert
Woody – Jan Mybrand
Buzz Lightyear – Fredrik Dolk
Jessie – Anna Book
Hamm – Olli Markenros
Slinky Dog – Ole Ornered
Rex – Stefan Frelander
Blixten McQueen – Fredrik Lycke
Bärgarn – Jan Modin
Holley Blinkers – Lia Boysen
Francesco – Antonio Di Ponziano
Finn McMissile – Roger Storm
Luigi – Ole Ornered
Flo/Ärtan – Birgitte Söndergaard
Ramone – Pablo Cepeda
Fillmore – Niklas Engdahl
Chicks Hicks – Claes Ljungmark
The Lone Ranger – Niklas Engdahl
Tonto – Jakob Stadell
Sheriffen av Colby – Felix Engström
Rapunzel – Dominique Pålsson-Wiklund
Anna – Emelie Clausen
Elsa – Jessica Folcker
Phineas – Teodor Siljeholm
Jack Skellington – Göran Engman
Röjar-Ralf – Matti Boustedt
Vanilja von Sockertopp – Emilia Roosmann
Trollkarlens lärling (Musse Pigg) – Anders Öjebo
Spindelmannen – Adam Portnoff
Black Widow – Jennie Jahns
Kalle Anka – Andreas Nilsson
Aladdin – Albin Flinkas
Prinsessan Jasmine – Myrra Malmberg
Merida – Amy Diamond
Stitch – Andreas Nilsson
Tingeling – Linda Åslund
Maleficent – Jennie Jahns
Anakin Skywalker – Dick Eriksson
Yoda – Gunnar Ernblad
C-3Po – Joakim Jennefors
Glädje – Linda Olsson
Vemod – My Holmsten
Rädsla – Per Andersson
Ilska – Björn Gedda
Avsky – Cecilia Forss
Rassel – Lars-Göran Persson
Manlig hjärnarbetare – Leif Andrée
Kvinnlig hjärnarbetare – Charlott Strandberg
Mimmi Pigg – Lizette Pålsson
Mulan – Mikaela Tidermark
Olaf – Nassim Al Fakir

Hiro Hamada – Jonas Bane

Nick Wilde – Magnus Mark

Judy Hopps – Mikaela Tidermark

OBS! Då rösterna endast står i grupp i de tre spelen har rösterna tagits fram via röstidentifiering, således kan fel förekomma i listan. Jag har inte heller tillgång till alla karaktärer, så några av dem har lämnats utanför listan.

Disney_infinity_24
Disney Infinity är ett sandboxsspel, där man antingen kan spela en linjär story i form av ett playset, eller bygga egna världar i Toyboxen. Konceptet liknar de nyare Lego-spelen, men är mycket mer utväcklat, och i alla tre spelen förekommer det nya saker som gör spelen intressanta att spela. Jag upptäckte spelet själv sensommaren 2013, då jag såg en reklamteaser för spelet i en reklamtidning. Senare stötte jag också på en reklamapp för spelet, kallad ”Disney Infinity: Action”. som visade ett gäng animationer med de tre karaktärerna från startpaketet, Mr. Incredible, Sulley och Jack Sparrow.

Några veckor efter att jag fyllde 18 år samma år, köpte jag startpaketet till Wii, som var den enda konsolen jag ägde då. Visserligen är Wii-versionen den (av de jag spelat i alla fall) sämsta porten av spelet (pga konsolens begränsningar), men spelet var ändå såpass roligt att jag ofta spelade det, och köpte nya figurer och playset. År 2015 sparade jag ihop till en playstation 3 och köpte sedan Disney Infinity 3.0, och fick senare också Disney Infinity 2.0.
Idag är jag fortfarande förtjust i spelen, och jag vågar mig på att säga att det kan vara Disneys bästa spel. Den kombinerar alla Disneys världar på ett bra sätt, och i Toyboxen kan man bygga med alla möjliga föremål och byggnader från Disneyfilmer och tv-serier, till exempel Svärdet i Stenen (som spelar en asfet musikjingel när man kommer nära den), Kung Louies tron, Rapunzels torn, Elsas slott, Lejonklippan och Farbror Joakims kassavalv, och dessutom finns det en mängd modeller av Disneyland-attraktioner som It’s A Small World, Splash Mountain, Haunted Mansion och Space Mountain. Det enda som jag tycker saknas i spelen är att man till exempel inte kan gå in i Monsters University-playsetet med Mr. Incredible. Jag förstår förvisso tanken, men jag tycker ändå att det blivit roligare om man kunde blanda figurerna i playseten som man ville.

Spelet har också bra grafik, underbar musik och bra kontroller.
Då ska vi ta oss en titt på rösterna, en franchise i taget.
Superhjältarna:

I Superhjältarna är Allan Svensson, Elina Raeder, Jakob Stadell, Ewa Fröling och Torsten Wahlund tillbaka som Mr. Incredible, Violet, Syndrome, Edna Mode respektive Rick Dicker, och alla de gör ett lika bra jobb som i filmen. Jag har när detta skrivs i början av september 2018 ännu inte sett Superhjältarna 2, men jag misstänker att de (med undantag för Syndrome som inte är med i uppföljaren av förståeliga själ) är lika bra i den filmen.

Bland de utbytta har vi först Elastaflickan som i både första och andra filmen spelas av Sara Lindh, men som i spelet blivit utbytt mot Sandra Caménisch (1972-) som inom dubbning tidigare gjort rösten till Aurora i Förtrollade Äventyr: Följ dina drömmar. Varför Elastaflickan bytt röst har jag ingen aning om, men det kan vara så att Sara Lindh hade förhinder när spelets dialog spelades in. Sandra Caménisch gör dock en godkänd insats, och det är tydligt att hon försöker efterlikna originalrösten Holly Hunter, men jag föredrar Sara Lindh framför henne.

Dash har av förståeliga själ också bytt röst, då hans röst Dennis Granberg (som tydligen är son till Annelie Berg, enligt Christian Hedlunds podcast Röstskådespelarna) sedan länge troligen kommit in i målbrottet, då han var 20 år när spelets dialog spelades in. I stället är det Julius Lindfors som gör Dashs röst, och han gör en bra insats och talar med bra inlevelse. Vissa stunder är rösten dock aningen för mörk, men det kan man leva med.

Slutligen har även Mirage bytt röst från Eva Röse till Suzanna Dilber (1976-), som gör en mycket bra insats, talar med bra inlevelse och bibehåller karaktärens andemening på ett bra sätt. Jag har ingen aning om varför Eva Röse inte repriserar sin roll som Mirage, men troligen är det även här en fråga om otillgänglighet från skådespelarens sida. Det här spelet var för övrigt sista gången som Mirages originalröst Elizabeth Peña spelade Mirage, då hon sorgligt nog avled 2014, endast 55 år gammal.

Monsters University:

I Monsters University är de flesta rösterna från den filmen också kvar. Mike Wazowski spelas dock här liksom i Monsters University av Johan Ulveson. Den enda som inte har samma röst som i filmen är Kladdis, som görs av Göran Gillinger (1973-) i stället för Olle Sarri. Han gör en mycket bra insats, och ärligt talat reagerade jag inte nämnvärt på att karaktären bytt röst. Det ska dock nämnas att jag inte sett filmen på ett tag, så jag kan inte garantera att jag inte hört något skillnad om jag hade haft filmen i färskt minne.
Pirates of the Carribean:

Då filmerna med Pirates of the Carribean aldrig har dubbats är det här spelet den första (och mig veterligen enda) gången som karaktärerna i filmen fått svenska röster. Jack Sparrow själv spelas av Jakob Stadell (1972-) som gör en bra insats och låter relativt lik Johnny Depp. Hector Barbossa och Davy Jones spelas av Steve Kratz (1961-) respektive Christian Fex (1957-) och båda gör bra insatser, men jag har idagsläget inte sett någon av Pirates of the Carribean-filmerna, så jag kan inte uttala mig om hur lika de låter sina Geoffrey Rush och Bill Nighty. Bland övriga karaktärer finns Tia Dalma som dubbas av Gladys Del Pilar Bergh (1967-) och Mr. Gibbs som spelas av Lars Dejert (1947-) som båda två också gör bra insatser. Jag har idagsläget ingen information om vem som gjorde Pintel och Ragettis röster.

Toy Story i Rymden:

I Toy Story-playsetet medverkar samtliga av skådespelarna från filmerna, med undantag för Guy de la Berg (Rune Ek i första filmen) som tyvärr avled året efter det första spelet släpptes. Han var tydligen sjuk de sista åren, så därför fick Ole Ornered (1964-) ta över rösten som Slinky, och jag misstänker därmed att han också får reprisera sin roll i Toy Story 4 nästa år. I övrigt finns inte mycket att kommentera, då rösterna som sagt är identiska med Toy Story 3. Jag har dock ingen aning om vem som gör Zurgs röst, men eventuellt kan Adam Fietz möjligen reprisera sin roll, då jag minns att han stod med i creditslistan för spelet.
Bilar:

I Bilar-playsetet har Bärgarn, Holley Blinkers, Francesco, Flo/Ärtan, Chicks Hicks och Luigi samma röster som i filmerna. Ramone har visserligen inte samma röst som i de första två filmerna, men i trean spelades han av Pablo Cepeda, precis som han gör i det här spelet. Blixten McQueen har i det här spelet blivit utbytt från Martin Stenmarck till Fredrik Lycke (1971-) som gör en bra insats och låter relativt lik Martin Stenmarcks tolkning. Som Finn McMissile hör vi Roger Storm (1956-) i stället för Göran Strangertz, men då jag inte sett Bilar 2 (som ska vara riktigt dålig) kan jag inte kommentera hans röst ytterligare. Fillmore har också bytt röst från Björn Thudén (som dock repriserade sin roll som Fillmore i Bilar 3) till Niklas Engdahl. Nu har jag inte sett Bilar på hur länge som helst, så jag minns inte riktigt hur mycket man hör av Björn Thudéns gotländska dialekt i rollen, men jag tycker ändå att Niklas Engdahl är helt okej som Fillmore.

The Lone Ranger:
Liksom Pirates of the Carribean har aldrig the Lone Ranger dubbats till svenska, och således blev det första gången som De karaktärerna fick röster här. Jag har hittils identifierat Niklas Engdahl som The Lone Ranger, Jakob Stadell som Tonto, Sharon Dyall som Red Harrington och Felix Engström som Sheriffen. Liksom POC-filmerna har jag aldrig sett The Lone Ranger och kan därmed inte bedömma rösterna rättvist.

Frost:

Från Frost dyker både Elsa, Anna och Olaf upp. Olaf dyker dock upp först i det sista spelet, och spelas då liksom i långfilmen av Nassim Al Fakir. Både Elsa och Anna har dock oväntat bytt röst i spelet. Elsa har bytts ut från Annika Herlitz till Jessica Folcker (1975-) vars röst passar karaktären förvånansvärt bra, trots att hon inte är särskilt lik Idina Menzel som jag har för mig har något ljusare röst. Varför Annika Herlitz byttes ut vet jag inte, men då hon även är musikalartist kan hon ha haft förhinder då spelets dialog spelades in. Annika Herlitz är dock fortfarande Elsas röst, då hon gjort hennes röst i en mängd projekt efter spelet kom ut, däribland Frostfeber och Olafs frostiga äventyr. Anna har också av oklar anledning bytt röst från Mimmi Sandén till Emelie Clausen (1987-) som gör ett riktigt bra jobb. Det är dock inte lätt att jämnföra henne med Mimmi Sandén, då jag ännu inte sett hela Frost på svenska, men av det lilla jag hört av Frosts svenska dubbning får jag ändå säga att Mimmi Sandén är strået vassare.

Röjar-Ralf:

Även karaktärerna i Röjar-Ralf har bytt röst. Ralf spelas här av Matti Boustedt (1974-) i stället för av Magnus Roosmann, och han gör en mycket bra insats, och låter (utifrån hur jag minns Magnus Roosmanns insats) relativt lik den föregående rösten. Vanilja har också bytt röst från Carla Abrahamsen till Emilia Roosmann (vågar man gissa på släktskap med den ovan nämnda Magnus Roosmann?), vilket är väldigt märkligt enligt undertecknad, då Carla Abrahamsen senare var med i Disney Infinity 3.0. Emilia gör dock en bra insats, och talar med bra inlevelse.

Trassel:

Från Trassel medverkar bara Rapunzel, som här spelas av Dominique Pålsson Wiklund (1994-), dotter till Lizette Pålsson, som nuförtiden verkar alternerera med Molly Sandén som Rapunzel. Dominique är helt okej i rollen, men det är svårt att bedömma då jag ärligt talat aldrig varit förtjust i Molly Sandéns röst. Fråga mig inte varför, men så är det. Som Rapunzel var hon dock bra, men jag vet inte om jag skulle säga att Dominique var bättre.

Phineas & Ferb:

Från Phineas & Ferb medverkar Phineas och Agent P. Det var från början tänkt att Ferb också skulle vara med, men han lämnades utanför. Phineas spelas av Teodor Siljeholm, som spelat Phineas i tv-serien, men då detta spelets dialog bör ha spelats in för i skrivande stund 5 år sedan, vet jag inte om Teodor fortfarande är Phineas röst. Jag har ingen kommentar om Phineas röst då jag bara sett ett avsnitt av serien, och det var för snart nio år sedan.

Nightmare Before Christmas:
Jack Skellington från Nightmare Before Christmas medverkar också i spelet, men trots att filmen aldrig dubbades var det inte första gången Jack fick en svensk röst. Bertil Engh sjöng nämligen in sången ”What’s this?” på en Disney Sing-A-Long Songs-vhs. Bertil Engh har dock (såvitt jag vet) inte dubbat så mycket (förutom Puff, som numera verkar göras av Dick Eriksson) på sistone, så det är inte så förvånande att han här är utbytt mot Göran Engman som gör en riktigt bra insats, talar med bra inlevelse och bibehåller röstkaraktären på ett bra sätt.
Spider-Man/Marvel:

Då jag fortfarande har svårt att koppla Marvel (och Star Wars med för den delen) med Disney så har jag inte brytt mig om att spela så mycket med de playseten, men Spider-Man (aka Spindelmannen) är ändå rolig att spela som. Han spelas av Adam Portnoff (1988-), men jag har inte särskilt stor erfarenhet av hans röst för att kunna kommentera insatsen närmare. Jag har även identifierat Jennie Jahns som Black Widow, och det skulle möjligen kunna vara Max Lorentz som Iron Man, men där är jag mycket osäker.

Maleficent:

Maleficent, som här är baserad på Angelina Jolies tolkning från 2014 års spelfilm Maleficent (och som även kallas för det namnet i den svenska dubbningen i stället för Den onda fén) spelas av Jennie Jahns (1969-) som gör en förvånansvärt bra insats. Hon är defenitivt inte den första jag skulle tänka på som Maleficent, men hon fungerar ändå över förväntan som Maleficent.

Aladdin:

Då jag redan kommenterat Albin Flinkass insats som Aladdin i ”Vem är bäst?” så hänvisar jag till den recensionen. 🙂

Modig:

Från Modig har vi Merida som liksom i filmen görs av Amy Diamond, som numera går under sitt riktiga namn Amy Deasismont, som gör en lika bra insats som i originalfilmen.

Lilo & Stitch:

Även här repriserar originalskådespelaren, i detta fallet Andreas Nilsson, sin roll. Precis som i Lilo & Stitch är han riktigt bra som Stitch.

Big Hero 6:

Liksom fallet med Frost och Röjar-Ralf är bägge karaktärernas röster utbytta. Baymax har bytt röst från Morgan Alling till Nick Atkinson, och även om Morgan Alling är bättre, så gör Nick Atkinson också en bra insats och somliga repliker (”Skannar systemets tillståååånd”) är levererade på ett riktigt roligt sätt. Han är dock inte särskilt lik Morgan Alling, så om man nyligen sett Big Hero 6 kan det bli irriterande.

Jag har tyvärr inte lyckats identifiera Hiros röst, men det är i varje fall inte Benjamin Ingrosso (Wahlgren) som gör rösten i spelet. Vem det en är så liknar han originalrösten Ryan Potter mycket mer än Benjamin, men enligt mig är Benjamin Ingrosso bättre i rollen då han låter närmare karaktärens faktiska ålder än originalrösten.

Tingeling:

Liksom i en del av filmerna (Marie Serneholt spelade Tingeling i de första filmerna) spelas Tingeling av Linda Åslund (1988-) som gör en bra insats. Jag har dock inte hört Marie Serneholt i rollen, så jag kan inte utala mig om hon är bäst.

Star Wars:

Liksom i fallet med Marvel har jag fortfarande svårt att koppla Star Wars med Disney, och har därför inte spelat det playsetet mycket heller. Jag har dock i introduktionen identifierat Joakim Jennefors som C-3PO (en bra insats, utifrån hur jag minns Anthony Daniels insats) och Dick Eriksson som Anakin Skywalker. Jag spelade även med Yoda i mobilversionen, och identifierade då Gunnar Ernblad som Yoda. Jag vill minnas att Gunnar Ernblad spelat Yoda tidigare, men jag är inte helt säker.

Insidan ut:

I Insidan ut är de flesta rösterna kvar från filmen, med undantag för Vemod och Ilska. Lyckligtvis är Linda Olsson (Glädje) och Per Andersson (Rädsla) fortfarande kvar i sina roller, vilket jag uppskattar då de var mina favoritskådespelare i filmen.

Vemod spelas i alla fall här av My Holmsten som i mitt tycke faktiskt är strået vassare än filmens röst Ulla Skoog, då My är mycket mer lik originalrösten Phyllis Smith. Ulla Skoog är dock på inget sätt dålig som Vemod, men jag tycker ändå att My är bättre.

Sedan har också Ilska bytt röst från Björn Granath (vila i frid) till Björn Gedda som gör en mycket bra insats och låter riktigt lik Björn Granaths röst. Ärligt talat fick jag anstränga mig hårt för att höra om det var Björn Gedda eller Björn Granath och det är ett mycket bra betyg.

Mulan:

Mulan spelas av Mikaela Tidermark (1986-) vars röst jag börjat uppskatta mer och mer. Hon passar bra som Mulan, även om jag alltid kommer förknippa Divina Sarkany med rollen.

Musse och hans vänner:

De sista karaktärerna vi kommer gå igenom är Musse Pigg (som medverkar två gånger, dels som Trollkarlens lärling i första spelet, och dels som sig själv i tredje spelet), Mimmi Pigg och Kalle Anka. Alla tre spelas i vanlig ordning av Anders Öjebo, Lizette Pålsson och Andreas Nilsson som i vanlig ordning gör en strålande insats.
Slutligen har vi Toybox-berättaren, vars röst görs av Paul Haukka och som är spelets största problem. Inte för att rösten är dålig, utan för att den är jäkligt irriterande, då hans röst hela tiden upprepas gång på gång, och till råga på allt finns det ingen funktion för att stänga av berättaren. Det blir lite tröttsamt när man har hört ”Ställ en playset-del på Disney Infinity-basen för att besöka det playsetet” ungefär 30-40 gånger. xD

Idagsläget har jag inte tillgång till bland annat Nick Wilde, Judy Hopps, Baloo, Doris, Nemo, Alice, Hattmakaren, Tiden, Pricken, m.m så därför kan jag inte kommentera deras röster, och jag har heller ingen information om vem som spelar Pleakley eller Merlin. En inte allt för vild gissning är dock att det kan vara Jakob Stadell som repriserar sin roll som Nick, då han redan är med i spelet som Syndrome, Jack Sparrow och Tonto.

Sammanfattningsvis har dock spelet en bra dubbning, och jag kan varmt rekommendera att ni försöker få tag i det. Man måste dock i så fall gå via begangnatmarknaden då alla Disney Infinity-produkter såvitt jag vet är utgångna idagsläget. Om någon vet om det finns någon sida där man fortfarande kan beställa Disney Infinity-produkter får ni gärna höra av er i kommentarerna.

Vi hörs i nästa inlägg!

/Tony

EDIT: 2018-12-02: Creditslistor till de första två spelen har lagts ut på en annan blogg, så därför har jag korrigerat namnen på de skådespelarna jag hade fel på. Jag ber också om ursäkt för att utseendet i listan med röster ser skumt ut vid somliga partier. Slutligen vill jag också säga att fel fortfarande kan förekomma i recensionen, så om ni ser något fel får ni gärna kontakta mig. 🙂

Vem är bäst? – Scooby-Doo

Hej hallå allihopa, och välkomna till en splitterny omgång av ”Vem är bäst?” 🙂

 

Idag ska vi ta oss en titt på en feg klumpig grand danois, nämligen Scooby-Doo.

scooby-scooby

I USA har Scooby för det mesta spelats av två personer, Don Messick (1926-1997) som gjorde rollen fram till sin död, och Frank Welker (1946-) som gjort rollen sedan 2002, och som för övrigt också är originalrösten till Fred i samma serie. Förutom dem har även Hadley Kay (1970-) och Scott Innes (1966-) gjort rollen, och i spelfilmerna från 2002 respektive 2004 var det Neil Fanning (1967-)

Nu ska vi ta oss en titt på Scoobys röster i Sverige genom tiderna, och som vanligt kommer jag också att bedömma röster i te.x datorspel och musiksagor, då jag anser att en svensk röst alltid är en svensk röst, oavsett var den kommer ifrån. 🙂

 

Håkan Serner:

 

Först ut är skådespelaren Håkan Serner (1933-1984) som spelade Scooby-Doo i LP-skivan ”Scooby-Doo och de mystiska snömännen” som utgavs 1974. Inom dubbning har Håkan Serner också spelat Obelix i två Asterix-filmer, och han har också gjort Snusmumrikens röst i julkalendern ”Mumindalen” från 1973. Han är kanske mest känd från en annan julkalender, nämligen Trolltider.

Håkan Serner (vars röst enligt undertecknad påminner mycket om Andreas Nilsson) är en mycket duktig skådespelare, men som Scooby-Doo passar han inte riktigt. Inlevelsen är okej, men Håkan Serner lyckas inte riktigt få till Scooby-Doos mycket speciella röst, och insatsen har inte heller något som gör den till något speciellt. I övrigt har jag inte mycket att säga om den här insatsen.

 

Tor Isedal:

 

I de restrerande LP-skivorna från 1970-talet (Pärltjuven, Mysteriet på Basketön, Scooby-Doo och Scooby-Dum) är det skådespelaren Tor Isedal (1924-1990) som gör Scoobys röst. Tor Isedal har medverkat i såväl Pippi Långstrump på de sju haven som SOS: En segelsällskapsresa, och har inom dubbning bland annat gjort rösten till Nalle Puh, Guld-Ivar Flinthjärta, Jack och Gus i Askungen, Gaius Bonus i Asterix och hans tappra galler, Kapten Haddock i LP-versionen av Tintin i Hajsjön, Kato i Mio min Mio, med mera.

Enligt min åsikt är Tor Isedal en av de svagare i rollen. Isedals skrovliga röst passar helt enkelt inte som Scooby-Doo, utan får honom mer att låta som en rosslig gammal gubbe. Det enda som är bra med insatsen är inlevelsen som är helt okej, men i övrigt finns det inte mycket positivt att säga här. Ingen skugga över Tor Isedal dock, som troligen gjorde vad han kunde med rollen. ^^

 

Stellan Skarsgård:

 

Nästa skådespelare som gjort Scooby-Doos röst kommer antagligen chocka er rejält. Det är nämligen ingen mindre än Stellan Skarsgård (1953-) alias en av Sveriges största internationella skådespelare, som bland annat medverkat i Pirates of the Carribean, Mamma Mia och Berättelsen om Askungen.

Stellan Skarsgård spelade Scooby-Doo i Öra & Ögas dubbning av serien, som användes på SF/Transfers och Polar Bonniers vhs-filmer. Dessa är i dagsläget extremt sällsynta, och när de säljs på Tradera brukar säljarna vanligtvis ta minst 200 kronor för filmen. Idagsläget har jag ännu inte lyckats få tag i någon av deras filmer, trots att jag letat i drygt 10 år efter dem. Lyckligtvis har dock Daniel Hofverberg på Dubbningshemsidan lagt ut ett klipp på Stellans insats som Scooby-Doo på Dubbningshemsidans forum.

Stellan Skarsgård är onekligen en talangfull skådespelare, men jag skulle inte vilja påstå att Scooby-Doo tillhör någon av hans starkare roller. Skarsgård pratar nämligen bara med lite lätt förställning och låter därmed mer som Stellan Skarsgård med en knasig röst. Det är absolut inte den sämsta insatsen på den här listan, men på grund av att Stellan Skarsgård misslyckas totalt med att få fram karaktärens andemening kan jag inte sätta honom speciellt högt på listan. Inlevelsen är dock helt okej.

 

Michael B. Tretow:

 

I den svensk producerade LP-Skivan Scooby-Doo och den hemsökta skivstudion från 1982, är det Michael B. Tretow (1944-) som gör Scooby-Doos röst. Tretow är kanske mest känd för låten ”Den makalösa manicken”, men låg även bakom kultlåten ”Hubba Hubba Zoot Zoot” tillsammans med bl.a Ted Gärdestad, och har jobbat med flera kända artister.

I dagsläget har jag ännu inte lyckats få tag i den LP-skivan, och har heller inte hittat något på youtube. Därmed är Michael B. Tretows insats den enda jag inte kan kommentera i det här omgången. Om jag någon gång får tag i skivan, eller om någon lägger upp den på youtube, kommer jag självklart att uppdatera med min åsikt kring insatsen.

 

Bert-Åke Varg:

 

I kassettbandet ”Scooby-Doo” från 1987 är det Bert-Åke Varg (1932-) som gör Scooby-Doos röst.

Jag har i dagsläget inte lyssnat igenom hela kassettbandet, som ligger ute på youtube, men av det jag hört hittils är jag inte imponerad. Bert-Åke Varg är skaplig som Shaggy, medan Gunnar Ernblad är helt okej som Fred. De som spelar Velma och Daphne (Jessica Swanemar och Maria Lindkvist) är det dock värre med. En av de är skaplig, men den andra låter på tok för ung, vilket får Velma (eller Daphne, det är oklart vem som spelar vem) att låta som om hon var i 10-12 års åldern, vilket inte passar alls.

Scooby-Doo själv verkar knappt ha några konkreta repliker alls i kassetten, utan har bara hundskall, ylningar, och dylikt. På grund av det är det väldigt svårt att bedömma den här insatsen, men personligen tycker jag inte alls att det låter bra. Därför slutar tyvärr Bert-Åke Varg längst ner i botten, vilket är tråkigt, då han ju till exempel är riktigt bra i bland annat Asterix och Obelix, Aristocats och Micke & Molle. ^^

 

Gunnar Ernblad:

I Kanal 10s videofilmer med avsnitt från Scooby-Doo, samt i Musikservices vhs-filmer, är det dubbningsveteranen Gunnar Ernblad (1946-) som gör Scoobys röst. Jag måste säga, att när jag såg Musikservices dubbning av Scooby-Doo första gången var Gunnar Ernblad en av de skådespelarna jag inte alls hade problem med. Han är visserligen inte bäst, men han är ändå helt okej.

Inlevelsen är riktigt bra (men det brukar ju Gunnar Ernblad vara duktig på!), rösten passar karaktären någorlunda bra, och i allmänhet är det en helt okej insats. 🙂

 

Steve Kratz:

 

I samtliga av Media Dubb och Mediadubb Internationals dubbningar av Scooby-Doo är det en annan dubbningsveteran, Steve Kratz (1961-) som gör rösten till Scooby-Doo. Steve gjorde även Scoobys röst i de tre datorspelen som släpptes 2004-2006, och när Stefan Frelander lämnade dubbningsbranschen 2015, blev Steve Kratz återigen Scoobys officiella röst. Steve Kratz behöver väl ingen närmare presentation, och inom dubbning har han bland annat gjort Puff i Media Dubbs version av Piff & Puff: Räddningspatrullen, Tigger i Media Dubbs version av Nya Äventyr med Nalle Puh, Guld-Ivar Flinthjärta i DuckTales, Mekanikles i Aladdin tv-serien, Uncle Fester i Familjen Addams, Snurre Sprätt och Speedy Gonzales i Media Dubbs dubbning av Looney Tunes, samt även Fred Flintas sångröst i Familjen Flinta i Viva Rock Vegas.

 

Steve Kratz är enligt undertecknad den bästa Scooby-Doo rösten. Inlevelsen är perfekt, insatsen matchar både Don Messick och Frank Welker bra, och dessutom är det inga problem att höra vad Steve säger. Dessutom har Steve Kratzs Scooby en perfekt kemi med Peter Harrysons Shaggy, vilket gör att de scenerna de har tillsammans blir fantastiska.

Det är också mycket imponerande att Steve Kratz fortfarande lyckas att göra Scoobys röst på ett så bra sätt även 20 år senare, vilket ger ett extra plus i kanten. 🙂

 

Kenneth Milldoff:

 

I specialdubbningen på VHS-filmen ”Scooby-Doo på nya äventyr” utförd av Salut Audio, är det den sedan ett par år tillbaka avlidne Kenneth Milldoff (1947-2015) som gör Scoobys röst. Inom dubbning har han bland annat gjort Kapten Haddock och Rastapopolus i Nelvanas Tintin-serie, titelrollen i Babar, Mr. Arrow i Skattkammarplaneten, Obelix i Asterix i Amerika, titelrollen i Delfy, Honey Monster och Tony the Tiger i reklamfilmer för Kalaspuffar respektive Frosties, Astro och Mr. Spacell i Sun Studios dubbning av Jetsons, samt Michelangelo, Leonardo och Shredder i Sun Studios dubbning av Teenage Mutant Ninja Turtles.

Till skillnad från Mats Qviströms insats som Shaggy, som inte var något att hänga i julgranen, passar Kenneth faktiskt helt okej som Scooby. Inlevelsen är helt okej, röstkaraktären likaså, och i allmänhet är det en helt okej insats.

I övrigt finns inget att anmärka på här.

 

Mikael Roupé:

 

I några Sun Studio-dubbade avsnitt av ”Scooby-Doo och Scrappy-Doo” är det Mikael Roupé (1964-) som gör Scoobys röst. Mikael Roupé är för undertecknad mest känd som Edd/Dubbel D i Ed Edd & Eddy, och har gjort många röster på Cartoon Network. På pappret låter det kanske egendomligt, men faktum är att Mikael Roupé faktiskt passar förvånansvärt bra som Scooby-Doo. Det är givetvis inte perfekt, men det är ändå helt okej. Inlevelsen är bra, Mikael Roupé lyckas hyfsat att få till röstkaraktären och i allmänhet är det en helt okej insats. 🙂

 

Stefan Frelander:

 

I alla Scooby-Doo dubbningar utförda av Sun Studio/SDI Media mellan 1992-2015, med undantag för dubbningen ovan, är det Stefan Frelander (1961-) som gör Scoobys röst. Då jag är uppvuxen med både Scooby-Doo möter Bröderna Bu, samt spelfilmerna och tv-serien Våran Scooby-Doo, borde jag kanske ha honom som favorit. Men faktum är att Steve Kratz är bättre.

Stefan Frelander är dock inte på något vis dålig, utan talar med bra inlevelse, bibehåller röstkaraktären bra och fungerar helt enkelt riktigt bra i rollen. Han saknar dock den lilla extra glöden som Steve Kratz har, och halkar därför ner på andraplatsen.

 

Topplistan:

Efter noga övervägande blir min topplista följande:

 

1. Steve Kratz
2. Stefan Frelander
3. Mikael Roupé
4. Gunnar Ernblad
5. Kenneth Milldoff
6. Håkan Serner
7. Stellan Skarsgård
8. Tor Isedal
9. Bert-Åke Varg
Ej tillämpbart: Michael B. Tretow

 

I nästa avsnitt av ”Vem är bäst” kommer jag att recensera någon karaktär ni röstat fram i omröstningen som pågår här på bloggen, så tveka inte att lägga in din röst före den 2 juni. 🙂

 

Länkar till klipp med Scoobys röster:

 

https://www.youtube.com/watch?v=23K41LYJ2zg = Håkan Serner som Scooby-Doo
https://www.youtube.com/watch?v=46HAT3nejgI = Tor Isedal som Scooby-Doo
https://www.youtube.com/watch?v=q2gHbzk0KXg = Bert-Åke Varg som Scooby-Doo
http://www.dubbningshemsidan.se/forum/index.php?topic=600.msg9626#msg9626 = Stellan Skarsgård som Scooby-Doo
http://www.dubbningshemsidan.se/forum/index.php?topic=18.msg230#msg230 = Steve Kratz, Stefan Frelander samt Gunnar Ernblad som Scooby-Doo
http://www.dubbningshemsidan.se/forum/index.php?topic=600.msg10465#msg10465 = Kenneth Milldoff som Scooby-Doo
http://www.dubbningshemsidan.se/forum/index.php?topic=600.msg19267#msg19267 = Mikael Roupé som Scooby-Dooo

Monsters Inc. – Dubbningsrecension

Hej hallå allihopa, och välkommna ska ni vara till en splitterny dubbningsrecension.

Dagens recensionsoffer är Disney/Pixars Monsters Inc. 🙂

Monsters, Inc.-02

Bilden tillhör Disney

År: 2002
Speltid: 1 timme, 28 minuter
Genre: Tecknad / Animerat / Familj / Komedi / Äventyr
Originalröster: John Goodman, Billy Crystal, Steve Buscemi, Jennifer Tilly, James Coburn, Daniel Gerson, Bob Peterson, Mary Gibbs, Bonnie Hunt, Frank Oz, John Ratzenberger, m.fl.

Svenska röster:

James P. Sullivan – Allan Svensson
Mike Wazowski – Robert Gustafsson
Randall Boggs – Jan Mybrand
Bu – Julia Moreau
Henry J. Waternoose – Olof Thunberg
Celia Mae – Vanna Rosenberg
Needleman & Smitty – Roger Storm
Rosie – Inga Ålenius
Fröken Flint – Isabelle Moreau
George Sanderson – Bo Maniette
Charlie – Mats Jernudd
Yeti – Fredde Granberg
Claws – Anders Öjebo
Skrämselreaktorchef – Hans-Peter Edh
Mögul – Göran Forsmark
Slem Galla – Anders Fagerberg
Pojke i husvagn – Anton Olofson Raeder
Rex (i blooper-scenerna) – Stefan Frelander

Övriga röster: Johan Lindqvist, Erik Berglund, Lizette Pålsson, Frida Nilsson, Blenda Nyman, Niclas Ekholm, Peter Kjellström, Tomas Futvoye, m.fl.

 

I staden Monstropolis, som drivs av skrik från människobarn, bor det stora hårige och godhjärtade monstret Sulley tillsammans med sin bäste vän, den lilla gröna klotrunde och enögde Mike Wazowski. De jobbar båda på Monsters Inc, och är det bästa skrämmarteamet av alla. Men den näst bäste skrämmaren, en ödleliknande kamelont, är väldigt avundsjuk på Sulley och tänker till varje pris ta över platsen som den bäste skrämmaren. En dag råkar en liten människoflicka smita in i fabriken tillsammans med Sulley. Till råga på allt är barn ansedda som gifta och livsfarliga i monstervärlden, så nu måste Sulley och Mike få tillbaka den lilla flickan innan någon upptäcker dem. Det visar sig dock vara svårare än någonsin.

 

Jag har alltid gillat Monsters Inc, och det är utan tvekan en bra och sevärd film med mycket humor, spänning och drama. Den innehåller också intressanta och minnesvärda karaktärer. Det finns visserligen inte så många låtar i filmen, men ”If i didn’t have you” (eller ”Om vi inte var två” som den heter på svenska) är riktigt bra.

 

I USA hade filmen premiär 2001, men i Sverige nådde inte filmen biograferna förän runt januari-februari 2002. Liksom Ett småkryps liv från 1998, och den efterföljande Pixar-filmen Hitta Nemo var det KM Studio som stod för den svenska dubbningen, och nu ska jag bedömma insatserna en efter en.

 

Sulley – Allan Svensson:

Som James P. Sullivan hör vi skådespelaren Allan Svensson (1951-) som för Sverige troligen är mest känd som Gustaf Svensson i kultserien Svensson Svensson. Allan är faktiskt något av en dubbningsveteran, och den första dubbningsrollen han gjorde var såvitt jag kan se Skrället i Mästerdetektiven Basil Mus från 1986. Sedan har han dubbat bla Pacha (Kejsarens Nya Stil), Mr. Incredible (Superhjältarna), McLeach (Bernard och Bianca i Australien), Hagrid (Harry Potter-filmerna) och Obelix (Asterix & Obelix-spelfilmerna).

Allan Svensson är en riktigt bra voice match till John Goodman och har även dubbat honom i bland annat Kejsarens Nya Stil. Personligen tror jag att Allan Svensson äve fungerat bra som John Goodmans voice match i Djungelboken 2 i stället för Rolf Lassgård, då Allan är riktigt bra på att få till en ”Gentle Giant”-röst, vilket karaktären Sulley behöver.

Inlevelsen är riktigt bra, röstlikheten likaså och överlag är det en bra insats. Värt att nämna är att Allan Svensson så vitt undertecknad känner till har gjort Sulleys röst i samtliga sammanhang som karaktären medverkat i förutom en teaser där det i stället var Torsten Wahlund (1938-) som gjorde rösten, vilket är lite roligt då Wahlund ju gjorde Dumbledore i Harry Potter-filmerna. 😀

 

Mike Wazowski – Robert Gustafsson:

 

Mikes röster har jag ju redan uttalat mig om i en omgång av ”Vem är bäst?” som ju släpptes förra året. Därför ska jag fatta mig kort om hans röst. Som jag sa i förra årets omgång är Robert Gustafsson (1964-) mycket bra som Mike Wazowski, mycket tack vare hans komiska talang, och lyckas enligt min enkla åsikt till och med att överträffa originalets Billy Crystal som också är en komiker. Intressant är även att Robert Gustafsson faktiskt också medverkade i spelet ”Monsters Inc: Skrämmarön” med tanke på att han troligen är en väldigt upptagen person.

Inlevelsen är riktigt bra, rösten passar karaktären och överlag finns det inte mycket att orda om.

Är det förresten bara jag som tycker att Mikes röst nästan låter lite som Anders Öjebo när han sjunger ”Du och jag, jag och du” efter att ha träffat Celia första gången i filmen? ^^

 

Randall Boggs – Jan Mybrand:

 

Som filmens skurk Randall hör vi Jan Mybrand (1959-). Inom dubbning är han också den i nuläget officiella rösten till Woody från Toy Story-serien, och har även spelat Remus Lupin i dubbningarna av Harry Potter-filmerna, samt Dennis pappa i dubbningen av spelfilmen Dennis the Menace från 1993.

Han gör en mycket bra insats och passar bra in i rollen. Han lyckas också få till Randalls hotfulla drag på ett mycket bra sätt och talar med bra inlevelse. Såvitt jag vet gör också Jan Mybrand Randall vid samtliga tillfällen som karaktären förekommit. 🙂

 

Bu – Julia Moreau:

 

Som den lilla människoflickan Bu hör vi Julia Moreau (1998-) som jag starkt misstänker är dotter till röstskådespelerskan Isabelle Moreau (1968-), även fast originalrösten Mary Gibbs är odubbad vid somliga partier. Efter Monsters Inc har jag för mig att hon också var med i dubbningen av Mulan 2 från 2004, men jag tror inte att hon medverkat i några fler dubbningar utöver det, även om jag inte är säker.

 

Julia Moreau gör en bra insats och låter lik orignialrösten. Inlevelsen sviktar väl ibland, men då hon trots allt bara var ungefär 3-4 år när hon gjorde rollen så är det ändå helt okej. Jag måste också säga att hon levererar Bus sista replik nästintill perfekt, och lyckas till och med bättre än Mary Gibbs i den repliken. 🙂

 

Henry J. Waternoose – Olof Thunberg:

Som Henry J. Waternoose, som i slutet av filmen *SPOILER* visar sig vara filmens andra skurk *SPOILER” hör vi ingen mindre än Olof Thunberg (1925-), som troligen är mest förknippad med berättarrösten i Bamse för varenda svensk som är yngre än 45 år. Inom dubbning har han också gjort Shere Khan i Djungelboken, Trofast i båda dubbningarna av Lady & Lufsen plus uppföljaren, Rufus i Bernard och Bianca, och jag vill minnas att han även medverkar i både Taran och den magiska kitteln samt Micke & Molle.

Han gör en mycket bra insats och lyckas bra att få fram karaktärens personlighet. När jag var liten störde jag mig inte heller nämnvärt på att jag hört Olof som berättare i Bamse, vilket också är bra. Inlevelsen är också riktigt bra, och Olof lyckas att bibehålla karaktärens andemening.

Celia Mae – Vanna Rosenberg:

 

Som Mikes flickvän Celia, hör vi skådespelerskan Vanna Rosenberg (1973-) som gjort många barnprogram på SVT, och som inom dubbning även bland annat gjort Grace i Kogänget, Bellwether i Zootropolis, Fru Borgmästare i Horton samt titelrollen i Det levande slottet. En intressant sak är att Grace i Kogänget faktiskt har samma originalröst som Celia, alltså Jennifer Tilly.

Jag ska villigt erkänna att jag inte alls var förtjust i Vanna Rosenbergs röst som liten, men nuförtiden har jag inga problem med hennes röst. Hon passar bra som Celia, låten relativt lik originalrösten Jennifer Tilly och talar med bra inlevelse. 🙂

 

Rosie – Inga Ålenius:

 

Som torra Rosie (som faktiskt spelas av en manlig skådis i originalversionen) hör vi den inte allt för lång tid sedan bortgångne skådespelerskan Inga Ålenius (1938-2017) som inom dubbning också gjort Timons mamma i Lejonkungen 3.

Hon gör en mycket bra insats och låter av naturliga skäl mer femenin än originalrösten. Hon lyckas också få till karaktärens mycket speciella röst, och låter tack och lov mindre irriterande än originalrösten. xD

I Monsters University var hon av okänd anledning utbytt mot Ewa Fröling (1952-) men jag vill minnas att hon också var bra i rollen. ^^

 

Yeti – Fredde Granberg:

 

I rollen som den förvisade yetin hör vi komikern Fredde Granberg (1970-) som utanför dubbning är mest känd från program som Ronny & Ragge, Doktor Mugg, Hem till Midgård, Tratten & Finkel med mera, och ett flertal av dem har han även skapat.

Inom dubbning har Fredde Granberg också gjort BOB i Monsters vs. Aliens, Roddy i Bortspolad, Roffe i Bolt, Nille i Vilddjuren, Duke i Husdjurens hemliga liv, Tulio i Vägen till Eldorado (där vapendragaren Peter Settman gjorde Miguel) samt Red i The Angry Birds Movie.

Fredde gör en mycket bra tolkning, låter relativt lik John Ratzenbergs originalröst och talar med bra inlevelse. Fredde återkom dessutom som Yeti i Monsters University. 🙂

 

Needleman & Smitty – Roger Storm:

Som töntarna Needleman & Smitty hör vi tidigare KM Studio-veteranen Roger Storm (1956-) som förvisso dubbat mest hos KM Studio, men i grund och botten egentligen är frilansare och numera dubbar mest för SDI Media.

Roger Storm gör ett mycket bra jobb, även om det hörs att samma person gör både Needleman och Smitty, vilket iochförsej även är fallet med originalrösten. Originalrösten påminner mig för övrigt om Sqeaky Voiced Teen i ”The Simpsons”, och Roger Storm gör ett mycket bra jobb här. Inlevelsen är också bra, och överlag är det en bra insats.

George Sanderson – Bo Maniette:

 

Som George Sanderson hör vi Bo Maniette (1951-) som varit rösten till bland annat Kapten Krok i Peter Pan, Jafar i Aladdin, Pumbaa i Lejonkungen, Chi Fu i Mulan, Herr Rocka i Hitta Nemo, med mera. Han var dessutom med i ett antal datorspel mellan 1998-2003, främst för Young Genius (som bland annat gjorde Fem Myror-spelen, Skrotens Hjältar, Mysteriet på Greveholm-spelen, Eva & Adam-spelen, m.m), men även för Levande Böcker. Bo Maniette lämnade dubbningsbranschen runt 2003-2004, men 2016 återkom han faktiskt för att reprisera sin roll som Herr Rocka i Hitta Doris. Jag vet inte om det bara var ett tillfälligt inhopp eller om Bo Maniette nu är tillbaka i dubbningsbranschen, men jag tror inte att jag har sett honom i någon rollista efter den filmen, så jag tvivlar på att det är så. ^^

 

Bo Maniette (som i filmen gör rollen med påtaglig göteborg-dialekt vilket jag älskar då jag i princip är Göteborgare) gör en mycket bra rollprestation, talar med bra inlevelse och låter någorlunda lik originalrösten, som jag har för mig också har någon form av dialekt. 🙂

 

Mögul – Göran Forsmark:

 

Som Randalls vettskrämda assistent Mögul hör vi Göran Forsmark (1955-) som bland annat medverkat i Jägarna. För undertecknad kommer han dock alltid att vara förknippad med lokföraren Luke i Sabans ”Jim Guldknapp”, en serie som jag såg mycket på som barn. 🙂

 

Göran Forsmark gör en bra insats och låter relativt lik originalrösten. Han pratar dock med någon typ av dialekt som jag inte riktigt kommer ihåg var den kommer ifrån. Insatsen är dock som sagt bra, och det finns inget att direkt anmärka på.

Bland övriga röster hittar vi Isabella Moreau (aka Cassandra i Herkules tv-serien) som Fröken Flint, Anders Fagerberg (som jag inte vet vem det är) som Slem Galla, Hans-Peter Edh (som även medverkade i De 101 dalmatinerna 2) som Skrämselreaktorchefen, Anders Öjebo som Claws, Mats Jernudd (aka Gurgel i Hitta Nemo) som Charlie, samt Anton Olofson Raeder som en pojke i husvagnsscenen. Dessutom medverkar Stefan Frelander som Rex från Toy Story, som gör en kort cameo i blooper-scenerna som rullar under filmen eftertexter.

De flesta talar med bra inlevelse och låter relativt nära originalrösterna, och för det mesta stämmer munrörelserna hyfsat. ^^

 

Översättningen, som gjordes av Mats Wänblad, är av ganska hög kvalité och jag kan inte komma på att jag störde mig på något särskilt översättningsfel. Sångtexterna är även de bra skrivna, och det finns inte mycket att anmärka på.

 

Överlag är det en bra film med en riktigt bra dubbning. 🙂

 

Betyg:

 

Film/serie – 4/5
Röster – 4/5
Översättning – 4/5
Munrörelser – 4/5
Inlevelse – 5/5
Helhelsintryck – 4/5

Totalt betyg: 4.5

 

Det var alltså min första dubbningsrecension med det nya upplägget. Om ni har synpunkter och förslag på förbättringar till det här upplägget tar jag tacksamt emot dem via kommentarer och mail, ni hittar all kontaktinfo på kontakt-sidan.

 

Vi ses i nästa inlägg! 🙂
Översättning

Ed Edd & Eddy – Dubbningsrecension

Ursprungsland: Canada
År: 1999-2007
Skapad av: Danny Antonucci
Genre: Animerat / Familj / Komedi

 

Orginalröster:

Ed – Matt Hill
Edd (Dubbel-D) – Samuel Vincent
Eddy – Tony Sampson
Kevin – Kathleen Barr
Rolf – Peter Kelamis
Sarah – Janyse Jaud
Nazz (Tess) – Tabitha St. Germain/Erin Fitzgerald/Jenn Forgine
Jimmy – Keenan Christenson
Jonny 2×4 – David Paul Grove (ibland crediterad som Buck)
May Kanker – Erin Fitzgerald/Jenn Forgine
Marie Kanker – Kathleen Barr
Lee Kanker – Janyse Jaud
Mr. Sun – Danny Antonucci
Laughing Townspeople – Keenan Christenson

 

Svenska röster:

Ed – Stefan Frelander
Edd (Dubbel-D) – Mikael Roupé
Eddy – Stefan Frelander
Kevin – Gizela Rasch
Rolf/Reinar – Håkan Mohede
Sarah – Lena Ericsson
Tess – Gizela Rasch
Jimmy – Dan Bratt/Håkan Mohede
Jonny 2×4 – Johan Wikström
May Kratz – Lena Ericsson
Marie Kratz – Gunilla Herminge
Lee Kratz – Gizela Rasch
Farbror Sol – Håkan Mohede
m.fl

Översättning (ej alla avsnitt): Lars-Ivar Mohede
Studio: Sun Studio, Köpenhamn.

ed-edd-n-eddy-wallpaper-1-600x400

På en återvändsgata kallad Cul-De-Saac i staden Peach Creek, bor tre killar i 12-års åldern med nästan samma namn, men med helt skilda personligheter. Den förste av dem, Ed är ganska korkad och smutsig, men ändå snäll och stark. Den andra, Edd (som oftast kallas Dubbel-D för att inte blandas ihop med Ed) är extremt renlig och smart, och den tredje, Eddy, är girig, självisk och kaxig. Tillsammans drar de runt på gatan och försöker lura de andra barnen på pengar, så att de kan köpa de hett eftertraktade jättekaramellerna från stadens godisaffär. Det går dock inte alltid som planerat, och Eddarna blir ganska ofta tomhänta. Trots det, så ger de aldrig upp, och Eddy har hur många idéer som helst på lager…

 

Ed Edd & Eddy visades ursprungligen på Cartoon Network mellan 1999 och 2007, och visades i sex säsonger. Serien är än idag en av de populäraste ”Old School”-serierna, och har flera gånger visats i repris på kanalen. Här i Sverige har Ed Edd & Eddy också visats på Cartoon Network (samt även TV3 och Kanal 5), men Cartoon Network är den kanalen som huvudsakligen har visat serien.

Som barn älskade jag Ed Edd & Eddy, och har idag extremt starka nostalgiska band till serien. Därför kan det vara lite svårt för mig att döma serien opartiskt, men jag ska i alla fall göra ett tappert försök.

Serien består av ungefär 130 avsnitt på vardera 11 minuter, samt 4-5 specialavsnitt och en långfilm, ”Filmen om Ed Edd & Eddy” som fungerade som seriens avslutning. Den filmen kom 2009, och kanske kommer jag att recensera den filmen någon gång också. Varje avsnitt som visades på Cartoon Network bestod av två eller tre avsnitt, och vad jag vet visades serien inte i någon särskild ordning här i Sverige. I stället, hoppade man helt random mellan säsonger och avsnitt hela tiden. Senast gången jag såg en tablå för Cartoon Network (vilket var hösten 2016) visades serien fortfarande på Cartoon Network, då väldigt sent på natten, men då det nästan är ett år sedan kan jag inte utesluta att serien inte längre går där. Jag har dock fått tag i ett stort antal svenskdubbade avsnitt på nättet, och kan tack vare det göra den här recensionen.

 

Själva serien är relativt snyggt ritad, och animeringarna har en ganska fin gimmick att karaktärerna och föremålen har siluetter bakom sig som rör sig hela tiden. Det kan låta störande, men faktum är att det bara är charmigt. Själva storyn varierar från avsnitt till avsnitt, och i de flesta avsnitten är storyn relativt väl genomarbetad och intressant. Jag har även fått höra att ett av avsnitten, ”Here’s mud in your Ed” från säsong 4, är baserad på en idé från ett fan av serien, vilket är ganska coolt enligt mig. Serien har sex säsonger, men undertecknad är bara uppvuxen med de fyra första säsongerna. De två återstående säsongerna (den sista säsongen består egentligen bara av 2 avsnitt), började inte visas på Cartoon Network för än runt 2008-2009, vilket var den tiden då jag började kolla på kanalen mer sällan, så därför har jag inte sett några avsnitt av de säsongerna för den här recensionen. Säsong 5 (och 6) är dock inte dåliga, men de föll mig helt enkelt inte i smaken lika mycket som de andra säsongerna.

Bakgrundsmusiken, som till största delen består av Jazz, är väldigt bra enligt min mening, och fyller sin funktion perfekt. Jag kan inte komma på några exempel där musiken inte fungerade, och ljudvolymen är också såpass bra att den inte döljer dialogen. Det gäller för övrigt både den svenska dubbningen och det engelskspråkiga originalet.

Precis som de flesta andra programmen på Cartoon Network (såsom Johnny Bravo, Powerpuffpinglorna, Dexters Labratorium, Cow & Chicken, m.fl) dubbades Ed Edd & Eddy av Sun Studios köpenhamnsfilial. Enligt Mikael Roupé (som spelar Edd i serien) så hade inte dubbningen någon egentlig regissör på grund av budgeten (på den tiden var det tydligen bara långfilmer från Sun Studio som hade regissörer).

I rollen som Ed hör vi i alla fall Stefan Frelander (känd som Rex i Toy Story, rösten till Johnny Bravo och Bartok i Anastasia) i den svenska dubbningen och Matt Hill i det engelska originalet. Stefan Frelander gör en mycket bra insats, talar med bra inlevelse och bibehåller röstkaraktären någorlunda. Han låter dock något äldre än originalrösten. Jag är dock kluven till om han är bättre än Matt Hill, då Stefan Frelander förvisso har en inlevelse som låter roligare, men Matt Hill har en röst som passar Ed något bättre. I slutändan får jag nog säga att det blir oavgjort, trots att jag är uppvuxen med Stefan Frelanders insats.

Som Edd (aka Dubbel-D) hör vi som sagt Mikael Roupé (som bland mycket annat gjort rösten till Snurre Sprätt och Daffy Anka), och även han passar bra i rollen. Han talar dessutom med riktigt bra inlevelse, men Mikael Roupé brukar sällan svikta på den punkten. Rösten låter dock påtagligt mer ”maskulin” än originalrösten, som (trots att skådespelaren är manlig) balanserar på gränsen till att låta femenin. Även om jag är nöjd med Mikael Roupés insats, hade det ändå varit intressant att höra en något ljusare röst för Edd. Som sagt, så är det inget stort problem, och Mikael Roupé får fullt godkänt.

Som Eddy hör vi också Stefan Frelander, och något som bra är att man inte hör att Stefan gör både Ed och Eddy om man inte lyssnar noga. Stefan talar även här med riktigt bra inlevelse, dock är rösten inte direkt snarlik originalets Tony Sampson. Rösten är nämligen för ljus och ”skränig” om man säger så. Stefan talar också med märkbart högre röst än Tony Sampson, i alla fall i den första säsongen. Från den andra säsongen och framåt så verkar det i alla fall som att Frelander sänkte rösten lite, vilket jag uppskattar. Frelander bibehåller dock röstkaraktären någorlunda väl, och får även han godkänt.

 

Som tuffingen Kevin hör vi Gizela Rasch, kanske mest känd som rösten till Dexter i Dexters Labratorium. Hon gör en mycket bra insats, talar med bra inlevelse och bibehåller röstkaraktären väl. Det ska dock poängteras att hon låter aningen femenin, medan originalets Kathleen Barr (som även hon är kvinna) är extremt trovärdig när hon lånar ut sin röst till denna pojk-karaktär. Det gör dock inte Gizela Raschs insats dålig, och jag gillar henne precis lika mycket som originalrösten.

Som invandrarkillen Reinar (som kallas för originalnamnet Rolf i den första säsongen) hör vi Håkan Mohede, för undertecknad mest känd som Scrappy-Doo i Sun Studios dubbningar av Scooby-Doo (för äldre är han kanske mest känd från videodubbningen av Turtles, dubbningen av Super Mario Bros 3 eller som Dupontarna och Nestor i Tintin). Håkan gör en mycket bra insats och talar med bra inlevelse, men har en märkbart mörkare röst än originalets Peter Kelamis. Såvitt jag kan höra så har Peter Kelamis även en betydligt bredare brytning än Håkan, men personligen så tycker jag ändå att Håkan bryter lagom mycket utan att det blir svårt att förstå vad han säger.

Som parantes kan nämnas att Rolf i avsnittet ”Read All About Ed” spelas av Mikael Roupé i stället för Håkan Mohede. Rolf har dock endast en replik i det avsnittet, så troligen rör det sig om ett inhopp. Roupé gör dock en hyfsat bra insats där. I avsnittet ”Ed or Tails” är Håkan också utbytt, dock endast i en replik, vilket återigen troligen beror på inhopp. Vem som spelar Rolf i den repliken har jag dock ingen aning om.

Som Sara hör vi Lena Ericsson, och här har vi ett bra exempel på när en röstskådespelar som jag älskar använder en röst som jag hatar. Här använder nämligen Lena Ericsson en extremt hög och gäll röst som gör att man vill såga av sig öronen. Det är dock egentligen ingenting negativt, då en del av Saras karaktär är att hon skriker och gapar hela tiden. Även i originalet är Saras röst ganska irriterande, men som sagt så är det ju poängen med rösten. Lena talar i alla fall med bra inlevelse, men låter inte riktigt lik originalrösten. Hon har nämligen en något ljusare röst än originalet, och låter marginellt yngre (trots att originalrösten Janyse Jaud är ungefär 17 år yngre än Lena Ericsson), men trots det så är hon fullt godkänd.

Som blonda tjejen Tess (vars originalnamn är Nazz) som i princip alla killar utom Reinar och Jimmy är kär i, hör vi Gizela Rasch, som även spelar Kevin. Precis som med Stefan Frelander hör man inte direkt att Kevin och Tess har samma röst om man inte lyssnar noga. I originalet så har Tess tre röster, så därför har jag inte orkat att jämnföra Gizela med alla tre rösterna. Hon låter dock aningen ”mognare” och äldre än den rösten jag hört, men hon är ändå fullt godkänd.

Som Jimmy hör vi faktiskt två röster. I merparten av serien är det Dan Bratt (aka Professor Kalkyl) som gör rösten, medan det är Håkan Mohede som gör rösten i vissa avsnitt i säsong 2, däribland ”Hot Buttered Ed” och ”High Healed-Ed”. Anledningen till röstbytet är att Bratt var frånvarande på grund av en operation, så därför fick Håkan Mohede hoppa in i några avsnitt. Till skillnad från de flesta andra karaktärernas röster är jag inte särskild nöjd med Jimmys röst, i alla fall inte med Dan Bratts insats. Inlevelsen är visserligen mycket bra, men rösten låter på tok för gammal och tillgjord. Nu är det i och försej inte direkt lätt att matcha Jimmys röst, då originalrösten Keenan Christenson endast var 15 år gammal när serien började, vilket innebär att han hade en mer naturligare röst, åtminstone i början. Det är dock ingenting jag beskyller Dan Bratt för, då han troligen gjorde vad han kunde med rollen. Trots att jag inte alls är nöjd så får han ändå godkänt. Håkan Mohedes insats i svårare att kommentera, då man knappt hör att det är han. Den enda anledningen till att jag vet att det är Mohede som gör rösten är att antingen Mikael Roupé eller Dan Bratt en gång berättade det via mail. När jag var liten reagerade jag faktiskt ofta på att Jimmy bytte röst, men jag störde mig faktiskt inte. Mohedes tolkning låter ganska pitchad, och i dagsläget vet jag inte om han gjorde till rösten på egen hand eller om man bearbetade rösten elektroniskt i efterhand. Jag provade dock att leka lite med Mohedes version av Jimmy i Audacity, men fick inte fram något som stödjer teorin att rösten är elektroniskt bearbetad. Mohede låter i alla fall något mer lik originalrösten än Dan Bratt, men låter samtidigt för burkig för att vara helt perfekt. Även Mohede är dock godkänd.

Som ensamvargen Jonny 2×4, som alltid bär runt på sin planka hör vi Johan Wikström, kanske mest känd som berättarrösten i den svenska dubbningen av Powerpuffpinglorna. Även om röstlikheten med originalrösten David Paul Grove inte är perfekt så passar Johan ändå väldigt bra i rollen och talar med god inlevelse. Jag tycker dock att rösten ändrar sig lite mellan varven, men det kanske beror på att alla säsongerna inte dubbades på en gång, så att Johan inte riktigt kom ihåg hur Jonnys röst lät. Det är dock inte något stort problem och förekommer väldigt sällan. I det stora hela så är rösten fullt godkänd.

Till sist har vi då de elaka systrarna Kratz (aka Eddarnas ofrivilliga flickvänner) som spelas av Lena Ericsson (May), Gizela Rasch (Lee) och Gunilla Herminge (Marie), den sistnämnda mest känd som Buttran i Powerpuffpinglorna. Jag har inga direkta kommentarer om deras insatser, förutom att inlevelsen är bra, men jag kan poängtera att man inte tänker på att Lena Ericsson även spelar Sara när man hör Majs röst. Det är dock ganska lätt att höra att Lee och Kevins röster är samma, dock så är det svårare att höra att Gizela också spelar Tess.

Då det inte finns några officiella creditslistor för serien från Cartoon Network så kommer de uppgifterna jag har från Mikael Roupé. Enligt honom så översatte Håkan Mohedes bror ett antal avsnitt, dock inte alla. Jag har tyvärr ingen information om vem som översatte resten av avsnitten eller vem som agerade tekniker, men tydligen så fick skådespelarna själva hjälpa till och hålla koll så att till exempel ingen karaktär byter namn mitt under avsnittet.

Översättningen på avsnitten är av ganska bra kvalité, och till skillnad från ett par av Sun Studios dubbningar (Haley Jetson, någon?) så behåller faktiskt merparten av karaktärerna sina originalnamn. Undantagen är Nazz, vars svenska namn är Tess och Rolf, vars svenska namn är Reinar. Förutom det så är även ”Double D” och systrarna May, Lee och Maries efternamn ”Kanker” översatta till ”Dubbel-D” respektive ”Kratz”. Översättningen på Double D och Kanker har jag ingen kommentar till, men Rolfs svenska namn är dock mycket intressant. I hela den första säsongen kallas karaktären nämligen för originalnamnet Rolf, men fro.m säsong 2 så kallas karaktären för Reinar. Ärligt talat så har jag ingen aning om varför det är så, men om jag får spekulera så gissar jag att det beror på att Rolf är ett såpass vanligt namn här i Sverige att det inte klingar särskilt utländskt, vilket karaktären är. Men som sagt så är det bara rena spekulationer och gissningar från min sida, och den egentliga anledningen till namnbytet kan vara något helt annat.

Till största delen så stämmer i alla fall översättningen relativt väl, även om en del ordskämt och roliga poänger tyvärr går förlorade på grund av att det svenska språket inte riktigt fungerar på samma sätt som originalspråket.

I original så kallas gatan där karaktärerna bor på för ”Cul-De-Saac” och själva staden för ”Peach Creek”, men så vitt jag har hört så används aldrig de namnen i den svenska dubbningen. I stället så används ord som ”Gatan”, ”Kvarteret” och ”Stan”, vilket ändå är en acceptabel lösning. Det är ju i alla fall bättre än att försöka direktöversätta det.

I originalet så försöker ju Eddarna alltid att köpa sina ”Jawbreakers”, men då den godissorten mig veterligen inte direkt finns i Sverige, så fanns det troligen ingen regelrätt översättning på ordet. För det mesta så översätts ”Jawbreakers” till ”Jättekarameller”, vilket ändå är en fullt acceptabel översättning. Då och då översätts dock ”Jawbreakers” med bara ”godis”, och i första avsnittet så översattes ”Jawbreakers” till ”Polkagrisar”. Den första översättningen (godis) är väl rätt okej, men ”polkagrisar” tycker jag inte är en särskild lämplig översättning. Tack och lov så har jag dock inte stött på något ytterligare avsnitt där den översättningen förekommer. I övrigt så är dock översättningen fullt godkänd.

Munrörelserna stämmer relativt väl, och för det mesta så stör man sig inte på dem. Någon enstaka gång i bland så rör sig munnarna någon sekund efter att karaktären slutat prata, men det händer väldigt sällan, så det är egentligen inte något stort problem.

Ljudkvalitén på dubbningen är också ganska bra. Större delen är det inget problem att höra vad karaktärerna säger, vilket det dock är i originalversionen. Nu har jag i och försej nersatt hörsel på ena örat, men jag tycker ändå att karaktärerna pratade otydligt vid en del tillfällen.

En sak som jag upptäckt när jag kollat igenom serien är att man vid ett par tillfällen (mest noterbart i avsnittet ”Avast Yer Eds” från säsong 1) glömt dubba in en replik, vilket betyder att karaktären rör på munnen utan ljud, och att en annan karaktär svarar utan att den första karaktären sagt något. Det är förstås inte roligt, men då serien enligt Mikael Roupé spelades in på knaper budget i ganska hög hastighet så får man ändå ha överseende med en del misstag.

Sammanfattningsvis så är den svenska dubbningen av Ed Edd & Eddy inte perfekt, men jag skulle ändå säga att den är en av Sun Studios starkare dubbningar. En del av rösterna passar inte riktigt, översättningen har sina brister på en del ställen, men trots det så är det ändå en bra dubbning. Som sagt så är det inte perfekt, men den är väldigt nostalgisk.

Om nu någon skulle fråga mig vilken version jag skulle rekommendera att se, så skulle jag svara att båda är lika bra.

A-Case-of-Ed-ed-edd-and-eddy-6819237-500-365

Betyg:

Film/serie: 10/10
Röster: 7/10
Inlevelse: 9/10
Översättning: 6/10
Munrörelser: 8/10
Helhetsintryck: 8/10

Totalt betyg: 8 av 10.

Tack till Mikael Roupé för information om dubbningen. 🙂